fredag 26 september 2014

Vem vann HAIF-bilen?

När HAIF sålde billotter fick de inte säljas i Gävle stad.
En Volvo PV 444 – för många var det drömbilen 1955.
Volvon var högsta vinsten när Hofors AIF det året ordnade stort lotteri. Inklusive skatt kostade bilen 10 843 kronor och den inhandlades av Henrik Östbloms bilfirma. Två kronor kostade en lott och förutom chansen att kamma hem en bil fanns bland vinsterna moped, el-symaskin och dammsugare liksom en materialsats till en ryamatta från Almas hemslöjd.
 
Lotteriet krävde länsstyrelsens tillstånd, det fick man men vinsterna måste ha tillverkats i Sverige och inga lotter fick säljas inom Gävle stad, varför framgår inte. Däremot fanns vinnare både i Tierp och Morgongåva avslöjar handlingarna i Arkiv Gävleborg. Däremot framgår inte vem som vann bilen.
Billotteriet 1955 gav ett överskott på hela 12 881 kronor och 73 öre så alla sektioner kunde få pengar. Mest gick till fotbollen.
 
10 800 kan tyckas billigt för en ny Volvo men då ska man ha i åtanke att en metallarbetare  tjänade i genomsnitt 4,85 i timmen. I dag är motsvarande timlön 148 kronor.
Uppenbarligen var lotteriet ett lyckokast för 1958 ordnade föreningen ett nytt billotteri, då med en Volvo Amazon som  högsta vinst.
Hofors allmänna idrottsförening grundades formellt 1924 och redan från start ordnades lotterier för att dra in pengar till bland annat till bandyburar och bandyrör. 
Ulla Ejemar
 

 

måndag 22 september 2014

Byggnadsarbetarnas villkor anno 1925


Avtal från maj 1925 mellan byggmästare och Svenska
Byggnadsträarbetareförbundets avdelning 115 i Edsbyn.
Året är 1925 och som byggjobbare i Edsbyn och medlem i fackets avdelning 115 fick du enligt gällande avtal lönen utbetald en gång i veckan, varje helgfri lördag inom 15 minuter efter avslutat arbete. Ja, då jobbades det 48-timmarsvecka, och mellan kl 7 och 13 på lördagar med 30 minuters frukostrast. Timlönen var 1:34:- för yrkesdugliga byggarbetare med 3 års arbetserfarenhet.

Enligt avtalet skulle det finnas tillgång till dricksvatten på arbetsplatsen, och urinkärl på varje våning på nybyggnationer, utom den första!

Under den mörka årstiden arbetades det enligt avtalet så länge det var dagsljus. Men krävdes det på byggena, så var arbetsgivaren skyldig att bekosta och hålla med "konstgjord belysning". Vid "otjänlig väderlek" kunde arbetsgivaren ställa in arbetet. Men vad som räknades som för svårt väder att jobba utomhus i på den tiden säger tyvärr dokumentet ingenting om.

Redan 1925 hade den som jobbade på annan ort enligt avtalet rätt till en slags reseersättning från arbetsgivaren. Då räknades jobb på annan ort som platser 5 km eller längre från Norra Folkskolan i Edsbyn. När allmänna färdmedel saknades för att ta sig till och från jobbet hade man rätt till en så kallad "gångtidsersättning". Den var "3 minuters arbetstid för varje 200 meter tillryggalagd väglängd". Det kan säkert ha varit på trötta ben man vandrade hemåt längs vägen efter en hård dags arbete.  

Vill du läsa mer i avtalet om löner och ackordspriser 1925, öppna dokumentet genom att klicka på länken här! http://arkivgavleborg.se/Content/Download/70189/byggnadstraarbetareforbundet_avd_115_i_edsbyn_avtal_1925.pdf

Camilla Larsson

onsdag 17 september 2014

De okända krigsbarnen

Ernst Kügler är tredje pojken från vänster. 
Bilden ägs av Forskarföreningen Släkt och Bygd i Bollnäs.
Framför Kallins fäbodstuga i Möckelåsbo i Vallsta har några barn och kvinnor samlats för fotografering. Näverluren är med.
Bilden rymmer mer dramatik än ytan ger sken av.

En av pojkarna heter Ernst Kügler, han är nummer tre från vänster. Han är i Vallsta för att få komma ifrån matbristen och eländet som hängde sig kvar även åren efter första världskrigets slut. Ernst är från Wien, ytterligare två pojkar från Wien kom till byn denna sommar. 

