Hur gick det för Anna Pettersson?

Högs baptistförsamling i början på 1900-talet.

Visst ser de både glada och lite allvarsamma ut? Det är Högs baptister som fotograferats ute i det fria i början av 1900-talet. Den lille pojken är Bertil, han sitter mellan sin mor Brita och far Per Eriksson som leder församlingen. Vilka de andra är vet vi inte.

Den frikyrkliga väckelsen erbjöd ett alternativ till en som många tyckte stelnad och auktoritär statskyrka. Men samhörigheten i församlingarna var inte villkorslös. Protokoll och matriklar från tidiga 1900-talet berättar om sång, bibelläsning, trevliga utflykter och insamlingar till missionärer, men också om uteslutningar för ”avfall” och ”syndafall”.

Medlemsmatrikel från Högs baptistförsamling. Klicka på bilden för större format.

Precis som i statskyrkan förväntades man som troende flitigt delta i möten och gudstjänster och helst avhålla sig från kortspel och annat ”lättfärdigt”.  

Anna Pettersson diskuterades tre gånger under våren 1901 i Högsförsamlingen. Hon hade inlett ”bekantskap med en otrogen”.  Hur skulle man göra om en medlem ville ingå äktenskap med en otrogen, en som inte tillhörde baptistförsamlingen?

Ordförande Per Eriksson läste upp olika bibelställen och kom fram till att det var ”af Gud strängeligen förbjudet”. Två församlingsmedlemmar sökte upp Anna för att tala henne till rätta. Anna var inte beredd att ge upp sin kärlek och förklarade att hon fortfarande hade frid med Gud. Detta ledde till att Anna blev utesluten för syndafall.

Protokollsutdrag från 1901. Församlingen beslöt att Anna skulle uteslutas eftersom hon inte hörsammat uppmaningen att inte gifta sig med en "otrogen".

Hon var inte ensam, varken i Högs baptistförsamling eller inom väckelserörelsen överlag. Klara Kalsson fick till exempel lämna församlingen sedan den nåtts av ryktet att hon efter sin flytt till Hudiksvall ”ej har lefvat som sig bör af en kristen bland de ogudaktiga”

Agerandet baserades på en strikt tolkning utifrån Bibeln och då särskilt en passus i Matteusevangeliets kapitel 18: ”Men om din broder syndar mot dig, så gå och tillrättavisa honom mellan dig och honom allena. Om han hör dig, så har du vunnit din broder. Men om han icke hör dig, så tag med dig ännu en eller två, på att hvar sak må bestämmas efter två eller tre vittnens utsago. Men hör han dem icke, så säg det till församlingen. Hör han icke heller församlingen, så vare han för dig såsom hedningen och publikanen.”

Medlemsmatriklar och protokoll visar också att den som ångrade sig eller bättrade sig kunde återupptas i församlingen. Hur det gick för Anna och Klara vet vi inte.

Ulla Ejemar

Väckelsens hem i Hög

Per Eriksson och hans familj framför "Petters" i Holm, Hög.
Hustrun Brita står längst till höger. Per Eriksson ledde baptistförsamlingen i 40 år.

Per Eriksson i Hög utanför Hudiksvall hade ett rejält hus, en riktig Hälsingegård. Redan när bygget tog sin början fanns planer på att inreda en stor bönsal i övervåningen och så blev det. Salen blev ett hem för Högs baptistförsamling i 30 år. Dessutom huserade här baptisternas ungdomsförening och Blå Bandsföreningen, en kristen nykterhetsförening som Per Eriksson och hustrun Brita var aktiva i.

”Petters” som gården kallas var inte den enda i Hög som höll sig med bönsal. Väckelserörelsen verkar ha varit stark i bygden, i flera av gårdarna har den kristna frikyrkligheten haft salar. 

Baptistförsamlingen i Hög bildades 1897, drivande var Per Eriksson. Församlingen har lämnat efter sig ett fint arkiv som berättar om söndagsskolan och syföreningen, om kaffe- och sångstunder, om insamlingar till inre och yttre mission och inte minst om själva bönsalen.

Tack vare sparade protokoll och kassaböcker vet vi att nya bänkar köptes in i juni 1898. På dem satt man samma sommar och diskuterade ämnen som ”Kan man vara en fåvitsk jungfru utan att veta det?” Protokollen berättar också om att man 1901 lät köpa in en orgel och att man 1918 drog in el och fick elektriskt ljus. Glödlamporna kostade 40 kronor! 

Salen som den såg ut sedan elektricitet dragits in 1918. 

1926 förberedde man föreningens 30-årsjubileum och inför det måste förstås bönsalen snyggas till. Helmer i Westeråkern fick uppdraget att göra jobbet, men om det var han eller någon annan som slutförde det framgår inte. Helmer själv uteslöts i alla fall ur församlingen innan jobbet var klart för han hade ”överlåtit sig åt synden”. Vad han gjort vet vi inte, men tapeterna kom i alla fall upp och församlingen kunde fira sitt 30-årsjubileum i salen som ännu finns kvar.

Ulla Ejemar

Salen i dag med tapeterna som troligen kom upp inför att församlingen skulle fira 30 år 1927.