En påskhälsning från Västtyskland



Påskhälsning och brev från tyska fadderbarn till
Rädda barnen i Hofors på 50-talet.

Nödlidande i andra länder blev en bit in på 1900-talet en angelägenhet för det svenska föreningslivet.

Första världskriget var den första stora händelse som drog igång ett febrilt hjälparbete. 30- och 40-talen och de katastrofala händelserna i Europa engagerade så gott som hela svenska folket, och även efterkrigstiden var en intensiv period för hjälporganisationerna.

Hjälpen till våra närmaste grannländer under andra världskriget är nog mest känd, som Finlandshjälpen, Norgehjälpen och flytten av barn från bl a Finland. Arbetetet organiserades av kommittéer och lokalföreningar, men stora delar av föreningslivet bidrog genom insamlingar av pengar, matvaror och kläder.

Det var fackföreningar, politiska kvinnoklubbar, husmodersföreningar och givetsvis rena hjälporganisationer som Röda korset och Rädda barnen.

När andra världskriget var slut minskade inte hjälpbehovet. Europahjälpen drog igång och nu tog insamlandet fart igen. Att ha fadderbarn och fadderorter i de krigsdrabbade länderna blev vanligt. Kontakter knöts mellan de svenska föreningarna och barn och vuxna i Italien, Polen, Tyskland, Holland, Ungern och Österrike. De svenska föreningsarkiven är fulla av brev och annan dokumentation av denna internationella historia.

Lokalkommittén för finlandsinsamlingen i Hofors affischerar 1940.

Tips på arkiv:
Lokalföreningar och distriktsorganisationer av Röda korset och Rädda barnen
Ockelbo lokalkommitté av Finlandshjälpen
Forsa lokalkommitté för Nordiskt hjälparbete
Harmånger Jättendalsfadderortskommitté
Mycket material finns också i fackliga och politiska arkiv och i kvinnoorganisationer, som husmodersföreningar och kvinnogillen