Mejerihistoria från Ockelbo

Ockelbo mejeri som det såg ut på 40- eller 50-talet. Foto ur arkivet från Gefleortens mejeri i Arkiv Gävleborg.

Mjölkkrukorna på lastbilsflaken har hämtats hos bönder i Ockelbotrakten. Mejeriet i Ockelbo var ett av alla de som fanns runt om i regionen.

I Ockelbo samlades några bönder 1908 för att diskutera om de skulle bygga ett mejeri. Dittills hade folk ofta handlat mjölk, grädde, smör och ost direkt av bönderna men samhället förändrades snabbt, tätorter växte, allt fler jobbade i industri och handel och ville köpa mjölk i affären.

Ockelbobönderna bildade redan 1909 en andelsförening och började söka tomt. De ville ha ett centralt läge för mejeriet, närhet till järnvägen var viktig. Med tågen kunde det som inte såldes lokalt  levereras till kunder i Strömsbro och Gävle. 

Viktigt var också tillgång till bra vatten, mejeriet behövde egen brunn. Den tomt de först tänkt sig dög inte, vattenkvaliteten var för dålig. Valet föll på en annan tomt intill Missionskyrkan. Snart började bygget av ett 12 x 9 meter stort hus i tegel med en övervåning i trä där personal skulle kunna bo.

Handlingar från mejeriet finns bevarade i Arkiv Gävleborg.  Där kan man läsa om planeringen av mejeriet och att man till exempel fastnade för att använda den så kallade "ismetoden". Man var väl medveten om att kvaliteten på mjölken måste vara god, det framgår i de första stadgarna.

I stadgarna ställdes krav på mjölkens kvalitet och på att varken djur eller människor fick sprida smittsamma sjukdomar. Utdrag ur stadgar från 1909, Ockelbo Andelsmejeri.

Protokollen speglar tiden på flera sätt. 1917, ett av krisåren kring första världskriget, uppvaktades mejeriet av Ockelbo arbetarekommun som krävde billigare mjölk. Delägarna beslutade efter omröstning att inte sänka priset, mjölken var inte dyrare i Ockelbo än någon annanstans.

Från Jädraås kom 1922 en bön om att mejeriet borde skänka mjölk till fattiga arbetslösa. Beslutet blev att skicka 100 kronor till dem i stället för gratis mjölk. 

1920-talet var tufft även för bönderna. En del valde att sälja direkt till kunderna istället för att leverera in till mejeriet, vilket gjorde att mjölken inte räckte till kunder i Gävle och Strömsbro. Redan då började man diskutera om ekonomin kunde förbättras genom ett utökat samarbete med andra mejerier i regionen.

1933 bildades så Gefleortens mejeriförening. I den nya stora föreningen ingick 13 mejerier och fler än 1800 mjölkbönder. Den omfattade Gästrikland, Norduppland och Tärnsjö i Västmanland.

Lista över alla mejerier och större mjölkleverantörer 1932. Den sammanställdes inför bildandet av Gefleortens mejeriförening 1933.

För Ockelbos del innebar det en nystart att gå upp i Gefleortens. Mejeriet byggdes om och ut. Vid återinvigningen i mars 1934 var det enligt protokollsboken "länets modernaste".  Under dagen visade ingenjör S G Arph från AB Separator ”mjölkens väg från invägning till smörkärnan och ostkaret”.

1962 var mejeriet inte längre modernt. Det lades ner, men byggnaderna finns kvar och busshållplatsen intill heter just ”Mejeriet”. Nu är till och med Gefleortens för litet, Gävlemejeriet läggs ner i maj 2020.

Om ”ismetoden” och annan mejerihistoria kan man läsa på hemsidan från Institutet för språk och folkminnen https://www.isof.se/matkult/mjolk/mejerier-genom-tiderna.html

Ulla Ejemar

Silverörnen från Arbrå

Fanan från Arbrås SSU-klubb lämnades nyligen in till arkivet från Bollnäs socialdemokratiska arbetarekommun. 

En havsörn kan ha ett vingspann på drygt två meter. Den naturliga storleken verkar ha varit förebilden när Arbrås SSU-ungdomar beställde sin fana. Den är 244 centimeter bred och den silverglänsande örnen famnar nästan hela bredden.

Ofta kan man i protokoll och kassaböcker spåra historien bakom föreningarnas fanor, men här är det svårt. Den enda arkivhandling som finns i bevarad Arkiv Gävleborg från SSU i Arbrå är en tidig kassabok. Där finns inte fanan nämnd, det tyder på att den kommit till efter 1927 när de sista uppgifterna fördes in i kassaboken.

Örnen är en vanlig symbol på fanor från socialdemokratiska ungdomsklubbar, tolv av dem som finns i Arkiv Gävleborgs samling har örnen som bärande motiv. Örnen kan representera mod och frihetslängtan, men även ordets kraft och givmildhet.

Arbrås SSU-klubb bildades 12 mars 1923 som det står på fanan. Då börjar också kassaboken. Den visar att det första klubben gjorde var att betala föredragshållaren J V Lind och köpa 100 affischer från SSU:s eget förlag för 13 kr.

Kassaboken berättar också att föreningen ordnade fester på Vågen i Arbrå, betalade 25 kronor till ”fotograf Pettersson”, lämnade bidrag till ett nytt dansbanebygge på Vågen 1924 och samlade in pengar till arbetslösa. Inköp gjordes i kooperativa handeln, i Nilssons ångbageri och Arbrå manufakturaffär. Klubbmedlemmarna ordnade även kurser i bokföring och kommunalkunskap.

1927 hade klubben 40 medlemmar. Klubben fanns kvar åtminstone till 1973 för då firade den 50-årsjubileum.

Ulla Ejemar

1973 firade klubben 50 år. Tidningsklippet kommer troligen ur tidningen Ljusnan.