tisdag 29 augusti 2017

En bil med något speciellt

Aga-Baltics speciella radiobil. Foto Carl Larsson ur arkivet från Gefle IF.
Bilen med registreringsnummer X 502 står parkerad utanför Strömvallen i Gävle. Värt att notera är den blygsamma anordningen på taket, bilen är försedd med en kortvågssändare.  

Det är Aga-Baltics ”radioreportagebil”.  Via den sändes rapporter från stadsloppet ”Gävle runt” den 23 maj 1937. Det är möjligt att detta var en av de första sändningarna av den här typen från ett idrottsevenemang i Sverige.  ”Kortvågssändningen lyckades över förväntan och endast en gång under loppet var störningarna så starka att man måste använda telefonrapport” får vi veta.

Fotot återfinns i arkivet från Gefle idrottsförening som tillsammans med tidningen Gefle-Posten anordnade det publikdragande stadsloppet under många år.
 E Björklund i Gefle IF:s lag 1 lämnar stafettpinnen till Sture Öiving vid järnvägen på Kaserngatan. Foto Carl Larsson ur arkivet från Gefle IF.
Vid det här tillfället kördes loppet för 13:e gången. 19 tiomannalag deltog.  Flera av lagen kom från Gävleklubbar, lag kom dessutom från Falun, Uppsala och klubbar i Hälsingland. Ljusne och Vallvik kunde båda ställa upp med de tio löpare som krävdes.

Stadsloppet gick i form av en stafett runt stan med start och mål på Strömvallen. De tio sträckorna gick över kolstybb, asfalt, sten och grus. Sträckorna var olika långa, den kortaste 250 meter, den längsta 1,9 kilometer. Segrare i det totalt 8,5 kilometer långa loppet blev ett av Gefle IF:s lag med tiden 23 minuter och 47 sekunder. 
Gefle IF:s vinnande lag med Torkel Lundqvist, Stig Johansson, Rune Olsson, Olle Olsson, Arne Karlsson, Erik Björklund, Gunnar Johansson, Sigfrid Eklund, Bertil Larsson och Erik Brunnkvist. Foto Carl Larsson ur arkivet från Gefle IF.
”Stadsloppet, som efter några års vila i år återupptogs, formade sig till en vacker victoria för våra löpare” konstaterade Gefle IF i sitt medlemsblad.
Ulla Ejemar 




fredag 25 augusti 2017

I svamp- och bärplockartider

Lingonplockning med fotografering i Grängsjö, Nordanstigs kommun. 

Hösten 1912 är Dagmar och Augusta längst till höger i bild ute med Grängsjö baptistförsamling och plockar korgarna fulla med lingon. Pastor Öberg syns längst bak i ljus hatt. Enligt en anteckning på baksidan av fotografiet skulle församlingen skicka lingonen till Betelseminariet.

Att rensa stora mängder bär och svamp är väl plockningens baksida. 1953 presenteras den här lingon- och blåbärsrensningsmaskinen på Bollnäsutställningen. Kanske låg den i teknikens framkant då.

En besökare tittar på transportörer och en bärrensningsmaskin på Bollnäsutställningen. Fotot finns i Centerns ungdomsförbunds Gävleborgsdistrikts arkiv. 

Traditionen att plocka och äta svamp kom sent till de nordiska länderna jämfört med i Syd- och Östeuropa. Allmänheten ansåg att svamp möjligen kunde ätas av kreatur, men absolut inte dög som människoföda. De första planscherna och böckerna om nordiska svampar togs emot med skepsis. Så var det när pastor Nils Gustav Strömbom först gav ut "Våra vanligaste svenska svampar" 1881. Men med missväxt, matbrist och sämre tider under beredskap och krig ökar intresset för svamp som livsmedel.

I bokens förord poängterar Strömbom att "ingen menniska i Sveriges rike någonsin behöfde svälta, om vårt folk kände och använde de vigtigaste bland de matnyttige svamparne!"

Boken innehåller ett fint dubbeluppslag med tecknade svampar i färg och detaljerade beskrivningar av olika svampar, giftiga som ätliga. Det finns också recept och förslag på hur de olika svamparna bäst tillagas, till exempel genom torkning, insaltning och inläggning i ättika.

Strömboms Våra vanligaste svenska svampar. Boken ingår i Gävleborgs läns hushållningssällskaps arkiv.

Idag både odlas och säljs svamp kommersiellt. Intresset för svampplockning, kurser och böcker är stort och svamp anses ha ett högt kulinariskt värde i matlagning.

Läs mer om Bollnäsutställningen i en tidigare blogg.
Camilla Larsson

tisdag 25 juli 2017

En emigranthistoria från Forsa

Forsa Ångsåg där Per Persson Nordquist arbetade. 
I slutet av 1850-talet byggdes ångsågen vid Hamre ström i Forsa. Sågen bekostades av engelskt kapital och virket dit flottades lång väg, bland annat från skogar i Härjedalen. Sågverket lockade många arbetare från Värmland, en av dem Per Persson Nordquist från Övre Värnäs.

1861 bor sågverksarbetaren Per Persson Nordquist intill den nyanlagda sågen med hustrun Lena Greta Ersdotter från Vattrång i Harmånger. De får sitt första barn, Erik, redan samma år.

Tack vare Forsa baptistförsamlings arkiv vet vi mer om paret och deras familj. Troligen nås de av väckelsen  under tidigt 1870-tal. Deras yngsta barn, födda 1871 och 1874, blir nämligen inte döpta i kyrkan. Som baptister förespråkar de vuxendop, inte statskyrkans barndop.

I slutet på 1870-talet har baptisterna i Forsa blivit så många att de behöver ett eget bönhus. Huset ska ligga i Funsta, vara 60 fot långt och 32 fot brett och rymma två salar, en större och en mindre som också kan fungera som skolsal.

