torsdag 29 november 2012

"hemgjord sylta och dito bräckkorv fin..."

"Stora bord dignande under  tyngden av julmat, korvar, syltor, pastejer och damer i vita rockar med vågskålar och penningskrin stodo på parad att möta den köplystna skaran av husmödrar, hälsande dem med ett versifierat tal om vad som bjöds."

På programmet för Gefle husmodersförenings möte den 13 november 1928 stod försäljning av charkuterivaror till förmån för föreningens kassa samt tillverkning av julgranssaker till Husmodersförbundets julmässsa i Blå hallen. Och vilken tillverkning sen: 600 papperskarameller, 300 flätade papperkorgar, 300 tomtar, 40 halmkronor och 220 pepparkakor.


Klipp från novembermötet. Alla dokument är hämtade ur Gefle husmodersförenings arkiv.
Kallelse på vers! Klicka för att se bilden större!


tisdag 27 november 2012

En inkomstbringande vinterfest



Den 30 november 1928 gick Hofors Husmodersförenings vinterfest av stapeln för tredje året i rad. Arrangemang av det slaget var oerhört betydelsefulla för föreningens ekonomi. Den aktuella kvällen uppgick behållningen till 328,76 kr vilket motsvarar närmare 8500 kr i dagens penningvärde!

Medlen kom till användning i husmödrarnas välgörande verksamhet. Några artistarvoden betalades inte ut. Men vid närmast följande styrelsesammanträde beslöts ändå att ”ge överlärare Andersson en julklapp av 25 kronors värde för alltid visad hjälpsamhet och hans arbete vid julfesten”. Av programmet framgår att arbetet det här året innefattade ett flöjtsolo.
Jörgen Björk

fredag 23 november 2012

En röd fana och ett kungatelegram


Baksidan på den fana som Ljusne Ala socialdemokratiska ungdomsklubb ville inviga 1905

Den politiska historien är full av dramatik, ideologier som ställs mot varandra, utbrytningar från moderpartier och bildande av nya partier. Dessa samhällsomvälvande händelser avspeglas även i fanornas värld. När en grupp medlemmar lämnar huvudorganisationen och bildar en ny förening aktualiserats kampen om fanan. Vem är ägare, den gamla eller den nya organisationen?

1903 bildades Ljusne agitationsklubb, påföljande år anslöts klubben till Socialdemokratiska ungdomsförbundet och i samband med detta byter man namn till Ljusne- Ala socialdemokratiska ungdomsklubb. Den 18 juli 1905 är det dags för agitator Fabian Månsson att inviga klubbens första fana, tillverkad av Ragnar Dahlqvist i Örebro. I Ljusne regerar greve Walter von Hallwyl, ägare till Ljusne-Woxna AB och han är ingen vän av socialismen. Hallwyl äger i princip all mark i brukssamhället, vilket innebär att faninvigningen inte kan genomföras eftersom ingen lokal ställs till förfogande. Händelsen utlöser ett protestmöte där 1 500 arbetare samlas vid en allmänning kallad ”Fejan”. Från Fejan sänder man i väg ett telegram till kung Oscar II med följande lydelse:

"Eders Majestät" !
1500 fattiga arbetare från Ljusne och Ala, i brist på annan plats samlade till fest å allmänna landsvägen, sända Eders Majestät och regeringen en hjärtlig hälsning och ett innerligt tack för ådagalagd vishet och fredskärlek. Minnet av densamma skall sent gå ur folkets minne. Leve konungen!

Å mötets vägnar:

C J Lindahl Aug. Gillberg

1906 startar en omfattande utvandring från Ljusne till Amerika. Den direkta orsaken var vikande lönsamhet och nedläggningar inom sågverksindustrin. Då minst hälften av de yrkesverksamma emigranterna år 1906 var medlemmar i Socialdemokratiska ungdomsklubben, måste deras utvandringsbenägenhet ha varit större än de övrigas. Således står det klart att ett samband mellan politisk verksamhet och emigration förelåg i Ljusne 1906.

1917 valde majoriteten av klubbmedlemmarna att gå över till vänstersocialisterna. Fanan följde med in i den kommunistiska ungdomsklubben och texten ändrades till Ljusne - Ala kommunistiska ungdomsklubb.
Barbro Eriksson

På fanans framsida ser man hur ordet "Socialdemokratiska" har ändrats till "Kommunistiska" i samband med partisplittringen 1917. 

torsdag 22 november 2012

Baksidan är också viktig!

Ett föreningsstandar eller fana hängde/hänger ofta på väggen i ordenshuset eller klubblokalen. Då syns bara framsidan. Men ofta är också baksidan fylld av innehåll. Ibland är den givetvis utan motiv och ofta är fram och baksida identiska. Men i många fall har man utnyttjat båda sidor för att sprida ett budskap.

När syns då baksidan? Jo, t ex när man går i ett demonstrationtåg, kanske på första maj eller vid ett politiskt- eller nykterhetsmöte.

 
Här vill vi visa baksidan! 

