onsdag 19 december 2012

Jultomtarnas fest 1909

Gefle Jultomtar bildades 1875. Syfte var att ”bispringa fattiga barn, företrädesvis med kläder, och böra i främsta rummet sådana ihågkommas, hvilka utmärka sig för flit och goda seder” Strax före jul varje år samlades barn och välgörare för en högtidsfest. Vilka dessa barn var 1909, och vilka det var som skänkte pengarna, kan du läsa här.

Till protokollet skulle antecknas att högtidsfästen afhållits den 19 december kl 4.30 e.m. uti Arbetareföreningens sal.

Sedan pastor O. Hedberg med ett varmhjärtadt tal hälsat fästdeltagarne, som till trängsel fyllde lokalen, och de beklädda barnen undfägnats med kaffe och erhållits hvar sin stor bullpåse att taga med sig hem, vidtog dansen kring den väldiga i salens midt placerade julgranen, som var vackert dekorerad med allehanda julgransgrannlåt. För skarpskyttemusikens pigga låtar gick så dansen med lif och lust, under det den gamle julbocken till allmän fröjd gjorde sina skutt i skaran. En biografförevisning med trefliga för barnen lämpade bilder mottogs äfven med lifligt bifall. Filmen hade gratis ställts till förfogande af biografägaren E. Hammar.
Programmet utfylldes för öfrigt med unison- och kvartettsång och afslutades med en treflig tablå föreställande jul i ett dalahem med motiv från en af Amalia Lindegrens taflor. Innan man gjorde uppbrott fingo alla i fästen deltagande barn göra ett besök i den till tablån inredda dalstugan och afhemta den till en julfäst hörande påsen med godsaker.
Kaffeserveringen ombesörjdes och bekostades äfven denna gång af källarmästare Tillberg hvarjämte fabrikör Edman som vanligt hade skänkt en del kaffebröd.
Ur Gefle jultomtars protokoll 21 december 1909

Även "den gamle julbocken" fick vara med på bilden som togs i magnesiumljus av Gustaf Reimers.

Källarmästare Tillbergs julfika och godis, samt det "extra" som skänktes av bageriägaren själv. Alla dokumenten ur Gefle Jultomtars arkiv. Klicka för en större bild!

tisdag 18 december 2012

Disponenten bakom Näsvikens Konsum


Näsvikens Konsum, gissningsvis omkring 1945. Till vänster om den pampiga julgranen ser man dörren in till mejeriet som alltså fortfarande verkar ha varit igång när bilden togs. Foto: Forsbergs Foto/Arkiv Gävleborg
 I början av 1900-talet förknippades kooperationen intimt med arbetarrörelsen. Så det var en om inte ohelig så åtminstone oväntad allians som bildades när disponent Rasch på Forsså Bruk beslutade sig för att understödja Näsvikens första konsumtionsförening. 1909 bildade traktens bönder ett andelsmejeri. Rasch hade förklarat sig villig att upplåta mark för mejeribyggnaden under förutsättning att även konsumtionsföreningen bereddes plats i lokalerna. Och så kom det sig att mejeriet och Konsum hamnade under samma tak. Mejeriet lades dock ned någon gång mot slutet av 1940-talet. I samband med det kom hela byggnaden att disponeras av konsumtionsföreningen som tog tillfället i akt att göra om den gamla butiken till ett modernt snabbköp.
Jörgen Björk

torsdag 13 december 2012

Konsums tidigaste historia i Sandviken

Mot slutet av 1800-talet fanns två handelsbolag av konsumentkooperativ karaktär i Sandvikenområdet: Högbo Handels AB, bildat 1883, och Grundbo Handels AB som tillkom ett par år senare. Det var osämja i det förstnämnda bolagets styrelse som ledde till att en liten missnöjd skara bröt sig ur och bildade det sistnämnda.

