Om kampen för att få älska vem man vill

Affisch från 1948 från RFSU,

Sommarens Pridefestivaler i Gävle, Söderhamn och Stockholm kan tyckas självklara, men det kan vara värt att påminna om bakgrunden: Homosexuella handlingar var olagliga i Sverige ända fram till 1944. Och sjukdomsstämpeln togs bort först 1979!

Mot den bakgrunden är det kanske inte konstigt att det i äldre arkiv saknas dokument som berättar om homo- och bisexuellas och transpersoners kamp för att bli accepterade.

Men några få spår går att hitta. RFSU, Riksförbundet för sexuell upplysning, är mest känt för sitt engagemang för legalisering av preventivmedel, rätt till abort och sexualundervisning. Men RFSU agerade också för att homosexualitet skulle avkriminaliseras.

Protokollen från lokalavdelningarna i Gävle och Hofors visar att man diskuterade frågan inför lagändringen 1944.

I Gävle rapporterade den legendariska sexupplysaren Elise Ottesen-Jensen redan 1943 om den planerade nya lagen. Hon betecknade avkriminaliseringen som en framgång av betydelse och fortsatte ”vi har också blivit uppskattade, därom vittnar de tacksägelser vi fått mottaga från de homosexuella”.

I Hofors såg RFSU:arna också avkriminaliseringen som en framgång. Läs mer i protokollet här nedan.

I protokollet från 1944 konstaterar RFSU i Hofors att det gäller att påverka opinionen "så att de homosexuella inte dömes på grund av människors okunnighet, ty föraktet är också en dom som är tung att bära"

Först 1950 bildades RFSL, då uttytt som Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, som sedan dess framgångsrikt drivit kampen för homo- och bisexuellas, transpersoners och queeras rättigheter.

Ulla Ejemar