Sommarhemmet - en gemensam dröm

Ungdomar samlade vid Gefle Godtemplares sommarhem Lindesberg på Norrlandet utanför Gävle. Bilden togs troligen vid invigningen 1940.

Ett eget sommarställe var länge en ouppnåelig dröm för de flesta, däremot kunde man gå ihop och skaffa ett tillsammans. Fisketorpet, Dellenbaden, Fagernäs, Fjärran Höjder – i arkiven finns information och ibland bilder som berättar om några av alla de sommarhem som funnits runt om i länet.

Sol och bad vid Lindesberg. 

Föreningarnas sommarhem var platser där medlemmarna kunde träffas och umgås, njuta av naturen, vila och bada. Det var vanligt att sommartid ordna lägervistelser men också möten och gudstjänster i sommarhemmen. Medlemmarna förväntades förstås ta ansvar för stället, husen skulle städas och underhållas, gräsmattor och häckar klippas. Ofta köpte föreningarna sommarvillor eller gårdar av privatpersoner, mer det förekom också att de byggde nytt. 

Ett och annat sommarhem finns kvar men de flesta har sålts till privatpersoner, några har rivits. Här visar vi  några exempel på sommarhem ur vår bildsamling. Fotona kommer ur respektive förenings arkiv.

Stenbo i Forsa var vilo- och sommarhem för Hudiksvall husmoderförening. Det öppnades 1927 och stängdes 1955. 

Många av kvinnorna bär husmodersdräkt på fotot från Stenbo.

 Gävle 1:a baptistförsamling/Immanuelskyrkan flyttade 1942 sitt sommarhem till Borgvik på Norrlandet. Då hade de lämnat sitt tidigare sommarviste på Fjärran Höjder. 

Interiör från Borgvik. 

Lugnet på Norrlandet var  från 1921 KFUM Gävles sommarhem. Foto från 1931.

1942 skaffade KFUM nya sommarhemmet Kvistrum, också det på Norrlandet.

Lek och idrott gavs stort utrymme på Kvistrum. Här löptävling mellan grabbar. Foto: J-berg.

Läs mer om några av sommar- och semesterhemmen i tidigare blogginlägg.

Lötviken i Sandarne:

http://arkivgavleborg.blogspot.com/2016/07/sagoslottet-vid-lotviken.html

Fjärran Höjder i Gävle:

http://arkivgavleborg.blogspot.com/2016/07/fjarran-hojder-baptisternas-sommaridyll.html

Kvinnornas semesterhem Vadtorp

http://arkivgavleborg.blogspot.com/2016/02/vila-for-trotta-modrar.html

Stugsunds IK fyller 100 år

Bild ur Stugsunds IK:s album på klubbens första idrottsmän framför några buskar 1921.

1919 tar första världskriget slut och folk vågar satsa på en framtid i fred.  Hur ska vi annars tolka det faktum att det runt om i länet bildas massor av föreningar 1919? Det bildas politiska och fackliga föreningar, nykterhetsföreningar och inte minst idrottsföreningar. Delsbo IF, Kilafors IF, Strömsbruks IF, Hybo AIK och Stugsunds IK tillhör dem som kan fira hundraårsjubileum i år.

Protokoll från bildandet av Stugsunds IK i juli 1919.
Klicka på bilden så blir den större!

19 juli 1919 bildades Stugsunds Idrottsklubb, protokollet finns bevarat. Enligt det skulle klubben heta Stugsunds Bollklubb men redan veckan därpå kom man på bättre tankar, det fick bli Stugsunds Idrottsklubb.

Klubbens första fotbollslag avbildat i jubileumsskriften från 1949.
Gustaf Ahlborg som kunde betala bollskorna själv längst till vänster i främre raden.

Det första klubben satsade på var att få till en fotbollsmatch mot Söderhamns, Ljusnes eller Skärgårdens lag.  Om det lyckades skulle man köpa en ny boll. Dessutom hade man beställt bollskor, men hur skulle de betalas? En av spelarna, G Ahlborg, förklarade att han kunde betala sina skor men klubbens beslut blev att var och en skulle betala vad den klarade ekonomiskt. Klubben skulle senare återbetala pengarna till spelarna. Det förutsatte förstås att klubben fick in pengar genom medlemsavgifter, biljettförsäljning och andra arrangemang.

För att få in pengar ordnade klubben tidigt olika arrangemang.
Affisch från 1925 ur arkivet från Stugsunds IK i Arkiv Gävleborg.

Redan 1920 gick klubben med i seriesystemet och hade en stabilare organisation. 

