tisdag 16 april 2019

Sångarna drog till Copacabana

Den påkostade menyn som sångarna tog med sig hem.
Ur arkivet från  Norrlands Sångarförbund.
I föreningsarkiv kan man göra oväntade fynd, som detta. En meny från legendariska Copacabana i New York. Snyggt omslag, tjockt papper och A3-format.

Norrlandskören gjorde en turné i USA 1962 och i New York besökte den tydligen nattklubben, enligt reklamen ”den hetaste norr om Kuba”.  Där uppträdde på 50- och 60-talen artister som Sammy Davis Jr, Sam Cooke och Dean Martin. Klubben finns än i dag, men på en annan adress än när Norrlandskören besökte den. Menyn återfinns i arkivet från Norrlands Sångarförbund, där Norrlandskören ingick.

Av körens sparade programblad från hösten 1962 framgår att sångarna kom från hela Norrland, från Ljusne, Jädraås,  Gävle, Härnösand och många andra platser. Turnén gick i svenskbygderna i USA och i Detroit hade kören sångerskan Harriet Forsells om solist.

Programblad från turnén hösten 1962 med namn på alla medverkande körsångare.
Klicka på bilden för att få den större!
Sångarförbundet och kören bildades 1897 i Stockholm. Då hölls där den första stora ”sångarfesten” i Sverige efter mönster från bland annat Tyskland och Schweiz där manskörer redan i början på 1800-talet samlats för att sjunga mäktig stämsång. Denna första svenska sångarfest arrangerades som en hyllning till kung Oscar II som då suttit 25 år på Sveriges tron.

Sångarfesterna hade sin storhetstid i början på 1900-talet.
Bild från festen 1910 i Östersund. Foto Oscar Olsson.
De nationella sångarfesterna hölls i fortsättningen med några års mellanrum på olika platser i Sverige. 1901 hölls den nationella festen i Gävle , 1907 i Söderhamn och 1913 i Hudiksvall. Årtalen finns inskrivna med guldbokstäver på baksidan av standaret från Norrlands Sångarförbund.
Sångarförbundets slitna standar från 1897.
Det finns bevarat i Arkiv Gävleborg.
Baksidan med årtal och plats för nationella sångarfesterna.
Den sista som nämns är Gävle 1946.
Det fanns ett antal sångarförbund runt om i landet. De nationella sångarfesterna var höjdpunkter, men körer ur förbunden brukade också representera Sverige utomlands, precis som Norrlandskören gjorde i USA 1962. Norrlands sångarförbund uppgick 1998 i Sveriges sångarförbund och Sveriges körförbund.
Ulla Ejemar


onsdag 10 april 2019

En norrländsk vulkan?

Fotografiet ingår i IOGT logen Norrlands Vulcans arkiv som bevaras hos oss på Arkiv Gävleborg. 

Ibland väcker foton vi stöter på i arkiv lite extra intresse. Som det här. Vilka är killarna med fixade frisyrer och glänsande skinnpajar? Var är fotot taget och vad är det som händer?

I bästa fall finns det anteckningar på baksidan av fotot som ger svar, men ofta finns inget skrivet. Just det här har bara en lila stämpel med texten: "Specialbild. Söderhamn tel 13396-13397. Fotograferar på alla tider, alla dagar och alla platser."

Men det finns ett annat foto från samma tillfälle taget rakt framifrån. Där ser vi att publiken är stor och i blandade åldrar. Killarna syns några rader ner till höger i bild.

Många människor har samlats i en lokal. Var och när är fotot taget och vad är det som ska hända? Norrlands Vulcanas foton tillsammans med drygt 20 000 andra i våra fotosamling finns inlagda och sökbara i en databas och nås via en dator i vår forskarsal. Välkommen hit! 

Vad vi däremot vet är att fotografierna ingår i Norrlands Vulcans arkiv, IOGT logen 206 i Hanebo norr om Kilafors. Föreningen har en lång historia. De startade 1882 och i deras handlingar syns många aktiviteter föreningen ordnade, som sommarfester, studiecirklar och en omfattande biblioteksverksamhet. I arkivet finns dessutom ett fint standar.