Något kundunderlag för två så likartade företag på samma plats fanns egentligen inte. Konkurrensen blev knivskarp. Ett viktigt vapen i kampen om kunderna var ”påbröd” i form av karameller som bonus vid varje köp. Men givmildheten nådde en gräns när också julklappsutdelning blev ett stående inslag i bolagens affärsstrategi. Av ett protokoll från den 3 juni 1896 framgår att Grundbos styrelse börjar få nog. 
"På tal om bruket att gifva så kallade julklappar, beslöts att om Högbo Handels Bolag (…) ej gifva några sådana (…) äfven Grundbo skulle upphöra dermed, samt att med afseende på bortgifvande af karameller det äfven skulle upphöra, utom vid de tillfällen då lekviden för uttagna varor inbetalas."


Under slutet av 1890-talet verkar bruket att dela ut julklappar till kunderna ha upphört. Och mellan Högbo och Grundbo slöts så småningom fred. 1914 gick företagen samman och bildade Förenade Handelsaktiebolaget. Snart anslöt sig också Sandvikens Kooperativa Handelsförening och 1920 ombildades handelsbolaget till förening med namnet Sandvikens Konsumentförening.
Jörgen Björk

måndag 3 december 2012

När Domus kom till stan

 Under året har vi tagit emot protokoll, medlemsmatriklar, räkenskapsböcker och andra nog så intressanta handlingar från nära ett hundratal konsumtionsföreningar runt om i länet. Men något som stack ut lite extra var ett paket märkt "Norra Hälsinglands Konsumtionsförening" som visade sig innehålla en fantastisk fotodokumentation över Domusvaruhusets uppförande i Hudiksvall. De äldsta bilderna visar hur kvarteret Flickskolan såg ut innan projektet satte igång. Där fanns bland annat ett hotell (Turisten), en korvskiosk, biografen Röda kvarn och ett par mindre konsumbutiker. Sedan kan man följa, steg för steg, hur Hudiksvallskooperationens nya flaggskepp tar form och så småningom invigs den 5 april 1962. Nedan presenteras ett litet bildurval. 

 
Kvarteret till höger heter Flickskolan och kommer snart att vara jämnat med marken. Det är nämligen där som det nya Domusvaruhuset ska stå. Bilden tagen i slutet av femtiotalet. Foto: L. Kristoffersson/Arkiv Gävleborg.

 
Biografen Röda kvarn till vänster. På gatan utanför passerar två unga män och en liten pojke på trehjuling. Butiken till höger är Bo-konsum, där man bland mycket annat kan köpa husgeråd. Bilden tagen i slutet av femtiotalet. Foto: L. Kristoffersson/Arkiv Gävleborg. 



Kvarteret Flickskolan vid hörnet Storgatan och Drottninggatan, precis där Hotell Turisten tidigare stod. Bilden är tagen den 24 februari 1961 och det ser ut att vara anmärkningsvärt varmt för årstiden. Foto: L. Kristoffersson/Arkiv Gävleborg.


Bilden är tagen den 8 februari 1962 vid hörnet Storgatan och Drottninggatan. Det är bara ett par månader kvar till den högtidliga invigningen. Foto: L. Kristoffersson/Arkiv Gävleborg.


Domusvaruhuset i någorlunda färdigt skick, den 21 mars 1962. Bilden är tagen från rakt motsatt håll jämfört med de tidigare. Fotografen befinner sig mitt i korsningen Storgatan och Drottninggatan. Foto: L. Kristoffersson/Arkiv Gävleborg.



Den 5 april 1962 invigs det nya Domusvaruhuset i Hudiksvall. Och då ska det naturligtvis vara ballonger, flaggor och gärna en liten blåsorkester. Foto: L. Kristoffersson/Arkiv Gävleborg.





torsdag 29 november 2012

"hemgjord sylta och dito bräckkorv fin..."

"Stora bord dignande under  tyngden av julmat, korvar, syltor, pastejer och damer i vita rockar med vågskålar och penningskrin stodo på parad att möta den köplystna skaran av husmödrar, hälsande dem med ett versifierat tal om vad som bjöds."

På programmet för Gefle husmodersförenings möte den 13 november 1928 stod försäljning av charkuterivaror till förmån för föreningens kassa samt tillverkning av julgranssaker till Husmodersförbundets julmässsa i Blå hallen. Och vilken tillverkning sen: 600 papperskarameller, 300 flätade papperkorgar, 300 tomtar, 40 halmkronor och 220 pepparkakor.


