tisdag 15 januari 2019

En skidklubb med danspaviljong i Hästbo

Greta Blomkvist-Åsberg i Hästbo Skidklubb. Greta arbetade i många år som lärare i Hästbo. Vem pojken är och vilket år fotot är taget vet vi inte.

Många idrottsintresserade i Hästbo tränade och tävlade för Torsåkers IF på 1920-talet. Inte minst flera duktiga längdåkare. Men så vid en prisutdelning i folkskolan i Hästbo efter en skidtävling våren 1929 bestämde sig Anders Eriksson och några andra för att starta Hästbo Skidklubb. Intresset var stort. Redan första året hade klubben 52 medlemmar.

HSK arrangerade större skid- och orienteringstävlingar. I programmet för DM i skidor 1931 finns 16 anmälda föreningar listade, liksom alla tävlingsdeltagare med startnummer och starttider.  

Att det ordnades skidtävlingar i Hästbo långt före skidklubbens tid visar den här anmälningslistan inför en tävling i mars 1911. Det skulle tävlas i tre klasser: pojkar över 15 år, pojkar under 15 år och flickor. Starten gick vid järnvägsstationen och 7 personer hade anmält sig på listan.

Men det var inte bara skidåkning som gällde i Hästbo SK. De ägnade sig även åt terränglöpning, gång, fotboll, allmän idrott, orientering och ishockey.

För att få in mer pengar till verksamheten köpte skidklubben danspaviljongen på Åsen av Leander Johansson för 2 000 kronor 1931 och byggde en kiosk på marken. I idrottsparken arrangerade klubben större fester med dans som gav mycket goda inkomster. De hyrde även ut paviljongen.

Två kvinnor sitter på räcket till danspaviljongen i Hästbo. Bildkälla: Fotohistoriska 

På 50-talet fick Hästbo SK ekonomiska bidrag för att köpa mark i Bodås och göra i ordning en idrottsplats med bland annat löparbanor och fotbollsplan. Fredagsvallen invigdes i augusti 1954 med ett fotbollsderby mot Torsåkers IF.

En farlig målsituation i en fotbollsmatch på Fredagsvallen. 
Camilla Larsson

onsdag 2 januari 2019

Föreningar bakom Sandvikens folkbibliotek

Här på Sellbergs gård på övervåningen i villan på Baldersgatan 11 låg det tidigaste ABF-biblioteket i Sandviken. 

Våra allmänna bibliotek där alla kan låna böcker känns kanske självklara i dag. Men så har det förstås inte alltid varit. Till en början var det nykterhets- och arbetarföreningar som startade små studiecirkel- bibliotek för sina medlemmar. Sandvikens Arbetares Biblioteksförbund är ett sådant exempel och startades 1903.

Här är stadgarna för Sandvikens arbetares biblioteksförbund från 1909.

Biblioteksförbundet blev så småningom ABF:s studiecirkelbibliotek och där lånade många böcker. Det visar låntagarjournalerna. Det blev vanligt att föreningsbiblioteken även lät andra än sina medlemmar låna böcker och på så vis blev biblioteken mer allmänna. Från 1905 blev det också möjligt att söka statliga bidrag till verksamheten.

Förteckning av låntagarna på ABF:s bibliotek 1923 med adresser och stämplar. Handlingarna finns bevarade i ABF avd 56 Sandviken studiecirkelbiblioteks arkiv.

1916 var låneavgiften på ABF:s bibliotek 5 öre per vecka och bok, enligt stadgarna. Men för medlemmar i studiecirklar var det gratis. Varje person fick max låna två böcker åt gången i längst två veckor, men bibliotekarien kunde göra undantag. Förstördes eller tappades en bok bort var låntagaren skyldig att skaffa ett nytt exemplar eller ersätta dess värde. 

Studiecirkelbibliotekets verksamhet beskrivs även i årsredovisningar. 1931 använde 477 personer möjligheten att låna böcker. Bibliotekarie då var K.F. Öhrman, elektriker till yrket. Öppettiderna var söndagar kl 11-12 och onsdagar och fredagar kl 19-20.