Norrlands Vulcans standar är sytt i starka fäger och är ett av de större bland de närmare 800 fanor och standar som förvaras på Arkiv Gävleborg. Det är 120 cm högt och 300 cm brett. Information om när standaret köptes in, vad det kostade och när det invigdes går det ibland att hitta i föreningarnas protokoll och kassaböcker.    
Camilla Larsson

torsdag 28 mars 2019

Gävle joggade 6,5 jordvarv

Affisch bevarad i arkivet från Gästriklands friidrottsförbund. 
I år är det 30 år sedan Gävleborna skulle snöra på sig springskorna och ”jogga jorden runt”.  Friluftsfrämjandet, Korpen och Gävle kommun ville få folk att röra på sig. Uno Andersson fungerade som ”general”.
I februari 1989 berättade Gefle Dagblad om  "motionsfestivalen".
För att höja motivationen påminde arrangörerna om Gävles stolta historia med Gefle IF:s framgångsrika löpare och den framsynta satsningen på Hemlingby, friluftsområdet som var först i Sverige med ett elbelyst motionsspår.

1989 kanske inte känns så avlägset men marknadsföringen berättar ändå att tiden gått. Alla resultat skulle sparas i ”datan” och evenemanget skulle videofilmas.

Företag ställde upp både som sponsorer och tävlande med egna lag. Det fanns särskilda tävlingar för skolklasser och alla vanliga motionärer var givetvis välkomna. Varje dag hölls en ”jogginghour” då det som sökt sig till Hemlingby kunde förvänta sig olika jippon, det kunde vara prisutdelningar eller uppträdanden av artister.
Deltagarkort bevarat från Bo Brügge, en profil inom Gävleidrotten. 
Målet var att Gävleborna tillsammans skulle springa åtminstone motsvarande ett varv runt jorden. Resultatet blev över förväntan. Det blev 6,5 varv runt jorden. 19 686 personer deltog på något sätt. Efter succén - som skrevs in i Guiness rekordbok - blev det självklart att arrangemanget skulle genomföras hösten 1990 och flera höstar till.
Ulla Ejemar
Klipp ur Arbetarbladet 18 september 1989  


tisdag 19 mars 2019

Barnhem för flickor i Hamre

Barnhemmet Sparvboet stod klart på nuvarande Hamrevägen 38 och invigdes i september 1906. Foto: Arkiv Gävleborg

Att det fanns många flickor i Bollnäs som for illa och var i behov av hjälp insåg några aktiva kvinnor i frikyrko- och föreningslivet vid sekelskiftet 1900. De träffades för att göra något "för de mest vanvårdade barnen inom Bollnäs samhälle".

Ester Brateen, lärarinna i Bollnäs, håller i det första mötet hemma hos Lisa Modén när barnhemmet bildades. Det är också hon som har skrivit protokollet. Flera av kvinnorna var aktiva i Bollnäs Missionsförsamling. Årsmötes- och styrelseprotokoll från Barnhemmet Sparvboet finns bevarade i Bollnäs Missionsförsamlings arkiv här hos oss på Arkiv Gävleborg.   

För- och nackdelar med att placera barnen i familjer kontra att öppna ett barnhem diskuterades. Sparvboet startades och i maj 1903 flyttade de tre första barnen in.

Maria Carlgren anställdes för att sköta den dagliga verksamheten som föreståndarinna. Så småningom ersattes hon av Nelly Nylander. Ruth Persson arbetade också under flera år på barnhemmet. Omsättningen på personal var låg.

Föreningen Sparvboets Vänner drev verksamheten, till en början enbart med hjälp av frivilliga donationer, Lindbomska fonden, gåvor i natura som livsmedel, kläder och filtar och frivillig arbetskraft för att bygga och sköta fastigheten. Från 1919 tillkom stats- och underhållssbidrag.   

"I denna börs var barnhemmets första kassa - några få slantar förvarade", står det bland annat skrivet på den gulnande lappen ihopvikt och nedstucken i den röda tygportmonnän. Den ingår i Barnhemmet Sparvboets arkiv. 

För att bo på barnhemmet skulle flickorna vara äldre än ett år och från Bollnäs socken. Ett friskhetsintyg från en läkare krävdes. Orsakerna till att flickorna behövde hjälp varierade. I inskrivningsböckerna syns livssituationer som: "modern död, fadern supig, häftigt lynne", "fadern död, många syskon, dålig ekonomi", "fadern okänd, modern omgift och nya barn" och "modern ogift, lider av difteri".

