tisdag 24 november 2015

Människan är människa!

Till årsmötet med Sandvikens Gammeldansförening. En utesluten medlem vädjar om att bli tagen till nåder. Klicka här för att läsa skrivelsen i sin helhet!
Tänk dig att du tar med hustrun på gammeldans. Till en början är allt frid och fröjd. Ni dansar och har det trevligt. Men så framåt småtimmarna dyker det upp en typ som börjar mucka gräl. Du blir förstås irriterad men lyckas behålla fattningen. När du och din hustru sedan är på väg hem springer ni på samma galning igen, i trängseln vid garderoben. Fast den här gången klipper han till dig - helt oprovocerat! Skulle inte du då slå tillbaks?

Det kunde gå hett till på Sandvikens Gammeldansförenings tillställningar. Scenariot ovan bygger på en verklig händelse. Åtminstone är det en version av händelsen. Styrelsen hade beslutat utesluta mannen och hans hustru på grund av hur han betedde sig den aktuella kvällen. Det är därför som han i en skrivelse vädjar till årsmötet om att återfå sitt medlemskap. Makarna har nyligen gått med i föreningen och har hittills haft ett "kolossalt nöje av danstillställningarna". Det skulle uppstå "en obeskrivlig saknad" om de blev uteslutna. Framför allt appellerar mannen nu till årsmötesdeltagarnas empati. Hur skulle de reagera i samma situation? Man är ju trots allt bara människa.

Tyvärr verkar protokollet från årsmötet inte finnas kvar. Vi vet alltså inte hur långt mannens vädjanden räckte. Vad vi däremot vet är att han inte var ensam om att skämma ut sig den där kvällen. Enligt årsberättelsen uteslöts nämligen inte mindre än fyra personer ur föreningen just på grund av sitt dåliga uppförande på gammeldansfesten den 23 oktober 1943.
Jörgen Björk

Utdrag ur årsberättelsen för 1943: "Ur föreningen har sorgligt nog under det gångna året på grund av olämpligt uppförande på fästen den 23-10 styrelsen beslutat utesluta 4 st. medlemmar."

torsdag 5 november 2015

Vad baksidan kan berätta

1965 kunde tv-köpare lockas med en sådan här annons.
Hur hamnade en annons från Kvickly i arkivet?
Annonsen finns på baksidan av ett tidningsklipp.  Klippet handlar om en match mellan Brynäs och AIK och återfinns i Brynäs IF:s arkiv, men baksidan med annonsen för tv-apparaten saknar inte heller intresse.  Den är från januari 1965 och införd i Dagens Nyheter, matchen spelades i Stockholm. 

Tv-apparaten var centrum i varje vardagsrum och Hylands Hörna på lördagskvällen var veckans stora nöjeshändelse. Hyland flyttade 1962 över sitt program från radion till tv och succén var given.  ”Gubben i lådan” var ett populärt inslag. Gubben var skådespelaren Carl-Gustaf Lindstedt. Ville man mot förmodan inte se Hyland och ”Gubben i lådan” kunde man inte bara byta kanal, först 1969 fick Sverige två tv-kanaler.

Populära Hylands Hörna som skulle locka fler att investera i en tv-apparat.
Bilden lånad från Öppet arkiv/Sveriges Television
Apparaten då? Varumärkena Luma och Luminor såldes i kooperationens butiker. Den utannonserade tv:n kostade 1 165 kronor. Billigt kan tyckas, men omvandlat till dagens penningvärde motsvarar det 11 427 kronor. Ganska dyrt alltså.
Ännu dyrare framstår den om man jämför med hur mycket en industriarbetare måste jobba för att få ihop summan.  En metallarbetare i Gävleborgs län tjänade 1965 cirka 10 kronor per timme. Priset på tv:n motsvarade alltså minst hundra timmars arbete.

Kvickly var en kortlivad varuhuskedja inom kooperationen. Några av Kvickly-varuhusen skyltades snart om till det mer kända Domus. 

I annonsen lockade Kvickly med att tv:n kan inhandlas med låneköp, ett annat ord för att köpa på avbetalning.  När kooperationen grundades i början på 1900-talet var det en princip att alla köp skulle ske kontant, det skulle garantera att inte löntagarna blev skuldsatta och beroende av en enda handlares välvilja för att få mat för dagen. Men 1965 hade man övergivit den principen - många hade inte råd att inhandla en tv eller andra kapitalvaror kontant.
Ulla Ejemar