Bilden  ägs av  Forskarföreningen Släkt och Bygd och är en av få vi  hittat på dessa ”krigsbarn”. Många känner till det omfattande mottagandet av finska barn i samband med andra världskriget, färre vet att svenska hem redan 1919-1922 tog emot cirka 17 000 barn som behövde få vila från krigets följder. De flesta barnen kom från Tyskland och Österrike, några från Sovjet och Baltikum.
I Röda korsets handlingar i Arkiv Gävleborg hittar vi lite mer fakta om krigsbarnsverksamheten.  Disponent Carl Gullberg i Gävle fick ansvaret för mottagandet. Röda korset centralt tyckte att familjerna som tog emot barnen skulle stå för reskostnaden, men distriktsstyrelsen protesterade, fosterföräldrarnas uppoffring var stor nog ändå.
1919 kom 419 barn till olika hem runt om i länet, 1920 kom 197 och 1921 40. Barnen kom från Österrike och Tyskland. Både 1920 och 1921 var det barn som inte åkte hem i september utan stannade kvar även över vintern och då rimligen måste ha gått i skolan.

Josef Maule hette en av de andra pojkarna som kom till Vallsta. Han skulle komma att återvända flera gånger som vuxen. Sista gången så sent som 1996 då han var närmare 90 år. Sonja Karlsson i Bollnäs, som träffade honom, berättar att han kunde prata svenska efter sina sex månader i Arbrå.  
Bilden på Ernst togs vid en utflykt till fäbodvallen, berättar Tore Svedlund som donerat kortet till forskarföreningen. Stugan ägdes av paret Kallin som också tog emot en pojke från Wien, men han är inte med här. De andra på bilden  är Karl Rapp, Folke Hamre, Anna Rapp, Lillly Olsson och Anna Lövgren Olsson. Kvinnorna är Gölin Hamre, Nygårds Anna, Kristina Lövgren och Rask Mor Karin Eliasdotter.
Ulla Ejemar

söndag 14 september 2014

Nazistintermezzot i Strömsbro 1936

Strömsbro socialdemokratiska ungdomsklubb tillverkade banderollen vid 1930-talets mitt.
Valdagen 1936 kom med strålande sol. Partierna gjorde sina sista försök att påverka väljarna att rösta rätt. ”Fria människor i ett fritt Sverige” var Högerns paroll för året, Folkpartiet körde med ”Bort med varje tendens till diktatursträvanden” och ”Framtidsfolket röstar på Arbetarepartiet” var socialdemokraternas slagord.

Vid ordenshuset i Strömsbro stod de olika partierna med sina skyltar och valsedlar. Där stod även ett av de nationalsocialistiska partierna, "Lindholmarna", med sin skylt, som i tidningarna dagen efter beskrevs som ”smaklös”. När Alfred Johansson, en färgstark socialist som gick under namnet "den röde skomakaren i Strömsbro", kom till vallokalen hamnade han raskt i meningsutbyte med lindholmsnazisterna. Han ville ha bort skylten från platsen, men nazisterna stod envist kvar. I den allt mer upphetsade stämningen föll skylten omkull och polisen dök upp för att reda ut situationen. Valdagen resulterade för Alfred Johanssons del i en avlagd röst i riksdagsvalet samt polisingripande och böter.

För den socialdemokratiska ungdomsklubben i Strömsbro, som något år tidigare tillverkat banderollen som syns ovan, var det en självklarhet att hjälpa Alfred Johansson betala de böter han ådrog sig i intermezzot med nazisterna. När Alfred Johansson fyllde 60 år och uppvaktades av ungdomsklubben skrev han ett tillägg på tackkortet: ”Tack för Nasseböterna.”
Lisa Engström
En riktigt veteran. Alfred Johansson i kostym och med ros i kavajslaget utanför vallokalen i Strömsbro 1950, samma plats där han välte lindholmsnazisternas skylt 1936.
"Mitt varma tack för vänlig hågkomst på min 60-årsdag. Tack för Nasseböterna."Alfreds tackkort till socialdemokratiska ungdomsklubben 1937


