fredag 28 september 2018

Erhards dagbok - en historisk källa


Idag väljer många att skriva om sin vardag i bloggar eller i sociala medier, men förr var det vanligt att skriva om vardagliga händelser och om sina tankar och känslor i dagboksform. Ofta har dagboken betraktats som hemlig och den klassiska dagboken är ofta försedd med ett hänglås, men alla dagböcker har inte ett lås och är inte hemliga utan andra kan få ta del av dem.

Eftersom alla människor ingår i ett sammanhang blir en dagbok ofta en historisk källa till mycket mer än bara den enskilda individen. Vi kan få reda på hur samhället fungerade, men får också ta del av viktiga nationella och världshändelser.  

Sågverksarbetaren Erhard Englund 1882-1956.
Arkiv Gävleborg har flera dagböcker sparade och en av dem har sågverksarbetaren Erhard Englund skrivit. Han berättar för oss om personliga händelser, liv och död och om samhället som han och hans familj levde i. Erhard föddes 1882 i Korsnäs utanför Falun. När han var fjorton år började han att arbeta på lådfabriken i Korsnäs, sågverket flyttades till Kastet utanför Gävle 1899 och Erhard flyttade också dit och började jobba med olika arbeten som fanns på sågen till exempel som ”hjelpkantare” och stavsågare. Många av arbetena var tunga och farliga och det var inte ovanligt att arbetare skadade sig. 

 Bruno och mamma går på julfesten den 16 december.
Erhard gifte sig med Elsa och de fick sex barn tillsammans. Under åren 1914 - 1955 skrev Erhard dagbok och i den berättas det om arbetet, familjens högtidsdagar, men också om sorg och svårigheter. Under många år hade familjen det fattigt och därför ansökte Erhard om hjälp från olika föreningar bland annat från Gefle Jultomteförening, en förening som bildades 1875 vars syfte var att hjälpa fattiga barn med kläder. 

I dagboken kan vi läsa om hur han 1923 skickar in en ansökan och hur den blir beviljad, och att en av hans söner, Bruno får nya kläder som hämtas den 15 december och han går med sin mamma på den årliga julfesten i stadshuset dagen efter. 
 
Protokollsboken för Gefle jultomteförening.
Nummer 13 i listan är Bruno, Erhard Englunds son. 
I protokollsboken från Gefle Jultomteförening kan vi också läsa om julfesten och se att Bruno är en av gossarna som har blivit beklädda av eller genom Gävle jultomtar 1923. Vi kan också konstatera att det var många som fick hjälp från föreningen.  

Det finns mycket mer att läsa i Erhards dagbok och när jag läser den tänker jag på vad som kommer att sparas efter mig. För vem skriver vi och vem är det tänkt ska läsa det vi skriver? Är det för oss själva eller har vi tänkt att någon annan ska få ta del av detta?

Solweig Östlund Blomgren




  



torsdag 13 september 2018

Ett minne av folkskolläraren Adelaide

Blåbandsföreningarnas medlemmar lovade att "med Guds hjelp" avstå från alkohol. 

Medlemskortet i Blåbandsföreningen har tillhört Adelaide Blomkvist, folkskollärare i Västerbo, Ockelbo.

Blåbandsrörelsen är en kristen nykterhetsorganisation. I slutet på 1800-talet bildades många Blåbandsföreningar runt om i länet. Medlemmarna kom ofta ur frikyrkliga församlingar på orten.
 Foto ur en historik över Blåbandsrörelsen.
Rörelsens grundare var amerikanen Francis Murphy. Efter ett långt liv som krögare, spritlangare och alkoholist vände han på 1870-talet spriten ryggen och blev kristen. Han började åka runt och driva en kampanj för nykterheten. Idén till det blå bandet, som gav rörelsen dess namn, hittade han i en text i Bibeln. Bandet skulle rörelsens medlemmar bära som bekräftelse på sitt val: Ett nyktert liv i Jesu efterföljd.

Redan 1883 kom rörelsen till Sverige. Tio år senare bildade invånare i Åmot och Västerbo föreningen där.  Adelaide, som kom från Kalmartrakten och arbetade som folkskollärare, blev sekreterare. I 20 år förde hon med prydlig handstil pennan i protokollsböckerna.