Klipp från novembermötet. Alla dokument är hämtade ur Gefle husmodersförenings arkiv.
Kallelse på vers! Klicka för att se bilden större!


tisdag 27 november 2012

En inkomstbringande vinterfest



Den 30 november 1928 gick Hofors Husmodersförenings vinterfest av stapeln för tredje året i rad. Arrangemang av det slaget var oerhört betydelsefulla för föreningens ekonomi. Den aktuella kvällen uppgick behållningen till 328,76 kr vilket motsvarar närmare 8500 kr i dagens penningvärde!

Medlen kom till användning i husmödrarnas välgörande verksamhet. Några artistarvoden betalades inte ut. Men vid närmast följande styrelsesammanträde beslöts ändå att ”ge överlärare Andersson en julklapp av 25 kronors värde för alltid visad hjälpsamhet och hans arbete vid julfesten”. Av programmet framgår att arbetet det här året innefattade ett flöjtsolo.
Jörgen Björk

fredag 23 november 2012

En röd fana och ett kungatelegram


Baksidan på den fana som Ljusne Ala socialdemokratiska ungdomsklubb ville inviga 1905

Den politiska historien är full av dramatik, ideologier som ställs mot varandra, utbrytningar från moderpartier och bildande av nya partier. Dessa samhällsomvälvande händelser avspeglas även i fanornas värld. När en grupp medlemmar lämnar huvudorganisationen och bildar en ny förening aktualiserats kampen om fanan. Vem är ägare, den gamla eller den nya organisationen?

1903 bildades Ljusne agitationsklubb, påföljande år anslöts klubben till Socialdemokratiska ungdomsförbundet och i samband med detta byter man namn till Ljusne- Ala socialdemokratiska ungdomsklubb. Den 18 juli 1905 är det dags för agitator Fabian Månsson att inviga klubbens första fana, tillverkad av Ragnar Dahlqvist i Örebro. I Ljusne regerar greve Walter von Hallwyl, ägare till Ljusne-Woxna AB och han är ingen vän av socialismen. Hallwyl äger i princip all mark i brukssamhället, vilket innebär att faninvigningen inte kan genomföras eftersom ingen lokal ställs till förfogande. Händelsen utlöser ett protestmöte där 1 500 arbetare samlas vid en allmänning kallad ”Fejan”. Från Fejan sänder man i väg ett telegram till kung Oscar II med följande lydelse:

"Eders Majestät" !
1500 fattiga arbetare från Ljusne och Ala, i brist på annan plats samlade till fest å allmänna landsvägen, sända Eders Majestät och regeringen en hjärtlig hälsning och ett innerligt tack för ådagalagd vishet och fredskärlek. Minnet av densamma skall sent gå ur folkets minne. Leve konungen!

Å mötets vägnar:

C J Lindahl Aug. Gillberg

1906 startar en omfattande utvandring från Ljusne till Amerika. Den direkta orsaken var vikande lönsamhet och nedläggningar inom sågverksindustrin. Då minst hälften av de yrkesverksamma emigranterna år 1906 var medlemmar i Socialdemokratiska ungdomsklubben, måste deras utvandringsbenägenhet ha varit större än de övrigas. Således står det klart att ett samband mellan politisk verksamhet och emigration förelåg i Ljusne 1906.

1917 valde majoriteten av klubbmedlemmarna att gå över till vänstersocialisterna. Fanan följde med in i den kommunistiska ungdomsklubben och texten ändrades till Ljusne - Ala kommunistiska ungdomsklubb.
Barbro Eriksson

På fanans framsida ser man hur ordet "Socialdemokratiska" har ändrats till "Kommunistiska" i samband med partisplittringen 1917. 

torsdag 22 november 2012

Baksidan är också viktig!

Ett föreningsstandar eller fana hängde/hänger ofta på väggen i ordenshuset eller klubblokalen. Då syns bara framsidan. Men ofta är också baksidan fylld av innehåll. Ibland är den givetvis utan motiv och ofta är fram och baksida identiska. Men i många fall har man utnyttjat båda sidor för att sprida ett budskap.

När syns då baksidan? Jo, t ex när man går i ett demonstrationtåg, kanske på första maj eller vid ett politiskt- eller nykterhetsmöte.

 
Här vill vi visa baksidan! 

