fredag 30 september 2016

Yrkesutbildning anno 1952

Lektion i tvättstugan.
Tjejerna lär sig tvätta för hand i plåthinkar. I skolköket lagas mat med ett begränsat antal ingredienser. Bilderna berättar om Gävle stads yrkesskolor året 1952.

Fotografierna från yrkesskolorna ingår i ett album som förärades juvelerare Yngve Wahlberg på hans 50-årsdag.  Wahlberg drev guldsmedsfirma i Gävle, han var engagerad i Gävle handtverksförening och mycket mer. Bland det han brann för var just yrkesutbildning, han var ledamot av styrelsen för yrkesskolorna. Och vad kunde väl då vara en bättre present än en dokumentation av skolorna?

Matlagning på schemat i hushållsskolan.
Elektromekaniska avdelningen.
1952 var yrkesskolor och kurser ännu spridda över hela stan. Hushållsskolan låg i en nu riven byggnad på Polhemsskolans plats. Verkstadsutbildningar fanns i  ”Porterbryggeriet”, i gamla elverket hölls snickeriutbildning och i Berggrenska gården undervisades i vävning och sömnad.  Utbudet av utbildningar var brett, det fanns till exempel även kurser i maskinskrivning och stenografi.

Notera anslagstavlan med skrivmaskinens fingersättning.
C-A Svensson på Gävle-Foto tog bilderna i albumet. Det är ett av alla guldkornen i det rika arkiv som släkten Wahlberg bevarat. Guldsmeden Anders Ulrik Wahlberg grundade firman 1871, den gick sedan i arv i flera generationer. Firman hade butiker i Gävle, Sandviken, Bollnäs och Karlstad och hade egen verkstad. Yngve Wahlberg var den tredje generationen som drev företaget.
Ulla Ejemar 
Juvelerare Yngve Wahlberg.

onsdag 14 september 2016

”Kiiruhda!” eller finska till husbehov

Att vara hel och ren var viktigt. Gävle lottakår bemannade mottagningsstationer för finska barn i Gävle. Foto Carl Larsson.
Under andra världskriget kom flera tusen ”krigsbarn” från Finland till Gävleborg.  Tanken var att barnen skulle skonas från kriget genom att komma till det fredliga Sverige.

Cirka 400 barn kom till länet redan under Vinterkriget 1939-1940. De flesta av dem kunde återvända hem ganska snart men så bröt Fortsättningskriget ut hösten 1941. Då inleddes arbetet med att evakuera riktigt många barn undan bombningar och matbrist i Finland.

Länskommittén för Finlandsbarnen organiserade mottagandet i Gävleborg. Man samarbetade med lokala kommittér, Röda korset, Lottorna och många fler organisationer, företag och privatpersoner. Det fanns flera mottagningscentrum. Gävle var det största, här placerades barnen i förläggning i bland annat Hälsinge regementes gymnastiksal. Förläggningarna var en sorts karantän, barnen läkarundersöktes och avlusades innan de fick åka vidare, oftast till familjer på olika håll i länet.

Viljan att ta emot barn var mycket stor, ibland till och med större än ”tillgången” på barn.

De som väntade på att få ta emot ett finskt barn kunde öva på ”Finska till husbehov”, artikeln här nedanför publicerades i Arbetarbladet. De flesta barnen var ju finsktalande och familjerna de kom till var svensktalande. 

Valet av ord och fraser ger en tankeställare. Speglar de vilken syn hade man på barnen och deras behov? 
Ulla Ejemar
Ord och fraser som ansågs bra att kunna för de hem som väntade ett finskt barn.
Klipp ur Arbetarbladet 11 februari 1942. Klicka på bilden för att läsa i större format.  




måndag 12 september 2016

Mohed - centrum för fest och försvar

Mohed med manskapsbaracker. Foto ur arkivet från Hälsinge regementes museum.
I mer än 200 år var Mohed ett centrum för länets försvar. Varje sommar samlades soldater från socknarna i Hälsingland och Gästrikland på Mohed för att excercera, eller till övning som vi nog skulle säga i dag.

1689 brukar anges som startår för Mohed som övningsplats.  Länge var det bara ett öppet fält dit soldaterna kommenderades ett par veckor varje sommar. Sova fick de göra i tält och äta fick de göra utomhus, maten ordnade de själva.

Bilden togs vid "skjutmöte" 1896 på Mohed.
Men under 1800-talet började fältet bebyggas och i slutet på århundradet fanns manskapsbaracker, kokhus, officersbostäder, förråd och mycket mer. Husen var länge oisolerade, de användes ju enbart sommartid. Men när övningstiden utsträcktes allt mer under 1800-talet ställdes också högre krav på bekvämlighet.

