onsdag 30 december 2015

Ett spår av Joe Hill

Joel Emanuel Hägglund som ung.
2015 är året som uppmärksammat hundraårsminnet av Joe Hills död.
19 november 1915 avrättades han i Salt Lake City, dömd för ett mord som många tror att han aldrig begick.  Joel Hägglund, som han hette som Gävlepojk, har gått till historien som fackföreningsaktivist, diktare och sångare.
I Gävle finns Joe Hill-gården, vi vet vilka skolor han gick i och en hel del om hans föräldrar och syskon. Källorna om den unge Joe Hill själv är få, däremot har hans syster Ellen berättat en del i intervjuer.

Joe Hill föddes 1879 och växte upp i ett Gävle präglat av nya idéer som bröt mot det gamla: Arbetarrörelsens framväxt och den frikyrkliga väckelsen. Enligt systern Ellen förekom det ändå aldrig diskussioner om politik i hemmet, Joe Hills engagemang ska ha väckts först av erfarenheterna i Amerika. Främmande för facket var han dock inte under tiden i Gävle visar det sig.
J Hägglund står som  tredje namn uppifrån i matrikeln från  Metallindustriarbetareförbundet avd 2 Gävle. Klicka på bilden för större storlek!
I Arkiv Gävleborg finns matrikeln för Jern- och metallarbetareförbundet avdelning 2. Där har Joel Hägglund också en rad. 13 april 1899 skriver han in sig i fackföreningen men redan 1 juli samma år blir han utesluten på grund av bristande betalning, ett vanligt skäl.
Joel Hägglund står som ”filare”.  Av fackföreningens protokoll framgår att man våren 1899 var aktiv med att agitera och värva medlemmar på bland annat Skoglund och Olsson och Gävle Verkstäder. Om Joel Hägglund då jobbade på något av de företagen vet vi däremot inte.  

Via muntliga källor vet vi att han hade många tillfälliga jobb innan han emigrerade. Han ska ha varit eldare, jobbat i repslageri, i hamnen och på lådfabrik. Filare fanns oftast i mekaniska verkstäder. De ”filade till”, finjusterade, delar till exempelvis maskiner eftersom man inte hade tekniken att tillverka delarna med precision direkt.
Ulla Ejemar 

måndag 7 december 2015

Grytan som kokat i 125 år

Grytan kokar. Året är 1909 och platsen Stockholm. Bild från Frälsningsarméns hemsida.
”Håll grytan kokande” manar Frälsningsarmén inför varje jul. I dag kan en som vill ge en slant swisha en slant till ett konto, men länge var det reda pengar som skulle läggas i gjutjärnsgrytorna. På vakt vid grytorna stod dessutom en uniformerad frälsningssoldat.
Idén föddes redan 1891 i San Francisco. Frälsningskapten Joseph McFee ska ha oroat sig över hur han skulle kunna samla in tillräckligt med pengar för att kunna hjälpa alla fattiga familjer inför julen och kom ihåg att man i Liverpool samlat in pengar i just en gryta vid något tillfälle.
Grytan blev en succé och spred sig över världen. 1907 ställdes den första grytan fram i Sverige och bara något år senare kokade grytorna runt om i landet.
Hudiksvallskåren syförening förde kassabok över grytinsamlingen i början på seklet. 
I Hudiksvall var man igång senast 1911. Frälsningsarméns syförening för i alla fall kassabok från 1911 över grytinsamlingen, den finns bevarad i Arkiv Gävleborg. Det året lyckades man få in 163 kronor och 33 öre, insamlingen pågick bara i tre dagar före julafton.
Pengarna gick till matkorgar som delades ut till fattiga hushåll. Det hände att man också gav andra bidrag, 1912 får en ”fattig kvinna” en krona, ”en sjuk” får 4 kronor till en tågbiljett och 10 kronor delas ut till ”Wimans begravning”.
1913 fick man in 254 kronor. Det räckte till 45 julkorgar, 40 med mat för fem personer och ytterligare fem med mat för åtta personer till stora familjer.

Ulla Ejemar

fredag 4 december 2015

714 000 kronor till finska barn

Under andra världskriget skickade många finska föräldrar sina barn till Sverige så att de skulle slippa undan de hemska tiderna i Finland. Det var många som ville hjälpa dem som kom och i hela Sverige ordnade Röda korset en vecka, 6-14 maj 1944. De samlade in 35 000 kronor i Gävleborgs län. 