Järnvägsmannaförbundet avd 108, Bollnäs

 
Enklare kan väl inte bli? Baksidan av standar för IOGT logen 3978 Strandklippan i Hamrånge


Men det är klart att ibland vill man att baksidan ska vara lika fin som framsidan. Sågverksarbetareförbundet avd 8 Hudiksvall.

Så här ser baksidan ut till barnkårens standar i Hybo Frälsningsarmé.
 

 

onsdag 21 november 2012

Blått såsom havet!

I slutet av april 1899 färdigställer målarmästare Johan Wilhelm Qvarnström (1861 – 1946) arbetet med Gefle Varfs och Skeppstimmermäns fackförenings standar. Det är bara några få dagar kvar till första maj då den högtidliga invigningen ska äga rum. Qvarnström begrundar sitt verk och känner sig nöjd över resultatet. Emma, hans hustru, har som så många gånger förr, svarat för tyginköp och sömnad. Fransar, dekorband och tofsar, allt är Emmas förtjänst. Tillsammans har de skapat inte mindre än ett tjugotal kända samlingstecken, beställare har varit såväl fackföreningar som nykterhetsorganisationer i Gävle.

Han var en skicklig marinmålare och flera av hans fanor och standar pryds av ståtliga segel- och ångfartyg som banar sin väg genom ideologiernas hav. På Gefles skeppstimmermäns standar har han valt att avbilda barken Monarch, tillhörande Rettigs handelsflotta. 1880 lämnade hon Gävle hamn för att på sin jungfruresa segla mot Australien. Det var Rettigs största fartyg, inte bara stort utan även välbyggt och snabbseglade.

110 kr fick den unga fackföreningen, bildad 1898, betala för det vackra standar. I priset ingick måleriarbete, material och sylön. Monarch, hur gick det för henne? 1910 kom hon läckande in i Havannas hamn där hon såldes för runt tusen dollar… men standaret finns kvar.
Barbro Eriksson

tisdag 20 november 2012

Tillfället gör banderollen

Fanan var en samlande symbol för en förening, men det finns också en uppsjö av tillfällighetsstandar och banderoller som speglar de brännande och aktuella frågorna just då. Banderoll betyder egentligen bara ett större tygstycke med en text på och har i Sverige mest använts vid demonstrationer och idrottsevenemang.

Banderollerna på Arkiv Gävleborg härrör från 1930-talet fram till idag, många speglar 60-, 70- och 80-talens historia, med engagemang i indokina och Sydafrika och miljörörelsen. "Brännmärk USAmördarnas manöverpolitik" och "Ja till en aktiv levande bygd, nej till en radioaktiv död bygd" är exempel på paroller som fladdrat i vinden i Gävleborg.

Strömsbro socialdemokratiska ungdomsklubb tillverkade banderollen under den ekonomiska krisen i början på 1930-talet.
Demonstration i Ljusne. Den nästan 9 meter långa banderollen, "Bomber dödar demokratin, USA ut ur Vietnam", finns bevarad på Arkiv Gävleborg, men är tyvärr inte avfotograferad ännu.

SSU Söderhamn har flera banderoller på arkivet, t ex med texten "Upp till kamp för ett narkotikafritt samhälle". Bilden är från första maj 1988.

måndag 19 november 2012

En fallen ängel och en reslig bergsman

Detalj ur IOGT logen 271 Tors Härs standar
IOGT-logen 271 Tors Här i Solberga, Torsåkers socken, grundades den 16 december 1882. Grundare var grosshandlaren och metodistpredikanten Jacob Timotheus Jacobsson från Stockholm, 13 personer avlade nykterhetslöfte och begärde inträde. Logeverksamheten lades ner 1969.

När standaret målades och vem som höll i penseln är idag okänt, ett vanligt fenomen när det gäller lokalt producerade fanor och standar. Motivvalet är annorlunda och väcker mången fråga. I standarets centrum tronar en vältränad mansfigur iförd ett höftskinn – Johannes Döparens attribut men det är knappast denne bibliske man som avporträtterats utan åskguden Tor. Namnet Torsåker knyter an till gammal asatro och att trakten var helgad åt honom. Under artonhundratalets slutskede lyfts han åter fram och nu likt en nykterhetens förkämpe som med sin här av godtemplare går till strid mot det utbredda spritmissbruket. Dryckenskapen representeras av en kristen symbol, en ängel. En fallen ängel med svarta slokande vingar och en röd näsa som krampaktigt knyter handen runt sitt vinglas. Guden poserar segervisst med foten över det nedlagda bytet. Hedendomens segrar över kristendomen?