Officerare med familjer redo för midsommarfirande. Dekorationerna var storslagna. 
Under övningstiden var det fullt av folk på och runt fältet. Midsommar var en verklig höjdpunkt, bilder visar storslagna midsommarstänger och andra utsmyckningar. Att söka sig till Mohed för att dansa vid midsommartid var mycket populärt.

Men när det gamla indelningsverket skrotades och allmän värnplikt infördes 1901 var Moheds saga all. Mohed hade blivit otidsenligt.

1909 gick flytten till nya kaserner på Kungsbäck i Gävle. Flera av byggnaderna flyttades då från Mohed, en del till Kungsbäck, en del till andra platser. Men några hus blev kvar och 1914 kunde man inviga ett sanatorium för tuberkulossjuka. Luften ansågs hälsosam och inte blev det sämre av att det fanns lämpliga byggnader att ”återbruka”. Sanatoriet blev kvar till 1952.

Bilderna från Mohed är hämtade ur arkivet från Hälsinge Regementes museum, ett arkiv som finns i Arkiv Gävleborg. Mer att läsa om Mohed finns bland annat i årsskriften Bocken 1987/1988 utgiven av regementets kamratförening. 
Ulla Ejemar
Officerspaviljongen. Detta ska vara en av de första större byggnaderna, uppförd i början på 1800-talet.





måndag 5 september 2016

Vad säger man till hästen i Amerika?

Amerikabrevet från Bishops Hill finns i Olle Larssons personarkiv.
Olle Larsson i Grönås, Järvsö, hade släktingar som var bland de första att emigrera till Amerika.
De gav de sig av till Illinois och trakten av det berömda Bishop Hill. Olle var intresserad av hembygdens historia och av emigranterna. När han avled 2002 lämnade han efter sig ett litet personarkiv som nu finns i Arkiv Gävleborg.

I arkivet finns bland annat några Amerikabrev.

Ett av dem skrevs av Sven Norberg till föräldrarna i Norrala. Hur det hamnade hos Olle Larsson i Järvsö framgår inte. Kanske fanns släktband, kanske vandrade det bara från hand till hand och hamnade till slut i Grönås?

Bishop Hill grundades 1846 av predikanten Erik Jansson som lyckats övertyga cirka 400 personer från Hälsingland att följa honom till det förlovade landet där ingen statskyrka lade sig i hur Guds ord tolkades. Den religiösa sekten skapade ett samhälle där egendom ägdes gemensamt, men efter några år började problemen och så småningom upplöstes kollektivet.
Olof Krans målade ett 90-tal bilder av livet i Bishop Hill.
Foto av en av hans målningar. 
När Sven Norberg kom dit var jorden uppdelad och privatägd, men en stor del av dem som bodde där hade ju fortfarande sina rötter i hans hemtrakter, de kom från Ovanåker, Bollnäs och Söderhamn.

Sven är i brevet ivrig att berätta för dem därhemma om hur det är i Amerika. I Bishop Hill kör de med ”Maschiner” på de vidsträckta åkrarna, man slipper väja för sten när man plöjer. Man äter vetebröd varje dag, hästarna är större och vackrare än han någonsin sett och bönderna har inte bara en gris utan många.

”inte något Herrskap kan lefva så frikostligt i Sverjie som vi lefver här men det är många som kommer hit ifrån Sverije som är missnöjd ändå, för de tänker att de skall få sina behofver fylda genast de kommer” varnar Sven. 

Han vill inte direkt locka någon att emigrera men ändå tipsar om att den som åker kan strunta i att ta med för mycket kläder, de kan man lika gärna köpa när man kommer fram.

Efter tiden hos bonden Strömberg i Bishop Hill arbetar Sven på ett järnvägsbygge. Lagom till jul söker han sig tillbaka till Bishop Hill där han firar jul på svenskt vis. Det är under jul- och nyårsuppehållet han tar sig tid att skriva brevet hem.  Och berätta om det svåraste med livet som emigrant, nämligen att lära sig språket.

”Jag har nu förtjent 130 dollar sedan jag kom hit och nu så tänker jag gå i skola i 3 månader för att läsa Engelska, för språket är det versta att förstå, för det är knapast något ord som har samma benämning, om man skall köra en häst så skall han säga gudåp om man skall få den att gå, om han skall stanna så säger man hå”

Hela brevet från Sven Norberg finns att läsa här intill. 

Ulla Ejemar