onsdag 10 september 2014

Att vara moderat och rösträttskvinna 1917

"Telefoner" noterade på pärmen till Bollnäs moderata kvinnoklubbs första protokollsbok, bl a högertalaren Edit Kindvalls stockholmsnummer. Klubben bildades i april 1915.
Edit Kindvalls telefonnummer står skrivet på insidan av pärmen till Bollnäs moderata kvinnoklubbs första protokollsbok. Det är ett Stockholmsnummer, men hon var faktiskt från vårt län, närmare bestämt Storvik. På 1910-talet blev hon en av de främsta kvinnliga högertalarna.
Edit Kindvall var med då Bollnäs moderata kvinnoklubb bildades och också vid ett möte 23 maj 1917 då hon höll ett föredrag om kvinnan och den politiska rösträtten. Efteråt skulle klubben ta ställning till frågan. Av protokollet framgår beslutet att "inte kräfva rösträtt, men vilja vi ej heller motsätta oss den -  ifall högern anse sig böra föra fram frågan."
Protokoll vid möte med Bollnäs Moderata kvinnoklubb 23 maj 1917. Klicka för en större bild!
I diskussionen deltog föreningsmedlemmarna, men också ombudsmannen Gullander och löjtnant Holmström, två prominenta, manliga medlemmar av högerpartiet. Kvinnoklubbens ordförande Sigrid von Schultz var också ordförande i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Bollnäs. Självklart var hon positiv till rösträtten. Högern var ett parti som motsatte sig den kvinnliga rösträtten, men partiets kvinnor var ofta aktiva i rösträttskampen.

Protokollet väcker många frågor: Vilken vinkling hade Edit Kindvall på sitt föredrag? Varför var de två högermännen närvarande och hur påverkade de diskussionen? Vad tyckte de "vanliga" medlemmarna i kvinnoklubben om kvinnans rösträtt? Men protokollet ger bara antydningar, den "liffulla" diskussionen finns inte återgiven, läsningen sker mellan raderna.
Lisa Engström

fredag 5 september 2014

När Sverige planerade för krig

Bandage från 1916 med handbroderade kors.
28 juli 1914 bröt kriget ut. Någon dag senare skickade Röda korsets centralstyrelse brev till Söderhamn, Bollnäs, Gävle och andra lokalföreningar i länet. Sängar, sjukvårdspersedlar och förbandsartiklar skulle räknas och arbetet med att öka på förråden påskyndas.

Sverige skulle kanske dras in i kriget och då var Röda korsets roll att ta hand om sårade.
I Gävle köpte man in 25 ”bårsängar av jern” för 13 kronor och 60 öre per styck från Stockholm. En snickare i Strömsbro levererade 30 sängar av trä med sängbotten av väv. Lokalavdelningarna i länet förväntades ha 150 till 200 platser redo för att ta emot sårade. Ett krigssjukhus planerades i Bollnäs plus sex sjukstugor och flera konvalescenthem.
Det syddes rockar, byxor, skjortor och kalsonger efter utskickade mönster. Arkiv Gävleborg har ett omfattande material från Röda korset och där kan man läsa om hur arbetet gick till. I Söderhamn ordnades sykvällar i Rådhuset,  i Torsåker basar med ”s.k tombula, utlottning och s.k amerikanskt lotteri”.
Under hela kriget fortsatte sömmandet och insamlandet.
Kriget kom inte, men annat elände följde i dess spår. Då fick Röda korset öppna sina förråd. 1917 lånade man ut madrasser till bärplockarläger i Bergsjö och Trehörningsjö. Bären måste tas tillvara eftersom matbristen var stor.
Året därpå bröt spanska sjukan ut.  Epidemin skördade lika många offer som kriget i Europa.  Provisoriska sjukstugor för patienterna inrättades med persedlar lånade från Röda korset i bland annat Stugsund och Gävle. Spanskan var inte enda epidemin. Hofors drabbades av tyfus och till Söderala lånades sängar ut så sent som 1921 när difteri bröt ut.
Ulla Ejemar
 Brevet gick ut till alla Rödakorsföreningar 2 augusti 1914 .

onsdag 3 september 2014

Dagen H - från vänster till höger

Högertrafikomläggningen i Strömsbro. Fotograf: Lennart Pettersson.
Idag är det 47 år sedan Sverige gick över till högertrafik. Det skedde tidigt på morgonen söndagen den 3 september 1967. Då hade vi haft vänstertrafik sedan mitten av 1700-talet. Anledningen till ändringen var att biltrafiken ökade och att den behövde anpassas till övriga länder i Europa som hade högertrafik. 

Klistermärke riktat till barn.
Redan 1955 fick svenskarna rösta för vänster- respektive högertrafik. Då ville nästan 83 % av de som röstade fortsätta köra på vänster sida. Men 1963 beslutade Sveriges riksdag att högertrafik skulle införas. Allt förbereddes noggrant. Det var mycket att tänka på, t ex måste man flytta och byta ut tusentals vägskyltar och bygga om hundratals vägkorsningar.

Skyltar som påminde om att hålla till höger.
Inför omläggningen genomfördes en omfattande informationskampanj i tv, radio och tidningar. Alla som var med då kommer väl ihåg de sexkantiga H-skyltarna som påminde oss om att hålla till höger. Dagen H och tiden närmast därefter arbetade polis och militär med att övervaka trafiken. Allt gick smidigt och utan större incidenter.
Katarina Nordin