Carrick, Peyron och Rotary

Männen som grundade Rotary i Gävle. Foto ur Gefle Rotaryklubbs arkiv.

I januari 1929 samlades de här herrarna till fest på hotell Baltic för att bekräfta att de grundat Gefle Rotaryklubb, Sveriges femte i sitt slag.

Två av dem kan vi ägna särskilt intresse. Längst upp till höger står konsul Robert Carrick, han som har en läktare uppkallad efter sig på Gavlevallen. Carrick, född i England 1873, var en mångsidig idrottsman. Gymnastik, skidor, terränglöpning, skridskor, cykling – ingen sport var honom främmande. Han hade också förtroendeuppdrag inom Gefle IF, bland annat som ordförande i fotbollssektionen.

Framför Carrick sitter kommendörkapten Edward Peyron, han bodde visserligen i Stockholm men skulle återkomma till stan. 

1933 gjorde han med greve Folke Bernadotte en mycket uppmärksammad rundresa i USA. Resan gick bland annat till Chicago. Där bildades världens första Rotaryklubb 1925 med det uttalade syftet att bekämpa ohederlighet, förklarligt med tanke på Chicagos rykte som gangsterstad.

Affischer från Chicagoutställningen 1933.

Världsutställningen ”Century of Progress” 1933 skulle också bidra till att höja Chicagos anseende. Självklart besökte Bernadotte och Peyron även den. Och imponerades:

- En brokig färgkarta på fantastisk arkitektur, av nöjesfält, intensiv värme och 1000-tals olika drinkar. 

- Det är lätt förklarligt, att amerikanarna ofta föra orden ”biggest in the world” på tungan. Höjddimensionerna framträda starkast i form av jättelika skyscrapers, berättade Peyron som samtidigt oroade sig över brottsligheten:

- Kidnappning florerar ohyggligt, racketeering likaså, ”hold-up” förekommer dagligen, och beträffande mord får man det intrycket, att de ske för nöjet att skjuta ihjäl varann. 

Hans föredrag finns att läsa i sin helhet här.

Träffar med föredrag har varit ett stående inslag i Rotary-klubbens verksamhet liksom internationellt utbyte, inte minst för ungdomar.

Bilden: Sittande från vänster bruksdisponent Fredrik Göransson, Gefle Rotaryklubb, ingenjör Josef Norén, Stockholms Rotaryklubb, danska rotarianen T C Thorssén, grosshandlare Gustaf Delin, Gefle Rotary, kommerserådet Axel Enström, Stockholms Rotary, rektor Sven Karsberg, Gefle Rotary, Edward Peyron, Stockholms Rotary.

De stående tillhörde alla Gefle Rotaryklubb. Från vänster: direktör Waldemar Meyer, ingenjör Uno Söderström, disponent Gunnar Höglund, disponent Karl Wahlund, grosshandlare Ernst Schyllerqvist, bankdirektör Axel Skoglund, stadsarkitekt Gunnar Wetterling, direktör Birger Bellander, rådman Sven Marin, trafikdirektör August Hjelmér, konsul Robert Carrick.

Ulla Ejemar

Tobaksmonopolet gör en social insats

Arbetare från  Tobaksmonopolet på matlagningskurs. Detta och övriga foton ur arkivet från Södergården.

Tobaksmonopolet var länge en av Gävles största arbetsplatser för kvinnor. I tre grå fotoalbum hittar vi pusselbitar som berättar om unga arbeterskors liv, oftast utanför jobbet. Kvinnor som lär sig sy, går på fest eller åker på utflykt.

Fotoalbumen kommer från studiehemmet Södergården. Det inrättades 1921 av statliga Tobaksmonopolet och låg på Södra Rådhusgatan 39. Hemmet hade en föregångare vid monopolets stora fabrik i Stockholm och får ses som ett led i företagets ansträngningar att försöka vara en föredömlig arbetsgivare.

På 1920-talet hade  tobaksfabriken som mest cirka 500 anställda. 

Kerstin Hesselgren, född i Hofors, hade som Sveriges första yrkesinspektris lyckats övertala monopolet att efter amerikansk modell satsa på arbetarnas välfärd genom att anställa fabrikssystrar, en titel som senare skulle bytas ut mot personalkonsulent.  

Den första och kanske mest drivande blev Herta Svensson. Från Stockholm organiserade hon arbetet vid monopolets fabriker. Hon införde trivselskapande saker som blommor på borden i matsalarna och fräscha handdukar, men hon såg också till att sjuka fick hembesök och satsade på fritidsaktiviteter som kurser, fester och utflykter.

Gymnastikpass under en utflykt till Överhärde.

De här unga kvinnorna har lärt sig göra madrasser.

På 1920- och 30-talen levde inte minst Gävlefabriken under hot om nedläggning. Fabriken fick något år stängas en månad på grund av överproduktion. När personal permitterades tillfälligt ordnade monopolet bland annat kurser i matlagning för de unga arbeterskorna på Brynässkolan.

Fabrikssystern och arbetsgivarens sociala ansträngningar lär från början ha mötts med viss skepsis från de anställdas sida. Skulle arbetsgivaren kontrollera dem ännu mer? Den bakomliggande tanken var att anställda som har goda förhållanden presterar bättre på jobbet. Men kanske fanns det också en önskan om kontroll från arbetsgivarens sida? Många av de anställda var unga kvinnor och det fanns en oro för att de skulle vara ”lösaktiga”.

Fabrikssystern Herta Svensson, mitt i bild i mörk v-ringad klänning, uppvaktas på 50-årsdagen. 

Att döma av handlingar i arkivet från Tobaksindustriarbetarförbundet avdelning 3 och foton från Södergården övervanns snart eventuell misstro. Herta Svensson firades stort på sin 50-årsdag 1936. Bland gratulanterna fanns även kvinnor från Gävlefabriken. 

Ulla Ejemar

Tobaksfabriken låg på Södra Kungsgatan. Den lades ner 1958. I huset finns nu Engelska skolan och flera andra företag.