torsdag 13 september 2018

Ett minne av folkskolläraren Adelaide

Blåbandsföreningarnas medlemmar lovade att "med Guds hjelp" avstå från alkohol. 

Medlemskortet i Blåbandsföreningen har tillhört Adelaide Blomkvist, folkskollärare i Västerbo, Ockelbo.

Blåbandsrörelsen är en kristen nykterhetsorganisation. I slutet på 1800-talet bildades många Blåbandsföreningar runt om i länet. Medlemmar rekryterades ofta ur frikyrkliga församlingar på orten.
 Foto ur en historik över Blåbandsrörelsen.
Rörelsens grundare var amerikanen Francis Murphy. Efter ett långt liv som krögare, spritlangare och alkoholist vände han på 1870-talet spriten ryggen och blev kristen. Han började åka runt och driva en kampanj för nykterheten. Idén till det blå bandet, som gav rörelsen dess namn, hittade han i en text i Bibeln. Bandet skulle rörelsens medlemmar bära som bekräftelse på sitt val: Ett nyktert liv i Jesu efterföljd.

Redan 1883 kom rörelsen till Sverige. Tio år senare bildade invånare i Åmot och Västerbo föreningen där.  Adelaide, som kom från Kalmartrakten och arbetade som folkskollärare, blev sekreterare. I 20 år förde hon med prydlig handstil pennan i protokollsböckerna.

13 oktober 1918 tar en ny, spretigare handstil över. Adelaide Blomkvist hade dött, bara 46 år gammal.
”… vår sekreterare som i en 20 års tid gått in och ut bland oss har slutat sin jordiska arbetsdag, för att hos Herren få mottaga lön för troget förvaltande af sitt pund” står det i protokollet.
 Den "sorgliga underrättelsen" om Adelaides Blomkvists död finns i protokollsboken..
Adelaide Blomkvists dödsfall var ett av de 126 som noterades Ockelbo församlings dödbok denna dystra oktobermånad. Bakom de rekordmånga dödsfallen låg influensaepidemin spanska sjukan, det var den som berövade Västerbo Blåbandsförening sin sekreterare.
Ulla Ejemar

fredag 7 september 2018

När nazisterna gick till val 1936


Nazism, fascism och kapprustning tornar upp sig bakom väljaren 1936. Teckning ur Arbetarbladet. Den socialdemokratiska tidningen ansåg förstås att de mörka krafterna motarbetades bäst genom en röst på socialdemokraterna. 
Valrörelsen 1936 skedde i skuggan av utvecklingen i vår omvärld, av vad som hände i Stalins Sovjetunionen och Hitlers Tyskland. Till val gick flera kommunistiska och nationalistiska partier. Två uttalat nazistiska partier kandiderade till riksdagen.

Deras valmanifest hittar vi i  arkivet i en handbok från Folkpartiet, idag Liberalerna. Där kunde Folkpartiets valarbetare läsa på om det partiets egna politik, få tips om att använda telefonen för att nå väljare och erbjuda dem skjuts till vallokalen. De metoderna hade både Högern och Socialdemokraterna tidigare använt med framgång.

Valarbetarna behövde vara väl informerade, därför innehåller boken också de politiska motståndarnas program. Som exempelvis nazisternas. Det ena nazistpartiet kallades Lindholmarna, det andra Furugårdare efter sina respektive ledare.
Manifestet finns tryckt i valhandboken som finns i Liberalernas arkiv. 
Lindholmarna tecknade bilden av ett Sverige i förfall.  De talade om folkdöd, vanstyre, växande brottslighet och judevälde. Demokratin avfärdades som ett "judesmittat korruptionssystem". De ville ersätta riksdagen av en rådgivande ”fackriksdag” och regeringen av en ”stadigvarande riksstyrelse”.  En rubrik i programmet lyder ”Demokratien måste dö för att folket ska segra!”.

Avsnittet om ras i valmanifestet från Lindholmarna 1936.
Ras- och befolkningspolitik var en central del. Lindholmarna ville förbjuda invandring av judar och andra ”främmande raselement”. Belöningar som lägre skatter skulle ges till ”barnrika, rasdugliga familjer”.  På kulturens område ville partiet bryta vad det kallade ”det judiska kulturmonopolet”. Hembygdsvård skulle däremot uppmuntras och raskunskap införas som skolämne.

Raskunskap borde vara ett skolämne, enligt Lindholmarna.
Lindholmarna och Furugårdarna nådde inte de tyska nazisternas framgångar. Valdebatten kom att domineras av Socialdemokraterna, Högern, Folkpartiet och Bondeförbundet (numera Centern). Även om nazisterna var få uppfattades de och deras människosyn som ett hot. Om det vittnar bland annat intermezzot i Strömsbro på själva valdagen. Det kan du läsa mer om här.