Detaljrika handskrivna och tryckta bokkataloger visar vilka böcker som köptes in och lånades ut. Där finns författare som Charles Dickens, Selma Lagerlöf och Ellen Key.

I författarjournalen från 1920 finns, förutom författare, boktitlar och nummer, information om hur böckerna förvärvades och priset på dem.    

I Sandviken hade fler föreningar jämte ABF bibliotek. Sandvikens Lånebibliotek drevs av Sandvikens Jernverks AB och Kyrkliga Ungdomskretsen hade eget bibliotek, liksom IOGT och NTO. I mars 1938 slogs de fem biblioteken ihop till Sandvikens folkbibliotek. 

I arkivet bevarar vi handlingar från 26 liknande studiecirkelbibliotek i länet, till exempel i Arbrå, Los och Järvsö, liksom i Nordanstig och Ockelbo.

Camilla Larsson

tisdag 18 december 2018

Vallstas tomtar skramlade till julmaten


Vallsta jultomtars listor pryddes av tomtar och troll av en okänd konstnär.
Med den tecknade tomten vädjar Vallsta jultomteförening om ett bidrag. I många år samlade tomteföreningen in pengar som delades ut till behövande strax före jul.

Vallsta jultomteförening startades cirka 1910, exakt startdatum är okänt. Den är en av cirka 25 föreningar som funnits i länet, sju har arkiv bevarade i Arkiv Gävleborg. Äldst är föreningen i Gävle. I Bollnäs kommun har det förutom i Vallsta funnits tomteföreningar i Freluga, Hanebo och Rengsjö.

Tomteföreningarna delade ofta ut kläder och skor till fattiga barn. I Vallsta var det vanligt att familjer fick en kupong som gav rätt att köpa ut varor för 5 kronor eller 10 kronor hos handlaren. 
Femman räckte 1940 till ett halvt kilo köttfärs, 1 bit falukorv, ett halvt kilo stångkorv, lite soppkök och en lök till familjen Olssons julbord, det vet vi eftersom kupongen finns bevarad i arkivet. 

I arkivet från Vallsta kan vi se att många familjer fick stöd av jultomtarna under 1930-talets krisår och under krigsåren på 1940-talet. Prästen i församlingen var en av dem som hade koll på vilka som behövde hjälp. 

Notis från 1940,  möjligen ur tidningen Ljusnan.
Tomteföreningens största inkomstkälla var de årliga julfesterna ett par veckor före julafton.  De drog alltid mycket folk. Där bjöds på musik, föredrag av prästen eller skolläraren och ofta en ”tablå”, en liten teaterföreställning. Besökarna kunde köpa kaffe, gotter, ljus och halmbockar.

Vallsta jultomteförenings protokoll från 1948. 
1948 hade välfärdsstaten börjat byggas upp, styrelsen konstaterade att behovet av tomteföreningen i inte längre var lika stort. Familjerna led inte längre samma nöd eftersom färre var arbetslösa och familjerna hade fått barnbidrag. För de äldre hade pensionerna blivit bättre. 

Verksamheten i Vallsta jultomteförening var i stort sett vilande från 1948 till 1970 när den formellt lades ner.  Lions Club fick de kronor som fanns kvar i kassan. 
Ulla Ejemar

fredag 14 december 2018

Flaggdag hyllar kvinnorna och rösträtten

Här är de - några av alla tusentals kvinnor i länet som kämpade för att få rösträtt. Just de här nio var dessutom nyckelpersoner i sina respektive rösträttsföreningar som ordförande, sekreterare och kassörer. Läs mer om dem i slutet av bloggen.  

Den 17 december 1918 fattade riksdagen beslutet som gav kvinnor i Sverige rösträtt. För att uppmärksamma hundraårsdagen har regeringen infört en tillfällig allmän flaggdag. Den första i sitt slag.