Elimkapellet i Funsta cirka 1915. Bild ur Forsa baptistförsamlings arkiv.
Per Persson Nordquist väljs in i styrelsen för ”Sällskapet för befrämjande av upplysning och sedlighet”, den förening inom församlingen som ansvarar för bönhusbygget. Baptisterna bildar också en syförening som ska dra in pengar till husbygget. Nordquists tonåriga dotter Karin är aktiv i syföreningen. Hon är senare också tidvis lärare i församlingens söndagsskola.

Kassaboken från 1882 visar att P Nordquist bidrar med fem kronor till kapellets "Wermeapparater"
Skolan är viktig för baptisterna. De startar en söndagsskola och driver en kort period även en vardagsskola. I vardagsskolan lär sig barnen räkna, läsa och skriva utöver Bibelkunskapen. Barnen Nordquist är inskrivna skolan, det visar sparade deltagarförteckningar.

Karin Persdotter, Erick Persson och Petter Persson vid Ångsågen finns 1879 på listan från församlingens skola. De är alla barn till Per Persson Nordquist.  
Livet i församlingen kretsar mycket kring hur man ska vara som god kristen. Moralen är sträng. Den som super, ställer till med bråk eller har utomäktenskapliga förbindelser blir föremål för tillrättavisning eller uteslutning.

Karin Nordquist, parets enda dotter, som varit så aktiv i församlingen blir till slut också utsatt för församlingens hårda granskning. Protokollet från 25 mars 1883 berättar att Karin erkänt att hon hade kontakt med en ”ogudaktig”, en man utanför församlingen. Nordin, en av församlingsmedlemmarna, varnade henne för att förhållandet var ”en frestelse ifrån Satan”.

1883 ställs Karin Nordquist till svars för att hon träffar en "ogudacktig" yngling. Hela protokollet finns att läsa här. Texten finns också i en utskriven mer lättläst variant här.
Vi vet inte hur det gick med Karins förhållande, men vi vet att pappa Per Nordquist redan samma vår meddelar att han ska emigrera till Amerika. I maj 1883 tar han två av sönerna, Eric och Carl Johan, med sig över Atlanten. Året därpå ansluter mamma Lena Greta tillsammans med barnen Karin, Gustav, Petter och Emil.

Forsa baptistförsamling bildades i maj 1862. Under församlingens första tjugo år emigrerade elva av medlemmarna med familjer till Nordamerika, det framgår av en historik sammanställd till församlingens 20-årsjubileum.
Ulla Ejemar







torsdag 13 juli 2017

Sista rumpan i Voxnan

Flottning på Voxnan. Foto Gösta Fredlund/Arkiv Gävleborg.
För 50 år sedan flottades timret för sista gången ner för Ljusnans och Voxnans dalgångar. En epok som varat i cirka 200 år tog slut när det blev enklare och billigare att frakta virke med lastbil till sågverk och andra industrier vid kusten.

Gösta Fredlund i Los insåg att det var en historisk händelse och tog några bilder med sin kamera denna sista säsong. Bilderna visar en matrast bland flottarna någonstans vid Voxnan och flottning i närheten av Edsbyn.
Flottare tar paus sommaren 1967. Foto från Gösta Fredlund i Arkiv Gävleborg.
Flottarna hade ett kallt, blött och riskfyllt jobb. Farligast var det när timret hopade sig till brötar, som de måste reda ut. Flottningen var ett säsongsarbete, ofta kombinerades det med skogsarbete vintertid. 

Fackligt organiserade flottarna sig i syndikalisterna, SAC, eller Svenska skogs- och flottningsarbetarförbundet. 1922 beräknade Skogs- och flottningsarbetarförbundet att det fanns cirka 1100 sysselsatta med flottning eller skogsarbete bara inom Voxnadistriktet, som då omfattade 16 olika avdelningar.

1923 slöts ett avtal mellan arbetsgivaren Voxnaälvens flottningsförening och Skogs- och flottningsarbetarförbundet som gav flottare som arbetade i biflödena lika mycket ersättning som de som arbetade i älvens huvudfåra. Strömflottare och landrensare  tjänade 81 öre i timmen medan sjöflottare fick nöja sig med 75 öre. Bäst betald var ångbåtsbefälhavaren som tjänade 90 öre timmen.

I Arkiv Gävleborg finns arkiv från flera av Skogs- och flottningsarbetarförbundets avdelningar, bland andra Ljusnan-Voxnans distrikt.  
I Skogens arkiv på nätet finns mer att läsa och flotting och flottaryrket. 
Ulla Ejemar
Skogs- och flottningsarbetarnas verktyg har en central placering på fanan från Ljusnan-Voxnans distrikt. 

onsdag 7 juni 2017

Sjungom studentens lyckliga dag

Så här i studenttider vill vi gratulera alla studenter 2017 med några bilder från arkiven.

Student med sällskap. Fotot finns i Godtemplarträdgårdens arkiv.

Att elever på gymnasiet firar studenten går långt tillbaka i tiden. Mellan 1862 och 1968 tog de som klarade slutproven i flera ämnen en studentexamen. Då som idag firades det med studenttåg och presenter.

Studenttåg på Drottninggatan i Gävle omkring år 1900. Två poliser i pickelhuvor syns längst fram. 

Teknikstudent Ernst Ström, medlem i KFUM i Gävle 1908.

I den nya läroplanen för gymnasiet 1970 togs studentexamen bort och ersattes med ett slutbetyg. Enligt dagens system tar elever som når 2250 godkända poäng en gymnasieexamen, och det firas med utspring till släkt och vänner och med studenttåg genom stan.

Studenttåg genom Gävle, året är okänt.
Camilla Larsson