Förteckningarna över barn som bodde på Sparvboet innehåller till exempel information om barnens föräldrar, när de kom till barnhemmet, vem som överlämnade dem, deras hemförhållanden och hälsotillstånd. 

I medeltal bodde tio flickor på Sparvboet per år, men antalet varierade. I 25-årsberättelsen beskrivs helt kort hur det har gått för några av flickorna. Två dog, några fick arbete som hembiträden och andra gifte sig. En flicka blev lärarinna och en annan reste som missionär till Kina.

Barn och vuxna utanför Sparvboet omkring 1920. Foto: Arkiv Gävleborg

På 1930-talet togs flera pojkar emot på barnhemmet. Efterfrågan på vårdplatser minskade och Föreningen Sparvboets Vänner bestämde sig för att avveckla verksamheten 1939. De tre barnen som bodde där fick flytta till det kommunala barnhemmet i Sävstaås och huset hyrdes ut. 1941 upplöstes föreningen. Så småningom övertogs egendomen av Bollnäs Missionsförsamling.

I Hälsingerunor 2011 har Eva Jernqvist, pastor i Bollnäs Missionskyrka, skrivit om flickan som bodde på Sparvboet och senare blev missionär i Kina, Berta Flodberg.  

Camilla Larsson

onsdag 27 februari 2019

Tre generationer textilarbetare i Strömsbro

Helny Holldin född 1885 i Strömsbro och dottern Elly född 1915 i Gävle. Fotot på Helny finns i Textilarbetareförbundets arkiv, medan fotot på Elly finns i SSU Strömsbros arkiv. Båda arkiven bevaras hos oss på Arkiv Gävleborg.

Mathilda, Helny och Elly Holldin i Strömsbro norr om Gävle var tre generationer kvinnor som arbetade på textilfabriken Gefle Manufaktur AB. Tillsammans gjorde de 110 år på fabriken.

Gefle Manufaktur AB startades i Strömsbro 1849 som det första aktiebolaget i Sverige enligt den då helt nya bolagsformen. Driften lades ner 1960. Fotot bevaras på Arkiv Gävleborg. 
                     
Helny anställdes redan som 12-åring. Det var inte ovanligt att barn började arbeta i den åldern. 1881 kom en ny lag som förbjöd barn under 12 år att arbeta, men inom sågverks- och gruvindustrin var det vanligt länge. 1897 när Helny började arbeta lärdes hon direkt upp till spinnerska. Som många av hennes arbetskamrater gick hon med i textilarbetarfackets avdelning 44.

Första sidan i Helny Holldins medlemsbok i Svenska Textilarbetareförbundet. Den finns bevarad i Textilarbetareförbundets arkiv. 

Helnys två år äldre vän och arbetskamrat, Maja Skoglund, satt i fackets styrelse och under storstrejken som bröt ut 1909 var Maja aktiv. Konflikterna rörde avtal om arbetsförhållanden och löner. När ett strejkutskott bildades i Gävle med representanter från olika yrken och fackföreningar var Maja Skoglund textilarbetarnas.

Storstrejkutskottet 1909. Stående från vänster: plåtslagare Hellström, murare Eriksson, gjutare Håkansson, bokhållare Ahlberg och utkörare Eriksson. Sittande från vänster: målare Jansson, journalist Johnsson, expeditionsförare Bergsten, textilarbetare Maja Skoglund och bagare Rossander. Fotot är taget på Giselsons Atelier, Gävle och bevaras hos oss på Arkiv Gävleborg.

Affisch från 1909 som kallar till möte för medlemmarna i textilarbetarfacket i Strömsbro. Affischen finns i textilarbetareförbundets arkiv.

Arbetskonflikterna 1909 påverkade både anställda och produktionen i Strömsbrofabriken. Under året fick Helny och många med henne ut understöd från avdelningen för att kunna klara sig hjälpligt trots lönebortfallet.

I anteckningsboken finns listor som den här på medlemmar i facket som fick understöd. Där syns vilka summor de fick under storstrejken 1909. Den 20 augusti fick Helny Holldin ett understöd på 6 kronor. Det motsvarar vädet av 320 kronor 2019, enligt en prisomräkning. Boken finns i textilarbetareförbundets arkiv.