13 oktober 1918 tar en ny, spretigare handstil över. Adelaide Blomkvist hade dött, bara 46 år gammal.
”… vår sekreterare som i en 20 års tid gått in och ut bland oss har slutat sin jordiska arbetsdag, för att hos Herren få mottaga lön för troget förvaltande af sitt pund” står det i protokollet.
 Den "sorgliga underrättelsen" om Adelaides Blomkvists död finns i protokollsboken..
Adelaide Blomkvists dödsfall var ett av de 126 som noterades Ockelbo församlings dödbok denna dystra oktobermånad. Bakom de rekordmånga dödsfallen låg influensaepidemin spanska sjukan. Det var den som berövade Västerbo Blåbandsförening sin sekreterare.
Ulla Ejemar

fredag 7 september 2018

När nazisterna gick till val 1936


Nazism, fascism och kapprustning tornar upp sig bakom väljaren 1936. Teckning ur Arbetarbladet. Den socialdemokratiska tidningen ansåg förstås att de mörka krafterna motarbetades bäst genom en röst på socialdemokraterna. 
Valrörelsen 1936 skedde i skuggan av utvecklingen i vår omvärld, av vad som hände i Stalins Sovjetunionen och Hitlers Tyskland. Till val gick flera kommunistiska och nationalistiska partier. Två uttalat nazistiska partier kandiderade till riksdagen.

Deras valmanifest hittar vi i  arkivet i en handbok från Folkpartiet, idag Liberalerna. Där kunde Folkpartiets valarbetare läsa på om det partiets egna politik, få tips om att använda telefonen för att nå väljare och erbjuda dem skjuts till vallokalen. De metoderna hade både Högern och Socialdemokraterna tidigare använt med framgång.

Valarbetarna behövde vara väl informerade, därför innehåller boken också de politiska motståndarnas program. Som exempelvis nazisternas. Det ena nazistpartiet kallades Lindholmarna, det andra Furugårdare efter sina respektive ledare.
Manifestet finns tryckt i valhandboken som finns i Liberalernas arkiv. 
Lindholmarna tecknade bilden av ett Sverige i förfall.  De talade om folkdöd, vanstyre, växande brottslighet och judevälde. Demokratin avfärdades som ett "judesmittat korruptionssystem". De ville ersätta riksdagen av en rådgivande ”fackriksdag” och regeringen av en ”stadigvarande riksstyrelse”.  En rubrik i programmet lyder ”Demokratien måste dö för att folket ska segra!”.

Avsnittet om ras i valmanifestet från Lindholmarna 1936.
Ras- och befolkningspolitik var en central del. Lindholmarna ville förbjuda invandring av judar och andra ”främmande raselement”. Belöningar som lägre skatter skulle ges till ”barnrika, rasdugliga familjer”.  På kulturens område ville partiet bryta vad det kallade ”det judiska kulturmonopolet”. Hembygdsvård skulle däremot uppmuntras och raskunskap införas som skolämne.

Raskunskap borde vara ett skolämne, enligt Lindholmarna.
Lindholmarna och Furugårdarna nådde inte de tyska nazisternas framgångar. Valdebatten kom att domineras av Socialdemokraterna, Högern, Folkpartiet och Bondeförbundet (numera Centern). Även om nazisterna var få uppfattades de och deras människosyn som ett hot. Om det vittnar bland annat intermezzot i Strömsbro på själva valdagen. Det kan du läsa mer om här.

På valdagen fick Lindholmarna 82 röster i Gävle stad, 15 i Gästrikland och 203 i Hälsingland, sammanlagt 300 i länet. Som en jämförelse kan nämnas att 13 517 länsbor röstade på Folkpartiet, 58 602 på Socialdemokraterna och 11 608 på Högern.

Hela Lindholmarnas valmanifest finns att läsa som pdf här.
Ulla Ejemar









måndag 27 augusti 2018

Carrick, Peyron och Rotary

Männen som grundade Rotary i Gävle. Foto ur Gefle Rotaryklubbs arkiv.
I januari 1929 samlades de här herrarna till fest på hotell Baltic för att bekräfta att de grundat Gefle Rotaryklubb, Sveriges femte i sitt slag.

Två av dem kan vi ägna särskilt intresse. Längst upp till höger står konsul Robert Carrick, han som har en läktare uppkallad efter sig på Gavlevallen. Carrick, född i England 1873, var en mångsidig idrottsman. Gymnastik, skidor, terränglöpning, skridskor, cykling – ingen sport var honom främmande. Han hade också förtroendeuppdrag inom Gefle IF, bland annat som ordförande i fotbollssektionen.

Framför Carrick sitter kommendörkapten Edward Peyron, han bodde visserligen i Stockholm men skulle återkomma till stan. 