Vi kanske ska se mannen som en bergman. Torsåkersbygden var känd för sina förmögna bönder som kombinerade jordbruk med järnframställning. Egen malmbrytning och egna hyttor skapade rikedomar som gärna demonstrerades i påkostade gårdar. ”Torsåkershögfärd” sades prägla bygden och lite av detta kan vi ana hos standarets huvudperson.
Barbro Eriksson

söndag 18 november 2012

Fanor och standar - rena konstverken!


Detalj från standar för Metodisternas söndagsskola i Gävle

IOGT logen Ljus på Heden i
Skogsta, Ljusdal. Detalj från standaret.
På föreningslivets fanor och standar används bilden på flera sätt. Symboler är ett sätt att föra fram eller förstärka ett budskap i form av jordklot, soluppgångar, händer som skakar hand eller fredsduvor.

Man kunde i bild visa dryckenskapens fasor eller helt enkelt den arbetsplats där en fackförening var verksam. Ibland lät man själva föreningsnamnet komma till liv, härintill ser du t ex loge-namnet "Ljus på heden" ta gestalt.

Ett vanligt motiv för en fackförening var att visa de arbetsredskap som används. Murarslevar, hackor och målarpenslar t ex. På bleck- och plåtslagarefackföreningens standar nedan bildar verkstygen ett emblem i mitten, som äldre tiders hantverksorganisationers emblem.
Lisa Engström

Johan Wilhelm och Emma Qvarnström tillverkade det vackra standaret 1898.
Johan Wilhelm målade och hustrun Emma stod för det textila.

Arbetsmiljöbild från Hudiksvalls hamn, med stuveriarbetarnas pråmar intill ett ångfartyg. Detalj från Hudiksvalls stuveriarbetarefackförenings standar.

onsdag 7 november 2012

Skomakare Åsbrinks ko

Källa: Oslättfors bruks arkiv, memorial 1880.  Brukens ekonomi involverar ofta alla boende på en ort. Brukets arkiv är därför en fantastisk källa till Oslättforsbornas liv.

I maj 1880 slaktade skomakare Åsbrink sin ko och sålde den till Oslättfors bruk. Med hjälp av brukets räkenskaper kan vi följa exakt var kossan hamnade, vilka som köpte av framdelen och bakdelen, vilka som delade på räntan (inälvor, huvud, ben t ex) och vem som tog huden och till vilken kostnad.

Den märkliga symbolen som anger vikt är symbolen för skålpund.

Skomakaren köpte själv en fjärdedel av räntan och halva kohuden. Kanske kunde han använda huden i sitt yrke?

Hela uppslaget om kossans väg till konsument läser du här

tisdag 23 oktober 2012

Aftonskolan i Strömsbro

I januari 1913 gick det ut ett upprop i Strömsbro, utanför Gävle, om startande av en aftonskola "för kunskapstörstande män och kvinnor inom arbetarklassen". Det fanns redan föreläsningsförening, studiecirklar och ett bibliotek i ordenshuset i Strömsbro, så kunskapstörsten var tydlig i detta samhälle där få hade möjlighet till skolgång efter folkskolan.

Närvarolista för elever i elektricitetslära 1918
 Första terminen kunde man erbjuda studier i välskrivning och räkning. Styrelsen för aftonskoleföreningen menar att genom att man bevistar kurserna kan man skaffa sig kunskaper som blir "ett kraftigt vapen i den allt hårdare blivna kampen för tillvaron".

Osökt går tankarna till idag, då vi har en mycket mer omfattande formell utbildning för alla oavsett bakgrund, men där det ändå blir allt viktigare att ha de rätta kunskaperna i kampen om jobben. Då spelar det fortfarande roll vilken bakgrund och klass du kommer ifrån...