Helny fortsatte arbeta hela sitt yrkesverksamma liv på fabriken i Strömsbro fram till pension 1952. Vännen Maja Skoglund däremot, fick inte stanna efter engagemanget under storstrejken, så hon slutade 1909.

Helnys dotter Elly började på fabriken när hon var 18 år och stannade i 14 år innan hon flyttade från Strömsbro och Gävle. Elly var aktiv i flera föreningar, bland annat i SSU Strömsbro där hon satt flera år i styrelsen.   

Vill du veta mer? Hela Textilarbetareförbundet avd 44 i Strömsbros arkiv bevaras hos oss på Arkiv Gävleborg. Gefle Manufaktur AB:s arkiv finns däremot på Gävle kommunarkiv.

I Anja Lundmarks skrift "Kvinnoliv på Gefle Manufakturverk AB i Strömsbro" från 1996 finns mer läsning om kvinnor som arbetade på fabriken. Skriften finns hos oss på Arkiv Gävleborg.

Camilla Larsson

måndag 28 januari 2019

Läsk, öl och porter från Gävles bryggerier

Bryggeriet i Gustavsbro, Gefle Bryggeri AB. Fotot ur Bryggeriarbetarnas fackförenings historik till 50-årsjubiléet 1947.

Tappare, pannknäkt, glassorterare, maskinist och utkörare var vanliga yrken vid tillverkningen av öl, svagdricka och läsk på bryggerier. Många arbetade på något av de tre stora bryggerierna i Gävle: Gefle Bryggeri AB, även kallat Gustafsbro bryggeri, Ångbryggeriet och Porterbrygget.

Gävles geografiska läge gjorde bryggeriindustrin lönsam. Marknaden norrut var stor, eftersom många norrländska städer ännu saknade större bryggerier. Gävlebryggerierna startade filialer på många platser.

Tre män bredvid staplade öltunnor.

Arbetarnas villkor i slutet av 1800-talet var tuffa med långa arbetsdagar måndag till lördag och blygsamma löner. För att försöka påverka ägarna till förbättringar på arbetsplatserna startades Bryggeriarbetarnas fackförening avdelning 6.

I januari 1897 startade bryggeriarbetarna en fackförening. De lät tillverka en fana hos Ateljé Viktor Lindblad i Örebro.

Arbetskonflikter om avtal, löner och uppsägningar avlöste varandra och i föreningens affischer och flygblad syns spåren av dem. 

Affischen uppmanar Gävleborna att inte dricka något som är tillverkat av tre bryggerier som har avskedat hederliga arbetare utan orsak. Året var 1910.  
 
Dagölen för anställda var det också konflikter om, det vill säga mängden öl som arbetarna fick för eget bruk varje dag. På 1920- och 30-talen var till exempel avtalet på 2 liter öl per dag för manliga arbetare och 1 liter för kvinnliga arbetare. Utöver det fick varje familjeförsörjare ut 20 liter svagdricka per vecka. 

Det finns bara kassaböcker bevarade från fackföreningens första år. Från 1916 till1967 finns det protokollsböcker som visar vilka frågor som diskuterades på de fackliga mötena.   

1942 slogs de större bryggerierna ihop i Gefle Förenade Bryggerier AB och verksamheten lades i Gustavsbro. Så småningom döptes det om till Bockens Bryggerier som sedan övertogs av Till-bryggerierna i Östersund. Bryggeriarbetarfacket uppgick i Livsmedelsarbetarförbundet 1966.

Camilla Larsson

tisdag 15 januari 2019

En skidklubb med danspaviljong i Hästbo

Greta Blomkvist-Åsberg i Hästbo Skidklubb. Greta arbetade i många år som lärare i Hästbo. Vem pojken är och vilket år fotot är taget vet vi inte.

Många idrottsintresserade i Hästbo tränade och tävlade för Torsåkers IF på 1920-talet. Inte minst flera duktiga längdåkare. Men så vid en prisutdelning i folkskolan i Hästbo efter en skidtävling våren 1929 bestämde sig Anders Eriksson och några andra för att starta Hästbo Skidklubb. Intresset var stort. Redan första året hade klubben 52 medlemmar.