1933 gjorde han med greve Folke Bernadotte en mycket uppmärksammad rundresa i USA. Resan gick bland annat till Chicago. Där bildades världens första Rotaryklubb 1925 med det uttalade syftet att bekämpa ohederlighet, förklarligt med tanke på Chicagos rykte som gangsterstad.

Affischer från Chicagoutställningen 1933.


Världsutställningen ”Century of Progress” 1933 skulle också bidra till att höja Chicagos anseende. Självklart besökte Bernadotte och Peyron även den. Och imponerades:
- En brokig färgkarta på fantastisk arkitektur, av nöjesfält, intensiv värme och 1000-tals olika drinkar. 
- Det är lätt förklarligt, att amerikanarna ofta föra orden ”biggest in the world” på tungan. Höjddimensionerna framträda starkast i form av jättelika skyscrapers, berättade Peyron som samtidigt oroade sig över brottsligheten:
- Kidnappning florerar ohyggligt, racketeering likaså, ”hold-up” förekommer dagligen, och beträffande mord får man det intrycket, att de ske för nöjet att skjuta ihjäl varann. 
Hans föredrag finns att läsa i sin helhet här.

Träffar med föredrag har varit ett stående inslag i Rotary-klubbens verksamhet liksom internationellt utbyte, inte minst för ungdomar.

Bilden: Sittande från vänster bruksdisponent Fredrik Göransson, Gefle Rotaryklubb, ingenjör Josef Norén, Stockholms Rotaryklubb, danska rotarianen T C Thorssén, grosshandlare Gustaf Delin, Gefle Rotary, kommerserådet Axel Enström, Stockholms Rotary, rektor Sven Karsberg, Gefle Rotary, Edward Peyron, Stockholms Rotary.

De stående tillhörde alla Gefle Rotaryklubb. Från vänster: direktör Waldemar Meyer, ingenjör Uno Söderström, disponent Gunnar Höglund, disponent Karl Wahlund, grosshandlare Ernst Schyllerqvist, bankdirektör Axel Skoglund, stadsarkitekt Gunnar Wetterling, direktör Birger Bellander, rådman Sven Marin, trafikdirektör August Hjelmér, konsul Robert Carrick.
Ulla Ejemar




torsdag 9 augusti 2018

Tobaksmonopolet gör en social insats

Arbetare från  Tobaksmonopolet på matlagningskurs. Detta och övriga foton ur arkivet från Södergården.
Tobaksmonopolet var länge en av Gävles största arbetsplatser för kvinnor. I tre grå fotoalbum hittar vi pusselbitar som berättar om unga arbeterskors liv, oftast utanför jobbet. Kvinnor som lär sig sy, går på fest eller åker på utflykt.

Fotoalbumen kommer från studiehemmet Södergården. Det inrättades 1921 av statliga Tobaksmonopolet och låg på Södra Rådhusgatan 39. Hemmet hade en föregångare vid monopolets stora fabrik i Stockholm och får ses som ett led i företagets ansträngningar att försöka vara en föredömlig arbetsgivare.

På 1920-talet hade  tobaksfabriken som mest cirka 500 anställda. 
Kerstin Hesselgren, född i Hofors, hade som Sveriges första yrkesinspektris lyckats övertala monopolet att efter amerikansk modell satsa på arbetarnas välfärd genom att anställa fabrikssystrar, en titel som senare skulle bytas ut mot personalkonsulent.  

Den första och kanske mest drivande blev Herta Svensson. Från Stockholm organiserade hon arbetet vid monopolets fabriker. Hon införde trivselskapande saker som blommor på borden i matsalarna och fräscha handdukar, men hon såg också till att sjuka fick hembesök och satsade på fritidsaktiviteter som kurser, fester och utflykter.

Gymnastikpass under en utflykt till Överhärde.
De här unga kvinnorna har lärt sig göra madrasser.
På 1920- och 30-talen levde inte minst Gävlefabriken under hot om nedläggning. Fabriken fick något år stängas en månad på grund av överproduktion. När personal permitterades tillfälligt ordnade monopolet bland annat kurser i matlagning för de unga arbeterskorna på Brynässkolan.

Fabrikssystern och arbetsgivarens sociala ansträngningar lär från början ha mötts med viss skepsis från de anställdas sida. Skulle arbetsgivaren kontrollera dem ännu mer? Den bakomliggande tanken var att anställda som har goda förhållanden presterar bättre på jobbet. Men kanske fanns det också en önskan om kontroll från arbetsgivarens sida? Många av de anställda var unga kvinnor och det fanns en oro för att de skulle vara ”lösaktiga”.

