Gävleborna väcktes av ett dån

Brädbiten med meddelandet från 1911. 

I juni 1911 skriver en byggnadsarbetare på en brädbit en hälsning till framtiden: ”Dra ända in i hälvite med hela posthuset för här är det så jäfla fuskat så det är frågan om det står medan jag är här 1911 den 2/6 Bygnassnickare”

Brädbiten är inget riktigt arkivdokument, den får ändå plats i vår lilla samling av föremål för den berättar en speciell historia. Bakgrunden är dramatisk:

Vid halvtvåtiden natten mot måndag 18 december 1910 väcktes Gävleborna av ett dån. När dammet började lägga sig kunde de som rusat ut på Nygatan se vad som hänt: Stora delar av det pågående bygget av nya post- och telegrafhuset hade rasat. Tack vare att raset skedde nattetid skadades ingen person.

Förödelsen dagen efter. Foto Carl Larsson/Länsmuseet Gävleborg. 

I tidningarnas artiklar spekulerades i att bygget hetsats fram alldeles för fort, att cementen inte fått brinna färdigt och att det var därför bjälklagen till den stora apparatsalen högst upp i byggnaden gav vika. Bilder var sällsynta i tidningarna vid den här tiden, Norrlandsposten och Arbetarbladet hade långa referat utan bilder. Gefle Dagblad slog däremot till med en extra utgåva med bilder på förödelsen.

Gefle Dagblads specialutgåva. 19 december 1910.

Norrlandspostens rubrik 19 december. 

Redan någon dag efter raset var man igång med de riskabla röjningsarbetet. Nya byggnadsställningar restes, arbetare plockade ner muren mot Kopparslagargatan sten för sten. 21 december rapporterade Norrlandsposten att de jobbade även nattetid i skenet av ”luxlampor”.

 

Snickarens meddelande vittnar om att alla inte kände sig trygga med arbetsmiljön när bygget fortskred. I våra arkiv hittar vi däremot inga spår av oron. Byggnadsarbetarna i Gävle har inget arkiv bevarat från tiden, först 1913 verkar de ha repat sig efter det stora medlemstappet i samband med storstrejken och återupptagit det fackliga arbetet.

Murareförbundet avdelning 15 i Gävle har handlingar bevarade från tiden, men i protokollen syns inget spår av det katastrofala raset. De berättar däremot att posthuset var ett av få byggen som var igång denna vinter. Elva-tolv murare jobbade där, nio av dem var organiserade i facket. Den stora oron då gällde den omfattande arbetslösheten. 

När huset stod klart flyttade telefonisterna in i den stora salen högst upp.
Foto ur arkivet från Kvinnliga Telefontjänstemannaförbundet avd 15, Gävle 

1913 var det dags att inviga post- och telegrafhuset. De tunga växelborden och telefonisterna kunde flytta över från Centralpalatset till den stora salen högst upp.  Det blev till slut ett stabilt bygge, det står kvar än i dag. Brädbiten kom fram i samband med någon av alla de renoveringar som gjorts under åren.

Ulla Ejemar