Vita bandet lär ut konsten att sy skor

Under första världskriget var det brist på många varor, bland annat skor och många människor hade det svårt ekonomiskt. Inom föreningslivet fanns stort engagemang att hjälpa.Vita Bandet, en ekumenisk kvinno- och nykterhetsorganisation, var en av dessa föreningar. Den första i Sverige bildades 1900 i Stockholm. Rörelsen spreds över hela landet och många lokalföreningar bildades, i Hudiksvall bildades en redan 1902. Där engagerade sig medlemmarna i social verksamhet och bedrev såväl teoretiska som praktiska utbildningar.

Vita bandets protokollsbok i Arkiv Gävleborg.

I Vita Bandets protokollsbok från 20 november 1918 berättas om hur Fru Rodenstam föreslog att det skulle hålla hemskomakerikurser. Hon berättade om kurser som H.M. Drottningens Centralkommitté bekostade och som fröken Ebba Fick från Gävle höll i. Rodenstam fick i uppdrag att kontakta fröken Fick för att snarast möjligt anordna en kurs. Fru Hultman föreslog att ett rum på Sjömanshemmet skulle kunna användas som lokal. De skulle kontakta livsmedelsnämnden för att få ett bidrag, men även göra en lista för att samla in bidrag till kursen, samt annonsera i tidningarna.  

              

Kursledaren Ebba Fick var föreståndarinna för Gästriklands hemslöjdsförening och hon hade fått stipendium av H.M. Drottningens centralkommitté för att utbilda sig inom skomakeri i Tyskland. Ebba Fick kom senare att få en framträdande roll inom hemslöjdsrörelsen och 1935 utnämndes hon till statens hemslöjdskonsulent.

Ebba Fick. Foto Carl Larsson/Länsmuseet Gävleborg.

I Vita Bandets protokollsbok från 1919 den 16 oktober beskrivs hur fru Rodenstam redogör för kurserna. En kurs i februari omfattade fem dagar med sex timslånga lektioner varje dag. Hyvelbänkar, symaskiner och snickeriverktyg lånades i folkskolan av skolstyrelsen och av enskilda personer. Fröken Fick hade med sig läster, material och verktyg för skomakeri.

Det var ett stort intresse för kursen, det kom fler än beräknat, ett trettiotal, men ”det skedde ingen gallring utan elevantalet fick bli dubbelt mot det vanliga”. Det kom snabbt önskemål om flera kurser. Fröken Fick hade inte möjlighet att hålla flera kurser, men fru Rodenstam hade bett en fackman, herr Anagrius, att besöka kursen för att sedan kunna vara behjälplig vid fortsatta kurser. Enligt redogörelsen var det också en del av eleverna som senare höll i kurser. Inte mindre än femton kvinnor finns omnämnda och verkar ha hjälpt till. Totalt blev det fem kurser i Vita Bandets regi.

När kurserna var slut fick Hudiksvalls Arbetsstuga 25 läster som gåva, de kunde sedan lånas hem genom hemslöjden i 14 dagar mot en pant av 3 kr.

Utdrag ur bilaga till protokollet som berättar om kurserna i skomakeri. 

Under kurserna tillverkades totalt 302 par skor. Den äldsta eleven var 83 år och den yngsta var 11 år. Avslutningsvis i redogörelsen berättas att en av eleverna, Hilma Petterson, åtog sig att tillverka gymnastikskor efter modeller från kursen till klass 3 för folkskolan. ”hvadan hela skolan skulle få hemgjorda gymnastikskor - en betydande besparing för många hem”.

Skulle någon i dag ta på sig uppgiften att göra hemgjorda gymnastikskor till en hel klass?

Solveig Östlund Blomgren