HSK arrangerade större skid- och orienteringstävlingar. I programmet för DM i skidor 1931 finns 16 anmälda föreningar listade, liksom alla tävlingsdeltagare med startnummer och starttider.  

Att det ordnades skidtävlingar i Hästbo långt före skidklubbens tid visar den här anmälningslistan inför en tävling i mars 1911. Det skulle tävlas i tre klasser: pojkar över 15 år, pojkar under 15 år och flickor. Starten gick vid järnvägsstationen och 7 personer hade anmält sig på listan.

Men det var inte bara skidåkning som gällde i Hästbo SK. De ägnade sig även åt terränglöpning, gång, fotboll, allmän idrott, orientering och ishockey.

För att få in mer pengar till verksamheten köpte skidklubben danspaviljongen på Åsen av Leander Johansson för 2 000 kronor 1931 och byggde en kiosk på marken. I idrottsparken arrangerade klubben större fester med dans som gav mycket goda inkomster. De hyrde även ut paviljongen.

Två kvinnor sitter på räcket till danspaviljongen i Hästbo. Bildkälla: Fotohistoriska 

På 50-talet fick Hästbo SK ekonomiska bidrag för att köpa mark i Bodås och göra i ordning en idrottsplats med bland annat löparbanor och fotbollsplan. Fredagsvallen invigdes i augusti 1954 med ett fotbollsderby mot Torsåkers IF.

En farlig målsituation i en fotbollsmatch på Fredagsvallen. 
Camilla Larsson

onsdag 2 januari 2019

Föreningar bakom Sandvikens folkbibliotek

Här på Sellbergs gård på övervåningen i villan på Baldersgatan 11 låg det tidigaste ABF-biblioteket i Sandviken. 

Våra allmänna bibliotek där alla kan låna böcker känns kanske självklara i dag. Men så har det förstås inte alltid varit. Till en början var det nykterhets- och arbetarföreningar som startade små studiecirkel- bibliotek för sina medlemmar. Sandvikens Arbetares Biblioteksförbund är ett sådant exempel och startades 1903.

Här är stadgarna för Sandvikens arbetares biblioteksförbund från 1909.

Biblioteksförbundet blev så småningom ABF:s studiecirkelbibliotek och där lånade många böcker. Det visar låntagarjournalerna. Det blev vanligt att föreningsbiblioteken även lät andra än sina medlemmar låna böcker och på så vis blev biblioteken mer allmänna. Från 1905 blev det också möjligt att söka statliga bidrag till verksamheten.

Förteckning av låntagarna på ABF:s bibliotek 1923 med adresser och stämplar. Handlingarna finns bevarade i ABF avd 56 Sandviken studiecirkelbiblioteks arkiv.

1916 var låneavgiften på ABF:s bibliotek 5 öre per vecka och bok, enligt stadgarna. Men för medlemmar i studiecirklar var det gratis. Varje person fick max låna två böcker åt gången i längst två veckor, men bibliotekarien kunde göra undantag. Förstördes eller tappades en bok bort var låntagaren skyldig att skaffa ett nytt exemplar eller ersätta dess värde. 

Studiecirkelbibliotekets verksamhet beskrivs även i årsredovisningar. 1931 använde 477 personer möjligheten att låna böcker. Bibliotekarie då var K.F. Öhrman, elektriker till yrket. Öppettiderna var söndagar kl 11-12 och onsdagar och fredagar kl 19-20.

Detaljrika handskrivna och tryckta bokkataloger visar vilka böcker som köptes in och lånades ut. Där finns författare som Charles Dickens, Selma Lagerlöf och Ellen Key.

I författarjournalen från 1920 finns, förutom författare, boktitlar och nummer, information om hur böckerna förvärvades och priset på dem.    

I Sandviken hade fler föreningar jämte ABF bibliotek. Sandvikens Lånebibliotek drevs av Sandvikens Jernverks AB och Kyrkliga Ungdomskretsen hade eget bibliotek, liksom IOGT och NTO. I mars 1938 slogs de fem biblioteken ihop till Sandvikens folkbibliotek. 

I arkivet bevarar vi handlingar från 26 liknande studiecirkelbibliotek i länet, till exempel i Arbrå, Los och Järvsö, liksom i Nordanstig och Ockelbo.

Camilla Larsson