Fabrikssystern Herta Svensson, mitt i bild i mörk v-ringad klänning, uppvaktas på 50-årsdagen. 
Att döma av handlingar i arkivet från Tobaksindustriarbetarförbundet avdelning 3 och foton från Södergården övervanns snart eventuell misstro. Herta Svensson firades stort på sin 50-årsdag 1936. Bland gratulanterna fanns även kvinnor från Gävlefabriken. 
Ulla Ejemar
Tobaksfabriken låg på Södra Kungsgatan. Den lades ner 1958. I huset finns nu Engelska skolan och flera andra företag.








måndag 30 juli 2018

Pinsamt bråk på nykterhetsfesten

Annons för demonstrationen i juli 1909. 
1909 är nykterhetsrörelsen stark, kampen mot spritmissbruket har hög prioritet och det finns många olika nykterhetsorganisationer. Samtidigt är det politiska läget eldfängt, storstrejken står för dörren. Därför är det kanske inte konstigt att det hettar till under den stora nykterhetsdemonstrationen i Gävle? 

Flera nykterhetsorganisationer från Järvsta och Hemlingby har gått samman om att ordna en stor demonstation söndag 4 juli 1909. Från Säter har man bjudit in borgmästaren A Ulrich att hålla tal över ämnet ”Spritbolagskult och Samhällsanda”. Strömsbro musikkår har anlitats och man har bullat upp med  fika.

Men det blir inte bara fest utan också en ”bråkig” demonstration, om vi ska tro rapporten i Arbetarbladet. Under mötet börjar verdandisterna, ideologiskt nära arbetarrörelsen, sjunga arbetarrörelsens kampsång Internationalen. De kristna blåbandisterna ilsknar till och avbryter sången, de vill inte att det ska vara ett politiskt möte. 

Pinsamt, tyckte Arbetarbladet, arbetarrörelsens egen tidning i Gävle.

Arbetarbladets syn på saken.
Notisen berättar inte om hur "templarna" i logen Fridhem 457 ställde sig till bråket den dagen. Men de glömde i alla fall inte att spara kvittona från festen, de finns kvar i logens arkiv. Av dem kan vi se att man räknade med mycket folk, man köpte in närmare 800 flaskor läskedrycker från Kronans mineralvattenfabrik. Från handlaren E W Johansson köpte man flera kilo kaffe, saft och några dussin nya glas. Dessutom kostade man på sig flera annonser i bland annat Gefle Dagblad. 

Mineralvattensfabriken Kronan levererade läsk till festen.
Logen 457 Fridhem, sedan länge en del av IOGT-NTO:s Gävleförening, bildades redan 1891 i Hemlingby. Mötena hölls oftast i byns kyrksal, men föreningen hade planer på ett eget hus och började tidigt spara i en byggnadsfond.

Fotot på logens 457 Fridhem medlemmar har suttit bakom glas och ram i sommarhemmet i Sjötorp.
Det tog tid innan drömmen förverkligades. Först 1958 köpte man av bankdirektör Norberg en sommarstuga i Sjötorp vid Hemlingbysjön. Där har medlemmarna haft arbetsmöten, firat midsommar, ordnat jordgubbsfester och julfester. När det tömdes hittade man bland annat fotot här ovan, det ingår nu i logens arkiv i Arkiv Gävleborg.
Ulla Ejemar

fredag 13 juli 2018

Sommarcafé i Trödje bönhus

Trödje bönhus byggt 1883.

Två veckor i juli driver eldsjälarna i Hille missionsförsamling loppis och café i Trödje bönhus. I år för sextonde året i rad. Onsdag till lördag vecka 29 och 30 mellan 11 och 16 strömmar besökare till bönhuset för att göra loppisfynd i ladan och ta en gofika i björkarnas skugga. Det är fler än sju sorters kakor som bjuds!

I medlemsmatrikeln är de första medlemmarna i församlingen i Trödje inskrivna, med information om var de bodde, var födda och när de gick med i församlingen.

Bönhuset i Trödje byggdes av byborna och stod klart hösten 1883. Före det hölls söndagsskola och annan verksamhet hemma hos olika medlemmar, som till exempel J. Jonson d.ä. Fasta predikanter fanns inte på plats till en början. De kom tillresta för att hålla andakter och gudstjänster.

På 1920-talet byggdes bönhuset ut och målades om. 1948 lades nytt plåttak, och eftersom bönhuset stod utan laglig ägare beslutade medlemmarna att det skulle lämnas över till Hille missionsförsamling.