Hemvärnet hjälpte till att sätta upp affischer överallt. I Gävle invigdes Röda korsveckan den 6 maj med att Helsinge regementes musikkår paraderade igenom staden och samma dag så började också ett lotteri med närmare 3 000 lotter och alla blev slutsålda på tre dagar. Senare på kvällen så anordnades en ”vårbal för stadens ungdom” i stadshusets festvåning och det var många som kom. På söndagskvällen höll Märta Badh tal om Röda korset. 

Måndagen den 8 maj var det medlemsvärvningens dag och varje medlem från Röda korset uppmanades att skaffa minst en ny medlem. Det gjorde att nästan 300 nya medlemmar gick med. Onsdagen och torsdagen ägnades åt att gå till fabrikerna som fanns i Gävle och fråga de som jobbade om de ville ge bidrag till insamlingen. Den 14 maj, veckans sista dag, hölls en Röda korshögtid i Staffans kyrka. Det hölls tal och kyrkokören sjöng.
 
Dokumentet visar hur mycket varje ort samlade in till de finska barnen .
Sammanlagt samlade Gävle Röda korskrets in 6 200 kronor. Det motsvarar ungefär varor och tjänster för 126 000 kronor år 2015. I hela Gävleborgs län samlades 35 000 kronor in. Det är ungefär 714 000 kronor i dagens penningvärde. År 2015 gjordes en insamling för Världens barn och i hela Gävleborg fick man ihop 251 000 kronor på två veckor.

Salomon Jonsevall Praoelev
Källor:Gävle röda korskrets Års -och revisionsberättelser 1908-1979, Alfta röda korskrets Inkomna och utgående handlingar 1940-1961 och http://www.historia.se/Jamforelsepris.htm




onsdag 2 december 2015

En brottslig notis från 1906

Bild från vräkningarna i Mackmyra 1906.
2 december 1766 antogs den svenska tryckfrihetsförordningen, den första i sitt slag i världen.  Det är bakgrunden till att just den här dagen uppmärksammas som tryckfrihetens dag. 
Vad som helst kan man inte påstå ostraffat och var gränsen går har skiftat genom tiderna. 1906 gick gränsen vid att kalla poliser för ”strejkbrytarpoliser” och påstå att de misshandlat en man.

11 augusti 1906 haffade polisen grovarbetaren Carl Boström från Sofiedal i Valbo. Arbetarbladet påstod i sin notis att ”strejkbrytarpolisen” släpat honom till finkan och att han var sönderslagen när han släpptes ut nästa morgon.
Poliserna nämndes inte vid namn i tidningen. Men några dagar senare väckte polismännen Lindh, Borg och Nyberg själva tryckfrihetsåtal mot Arbetarbladets utgivare, redaktör Emil Rosén.  De krävde skadestånd. Under rättegången krävde deras ombud att Rosén skulle dömas till fängelse.
Emil Rosén, redaktör på Arbetarbladet.
Samtidigt som tryckfrihetsmålet pågick anmälde Boström polisen för misshandeln och blev själv anmäld för samma sak. Boström drog till slut tillbaka sin anmälan mot polisen, enligt uppgift efter att ha hotats av polisen.
Åtalet mot tidningen slutade med att Rosén dömdes enligt tredje paragrafen i tryckfrihetsförordningen för ”smädligt uttryck om rikets ämbets- och tjänstemän i och för ämbetet”. Han skulle betala böter och rättegångskostnader om 2 085 kronor. Kvitton som finns sparade i arkivet från Pappers avdelning 32 Mackmyra visar att Rosén inte behövde punga ut med hela summan själv, Gävle arbetarkommun hjälpte till.
Kvittot som visar att Gävle arbetarkommun hjälpte Emil Rosén med rättegångskostnaderna.
Notisen i tidningen var bara en liten skärva i en stor konflikt som utspelade sig under flera månader 1906: Den om arbetarnas rätt att organisera sig fackligt på sulfitfabriken i Mackmyra.

Enligt Arbetarbladet bottnade både misshandeln av Boström och åtalet mot tidningen i hämndbegär. Boström ska ha retat upp bolaget genom att knalla in på kontoret och begära att få ut innestående lön. Och Arbetarbladet hade skrivit många kritiska artiklar om hur organiserade arbetare avskedades och med polishjälp vräktes från sina hem, bolaget ägde ju även bostäderna.  
Striden slutade med att arbetarna fick rätt att organisera sig och många återanställdes.

Ulla Ejemar