tisdag 25 juli 2017

En emigranthistoria från Forsa

Forsa Ångsåg där Per Persson Nordquist arbetade. 
I slutet av 1850-talet byggdes ångsågen vid Hamre ström i Forsa. Sågen bekostades av engelskt kapital och virket dit flottades lång väg, bland annat från skogar i Härjedalen. Sågverket lockade många arbetare från Värmland, en av dem Per Persson Nordquist från Övre Värnäs.

1861 bor sågverksarbetaren Per Persson Nordquist intill den nyanlagda sågen med hustrun Lena Greta Ersdotter från Vattrång i Harmånger. De får sitt första barn, Erik, redan samma år.

Tack vare Forsa baptistförsamlings arkiv vet vi mer om paret och deras familj. Troligen nås de av väckelsen  under tidigt 1870-tal. Deras yngsta barn, födda 1871 och 1874, blir nämligen inte döpta i kyrkan. Som baptister förespråkar de vuxendop, inte statskyrkans barndop.

I slutet på 1870-talet har baptisterna i Forsa blivit så många att de behöver ett eget bönhus. Huset ska ligga i Funsta, vara 60 fot långt och 32 fot brett och rymma två salar, en större och en mindre som också kan fungera som skolsal.

Elimkapellet i Funsta cirka 1915. Bild ur Forsa baptistförsamlings arkiv.
Per Persson Nordquist väljs in i styrelsen för ”Sällskapet för befrämjande av upplysning och sedlighet”, den förening inom församlingen som ansvarar för bönhusbygget. Baptisterna bildar också en syförening som ska dra in pengar till husbygget. Nordquists tonåriga dotter Karin är aktiv i syföreningen. Hon är senare också tidvis lärare i församlingens söndagsskola.

Kassaboken från 1882 visar att P Nordquist bidrar med fem kronor till kapellets "Wermeapparater"
Skolan är viktig för baptisterna. De startar en söndagsskola och driver en kort period även en vardagsskola. I vardagsskolan lär sig barnen räkna, läsa och skriva utöver Bibelkunskapen. Barnen Nordquist är inskrivna skolan, det visar sparade deltagarförteckningar.

Karin Persdotter, Erick Persson och Petter Persson vid Ångsågen finns 1879 på listan från församlingens skola. De är alla barn till Per Persson Nordquist.  
Livet i församlingen kretsar mycket kring hur man ska vara som god kristen. Moralen är sträng. Den som super, ställer till med bråk eller har utomäktenskapliga förbindelser blir föremål för tillrättavisning eller uteslutning.

Karin Nordquist, parets enda dotter, som varit så aktiv i församlingen blir till slut också utsatt för församlingens hårda granskning. Protokollet från 25 mars 1883 berättar att Karin erkänt att hon hade kontakt med en ”ogudaktig”, en man utanför församlingen. Nordin, en av församlingsmedlemmarna, varnade henne för att förhållandet var ”en frestelse ifrån Satan”.

1883 ställs Karin Nordquist till svars för att hon träffar en "ogudacktig" yngling. Hela protokollet finns att läsa här. Texten finns också i en utskriven mer lättläst variant här.
Vi vet inte hur det gick med Karins förhållande, men vi vet att pappa Per Nordquist redan samma vår meddelar att han ska emigrera till Amerika. I maj 1883 tar han två av sönerna, Eric och Carl Johan, med sig över Atlanten. Året därpå ansluter mamma Lena Greta tillsammans med barnen Karin, Gustav, Petter och Emil.

Forsa baptistförsamling bildades i maj 1862. Under församlingens första tjugo år emigrerade elva av medlemmarna med familjer till Nordamerika, det framgår av en historik sammanställd till församlingens 20-årsjubileum.
Ulla Ejemar







torsdag 13 juli 2017

Sista rumpan i Voxnan

Flottning på Voxnan. Foto Gösta Fredlund/Arkiv Gävleborg.
För 50 år sedan flottades timret för sista gången ner för Ljusnans och Voxnans dalgångar. En epok som varat i cirka 200 år tog slut när det blev enklare och billigare att frakta virke med lastbil till sågverk och andra industrier vid kusten.