Uppropet som kallar till studiearbete! Bildningsrörelsen var stark i Strömsbro, tricotstickerskan Henrietta Nordman, en av de som skrev under uppropet, var t ex en flitig biblioteksbesökare och mycket aktiv i nykterhetslogens studiecirkel.


onsdag 22 augusti 2012

Gävleskeppen skapar oreda i New York

"Capitainer", fartyg och antal rymlingar redovisas
här noggrant av vicekonsuln i New York. Hela listan
läser du här!
I mars 1843 skriver vicekonsul Zachrisson i New York till kommerskollegium och klagar över de svenska skeppsbefälen och sjömännen. När flera svenska skepp samtidigt ligger i hamn blir konsulatet ”ej annat än en polisbureau”. Värst är fartygen från Gävle.

I klartext skriver Zachrisson att Gävleskepparna måste välja mer exemplariska och moraliska män till kaptener och att förhållandena på skeppen driver manskapet att rymma.

Skepparsocieteten i Gävle sänder ett mångordigt försvarsbrev som också antyder att vicekonsuln inte sköter sitt jobb. Konsuln arbetar ju på den plats på jordklotet där myndigheters ingripande behövs allra mest.

Det är omöjligt för en kapten att upprätthålla ordning och samtidigt vara mänsklig i New Yorks hamn ”der den lägre folkmassan tillegnat sig all myndighet i offentliga angelägenheter der tusen snaror äro vid första inträdet i hamnen utlagda för den lättsinnige och oerfarne sjömannen, och der det vimlar af äfventyrare från alla länder, hvilka till en ordentlig födkrok utbildat konsten att tubba folk från ankommande fartyg”.

Svaret från den förolämpade vicekonsuln är ca 25 sidor långt. Han bifogar en lista över Gävleskepp som kommit till New York under åren 1840 – 1843, deras kaptener och hur många ur manskapet som rymt. Under fyra år har 235 sjömän rymt från sina skepp, fler än från t ex Göteborgsskeppen och de norska skeppen.

Denna tidsbild från 1840-talet finner man bland handlingarna i Gefle Sjökaptensförenings arkiv. Föreningen är Arkiv Gävleborgs äldsta medlem, bildad 1776.

lördag 7 juli 2012

OS i Paris 1900

I juli 1900 åkte Isaac Westergren och Teodor ”Tore” Blom  med den tio man starka truppen till tävlingarna i Paris.

Tore Blom hade precis tagit studenten, Westergren var en framstående idrottsman- och ledare med svenska rekord och införandet av spikskon på meritlistan. Båda representerade IFK Gävle.

 
Många olympier samlade på samma bild. Sittande till vänster Ernst Serrander som deltog i extraolympiaden i Athén 1906. Stående som tvåa från vänster Tore Blom, Paris 1900, bredvid honom Helge Söderbom, som inte kunde följa med till Paris, och längst till höger Johan Vilhelm Lindgren som åkte till Athén som simhoppare 1906. Sittande till höger Isaac Westergren som var deltagare och friidrottarnas ledare vid OS i Paris 1900. Bilden är tagen den 1 juli 1900 i idrottsparken i Stockholm.
















Hur gick det då i Paris? De officiella resultaten är något osäkra, men troligen blev Tore Blom 8a i höjd och 11a i längd. Men han kom ändå hem med en seger i höjdsprång, handicap! Isaac Westergren hade oturen att möta de bästa löparna i sina försöksheat på både 60 och 100 meter. Senare samma år drog han sig tillbaka från tävlandet.
Lisa Engström

OS i Athén 1906

I början av år 1906 efterlyses svenska simmare som är tillräckligt bra för att delta i de extra olympiska spel som ska ordnas i Athén. I Gävle med omnejd finns egentligen bara två personer som kan komma i fråga...
Delar av simmartruppen vid svenskarnas uppvisning i hopp, figurflytning, livräddning och vattenpolo vid OS i Athén 1906. Johan Vilhelm Lindgren från Gävle stående längst till vänster.