Planfrågan stod högt på dagordningen. Var skulle laget träna och spela? Vid årsmötet i april 1920 föreslog någon att laget skulle träna inne i Söderhamn, men ”Herr Andersson” protesterade, han tyckte att laget lika gärna kunde träna på ”Leran” i Stugsund. Där fanns visserligen bara ett mål men det borde gå ändå, tyckte han. Resultatet blev en kompromiss, laget tränade på ”Leran” och man åkte in till den större planen i stan var fjortonde dag.

Klubbens verksamhet växte snabbt. Redan 1920 hade den ett andra fotbollslag och snart omfattande verksamheten även skidor, simning och flera andra idrottsgrenar.

Ulla Ejemar

Här berättar vi mer om Stugsunds IK och Ullbackabadet:

http://arkivgavleborg.blogspot.com/2012/06/simsommaren-1934.html

Och här om Stugsunds IK:s första match i ishockey: 

http://arkivgavleborg.blogspot.com/2013/03/mera-cirkus-hockey-ishockeyn-i.html

Lite fotbollshistoria inför Dam VM

Idrottsföreningen Kamraterna i Gävles damlag. Fotot finns i Arkiv Gävleborg. 

I juni spelas den åttonde upplagan av Dam VM i fotboll och Sveriges landslag är ett av 24 som kvalificerat sig. Damfotbollens historia är intressant. Dokument i arkiven visar att det fanns aktiva damlag i Gävleborgs län redan i slutet på 1910-talet och in på 20-talet. Troligen tidigare än så. Foton finns bevarade, några med lagen uppställda på traditionellt vis och även bilder tagna under match.

Två damlag möts i en match på Kotorget i Hudiksvall omkring år 1920. En manliga domare i keps syns i bild och ett stort antal åskådare har samlats runt planen. Foto: Arkiv Gävleborg.

Spår av den tidiga damfotbollen syns också i idrottsföreningarnas protokoll. Som till exempel i augusti 1917 när hela damlaget i fotboll deltar på ett styrelsemöte i Brynäs Idrottsförening och diskuterar vilka resurser de behöver för att kunna fortsätta spela. De kräver bättre ordning på dem som leder träningarna och bestämda träningskvällar.

Klicka på dokumentet så öppnas det i ett nytt fönster och kan läsas. I paragraf 5 i protokollet förklarar damerna vad de behöver för att kunna fortsätta spela fotboll i föreningen. Ur Brynäs IF:s arkiv i Arkiv Gävleborg.

Marma Idrottsförenings damlag 1923. Stående från vänster: Rut Hägglund, Elsa Steen, Syster Ekström, Signe Linder, Hanna Lagerqvist, Kata Sandin, Olga Wallin och Märta Sommar. Knästående från vänster: Gunhild Engström, Märta Westlund och Alfhild Löfgren. Foto: Marma idrottsförening i Arkiv Gävleborg.

Under en period var det vanligt med jippobetonade fotbollsmatcher mellan dam- och herrlag vid festligheter. Det framgår av bevarade affischer. Mer om det finns att läsa i en tidigare blogg: Damer mot gubbar i hälsingefotbollen.

När Valbo AIF arrangerade en fest på nya Åbyvallen i augusti 1925 var en punkt i programmet en fotbollsmatch mellan "gubblag och damlag", som det står på affischen. 

På slutet av 1920-talet hände något märkligt - damerna försvinner från fotbollshistorien och våra idrottsföreningars arkiv. En teori är att när ett förbud införs i England 1921 mot att låta damlag spela på fotbollsplanerna av resursskäl så påverkas även svensk damfotboll. Förbudet i England kom att gälla fram till 1971.

I Umeå gjordes försök med seriespel för damer på 50-talet, men först på 70-talet kom det igång på allvar. Idag är 100 000 damfotbollsspelare registrerade i Sverige och landslaget rankas som nummer sju i världen, enligt FIFA.

Foto från Hälsinglands Fotbollförbunds Halmstadsläger 1996. Ledarna Margareta Bergqvist och Dick Moberg är namngivna. Albumet ingår i Fotbollförbundets arkiv i Arkiv Gävleborg.  

Camilla Larsson

Gävleborna väcktes av ett dån

Brädbiten med meddelandet från 1911. 

I juni 1911 skriver en byggnadsarbetare på en brädbit en hälsning till framtiden: ”Dra ända in i hälvite med hela posthuset för här är det så jäfla fuskat så det är frågan om det står medan jag är här 1911 den 2/6 Bygnassnickare”

Brädbiten är inget riktigt arkivdokument, den får ändå plats i vår lilla samling av föremål för den berättar en speciell historia. Bakgrunden är dramatisk:

Vid halvtvåtiden natten mot måndag 18 december 1910 väcktes Gävleborna av ett dån. När dammet började lägga sig kunde de som rusat ut på Nygatan se vad som hänt: Stora delar av det pågående bygget av nya post- och telegrafhuset hade rasat. Tack vare att raset skedde nattetid skadades ingen person.

