tisdag 28 februari 2017

När svälten stod för dörren

Hungerdemonstration i Söderhamn 11 april 1917. Foto i privat ägo.
Onsdag 11 april 1917 tågar 200 kvinnor till Rådhustorget i Söderhamn. Kvinnorna är desperata, hur ska de få mat på bordet till sina familjer?

Demonstrationen är en av de första i en rad av hungerdemonstrationer och hungerupplopp den här våren. Det är krig i Europa och extrem brist på mat i Sverige. Basvaror som mjöl, potatis, socker och kaffe är ransonerade.  När också grynen till gröten ska ransoneras tryter tålamodet. 

12 april skriver Hälsinglands Folkblad om demonstrationen.
Om denna första spontana demonstration i Söderhamn kan vi läsa i Hälsinglands Folkblad 12 april 1917.  Karin Östlund från Lervik, Anna Jonsson från Långrör, Anna Sjögren från Grundvik och Hilma Pettersson från Sandarne går i spetsen för kvinnorna in till Rådhuset. Där överlämnar de en skrivelse till brödbyråns ordförande, kronolänsman R Didriksson.

”Undertecknade husmödrar från Söderhamns skärgård få härmed uttala våra allvarliga betänkligheter mot den utfärdade förordningen om försäljning av gryn mot kort på nu gällande villkor” skriver de.
”Vi vädja därför till vederbörande att åtgärder snarast möjligt vidtagas för att bereda lindring i nu rådande olidliga förhållanden”.

Dagen därpå hålls ett stort möte i Lerviks Folkets hus. Där antas en resolution med varningen: ”blir det ej bättre förhållanden så måste vi taga saken i egna händer och skrida till handling”.

 Sågverksarbetare från Sandarne, Källskär, Långrör och Åsbacka på väg att besöka traktens bönder. Foto i Arkiv Gävleborg.
Lördag 5 maj gör de det. Ett stort antal sågverksarbetare tar sig ledigt från jobbet, samlas vid Lerviks Folkets hus och tågar iväg för att söka upp bönder i Östansjö.  I täten bär de en svart fana med en knuten hand och texten ”Tänk dig själv dess mening!”. Bilden finns i Arkiv Gävleborg, fanans öde är okänt.

Arbetarna uppvaktar flera namngivna bönder. De kräver att få kontrollera böndernas lager av bröd och potatis.  De begär att priserna på mjölk, bröd och potatis ska sänkas. Enligt Söderhamns Tidning är uppvaktningen hotfull, men arbetarna påstår motsatsen i Hälsinglands Folkblad.

”Visst kunde orden vara skarpa ibland men vi bestrida att det låg något hotfullt i vårt uppträdande”.

Ulla Ejemar

Läs mer om hungeråret 1917: Barnbespisningen lindrade nöden

tisdag 14 februari 2017

Ugglebo Arbetareförening 150 år

Paketpapper från manufakturavdelningen. Gissningsvis 1920-tal.
Decennierna kring mitten av 1800-talet var en tid av industrialisering, modernisering och liberala reformer. När jordbruket rationaliserades försattes många lantarbetare i arbetslöshet och inflyttningen till de framväxande industrisamhällena ökade kraftigt. Den trygghet som bygemenskapen hade erbjudit på landsbygden försvann över en natt för en stor del av Sveriges befolkning.

Det är i det sammanhanget som de tidiga så kallade arbetareföreningarna kommer till. Deras syfte var till stor del att fylla den funktion som kyrkan och byalagen hade haft i det gamla bondesamhället, inte minst genom att fungera som socialt skyddsnät. Folkbildning var också en viktig del av verksamheten. Medlemmarna skulle förberedas för att delta i samhällslivet som "fullvärdiga medborgare", något som blev allt viktigare i takt med att de demokratiska rättigheterna utvidgades. Under nödåren 1867 och 1868 bildades en rad arbetareföreningar som hade till huvuduppgift att driva affärsverksamhet i kooperativ anda. De flesta blev ganska kortvariga. Ett lysande undantag är Ugglebo Arbetareförening som i år fyller 150 år.

