fredag 29 augusti 2014

Ett rent och obefläckat standar

IOGT-logen 1056 Brattfors framtid. Standaret tillverkades 1901 i Viktor Lindblads ateljé.
IOGT-logen i Brattfors, Ockelbo, bildades den 7 mars 1885. Till en början hölls möten i skolhuset men år 1900 uppfördes en samlingslokal som i praktiken fungerade som logens ordenshus. När väl lokalfrågan var löst föll det sig naturligt för en nykterhetsloge vid den här tiden att börja planera anskaffandet av ett standar. Vid ett möte den 17 mars 1901 "efter en lång och ganska trög diskussion" klubbade man igenom beslutet att "ett standar på något sätt skulle inköpas". Frågan om finansiering fick bli ett senare problem.

I slutet av mars 1901 ordnades en kombinerad auktion och musikafton som inbringade 40 kronor. Men det räckte förstås inte långt. Ett standar av någorlunda kvalitet kostade minst det dubbla. Troligen var det frivilliga bidrag som till slut gjorde logens standarförvärv möjligt. Uppdraget att tillverka standaret gick till den ansedde fanmålaren Viktor Lindblad i Örebro.

Den 21 juli 1901 hölls en enkel invigningsceremoni. En logemedlem med efternamnet Berglund skildrade "på ett varmt och lefvande sätt" standarets betydelse som "nykterhetens symbol". Berglund uppmanade vidare "särskilt de unga att bära sin fana högt samt bevara den ren och obefläckad". Över hundra år senare ingår det alltjämt rena och obefläckade standaret i Arkiv Gävleborgs omfattande fansamling.
Jörgen Björk

onsdag 27 augusti 2014

Åmot och valet 1911


Socialdemokraternas röda bil utanför Arbetarbladets expedition i Gävle, på väg ut på turné. I baksätet i vidbrättad hatt sitter den stora stjärnan, den man vill höra i Åmot, redaktören och riksdagskandidaten Fabian Månsson.
Vi har idag haft besök af "den röde bil" med ett öfverdådigt bra föredrag af Herr Lundgrehn. Åhörareantalet var mot förmodan stort. Det var väl för att få höra herr Månsson som man bröt sig lös så mangrant, och anletena mulnade visserligen en liten stund, när man erfor att herr Månsson icke var med, men de skeno åter upp, ja de strålade. Brev från Ruben Hällberg i Åmotsbruk 24/8 1911
Ljus och Jords notis om Röda bilens besök i Åmot, Jädraås och Ockelbo 24/8 1911. Fabian Månsson talade i Jädraås och Ockelbo, men inte i Åmot!
Brevskrivaren Ruben Hällberg har lyckats få ett socialistiskt föredrag till Åmot strax före riksdagsvalet 1911. I ett brev några veckor tidigare förklarar han att Åmotbornas "politiska jag" är "ett barn med barnasinne hos många icke ens är fött ännu". Nyligen har Åmot besökts av högerns blå bil, något som inte varit riktigt bra för "jaget". Det behövs en röd bil!
Varför har man då inget utvecklat "politiskt jag" i Åmot? 1911 års riksdagsval var det första med allmän manlig rösträtt. De ekonomiska trösklar som tidigare reglerade rösträtten var borta och släppte därför fram hela den manliga arbetarklassen (om man inte var diskvalificerad på något annat sätt) till valurnorna. Att så många skulle rösta för första gången skapade Sveriges första riktiga valrörelse, där bilen blev en viktig aktör.
Nedan syns den "röda bilens" planerade veckolånga turné genom länet med start i Bergsjö och mål i Torsåker. Söndagen den 20 augusti var 6 möten inplanerade. Bilen gjorde det möjligt. Den 24 augusti var planen att stoppa i Ockelbo, men det blev alltså även ett föredrag i Åmot och ett i Jädraås samma dag.
Men det stora dragplåstret, stjärntalaren, den hett eftertraktade Fabian Månsson var inte med i Åmot. Ruben Hällberg skriver:
"Han måste nog komma hit och lugna sinnena någon kväll nästa vecka". Hela Rubens brev kan du läsa som PDF här!
Lisa Engström
Plan för en av röda bilens turnéer i länet. Längst ner står den viktiga frågan nedtecknad: "Skall Fabian Månsson medfölja på dessa möten?" Dokumentet är liksom Rubens brev hämtat ur Gävleborgs socialdemokratiska partidistrikts omfattande korrespondens 1911.