Förödelsen dagen efter. Foto Carl Larsson/Länsmuseet Gävleborg. 

I tidningarnas artiklar spekulerades i att bygget hetsats fram alldeles för fort, att cementen inte fått brinna färdigt och att det var därför bjälklagen till den stora apparatsalen högst upp i byggnaden gav vika. Bilder var sällsynta i tidningarna vid den här tiden, Norrlandsposten och Arbetarbladet hade långa referat utan bilder. Gefle Dagblad slog däremot till med en extra utgåva med bilder på förödelsen.

Gefle Dagblads specialutgåva. 19 december 1910.

Norrlandspostens rubrik 19 december. 

Redan någon dag efter raset var man igång med de riskabla röjningsarbetet. Nya byggnadsställningar restes, arbetare plockade ner muren mot Kopparslagargatan sten för sten. 21 december rapporterade Norrlandsposten att de jobbade även nattetid i skenet av ”luxlampor”.

 

Snickarens meddelande vittnar om att alla inte kände sig trygga med arbetsmiljön när bygget fortskred. I våra arkiv hittar vi däremot inga spår av oron. Byggnadsarbetarna i Gävle har inget arkiv bevarat från tiden, först 1913 verkar de ha repat sig efter det stora medlemstappet i samband med storstrejken och återupptagit det fackliga arbetet.

Murareförbundet avdelning 15 i Gävle har handlingar bevarade från tiden, men i protokollen syns inget spår av det katastrofala raset. De berättar däremot att posthuset var ett av få byggen som var igång denna vinter. Elva-tolv murare jobbade där, nio av dem var organiserade i facket. Den stora oron då gällde den omfattande arbetslösheten. 

När huset stod klart flyttade telefonisterna in i den stora salen högst upp.
Foto ur arkivet från Kvinnliga Telefontjänstemannaförbundet avd 15, Gävle 

1913 var det dags att inviga post- och telegrafhuset. De tunga växelborden och telefonisterna kunde flytta över från Centralpalatset till den stora salen högst upp.  Det blev till slut ett stabilt bygge, det står kvar än i dag. Brädbiten kom fram i samband med någon av alla de renoveringar som gjorts under åren.

Ulla Ejemar

Sångarna drog till Copacabana

Den påkostade menyn som sångarna tog med sig hem.
Ur arkivet från  Norrlands Sångarförbund.

I föreningsarkiv kan man göra oväntade fynd, som detta. En meny från legendariska Copacabana i New York. Snyggt omslag, tjockt papper och A3-format.

Norrlandskören gjorde en turné i USA 1962 och i New York besökte den tydligen nattklubben, enligt reklamen ”den hetaste norr om Kuba”.  Där uppträdde på 50- och 60-talen artister som Sammy Davis Jr, Sam Cooke och Dean Martin. Klubben finns än i dag, men på en annan adress än när Norrlandskören besökte den. Menyn återfinns i arkivet från Norrlands Sångarförbund, där Norrlandskören ingick.

Av körens sparade programblad från hösten 1962 framgår att sångarna kom från hela Norrland, från Ljusne, Jädraås,  Gävle, Härnösand och många andra platser. Turnén gick i svenskbygderna i USA och i Detroit hade kören sångerskan Harriet Forsells om solist.

Programblad från turnén hösten 1962 med namn på alla medverkande körsångare.
Klicka på bilden för att få den större!

Sångarförbundet och kören bildades 1897 i Stockholm. Då hölls där den första stora ”sångarfesten” i Sverige efter mönster från bland annat Tyskland och Schweiz där manskörer redan i början på 1800-talet samlats för att sjunga mäktig stämsång. Denna första svenska sångarfest arrangerades som en hyllning till kung Oscar II som då suttit 25 år på Sveriges tron.

Sångarfesterna hade sin storhetstid i början på 1900-talet.
Bild från festen 1910 i Östersund. Foto Oscar Olsson.

De nationella sångarfesterna hölls i fortsättningen med några års mellanrum på olika platser i Sverige. 1901 hölls den nationella festen i Gävle , 1907 i Söderhamn och 1913 i Hudiksvall. Årtalen finns inskrivna med guldbokstäver på baksidan av standaret från Norrlands Sångarförbund.

Sångarförbundets slitna standar från 1897.
Det finns bevarat i Arkiv Gävleborg.

Baksidan med årtal och plats för nationella sångarfesterna.
Den sista som nämns är Gävle 1946.

Det fanns ett antal sångarförbund runt om i landet. De nationella sångarfesterna var höjdpunkter, men körer ur förbunden brukade också representera Sverige utomlands, precis som Norrlandskören gjorde i USA 1962. Norrlands sångarförbund uppgick 1998 i Sveriges sångarförbund och Sveriges körförbund.

Ulla Ejemar