Det är en glädjens stund då Kerstin Larsson tar avsked och lämnar Arbrå för att bli missionär i Liberia. Filadelfiaförsamlingens kyrka är smyckad med blommor och liberianska nationsflaggor. Församlingens sångare, förstärkta med Kerstins systrar, svarar för den musikaliska inramningen. Hon kom att vistas i Liberia i drygt tjugo år, innan en vacklande hälsa gjorde det för riskabelt att återvända till spetälskekolonin i Sionoe.
Vad var det som utlöste hennes önskan att lämna den hälsingska hembygden? Varför valde hon en tillvaro fylld av allehanda sjukdomar, fattigdom och andra umbäranden? Vad var det för drivkraft som fick henne att utan minsta tvekan resa ut till en obekant kontinent som erbjöd helt andra förutsättning än vad hon var van vid?
Hon berättar själv om två händelser som var helt avgörande för beslutet. Den ena ägde rum när hon i tolvårsåldern vistades på vinden i föräldrahemmet då hon plötsligt upplevde sig förflyttad till en hydda i Afrika och den andra knyts till ett studiebesök på Spetälskesjukhuset i Järvsö där hon blev djupt tagen av patienternas ofattbara lidande och stigmatisering. Händelserna var helt avgörande för beslutet att trettio år senare gå ut som missionär.
Söndagen den 2 november 1952 påbörjar hon sin resa med destination Monrovia.
Barbro Eriksson
Mycket intressant. Jag och min fru Ulla arbetade 1983-1986 i Foya Liberia och där fans koffertar märkta KerstinLarson i ett förråd.
SvaraRaderaIntressant, vi får hoppas att det inte var viktiga arkivhandlingar som låg i koffertarna. Vi har en hel volym med dokument, bland annat brev till Kerstin i arkivet. vänliga hälsningar Ulla Ejemar
SvaraRadera