Karta över bönhusfastigheten i Trödje från 1943. 

De första dagarna av 2018 års bönhuscafé har dragit 240-400 gäster per dag. Mer information om caféet hittar du på Trödje bönhuscafé.

Hille missionsförsamlings fina arkiv från 1879 bevaras hos oss på Arkiv Gävleborg.

Camilla Larsson (boende i Trödje som älskar småkakor)

måndag 9 juli 2018

Trender i hemmet 1923

Gefle Stads Gasverk visar upp bakning i ett modernt kök med gasspis och ugn.

I oktober 1923 hölls en hemutställning i Stadshuset i Gävle som lockade 50 utställare och 8 000 besökare. Gävle Husmodersförening var arrangör och bland de lokala utställarna fanns förutom gasverket Fajansfabriken, Maria Forsmark, Skoglund & Olson och Makaroni- fabriken.

Stora salen i Stadshuset strax innan utställningen invigdes kl 12 den 18 oktober 1923. Den pågick till den 30 oktober och besökarna erbjöds även föreläsningar om mat, hem och heminredning. 

Många företag utifrån deltog, som Nadco hemfärger, Barnängen, Åtvidabergsfabriker, Mustad & Son, Sundsvalls förenade verkstäder, Djulstedts bosättningsfirma och Örebro kexfabrik.

En konstutställning fanns på utställningsområdet liksom ett kafé med livemusik. I två lyckohjul kunde besökarna tävla om fina vinster som symaskiner, elektriska bordslampor och strykjärn.  

Under utställningen lanserade Elof Malmberg sin nya lunch-box "Kompis" för besökarna, som var en stående termosflaska.


Ingenjör Gidoff från Solberga visade upp sin elektriska stek- och bakugn med hjälp av fru Gidoff, som demonstrerade ugnen med provsmakning av nybakade wienerbröd som gräddats i 8-10 minuter. 

Den elektriska stek- och bakugnen "Piff" tar liten plats och är lätt att installera i vanliga belysningskontakter.      

Det fanns mycket att titta på och provsmaka, berättar dagstidningarna på plats. Mustads margarinfabrik visade sina produkters breda användningsområden, husmödrarna hade en konservmonter med inkokning av frukt och grönsaker och Barnängen visade fläckbort- tagning. Wikman & Widlund hade konstnärliga tennsaker, Singer symaskiner och Eskilstunaboden kokkärl av olika slag. Hemslöjd, parfymeri, konfektyr, möbelsnickerier och Campbells soppa fanns också på plats.

Gävle Husmodersförening startades 1922, bara ett år innan det stora arrangemanget som deras första hemutställning måste ha varit. På Arkiv Gävleborg har vi handlingar från 13 husmodersföreningar i länet, till exempel från Ockelbo, Hudiksvall och Segersta.

Camilla Larsson



måndag 25 juni 2018

Ungerska fotbollshjältar i Sandviken


Det ungerska VM-laget mötte press och allmänhet i Stadshotellets trädgård. Här är det stjärnmålvakten Grosics som skriver autografer. Foto: Lennart Olofsson
Under några år på 1950-talet hörde Ungern till världens främsta fotbollsnationer. Framgångarna på planen var ett av få glädjeämnen i en tid av stalinistiskt förtryck. Ungern var en sovjetisk satellitstat, formellt självständigt men i praktiken kontrollerat av Moskva. Det var egentligen bara i idrottssammanhang som ungrarna hade någon chans att ge uttryck för nationell stolthet - den kommunistiska diktaturen slog ner på varje patriotisk impuls.

Motsättningarna mellan det ungerska folket och Sovjet kulminerade i Ungernrevolten 1956, som också markerar slutet på landets storhetstid på fotbollsarenorna. I kölvattnet av den blodiga hösten 1956 skingrades spelarna. Det var alltså inte ett lag av yppersta världsklass som Ungern skickade till VM i Sverige 1958. Men i Sandviken, där ungrarna hade sin bas under turnéringen, togs "de magiska magyarerna" emot som hjältar. Och några storstjärnor från det tidiga 1950-talet fanns trots allt fortfarande med i truppen.

Dagarna före VM-starten spelade Ungern träningsmatch mot bland andra Högbo (bilden) och Årsunda inför storpublik. Foto: Lennart Olofsson
 Jörgen Björk

tisdag 5 juni 2018

I skuggan av historiens hemskaste krig

Bild från ett reportage om de danska flyktingarna i Furuvik 1943. Foto Carl Larsson/Länsmuseet Gävleborg.