OS i London 1908

Vid den här tiden pågick tävlingarna från tidig vår till långt in på höstkanten och både sommar- som vintersporter rymdes inom samma spel. Det kom att dröja till 1924 innan en särskild vinterolympiad arrangerades. Vid sekelskiftet 1900 intog Gävle en ledande plats inom den svenska konståkningen och begreppet Gefleskolan etablerades.
Konståkaren Rickard ”Ricken” Johansson (1882-1952),silvermedaljör vid Olympiska spelen i London 1908.

OS i Stockholm 1912


Josef Ternström (nummer två från vänster) deltog i det svenska lag som vann guldmedalj i terränglöpning vid OS i Stockholm 1912. Bilden är tagen ett år tidigare då han tillsammans med sina lagkamrater i Gefle IF kammade hem DM-titeln i samma gren. Till höger om Ternström står Johan Sundqvist som även han deltog i OS-tävlingarna i Stockholm.
Vid OS-tävlingarna i Stockholm 1912 deltog en handfull Gävleidrottare. Bäst av dem lyckades långdistanslöparen Josef Ternström från Gefle IF som tog guld i terränglöpningens lagtävling.

OS i Antwerpen 1920


Det var i Antwerpen 1920 som den första olympiska ishockeyturneringen spelades. I Sveriges lag (som i princip bestod av bandyspelare) fanns Hansjacob ”Knubben” Mattsson (IFK Gävle) med. Han var en av få svenskar som hade provat på ishockey tidigare.

OS i Berlin 1936


Hamnen var smyckad med mängder av röda hakkorsflaggor och vita olympiska dukar, gröna girlanger och transparanger med välkomsthälsningar. En musikkår spelade och fackelbärande SA män bildade häck. Sassnitz borgmästare höll ett hjärtligt välkomsttal, och en av de svenska ledarna svarade med ett tack, musikkåren spelade ”Deutschland, Deutschland über alles” och Horst Wesselsången och även ”Du gamla du fria” spelades. Man hurrade för Tyskland och Sverige och så fingo vi därefter i fackelsken begiva oss till de väntande långa tågen, som skulle föra oss till Berlin.
(Ur Gefle kvinnliga gymnastikförenings historik 1891-1941)

Gävlegymnasternas intressanta berättelse om tillvaron vid OS i Berlin går att läsa som PDF här

OS i London 1948

Från Gefle IF:s framgångsrika stafettlag, som bland annat hade satt världsrekord på 4 x 1500 meter, åkte tre man till London-OS. Allra bäst gick det naturligtvis för Henry Eriksson som tog guld i 1500-metersloppet. I samma lopp kom Gösta Bergkvist på femte plats.

Femma kom också Ingvar Bengtsson fast på 800 meter. Folke Alnevik från I 14 IF ingick i det svenska lag som tog brons på 4 x 400 meter.

 En annan profil från I 14 IF, Gustav Östling, kom på sjunde plats i maratonloppet.
Jörgen Björk

Vid SM i stafettlöpning 1947 satte Gefle IF nytt världsrekord på 4 x 1500 meter. I laget ingick Gösta Bergkvist, Ingvar Bengtsson, Olle Åberg och Henry Eriksson (bilden). Året efter vann Eriksson guld vid London-OS på 1500 meter.

onsdag 27 juni 2012

Simsommaren 1934

Stugsunds IKs simkurs på Ullbacka simanläggning 1934. I bakgrunden "simprofessorn" Gunnar Stålnacke.
Vilken härlig sport simningen ändå är! utropade Söderhamns Tidning i juli 1934, efter att reportern bevistat simningens dag på Ullbackabadet. Dagen arrangerades av Stugsunds IK och bjöd på såväl tävlingar och prov för det nyinstiftade simborgarmärket som livräddningsdemonstration och underhållning. Det blåste friskt och flaggspelen smattrade i vinden. Målet var att hela publiken så småningom skulle hoppa i och avlägga simborgarprovet, men det var inte mer än 14-15 grader i vattnet. Från den dagen, den 8 juli 1934, fanns det en hel del simborgare i Söderhamnstrakten.

fredag 13 april 2012

En påskhälsning från Västtyskland


Påskhälsning och brev från tyska fadderbarn till
Rädda barnen i Hofors på 50-talet.
Nödlidande i andra länder blev en bit in på 1900-talet en angelägenhet för det svenska föreningslivet.