På valdagen fick Lindholmarna 82 röster i Gävle stad, 15 i Gästrikland och 203 i Hälsingland, sammanlagt 300 i länet. Som en jämförelse kan nämnas att 13 517 länsbor röstade på Folkpartiet, 58 602 på Socialdemokraterna och 11 608 på Högern.

Hela Lindholmarnas valmanifest finns att läsa som pdf här.
Ulla Ejemar









måndag 27 augusti 2018

Carrick, Peyron och Rotary

Männen som grundade Rotary i Gävle. Foto ur Gefle Rotaryklubbs arkiv.
I januari 1929 samlades de här herrarna till fest på hotell Baltic för att bekräfta att de grundat Gefle Rotaryklubb, Sveriges femte i sitt slag.

Två av dem kan vi ägna särskilt intresse. Längst upp till höger står konsul Robert Carrick, han som har en läktare uppkallad efter sig på Gavlevallen. Carrick, född i England 1873, var en mångsidig idrottsman. Gymnastik, skidor, terränglöpning, skridskor, cykling – ingen sport var honom främmande. Han hade också förtroendeuppdrag inom Gefle IF, bland annat som ordförande i fotbollssektionen.

Framför Carrick sitter kommendörkapten Edward Peyron, han bodde visserligen i Stockholm men skulle återkomma till stan. 

1933 gjorde han med greve Folke Bernadotte en mycket uppmärksammad rundresa i USA. Resan gick bland annat till Chicago. Där bildades världens första Rotaryklubb 1925 med det uttalade syftet att bekämpa ohederlighet, förklarligt med tanke på Chicagos rykte som gangsterstad.

Affischer från Chicagoutställningen 1933.


Världsutställningen ”Century of Progress” 1933 skulle också bidra till att höja Chicagos anseende. Självklart besökte Bernadotte och Peyron även den. Och imponerades:
- En brokig färgkarta på fantastisk arkitektur, av nöjesfält, intensiv värme och 1000-tals olika drinkar. 
- Det är lätt förklarligt, att amerikanarna ofta föra orden ”biggest in the world” på tungan. Höjddimensionerna framträda starkast i form av jättelika skyscrapers, berättade Peyron som samtidigt oroade sig över brottsligheten:
- Kidnappning florerar ohyggligt, racketeering likaså, ”hold-up” förekommer dagligen, och beträffande mord får man det intrycket, att de ske för nöjet att skjuta ihjäl varann. 
Hans föredrag finns att läsa i sin helhet här.

Träffar med föredrag har varit ett stående inslag i Rotary-klubbens verksamhet liksom internationellt utbyte, inte minst för ungdomar.

Bilden: Sittande från vänster bruksdisponent Fredrik Göransson, Gefle Rotaryklubb, ingenjör Josef Norén, Stockholms Rotaryklubb, danska rotarianen T C Thorssén, grosshandlare Gustaf Delin, Gefle Rotary, kommerserådet Axel Enström, Stockholms Rotary, rektor Sven Karsberg, Gefle Rotary, Edward Peyron, Stockholms Rotary.

De stående tillhörde alla Gefle Rotaryklubb. Från vänster: direktör Waldemar Meyer, ingenjör Uno Söderström, disponent Gunnar Höglund, disponent Karl Wahlund, grosshandlare Ernst Schyllerqvist, bankdirektör Axel Skoglund, stadsarkitekt Gunnar Wetterling, direktör Birger Bellander, rådman Sven Marin, trafikdirektör August Hjelmér, konsul Robert Carrick.
Ulla Ejemar




torsdag 9 augusti 2018

Tobaksmonopolet gör en social insats

Arbetare från  Tobaksmonopolet på matlagningskurs. Detta och övriga foton ur arkivet från Södergården.
Tobaksmonopolet var länge en av Gävles största arbetsplatser för kvinnor. I tre grå fotoalbum hittar vi pusselbitar som berättar om unga arbeterskors liv, oftast utanför jobbet. Kvinnor som lär sig sy, går på fest eller åker på utflykt.

Fotoalbumen kommer från studiehemmet Södergården. Det inrättades 1921 av statliga Tobaksmonopolet och låg på Södra Rådhusgatan 39. Hemmet hade en föregångare vid monopolets stora fabrik i Stockholm och får ses som ett led i företagets ansträngningar att försöka vara en föredömlig arbetsgivare.

På 1920-talet hade  tobaksfabriken som mest cirka 500 anställda. 
Kerstin Hesselgren, född i Hofors, hade som Sveriges första yrkesinspektris lyckats övertala monopolet att efter amerikansk modell satsa på arbetarnas välfärd genom att anställa fabrikssystrar, en titel som senare skulle bytas ut mot personalkonsulent.  