Danska flyktingar sätter kläder på dockor som kanske ska säljas i Furuviksparken. Året är 1943 och parken är förläggning för just danska flyktingar.

Fredsföreningen i Älvkarleby är en av dem som engagerar sig i att hjälpa flyktingarna. Den ordnar tillsammans med baptistförsamlingen i Älvkarleby ett möte i Betelkapellet som inbringar 155 kronor, låter inte mycket men motsvarar i dagens penningvärde mer än 3 000 kronor.

Trots framgången med mötet är tonen dyster när föreningen summerar året. ”Vi nödgas än en gång samlas till årsmöte i skuggan av historiens hemskaste krig” skriver man i årsberättelsen.  Ett år senare skulle det se ljusare ut men vem kunde veta det då? Dessutom anade föreningen att även freden skulle bli en utmaning för ett sargat Europa.  

Världsläget präglar årsberättelsen från fredsföreningen. Klicka här för att läsa hela.
Eller här för att läsa en lättläst version.

I Arkiv Gävleborg finns material från många fredsorganisationer. Älvkarleby fredsförening, som lika ofta kallade sig Älvkarleö fredsförening, bildades 1929 och var liksom de flesta en lokalförening inom Svenska Freds- och skiljedomsföreningen. Under några år hade Älvkarlebyföreningen till och med en egen kvinnogrupp, Fredsfacklorna. Många av fredsföreningarna startades på 1920- och 1930-talet, en del blev kortlivade men Älvkarlebys fredsförening var aktiv så sent som 1979. 

 Standarinvigning  med Rickard Sjöberg, Emil Andersson och E A Lindblom.
Riksorganisationen Svenska Freds- och skiljedomsföreningen har fortfarande ett antal lokal- och intresseföreningar. Det lär vara världens äldsta i sitt slag, bildad 1883, och samlar cirka 7 000 medlemmar.  

Ulla Ejemar



tisdag 22 maj 2018

Solvarma jordgubbar från Bergsjö

Tre okända damer i Bergsjö har precis köpt jordgubbar hos jordgubbsodlareföreningen. Foto: Sockenbilder/Bergsjö hembygdsförening

Jordgubbar hör sommaren till och många har njutit av de söta bären från Bergsjö. Under gynnsamma somrar skördades så stora mängder Bergsjöjordgubbar att de såldes i både norra och södra Sverige. 1945 ska ha varit ett rekordår när över en miljon liter bär från Bergsjö såldes.

Det norrländska klimatet med svala nätter och långa dagar ger jordgubbarna fin smak. Det är jordbruksverkets förklaring till att Bergsjö blev ett framgångsrikt odlingsdistrikt som stod sig väl i konkurrensen med odlingarna söderut.

För att ta tillvara sina ekonomiska intressen startade odlarna i Bergsjö en förening. Varje medlem skulle leverera "friska, rena och nyplockade bär i fulla mått i rena starka lådor om 30 st 1-liters förpackningar", enligt stadgarna.

Förutom stadgarna från 1940 finns kvittoblock och årsredovisningar av levererade bär i Bergsjö Jordgubbsodlareförenings arkiv.  

Till en början levererade odlarna själva sina bär med häst och vagn till ett magasin vid järnvägsstationen. Därifrån fraktades jordgubbarna på järnväg via Harmånger och vidare ut i landet för försäljning.

Per Ed, John Ward och Einar Sjöman håller fram bärkartonger i jordgubbsmagasinet i Kyrkbyn. Foto: Sockenbilder/Bergsjö hembygdsförening

1951 hade jordgubbsodlareföreningen drygt tusen medlemmar från norra Hälsingland fördelade på sex kretsar: Bergsjö, Gnarp-Jättendal, Harmånger-Ilsbo, Hassela, Hudiksvall och Dellen. Bär som inte kunde säljas färska tog Bergsjö Fruktindustri hand om. På 1960-talet minskade odlingarna och föreningen lades så småningom ner.

Håller värmen i sig får vi säkert njuta av fina jordgubbar från Jättendal nu i sommar. Jordgubbssugna med spring i benen kan anmäla sig till Jordgubbsloppet den 14 juli 2018 med start och mål vid Fröstunaskolan. Ett motionslopp som sedan många år arrangeras av Jättendals IF och lokala jordgubbsodlare som bjuder alla deltagare på jordgubbar.   

