Vad baksidan kan berätta

1965 kunde tv-köpare lockas med en sådan här annons.

Hur hamnade en annons från Kvickly i arkivet?

Annonsen finns på baksidan av ett tidningsklipp.  Klippet handlar om en match mellan Brynäs och AIK och återfinns i Brynäs IF:s arkiv, men baksidan med annonsen för tv-apparaten saknar inte heller intresse.  Den är från januari 1965 och införd i Dagens Nyheter, matchen spelades i Stockholm. 

Tv-apparaten var centrum i varje vardagsrum och Hylands Hörna på lördagskvällen var veckans stora nöjeshändelse. Hyland flyttade 1962 över sitt program från radion till tv och succén var given.  ”Gubben i lådan” var ett populärt inslag. Gubben var skådespelaren Carl-Gustaf Lindstedt. Ville man mot förmodan inte se Hyland och ”Gubben i lådan” kunde man inte bara byta kanal, först 1969 fick Sverige två tv-kanaler.

Populära Hylands Hörna som skulle locka fler att investera i en tv-apparat.
Bilden lånad från Öppet arkiv/Sveriges Television

Apparaten då? Varumärkena Luma och Luminor såldes i kooperationens butiker. Den utannonserade tv:n kostade 1 165 kronor. Billigt kan tyckas, men omvandlat till dagens penningvärde motsvarar det 11 427 kronor. Ganska dyrt alltså.

Ännu dyrare framstår den om man jämför med hur mycket en industriarbetare måste jobba för att få ihop summan.  En metallarbetare i Gävleborgs län tjänade 1965 cirka 10 kronor per timme. Priset på tv:n motsvarade alltså minst hundra timmars arbete.

Kvickly var en kortlivad varuhuskedja inom kooperationen. Några av Kvickly-varuhusen skyltades snart om till det mer kända Domus. 

I annonsen lockade Kvickly med att tv:n kan inhandlas med låneköp, ett annat ord för att köpa på avbetalning.  När kooperationen grundades i början på 1900-talet var det en princip att alla köp skulle ske kontant, det skulle garantera att inte löntagarna blev skuldsatta och beroende av en enda handlares välvilja för att få mat för dagen. Men 1965 hade man övergivit den principen - många hade inte råd att inhandla en tv eller andra kapitalvaror kontant.

Ulla Ejemar