Kampen för allmän rösträtt pågick i många år. Ett steg mot demokrati togs 1907-09 när alla män fick rösträtt. Samma årtionde samlades de som var för kvinnors rösträtt i två riksorganisationer: Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (FKPR) och Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (LKPR).

Kvinnorna i Gävleborg var tidigt aktiva och bildade lokala FKPR som arrangerade möten och turnéer med populära rösträttstalare som Kata Dalström och Augusta Tonning. De delade ut flygblad, gav ut tidskrifter, skrev debattartiklar och ordnade namninsamlingar.

En hektisk turnéplan för rösträttstalaren Elin Pålman. Den 10-25 mars 1912 har hon 20 platser inbokade på 25 dagar med start i Gysinge och avslutning i Föne. Besöket i Arbrå fick tydligen ställas in.

FKPR fanns på 18 platser i länet 1913. Kvinnorna i fotokollaget representerar några av dem. Med början till vänster högst upp syns Anna Sahlström i Torsåkers FKPR, Alma Persson i Hudiksvalls FKPR, Gerda Modén och Karolina Själander i Gävle FKPR, Tekla Rehnström i Ljusdals FKPR, Stina Rodenstam i Hudiksvalls FKPR, Maria Qvist i Gävle FKPR, Alma Mickelsson i Färila FKPR och Anna Sundbom i Gävle FKPR. Bildkällor: Fotohistoriska, Gävle kommunarkiv, Rehnströms fotografiska, Helsingebilder och Länsmuseet Gävleborg.

Spåren av rösträttsföreningarna finns i följande arkiv bevarade hos oss: FKPR i Färila, FKPR i Gävle och Gävleborgs läns förbund av föreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Camilla Larsson

Mer läsning om kvinnorna och rösträtten finns i tidigare inlägg. Klicka på länkarna:
En skog av vita standar
Vägen till rösträtt för kvinnor
Sånger om rösträtt
Att vara moderat och rösträttskvinna 1917

måndag 5 november 2018

En idrottsprofil från Hofors

En sida i albumet Johan Björklund fick på sin 50-årsdag.

Han kom från Hille, gjorde en sväng som ”skeppsgosse” i Marstrand men kom redan som 14-åring till Vibyhyttan i Torsåker. Enligt en notis i lokaltidningen var det där Johan Björklund blev biten av cykelsporten, den var tydligen stor just i Torsåker på 1920-talet.

1936 var han en av de åtta som grundade Hofors cykelklubb, vid det laget hade han börjat arbeta på SKF i Hofors.

Redan året därpå hade klubben 30 licensierade cyklister, en av dem var förstås Johan Björklund. Samma år drog klubben i gång ”Hoforsloppet” som kördes i många år med uppehåll under krigsåren. Då var cyklisterna ofta inkallade, dessutom blev det knepigt med cykeldäcken eftersom gummidäck tillhörde de svåråtkomliga varorna.

Johan Björklund, till höger, vid  HCK:s 25-årsjubileum 1962. Till vänster Tyra Björklund, i mitten skrinnaren Inger Eriksson. Foto: Lennart Wallin.
Johan Björklund var aktiv cyklist, dessutom i många år ordförande och ledare i Hofors Cykelklubb. 1950 tog klubben upp ”långrör” - eller hastighetsåkning på skridskor som det kallas. Under 50- och 60-talet hade klubben många framgångsrika åkare, inte minst bland damerna.

I arkivet från Hofors cykelklubb finns ett fint album ägnat Johan på hans 50-årsdag 1959. Pärmarna är av trä och på baksidan kan vi följa Hoforsloppets rutt.
Hoforsloppets rutt på baksidan av albumet.
Framsida på albumet till Johan Björklund.
Johan Björklund var också engagerad i HAIF. Under en period var han vice ordförande i Gamla Haifare och i decennier tillhörde han HAIF:s stugkommitté. År 2000 avled han, 91 år gammal.
Ulla Ejemar