Rudolf Engström i Högen plockar jordgubbar med Kerstin Larsson-Thelberg 1965. Foto: Sockenbilder/Bergsjö hembygdsförening. Rudolf Engström levererade under många år jordgubbar till odlarföreningen och hans personarkiv finns bevarat på Arkiv Gävleborg. 
Camilla Larsson

torsdag 17 maj 2018

Gunder Hägg - en löpande goodwill-ambassadör

Gefle IF:s Gunder Hägg var under några år på 1940-talet världens överlägset bäste medeldistanslöpare. Totalt slog han 16 världsrekord, en bedrift som väl säger det mesta. Tack vare radions genomslagskraft blev Hägg också en av Sveriges första riktiga sportkändisar, och som sådan fyllde han en viktig funktion även utanför idrottsarenorna.

Gunder Hägg packar inför avresan till USA sommaren 1943.
Foto: Lundhs Foto Magasin & Atelier
Mitt under brinnande världskrig, på sommaren 1943, gav sig Hägg ut på en turné i USA. Huvudsyftet med resan var att skapa goodwill för Sverige. Det började vid det här laget stå klart att de allierade skulle gå segrande ur andra världskriget. Att upprätta goda relationer med USA fick plötsligt högsta prioritet.

Kort efter hemkomsten till Sverige bjuds Hägg in till Gävle Rotaryklubb för att hålla ett föredrag om sin Amerikaresa. Han berättar om hur han lyckades besegra "den oslagbare" Greg Rice på 5000 meter och om upplevelsen att representera, inte bara en klubb, utan hela Sverige "som per radio följde loppet". Han har också hunnit besöka Hollywood där han träffade stjärnor som Ingrid Bergman, Gary Cooper och Signe Hasso. Det är tydligt att Hägg tar sitt ambassadörskap på största allvar. Möjligen har han gett en överdrivet positiv bild av Sverige, medger han.

Utställning om Gunder Häggs Amerikaresa. Intresset bland allmänheten var stort, för såväl Gunder Hägg som för det stora landet i väst. Foto ur Gefle IF:s arkiv.
Båt var fortfarande det normala färdmedlet mellan Europa och Amerika. Resan kunde ta flera veckor. Men nu randades en ny tid för den transatlantiska samfärdseln. Gunder Hägg berättar att han tog flyget tillbaks hem till Sverige. Sträckan Amerika-England avverkades på 36 timmar, får vi veta. Bekvämt, bra och "utan mankemang". Avståndet till USA var på väg att krympa avsevärt.

Här kan du läsa ett referat av Gunder Häggs Rotaryföreläsning som PDF.

Jörgen Björk

onsdag 9 maj 2018

Kyrkobyggnader från förr

Nu i helgen hålls 2018 års Kyrkokonferens i Gävle som Betlehemskyrkan arrangerar. Konferensen kommer att hållas på Gavlehov. Vi uppmärksammar evenemanget med tre fotografier på kyrkor som länge var en del av Gävles stadsbebyggelse och börjar med Betlehemskapellet.

Betlehemskapellet hade en församlingssal som rymde 2 500 personer. Fotots år och fotograf okänt.

Dagens Betlehemskyrka invigdes 1976 på Waldenströmsplan 1 och är uppförd på samma plats som det ursprungliga Betlehemskapellet, ritad av församlingsmedlem E.A. Hedin och invigd 1880. Kapellet byggdes till i omgångar och kallades så småningom Betlehemskyrkan. På 1970-talet upplevdes kyrkan som otidsenlig och Gävle Missionsförsamling tog beslut om att riva kyrkan 1972.


Sankt Matteus kyrka 1948. Foto: Carl Larsson, Gävle

Sankt Matteus kyrka ritades också av E.A. Hedin och invigdes 1881 på adressen Ruddammsgatan 56 på Öster. Sankt Matteus församling var en metodis- och episkopalförsamling som bildades i Gävle redan 1870. Sankt Matteus kyrka stängdes 1964 när området revs för att ge plats för nya stora bostadshus.

Sankt Petri kyrka 1948. Foto: Carl Larsson, Gävle
Sankt Petri kyrka uppfördes 1895 i korsningen Kaserngatan-Södra Kungsgatan på Söder. Även den ritades av stadsarkitekt E.A. Hedin. Gävle Metodist- och Episkopalförsamling delades upp i två församlingar: Sankt Matteus och Sankt Petri. När gatukorsningen på Söder skulle göras större 1959 revs kyrkan.

Förutom Sankt Matteus och Sankt Petri församlingars arkiv har vi mer än 900 religiösa föreningars historia från länet bevarade hos oss.