fredag 22 augusti 2014

Prylar med budskap


Valpropagandan lämnar sina spår i arkiven, och det är inte bara affischer och broschyrer. Någonstans på resan från valrörelsernas begynnelse dök prylarna upp. Knappar, tändstickor, t-shirts, skyltar, klisterdekaler, muggar, kepsar och karameller bär också politiska budskap. Arkivbeständigheten varierar...





onsdag 20 augusti 2014

Ett väggur med historia

En rejäl väggklocka i jugendstil var hett inredningsmode för hundra år sedan.
Ibland har till synes vanliga prylar en lite speciell historia. Så är det med det här vägguret. Det är i ek, pendeln är smyckad med en vacker kvinna, växtslingor och frökapslar av vallmo - helt enligt tidens jugendstil.  För hundra år sedan var en sådan här klocka något av en statussymbol, i dag slumpas liknande bort för några hundralappar.

Just  den här har en historia som gör att vi tagit emot den, trots att vi normalt inte tackar ja till föremål. På en liten mässingsplåt står det: ”Minne från Svenska Sågv. industriarb. förbundet genom dess styrelse Förtroendemannen O Danielsson vid fyllda 50 år 14/1 1905.”

Klockan har tillhört “Gävles Branting”, Olof Danielsson, sågverksarbetare och pionjär inom arbetarrörelsen. 1901 valdes han som första socialdemokrat in i Gävles  stadsfullmäktige efter ett samarbete mellan liberaler och socialdemokrater.  För något år sedan fick han en gata uppkallad efter sig, den ligger inte oväntat intill Folkets hus.
Kymmer Olof Danielsson kom som namnet antyder från Dalarna.

fredag 15 augusti 2014

När reklam-tv var en nyhet

 Den sista december 1987 hände något häpnadsveckande i de svenska tv-rummen: en tredje, kommersiell tv-kanal började sända via satellit. Den nya tv-kanalen, TV3, som ägdes av Jan Stenbeck, finansierade sin verksamhet med reklamintäkter.
Då var reklam-tv oprövat i svensk tv. De två första tv-kanalerna, TV1 och så småningom TV2, som startade 1969, drevs av Sveriges Radio/Sveriges Television och betalades med licensintäkter.
Frågan om att tillåta reklam-tv diskuterades i olika sammanhang, och togs även upp i den politiska debatten. Näringslivet och de borgerliga parterna var positiva till reklambetald tv, medan man inom socialdemokratin och vänstern var kritiska.
Folkpartiets valaffisch med Bengt Westerberg som för fram budskapet ”Vi ska ha en fri TV3 betald med reklam.”, sätter frågan i ett politiskt sammanhang.
Att det diskuterades om man var ”för eller emot reklam-tv” 1987 kan låta underligt idag, men med bara två statligt ägda tv-kanaler var kommersiell tv något helt nytt.        
Camilla Larsson


måndag 11 augusti 2014

Från hus till hus i valrörelsen


Socialdemokratiska husagitatorerna Sven Svensson och Olle Hedlund på en något arrangerad bild från valrörelsen 1936 i Strömsbro. Sigurd Söderberg stod bakom kameran.
Besöka varje bostad och dela ut broschyrer och valsedlar. Diskutera valprogram och partiprogram. Och sitta ner och dricka kaffe! Det var husagitatorns uppgift under valrörelserna.
I Strömsbro utanför Gävle var det ungdomsklubben som skötte valagitationen för socialdemokraterna. Med hjälp av 32 kronor i stöd från Gävle arbetarekommun och metoder som ovan, lyckades man få 942 av 1265 röstande att välja det socialdemokratiska partiet.
Städer, byar och områden på landsbygden delades upp i agitationsdistrikt som tilldelades valarbetarna. Nedan ser du hur Hudiksvalls socialdemokratiska arbetarekommun fördelade gracerna under landstings- och kommunalvalen 1938.
Idag sker dörrknackning mest i symbolisk form av partiledarna och alltid med pressen i släptåg. Eller är dörrknackningen på väg tillbaka? Kanske värnar vi vårt privatliv mer idag och vill helst ha en portkod mellan oss och husagitatorn. När det begav sig gav husagitationen nog resultat, men kanske också lite sur mage.
Lisa Engström
Några av agitationsdistrikten i Hudiksvall 1938. Klicka för en större bild! Dokumentet ur Hudiksvalls socialdemokratiska arbetarekommuns arkiv.