Gösta Fredlund i Los insåg att det var en historisk händelse och tog några bilder med sin kamera denna sista säsong. Bilderna visar en matrast bland flottarna någonstans vid Voxnan och flottning i närheten av Edsbyn.
Flottare tar paus sommaren 1967. Foto från Gösta Fredlund i Arkiv Gävleborg.
Flottarna hade ett kallt, blött och riskfyllt jobb. Farligast var det när timret hopade sig till brötar, som de måste reda ut. Flottningen var ett säsongsarbete, ofta kombinerades det med skogsarbete vintertid. 

Fackligt organiserade flottarna sig i syndikalisterna, SAC, eller Svenska skogs- och flottningsarbetarförbundet. 1922 beräknade Skogs- och flottningsarbetarförbundet att det fanns cirka 1100 sysselsatta med flottning eller skogsarbete bara inom Voxnadistriktet, som då omfattade 16 olika avdelningar.

1923 slöts ett avtal mellan arbetsgivaren Voxnaälvens flottningsförening och Skogs- och flottningsarbetarförbundet som gav flottare som arbetade i biflödena lika mycket ersättning som de som arbetade i älvens huvudfåra. Strömflottare och landrensare  tjänade 81 öre i timmen medan sjöflottare fick nöja sig med 75 öre. Bäst betald var ångbåtsbefälhavaren som tjänade 90 öre timmen.

I Arkiv Gävleborg finns arkiv från flera av Skogs- och flottningsarbetarförbundets avdelningar, bland andra Ljusnan-Voxnans distrikt.  
I Skogens arkiv på nätet finns mer att läsa och flotting och flottaryrket. 
Ulla Ejemar
Skogs- och flottningsarbetarnas verktyg har en central placering på fanan från Ljusnan-Voxnans distrikt. 

onsdag 7 juni 2017

Sjungom studentens lyckliga dag

Så här i studenttider vill vi gratulera alla studenter 2017 med några bilder från arkiven.

Student med sällskap. Fotot finns i Godtemplarträdgårdens arkiv.

Att elever på gymnasiet firar studenten går långt tillbaka i tiden. Mellan 1862 och 1968 tog de som klarade slutproven i flera ämnen en studentexamen. Då som idag firades det med studenttåg och presenter.

Studenttåg på Drottninggatan i Gävle omkring år 1900. Två poliser i pickelhuvor syns längst fram. 

Teknikstudent Ernst Ström, medlem i KFUM i Gävle 1908.

I den nya läroplanen för gymnasiet 1970 togs studentexamen bort och ersattes med ett slutbetyg. Enligt dagens system tar elever som når 2250 godkända poäng en gymnasieexamen, och det firas med utspring till släkt och vänner och med studenttåg genom stan.

Studenttåg genom Gävle, året är okänt.
Camilla Larsson

torsdag 1 juni 2017

Anna Jonsson missionär i Kongo

Anna Jonsson född 18 mars 1874 i Vinnersjön, Hedesunda socken.  

Anna Jonsson i Ölbo är med och startar Hedesunda Missionsförsamlings Ungdomsförening 1894. Några år senare åker hon till Stockholm för att gå förberedande kurser för yttre mission på Elsa Borgs bibelkvinnohem på Vita bergen.

I mars 1899 skickar Anna ett brev hem till ungdomsföreningen och frågar om de kan betala och sy två bomullsklänningar till henne. Föreningen skriver till Anna för att få information om mått och modell, och så köps tyg och tråd in, klänningarna sys och skickas till Anna.

I protokollet den 10 mars 1899 redogör Hedesunda Missionsförsamlings Ungdomsförening för Annas fråga om  hjälp med klänning. 

