Människan är människa!

Till årsmötet med Sandvikens Gammeldansförening. En utesluten medlem vädjar om att bli tagen till nåder. Klicka här för att läsa skrivelsen i sin helhet!

Tänk dig att du tar med hustrun på gammeldans. Till en början är allt frid och fröjd. Ni dansar och har det trevligt. Men så framåt småtimmarna dyker det upp en typ som börjar mucka gräl. Du blir förstås irriterad men lyckas behålla fattningen. När du och din hustru sedan är på väg hem springer ni på samma galning igen, i trängseln vid garderoben. Fast den här gången klipper han till dig - helt oprovocerat! Skulle inte du då slå tillbaks?

Det kunde gå hett till på Sandvikens Gammeldansförenings tillställningar. Scenariot ovan bygger på en verklig händelse. Åtminstone är det en version av händelsen. Styrelsen hade beslutat utesluta mannen och hans hustru på grund av hur han betedde sig den aktuella kvällen. Det är därför som han i en skrivelse vädjar till årsmötet om att återfå sitt medlemskap. Makarna har nyligen gått med i föreningen och har hittills haft ett "kolossalt nöje av danstillställningarna". Det skulle uppstå "en obeskrivlig saknad" om de blev uteslutna. Framför allt appellerar mannen nu till årsmötesdeltagarnas empati. Hur skulle de reagera i samma situation? Man är ju trots allt bara människa.

Tyvärr verkar protokollet från årsmötet inte finnas kvar. Vi vet alltså inte hur långt mannens vädjanden räckte. Vad vi däremot vet är att han inte var ensam om att skämma ut sig den där kvällen. Enligt årsberättelsen uteslöts nämligen inte mindre än fyra personer ur föreningen just på grund av sitt dåliga uppförande på gammeldansfesten den 23 oktober 1943.
Jörgen Björk

Utdrag ur årsberättelsen för 1943: "Ur föreningen har sorgligt nog under det gångna året på grund av olämpligt uppförande på fästen den 23-10 styrelsen beslutat utesluta 4 st. medlemmar."