Camilla Larsson

tisdag 24 april 2018

Gustavs första seglats kunde blivit den sista

Södra varvet i Gävle som det såg ut när Gustav kom till staden.
Illustration efter Fredrik Dardels teckning 1868.
Ur boken "Drömmen om seglande skepp" av Ingvar Henricson.

På 1870-talet åker 14-årige Gustav Spångberg från Korsnäs i Dalarna till Gävle, ett liv till sjöss lockar. Hamnstaden är inte okänd för honom, familjen bodde här några år när han var mindre och hans pappa arbetade med järnvägsbygget mellan Korsnäs och Gävle. 

Gustav tar hyra som lärjunge på barkskeppet ”Hebe”. Resan börjar i november. Lasten med järn och virke ska till London, därifrån ska de fortsätta till Brasilien.

Det blir en äventyrlig resa i höststormarna.

”En storm från vester hade blåst för två veckor och när vi komma utaf Kanalen syntes det som hela den atlantiska oceanen var färdig att sänka oss”, berättar han sextio år senare i ett brev till Rotaryklubben i Gävle.

”Jag var den yngste af besättningen och derför min plats var på den yttre änden av rån och åtskilliga gånger var jag doppad i vågen, när skeppet lutade öfver på min sida”.

Rotaryklubben i Idaho bad medlemmarna att skriva till klubbar i andra länder.
Gustav valde att skriva till Rotary i Gävle, brevet finns bevarat i klubbens arkiv.
Som om inte stormen skulle räcka förlorar de tunnan med dricksvatten och råkar in i en ”elektrisk storm” innan de anländer till Pernambuco i Brasilien. Där blir alla sjuka i den fruktade sjukdomen gula febern. Gustav minns att nästan hela besättningen dog:

”styrmännerna, kocken, timmermannen och alla matroserna utom en som jag tror hade namnet Bång. Kapen Kramer och jag också undsluppo med lifvet” skriver Gustav.

Kaptenen lyckas rekrytera nytt manskap men Gustav är så sjuk att han ligger nedbäddad under seglatsen hem till Sverige. I Malmö går ”Hebe” in i hamn för att lämna av honom till hospitalet.

1873 är han tillbaka i Gävle, nu blir han filare vid ett ångbåtsvarv. Men han stannar inte länge, han vill vidare och 1881 emigrerar han till Amerika. Där byter han Spångberg till det mer gångbara Spongberg. När Gustav skriver brevet 1929 är han kaffe- och kryddhandlare i Pocatello i Idaho, han är gift och far till sex barn. 1947 avlider han i Los Angeles, 91 år gammal.

Källor från Gävle sjömanshus bekräftar att Gustav Spångberg tog hyra på Hebe 1871 och att han mönstrade av på grund av sjukdom i juli 1872 i Malmö. I husförhörslängden kan vi se att han bodde på Brynäsudden 1874 och källor över emigrationen bekräftar att han avreste till Philadelphia 1881.


Ulla Ejemar

tisdag 17 april 2018

Ett standar med anor

Söderhamns måleriarbetarfackförening med sitt standar.

Målarna i Söderhamn har ställt upp sig i vårsolen för att fotograferas med sin samlande symbol. Kanske är de på väg för att demonstrera på första maj? 

Standaret pryds av Söderhamns stadsvapen inuti en utsirad sköld med palett och penslar. Stadsvapnet härrör från 1600-talet, men motivet med skölden har ännu äldre anor. Ursprunget lär finnas i 1200-talets Tyskland. En variant av skölden ingår i målarnas yrkesemblem än i dag.
Standaret med  Söderhamns stadsvapen finns i Arkiv Gävleborgs samling.
Målarna organiserade sig tidigt, först skrån, sedan i yrkesföreningar och så småningom i fackföreningar. Baksidan på standaret visar tydligt var de här målarna i Söderhamn anser att de hör hemma, där står det ”Arbetare i alla land förenen Eder!”


Standaret på det gamla fotot fanns helt säkert 1908 eftersom de då nämns i protokollsboken från Målareförbundets avdelning 29 i Söderhamn. Kanske blev det med åren slitet, för på 40-talet fick en kommitté i uppdrag att skaffa fram ett nytt. Det nya målades av välkända firman Viktor Lindblad i Örebro och kostade enligt kassaboken 530 kronor. Det invigdes på fackföreningens 50-årsfest 1948. 
Standaret på färgbilden är alltså en  exakt kopia av det äldsta.
Ulla Ejemar