Hur klänningarna passar för de långa båtresorna till Kongo och när Anna kommer fram till missionsstationen går inte att utläsa i missionsförsamlingens handlingar. Däremot berättar ett protokoll den 7 september 1900 att de läser upp ett brev från Anna i Kongo. Mötet beslutar också att skicka en julklapp till en pojke som de hjälper på missionsstationen i Diadia och en julklapp till Anna.

Protokollet från Hedesunda Missionsförsamlings Ungdomsförening  den 7 september 1900 berättar att ett brev kommit från Anna i Kongo och om julklappar föreningen ska skicka.

I september 1902 skickar ungdomsföreningen en lysningspresent till Anna som gifter sig med Carl Johan Lindström, född 1872 i Uppsala. Han reser för första gången till Kongo som missionär samma år som Anna. Paret gifter sig under en viloperiod i Sverige 1902 och återvänder tillsammans till Kongo i juli 1904.

Svenska Missionsförbundets missionsstationer utmärkta på en karta längst nedre delen av Kongofloden.   

Andra källor berättar att situationen på missionsstationen i Diadia är särskilt problematisk kring sekelskiftet när Anna och Carl Johan är där. Många på och omkring stationen blir allvarligt sjuka i tropiska febersjukdomar och sömnsjuka. Bara under några få år dör och begravs nio missionärer på stationen. Anna är en av dem. 29 år gammal dör hon i Diadia den 4 januari 1905. Missionsstationen stängs som huvudstation 1906 på grund av hälsoproblemen. Annas man fortsätter att arbeta i Kongo.

Fragmenten i arkivet om Anna väcker nyfikenhet och fler frågor. Hur upplevde Anna livet som missionär? Vilka arbetsuppgifter hade hon? Hur träffades Anna och Carl Johan och var bodde de i Sverige? Mer information om dem finns säkert bevarad, men var?

Camilla Larsson

onsdag 24 maj 2017

Rio-Kalle överlistar Tjofsen

"Rio-Kalle"  på Jernvallen 1961. Foto Jan Düsing ur arkivet från Evert Jäderberg.
I september 1961 får 16-åringen Jan Düsing följa med fotografen Evert Jäderberg till Jernvallen i Sandviken där ”Rödvästarna” eller ”Stålmännen” som de också kallas tar emot Hälsingborgs IF (de stavade med ä på den tiden).

På Jernvallen har 9 400 åskådare samlats för att se det allsvenska mötet. Under matchen händer, enligt referatet i Arbetarbladet, något som ”hela svenska folket" väntat på. Sandviken IF:s målvakt Stig ”Tjofsen” Olsson ska slå en straff mot legendariske ”Rio-Kalle”, Kalle Svensson, som vaktat Sveriges mål i två VM och två OS.

Sandvikens IF hade inte lyckats med straffarna under säsongen och det gick tyvärr inte bättre den här gången. Matchen slutade med förlust för Sandvikens IF som efter säsongen förlorade sin plats i allsvenskan.

Signaturen "Rolf" berättar om straffkampen mellan målvakterna.
Ur Arbetarbladet 4 september 1961. Klicka på bilden för större format!
För fotoeleven Jan Düsing var matchen och straffdramat en upplevelse, inte minst för att han fick låna kameran av Evert Jäderberg och tog bilden på Rio-Kalle här ovan. Bilden blev en lovande inledning på en karriär som pressfotograf, först i Gävle hos Jäderbergs firma och senare under 40 år på Expressen där han bland annat bevakade 25 hockey-VM och ett tiotal OS.

”Rio-Kalle” spelade 349 allsvenska matcher. Han lade av året efter matchen på Jernvallen. Han fortsatte jobba som brandman i Helsingborg fram till pensionen. Han avled 2000.

”Tjofsen” spelade 119 allsvenska matcher. Han jobbade som elektriker vid sidan av fotbollen. Efter tiden i SIF spelade han under en period i Årsunda IF. Han avled 87 år gammal 2015.

Ulla Ejemar