Föreningar bakom Sandvikens folkbibliotek

Här på Sellbergs gård på övervåningen i villan på Baldersgatan 11 låg det tidigaste ABF-biblioteket i Sandviken. 

Våra allmänna bibliotek där alla kan låna böcker känns kanske självklara i dag. Men så har det förstås inte alltid varit. Till en början var det nykterhets- och arbetarföreningar som startade små studiecirkel- bibliotek för sina medlemmar. Sandvikens Arbetares Biblioteksförbund är ett sådant exempel och startades 1903.

Här är stadgarna för Sandvikens arbetares biblioteksförbund från 1909.

Biblioteksförbundet blev så småningom ABF:s studiecirkelbibliotek och där lånade många böcker. Det visar låntagarjournalerna. Det blev vanligt att föreningsbiblioteken även lät andra än sina medlemmar låna böcker och på så vis blev biblioteken mer allmänna. Från 1905 blev det också möjligt att söka statliga bidrag till verksamheten.

Förteckning av låntagarna på ABF:s bibliotek 1923 med adresser och stämplar. Handlingarna finns bevarade i ABF avd 56 Sandviken studiecirkelbiblioteks arkiv.

1916 var låneavgiften på ABF:s bibliotek 5 öre per vecka och bok, enligt stadgarna. Men för medlemmar i studiecirklar var det gratis. Varje person fick max låna två böcker åt gången i längst två veckor, men bibliotekarien kunde göra undantag. Förstördes eller tappades en bok bort var låntagaren skyldig att skaffa ett nytt exemplar eller ersätta dess värde. 

Studiecirkelbibliotekets verksamhet beskrivs även i årsredovisningar. 1931 använde 477 personer möjligheten att låna böcker. Bibliotekarie då var K.F. Öhrman, elektriker till yrket. Öppettiderna var söndagar kl 11-12 och onsdagar och fredagar kl 19-20.

Detaljrika handskrivna och tryckta bokkataloger visar vilka böcker som köptes in och lånades ut. Där finns författare som Charles Dickens, Selma Lagerlöf och Ellen Key.

I författarjournalen från 1920 finns, förutom författare, boktitlar och nummer, information om hur böckerna förvärvades och priset på dem.    

I Sandviken hade fler föreningar jämte ABF bibliotek. Sandvikens Lånebibliotek drevs av Sandvikens Jernverks AB och Kyrkliga Ungdomskretsen hade eget bibliotek, liksom IOGT och NTO. I mars 1938 slogs de fem biblioteken ihop till Sandvikens folkbibliotek. 

I arkivet bevarar vi handlingar från 26 liknande studiecirkelbibliotek i länet, till exempel i Arbrå, Los och Järvsö, liksom i Nordanstig och Ockelbo.

Camilla Larsson

Rio-Kalle överlistar Tjofsen

"Rio-Kalle"  på Jernvallen 1961. Foto Jan Düsing ur arkivet från Evert Jäderberg.

I september 1961 får 16-åringen Jan Düsing följa med fotografen Evert Jäderberg till Jernvallen i Sandviken där ”Rödvästarna” eller ”Stålmännen” som de också kallas tar emot Hälsingborgs IF (de stavade med ä på den tiden).

På Jernvallen har 9 400 åskådare samlats för att se det allsvenska mötet. Under matchen händer, enligt referatet i Arbetarbladet, något som ”hela svenska folket" väntat på. Sandviken IF:s målvakt Stig ”Tjofsen” Olsson ska slå en straff mot legendariske ”Rio-Kalle”, Kalle Svensson, som vaktat Sveriges mål i två VM och två OS.

Sandvikens IF hade inte lyckats med straffarna under säsongen och det gick tyvärr inte bättre den här gången. Matchen slutade med förlust för Sandvikens IF som efter säsongen förlorade sin plats i allsvenskan.

Signaturen "Rolf" berättar om straffkampen mellan målvakterna.
Ur Arbetarbladet 4 september 1961. Klicka på bilden för större format!

För fotoeleven Jan Düsing var matchen och straffdramat en upplevelse, inte minst för att han fick låna kameran av Evert Jäderberg och tog bilden på Rio-Kalle här ovan. Bilden blev en lovande inledning på en karriär som pressfotograf, först i Gävle hos Jäderbergs firma och senare under 40 år på Expressen där han bland annat bevakade 25 hockey-VM och ett tiotal OS.

”Rio-Kalle” spelade 349 allsvenska matcher. Han lade av året efter matchen på Jernvallen. Han fortsatte jobba som brandman i Helsingborg fram till pensionen. Han avled 2000.

”Tjofsen” spelade 119 allsvenska matcher. Han jobbade som elektriker vid sidan av fotbollen. Efter tiden i SIF spelade han under en period i Årsunda IF. Han avled 87 år gammal 2015.

Ulla Ejemar

På skidor från höga höjder

Vintersport är härligt, inte minst pauserna i solen med matsäck och varm choklad! Men att slänga sig utför en brant i sportkeps på skidor och hoppas att luften bär mot en stilfull poänggivande landning, det känns långt från bekvämlighetszonen. 

För Ernst Henning, Lars Sören Molin, Widar Tholén och andra var det nog inga bekymmer. De tävlade i backhoppning för olika idrottsklubbar i länet under 1930- och 1940-talen.
   

Ernst Henning, Stands IF, i ett hopp på SM i backhoppning i Hudiksvall 1942

Widar Tholén från Sandviken i Kungsberget på Backhoppnings-DM 1936

Redan i början av seklet genomfördes tävlingar och mästerskap i backar i Bollnäs, Söderala och Hudiksvall. Som på bilderna på Baggberget i Söderala 1904 och Rasslaberget i Bollnäs 1920. Flera föreningar tog hjälp av norrmän vana att anlägga hoppbackar. De tidiga tävlingarna var ofta en kombination av backhoppning och terrängskidlöpning, där hoppoäng och terrängtider lades ihop.

I Bollnäs anordnades DM i backåkning för juniorer och seniorer 1910. Tävlingen arrangerades av Bollnäs Gymnastik- och Idrottsförening och hade stor publik. Ett tävlingsprotokoll visar att en hoppmätare mätte hoppen och stilen bedömdes av domare. Deltagarna hade fyra hopp på sig i en omgång och hopplängden varierade mellan 8 och 20 meter.

Tävlingsprotokoll från 27/2 1910 på Hälsinglands Idrottsförbunds distriktmästerskapstävling i backåkning i Bollnäs

Backhoppartraditionen kom från Norge och introducerades i Sverige på slutet av 1800-talet. Fina foton, program och resultat från mästerskap och tävlingar finns bevarade i länets idrottsföreningars arkiv.

Åshammar IK:s hoppbacke invigdes 1929 och Lars Sören Molin, Storviks IF, vann tävlingen med ett hopp på 20,80 meter.

På 1940-talet och framåt bildades egna sektioner för backhoppning till exempel inom Hälsinglands Skididrottsförbund. Slalom fick så småningom också en egen sektion, men det är en annan historia.

Camilla Larsson