Första världskriget var den första stora händelse som drog igång ett febrilt hjälparbete. 30- och 40-talen och de katastrofala händelserna i Europa engagerade så gott som hela svenska folket, och även efterkrigstiden var en intensiv period för hjälporganisationerna.

onsdag 11 april 2012

Rösträttstalaren - inte alltid välkommen


Breven i Gelfeborgs läns rösträttsförbunds korrespondens
 speglar rösträttskampens föga glamorösa vardag.

”…får meddela att ifrågavarande rösträttstalare ej bör förlora tid med att besöka Bergvik” skriver P Pettersson till Gefleborgs läns rösträttsförbund i juli 1895.

Rösträtten kom sent i Sverige, efter flera decenniers hård kamp för att först män och sedan kvinnor skulle få fullvärdigt medborgarskap. Därmed inte sagt att rösträtten var hett efterlängtad i alla läger.

Om detta vittnar de bevarade arkiven från rösträttsorganisationerna. Rösträttsförbunden, de lokala kommunalföreningarna och kvinnornas rösträttsföreningar hade alla en utbredd likgiltighet och motsträvighet att tampas med.

Ett bit av boendets historia

Trycksak från 1960-talet ur
Hyresgästföreningen i Gävles arkiv
Den första hyresgästföreningen i Gävleborg bildades i Gävle 1941. Hyregästernas riksförbund, bildat 1923, och de lokala hyresgästföreningarna var med och formade den svenska bostadspolitiken från 30-talet och framåt. Flera bostadsutredningar genomfördes under den perioden och 1942 trädde hyresregleringslagen i kraft. Det gav hyresgästerna ett starkt vapen.

På det lokala planet arbetade hyresgästföreningarna både med hyresförhandlingar och ärenden, som vräkningar, oskäliga hyror och dålig boendestandard, och med politiskt förändringsarbete. I Gävle drev föreningen igenom krav på kommunal bostadsförmedling, hyresnämnd och bostadsbyggande under 1940- och 1950-talet.

Fritidsverksamhet och boinflytande var begrepp som började dyka upp på 60- och 70-talet. Det drevs fritidsgårdar, parklek, danskurser och trafikskolor i hyresgästföreningens regi. Lokala kontaktkommittéer bildades på 70-talet för att ge de boende större makt att påverka.

Tips på arkiv:
Hyresgästföreningen Gävleborg
Lokalavdelningar i Ljusdal, Hudiksvall, Söderhamn, Bollnäs, Hofors, Sandviken och Gävle

onsdag 28 mars 2012

Fredrik och Lisa i Kina


"...plockat själv...fina pressade blommor från
Dong Dong på resan genom IndoChina"
Mellan bladen i Lisa Karlströms dagbok, en torkad blomma från Indokina. Så kan arkivmaterial också se ut.

Fredrik Karlström reste till Kina som missionär för Svenska missionsförbundet 1936. Året efter reste Elisabeth Albertsson. De båda var förlovade, men det kom att dröja flera år innan de ens kunde träffas. 1940 gifte de sig i Shasi i Ischang-provinsen.

De båda verkade som missionärer i Kina under åren 1936 – 1946. Under dessa år invaderades Kina av Japan och i Elisabeths dagböckerna kan man följa de fasansfulla härjningarna,

måndag 26 mars 2012

Rädda Voxnadalen! - kärnkraft i arkivet

Handgjord affisch ur Rädda Voxnadalens arkiv
Aktionsgruppen Rädda Voxnadalen bildades 1980 för att förhindra att Svartboberget skulle bli förvaringsplats åt radioaktivt avfall. Beslutet att protestera  mot provborrningarna på berget ledde både till domstol och till lokalrevyer. Här berättar Birgitta Olsson i dagboksform om en alldeles särskild morgon 1981:

Tisdag 27/1 1981
Klockan ringer 4:15. Sture och jag smyger oss upp för att inte väcka ungarna. Att äta gröt halv fem på morron hör inte till vanligheterna i den här sjusovarfamiljen precis – men det är heller ingen vanlig dag som randas. Det är 10 gr kallt. Vi hämtar en granne och tar vägen över Älmesbo. Den en och en halv km långa vandringen upp mot Svartbobergets topp kommer jag aldrig att glömma.