Den första och kanske mest drivande blev Herta Svensson. Från Stockholm organiserade hon arbetet vid monopolets fabriker. Hon införde trivselskapande saker som blommor på borden i matsalarna och fräscha handdukar, men hon såg också till att sjuka fick hembesök och satsade på fritidsaktiviteter som kurser, fester och utflykter.

Gymnastikpass under en utflykt till Överhärde.
De här unga kvinnorna har lärt sig göra madrasser.
På 1920- och 30-talen levde inte minst Gävlefabriken under hot om nedläggning. Fabriken fick något år stängas en månad på grund av överproduktion. När personal permitterades tillfälligt ordnade monopolet bland annat kurser i matlagning för de unga arbeterskorna på Brynässkolan.

Fabrikssystern och arbetsgivarens sociala ansträngningar lär från början ha mötts med viss skepsis från de anställdas sida. Skulle arbetsgivaren kontrollera dem ännu mer? Den bakomliggande tanken var att anställda som har goda förhållanden presterar bättre på jobbet. Men kanske fanns det också en önskan om kontroll från arbetsgivarens sida? Många av de anställda var unga kvinnor och det fanns en oro för att de skulle vara ”lösaktiga”.

Fabrikssystern Herta Svensson, mitt i bild i mörk v-ringad klänning, uppvaktas på 50-årsdagen. 
Att döma av handlingar i arkivet från Tobaksindustriarbetarförbundet avdelning 3 och foton från Södergården övervanns snart eventuell misstro. Herta Svensson firades stort på sin 50-årsdag 1936. Bland gratulanterna fanns även kvinnor från Gävlefabriken. 
Ulla Ejemar
Tobaksfabriken låg på Södra Kungsgatan. Den lades ner 1958. I huset finns nu Engelska skolan och flera andra företag.








måndag 30 juli 2018

Pinsamt bråk på nykterhetsfesten

Annons för demonstrationen i juli 1909. 
1909 är nykterhetsrörelsen stark, kampen mot spritmissbruket har hög prioritet och det finns många olika nykterhetsorganisationer. Samtidigt är det politiska läget eldfängt, storstrejken står för dörren. Därför är det kanske inte konstigt att det hettar till under den stora nykterhetsdemonstrationen i Gävle? 

Flera nykterhetsorganisationer från Järvsta och Hemlingby har gått samman om att ordna en stor demonstation söndag 4 juli 1909. Från Säter har man bjudit in borgmästaren A Ulrich att hålla tal över ämnet ”Spritbolagskult och Samhällsanda”. Strömsbro musikkår har anlitats och man har bullat upp med  fika.

Men det blir inte bara fest utan också en ”bråkig” demonstration, om vi ska tro rapporten i Arbetarbladet. Under mötet börjar verdandisterna, ideologiskt nära arbetarrörelsen, sjunga arbetarrörelsens kampsång Internationalen. De kristna blåbandisterna ilsknar till och avbryter sången, de vill inte att det ska vara ett politiskt möte. 

Pinsamt, tyckte Arbetarbladet, arbetarrörelsens egen tidning i Gävle.

Arbetarbladets syn på saken.
Notisen berättar inte om hur "templarna" i logen Fridhem 457 ställde sig till bråket den dagen. Men de glömde i alla fall inte att spara kvittona från festen, de finns kvar i logens arkiv. Av dem kan vi se att man räknade med mycket folk, man köpte in närmare 800 flaskor läskedrycker från Kronans mineralvattenfabrik. Från handlaren E W Johansson köpte man flera kilo kaffe, saft och några dussin nya glas. Dessutom kostade man på sig flera annonser i bland annat Gefle Dagblad. 

Mineralvattensfabriken Kronan levererade läsk till festen.
Logen 457 Fridhem, sedan länge en del av IOGT-NTO:s Gävleförening, bildades redan 1891 i Hemlingby. Mötena hölls oftast i byns kyrksal, men föreningen hade planer på ett eget hus och började tidigt spara i en byggnadsfond.

Fotot på logens 457 Fridhem medlemmar har suttit bakom glas och ram i sommarhemmet i Sjötorp.
Det tog tid innan drömmen förverkligades. Först 1958 köpte man av bankdirektör Norberg en sommarstuga i Sjötorp vid Hemlingbysjön. Där har medlemmarna haft arbetsmöten, firat midsommar, ordnat jordgubbsfester och julfester. När det tömdes hittade man bland annat fotot här ovan, det ingår nu i logens arkiv i Arkiv Gävleborg.
Ulla Ejemar