torsdag 13 februari 2014

Kampen mot krediten i Norrsundet

Norrsundets arbetares konsumtionsförening. Styrelse, revisorer och personal, 1908.

För den konsumentkooperativa rörelsen i början av förra seklet var kredithandeln ett stort gissel. Åtskilliga föreningar hamnade i ekonomiska svårigheter när medlemmarna helt enkelt aldrig lyckades betala sina skulder. Inom Kooperativa Förbundet togs problemet på största allvar och 1909 förbjöd man anslutna föreningar att sälja på kredit. Sedan gällde det bara att se till att förbudet efterlevdes.

I Norrsundet var behovet av att "handla på bok" utbrett. En stor del av arbetarbefolkningen gick utan lön under vintermånaderna då verksamheten vid sågverket och stuveriet i princip låg nere. På orten fanns sedan tidigare ett vinstdrivande handelsaktiebolag som gladeligen erbjöd sina kunder att handla på kredit och när konsumtionsföreningen öppnade sin butik 1899 var det många som förväntade sig samma service där.

Visserligen hette det klart och tydligt i konsumtionsföreningens stadgar att "föreningens affärsverksamhet grundas på det kontanta betalningssystemet". Men det dröjde inte länge förrän styrelsen insåg att en uppmjukning av bestämmelserna var påkallad. Medlemmarna fick rätt till kredit - upp till 10 kronor över insatskapitalet på 10 kronor.

Situationen verkar ganska snart ha spårat ur. Fram till 1907 varade styrelsens generösa hållning i kreditfrågan, sedan infördes ett totalförbud. Och ett par år senare kom alltså Kooperativa Förbundet med sitt krav på kontanthandel i landets konsumbutiker. Men det tog tid för kunderna att acceptera det ny systemet. Sommaren 1912 får styrelsen kännedom om att ett "kriditsystem" insmugit sig i affären. Stavningen i protokollsutdraget nedan är lite oortodox, men det är väl rimligen lappar och blockböcker som har påträffats i lokalerna.  

Utdrag ur styrelseprotokoll den 26 augusti 1912. Klicka för större bild.

Med afseende på att ett kriditsystem har insmugit sig i affären som styrelsen inte har haft en aning om det vill säga en hop af lapar med stora skuldsummor på samt en hel del blokböker för att få någon reda i nämda förhålande så blef J.W. Jansson tillsat att ta reda på lappar och blokböker samt införa fodringar i vederbörlig bok (...)

Styrelseledamoten J.W. Jansson lyckas så småningom få ordning på räkenskaperna. De stora kredittagarna den här gången visade sig vara ett kooperativt matlag och den likaledes kooperativa bageriföreningen.
Jörgen Björk

torsdag 6 februari 2014

Seglaren Sleven Säfwenberg

Bandyspelaren, boll- och klubbfabrikören och seglaren Sleven Säfwenberg skriver till styrelsen för Gefle Segelsällskap angående sina vandringspriser.
Som bandymålvakt i IFK Uppsala blev Sven Otto "Sleven" Säfwenberg snabbt legendarisk. Meritlistan med bland annat 7 SM-guld talar naturligtvis för sig själv. Men för sin samtid verkar han ha varit lika känd för sitt excentriska sätt och inte minst sin karakteristiska matchdräkt där en sliten ylletröja och en gammal skolmössa var viktiga beståndsdelar.

Vid sidan av idrottskarriären sysslade Säfwenberg med att tillverka och sälja sportartiklar, främst bandyklubbor och bollar. På 1930-talet flyttade Slevens boll- och klubbfabrik in i en källarlokal på Södra Fältskärsgatan 5 i Gävle - ett stenkast från där Arkiv Gävleborg håller till idag.

Sven "Sleven" Säfwenbergs dödsruna i Neptunkryssarsällskapets jubileumsskrift 1950. Klicka för större bild.
Säfwenberg fortsatte med sitt idrottande i stort sett fram till sin död 1950. Under 1930- och 1940-talet visade han sig vara en mycket skicklig seglare. Dödsrunan ovan ger en antydan om hur framgångsrik den forne bandymålvakten blev i sin andra sport. Men att Sven Säfwenbergs idrottsmannagärning är (var) känd framför allt bland seglarna, det kan väl inte gärna stämma.
Jörgen Björk