På skidor från höga höjder

Vintersport är härligt, inte minst pauserna i solen med matsäck och varm choklad! Men att slänga sig utför en brant i sportkeps på skidor och hoppas att luften bär mot en stilfull poänggivande landning, det känns långt från bekvämlighetszonen. 

För Ernst Henning, Lars Sören Molin, Widar Tholén och andra var det nog inga bekymmer. De tävlade i backhoppning för olika idrottsklubbar i länet under 1930- och 1940-talen.
   

Ernst Henning, Stands IF, i ett hopp på SM i backhoppning i Hudiksvall 1942

Widar Tholén från Sandviken i Kungsberget på Backhoppnings-DM 1936

Redan i början av seklet genomfördes tävlingar och mästerskap i backar i Bollnäs, Söderala och Hudiksvall. Som på bilderna på Baggberget i Söderala 1904 och Rasslaberget i Bollnäs 1920. Flera föreningar tog hjälp av norrmän vana att anlägga hoppbackar. De tidiga tävlingarna var ofta en kombination av backhoppning och terrängskidlöpning, där hoppoäng och terrängtider lades ihop.

I Bollnäs anordnades DM i backåkning för juniorer och seniorer 1910. Tävlingen arrangerades av Bollnäs Gymnastik- och Idrottsförening och hade stor publik. Ett tävlingsprotokoll visar att en hoppmätare mätte hoppen och stilen bedömdes av domare. Deltagarna hade fyra hopp på sig i en omgång och hopplängden varierade mellan 8 och 20 meter.

Tävlingsprotokoll från 27/2 1910 på Hälsinglands Idrottsförbunds distriktmästerskapstävling i backåkning i Bollnäs

Backhoppartraditionen kom från Norge och introducerades i Sverige på slutet av 1800-talet. Fina foton, program och resultat från mästerskap och tävlingar finns bevarade i länets idrottsföreningars arkiv.

Åshammar IK:s hoppbacke invigdes 1929 och Lars Sören Molin, Storviks IF, vann tävlingen med ett hopp på 20,80 meter.

På 1940-talet och framåt bildades egna sektioner för backhoppning till exempel inom Hälsinglands Skididrottsförbund. Slalom fick så småningom också en egen sektion, men det är en annan historia.

Camilla Larsson