Kontraktsprosten K. F. Sjöström var initiativtagare till föreningen.
Det var kontraktsprosten K. F. Sjöström som var den drivande kraften bakom bildandet av Ugglebo Arbetareförening. Sommaren 1867 såg han hur livsmedelsbristen ledde till att handlare kunde ta ut oskäliga vinster medan folk svalt. Något behövde göras för att råda bot på ockret. Ugglebo Arbetareförening skulle genast ta itu med att "inrätta en försäljningslokal där goda livsnödvändigheter m. m. undantagandes brännvin och andra spritdrycker samt lyxartiklar, kunde tillhandahållas till billigaste pris". 1868 bildade föreningen ett aktiebolag för att kunna bedriva handel i större skala (någon möjlighet att starta ekonomiska föreningar fanns inte vid den här tiden). Men det skulle aldrig bli fråga om att göra någon stor vinst utan endast om att "vara människor till gagn och särskilt de ekonomiskt svaga". Av överskottet skänktes till olika ideella ändamål, bland annat gav föreningen bidrag till skolbarnens beklädnad, till sockenbiblioteket och till kyrklig verksamhet av olika slag.

Ugglebo blev ICA istället för Konsum - här filialen vid Sundsbron. Ur föreningens jubileumsskrift 1968.
När Kooperativa Förbundet bildades 1899 var det många konsumtionsföreningar och kooperativa handelsaktiebolag som såg stordriftsfördelar med att ansluta sig till den landsomfattande organisationen. Ugglebo Arbetareförening var riktigt nära att gå med i mitten av 1920-talet men en majoritet av medlemmarna sade ifrån. Att gå med i KF skulle dels vara onödigt, eftersom man redan arbetade efter kooperativa grundsatser, dels farligt eftersom föreningens självständighet kunde hotas. Istället gick Ugglebo in som aktieägare i Hakonbolaget (sedermera ICA) 1933.
Jörgen Björk

onsdag 8 februari 2017

När bruket hade egen sjukstuga

Medicinska verktyg i Hofors sjukstugas operationssal.
Man kan tro att det är en snickarverkstad som listat sina verktyg, men det handlar om Hofors sjukstugas operationssal. Från sjukstugan finns detaljerade förteckningar över alla inventarier, från röntgenapparater till dammtrasor.

Redan på 1860-talet byggde Hofors bruk en sjukstuga, först avsedd för de anställda men senare öppen för alla Hoforsbor. Så småningom blev sjukstugan för liten och en ny, för tiden modern sjukstuga kunde öppnas 1927.

Det lilla klippet ur inventarieförteckningen ovan är från den nya sjukstugan. Varje rum är listat för sig i förteckningen så man kan bilda sig en uppfattning om sjukstugans storlek. Det fanns tre sjuksalar med tio vårdplatser, operationsrum och röntgen.

Borr, hammare, kedjesåg och amputationssåg avslöjar att det hände att man tvingades kapa lemmar på patienterna. Kanske efter olyckor på bruket? Andra förteckningar i arkivet från sjukstugan visar att man tidigt var noga med att notera om det var arbetsolycka som orsakade att någon behövde vård.

Hofors sjukstuga cirka 1930. Foto lånat av Hofors hembygdsförening.

Så här såg operationssalen ut 1930, Foto lånat av Hofors hembygdsförening.
Exakt årtal för förteckningen saknas, men den är troligen jämngammal med bilderna här ovan. Med tidens mått var den en väl utrustad sjukvårdsinrättning.

Mat till patienterna lagades i sjukstugans eget kök. Av utrustningen att döma borde det har varit förstklassig mat för där fanns puddingformar, konserveringsapparat och aladåbformar.
Ulla Ejemar