Järnvägsmannaförbundet avd 108, Bollnäs

 
Enklare kan väl inte bli? Baksidan av standar för IOGT logen 3978 Strandklippan i Hamrånge


Men det är klart att ibland vill man att baksidan ska vara lika fin som framsidan. Sågverksarbetareförbundet avd 8 Hudiksvall.

Så här ser baksidan ut till barnkårens standar i Hybo Frälsningsarmé.
 

 

onsdag 21 november 2012

Blått såsom havet!

I slutet av april 1899 färdigställer målarmästare Johan Wilhelm Qvarnström (1861 – 1946) arbetet med Gefle Varfs och Skeppstimmermäns fackförenings standar. Det är bara några få dagar kvar till första maj då den högtidliga invigningen ska äga rum. Qvarnström begrundar sitt verk och känner sig nöjd över resultatet. Emma, hans hustru, har som så många gånger förr, svarat för tyginköp och sömnad. Fransar, dekorband och tofsar, allt är Emmas förtjänst. Tillsammans har de skapat inte mindre än ett tjugotal kända samlingstecken, beställare har varit såväl fackföreningar som nykterhetsorganisationer i Gävle.

Han var en skicklig marinmålare och flera av hans fanor och standar pryds av ståtliga segel- och ångfartyg som banar sin väg genom ideologiernas hav. På Gefles skeppstimmermäns standar har han valt att avbilda barken Monarch, tillhörande Rettigs handelsflotta. 1880 lämnade hon Gävle hamn för att på sin jungfruresa segla mot Australien. Det var Rettigs största fartyg, inte bara stort utan även välbyggt och snabbseglade.

110 kr fick den unga fackföreningen, bildad 1898, betala för det vackra standar. I priset ingick måleriarbete, material och sylön. Monarch, hur gick det för henne? 1910 kom hon läckande in i Havannas hamn där hon såldes för runt tusen dollar… men standaret finns kvar.
Barbro Eriksson

tisdag 20 november 2012

Tillfället gör banderollen

Fanan var en samlande symbol för en förening, men det finns också en uppsjö av tillfällighetsstandar och banderoller som speglar de brännande och aktuella frågorna just då. Banderoll betyder egentligen bara ett större tygstycke med en text på och har i Sverige mest använts vid demonstrationer och idrottsevenemang.

Banderollerna på Arkiv Gävleborg härrör från 1930-talet fram till idag, många speglar 60-, 70- och 80-talens historia, med engagemang i indokina och Sydafrika och miljörörelsen. "Brännmärk USAmördarnas manöverpolitik" och "Ja till en aktiv levande bygd, nej till en radioaktiv död bygd" är exempel på paroller som fladdrat i vinden i Gävleborg.

Strömsbro socialdemokratiska ungdomsklubb tillverkade banderollen under den ekonomiska krisen i början på 1930-talet.
Demonstration i Ljusne. Den nästan 9 meter långa banderollen, "Bomber dödar demokratin, USA ut ur Vietnam", finns bevarad på Arkiv Gävleborg, men är tyvärr inte avfotograferad ännu.

SSU Söderhamn har flera banderoller på arkivet, t ex med texten "Upp till kamp för ett narkotikafritt samhälle". Bilden är från första maj 1988.

måndag 19 november 2012

En fallen ängel och en reslig bergsman

Detalj ur IOGT logen 271 Tors Härs standar
IOGT-logen 271 Tors Här i Solberga, Torsåkers socken, grundades den 16 december 1882. Grundare var grosshandlaren och metodistpredikanten Jacob Timotheus Jacobsson från Stockholm, 13 personer avlade nykterhetslöfte och begärde inträde. Logeverksamheten lades ner 1969.

När standaret målades och vem som höll i penseln är idag okänt, ett vanligt fenomen när det gäller lokalt producerade fanor och standar. Motivvalet är annorlunda och väcker mången fråga. I standarets centrum tronar en vältränad mansfigur iförd ett höftskinn – Johannes Döparens attribut men det är knappast denne bibliske man som avporträtterats utan åskguden Tor. Namnet Torsåker knyter an till gammal asatro och att trakten var helgad åt honom. Under artonhundratalets slutskede lyfts han åter fram och nu likt en nykterhetens förkämpe som med sin här av godtemplare går till strid mot det utbredda spritmissbruket. Dryckenskapen representeras av en kristen symbol, en ängel. En fallen ängel med svarta slokande vingar och en röd näsa som krampaktigt knyter handen runt sitt vinglas. Guden poserar segervisst med foten över det nedlagda bytet. Hedendomens segrar över kristendomen?

Vi kanske ska se mannen som en bergman. Torsåkersbygden var känd för sina förmögna bönder som kombinerade jordbruk med järnframställning. Egen malmbrytning och egna hyttor skapade rikedomar som gärna demonstrerades i påkostade gårdar. ”Torsåkershögfärd” sades prägla bygden och lite av detta kan vi ana hos standarets huvudperson.
Barbro Eriksson

söndag 18 november 2012

Fanor och standar - rena konstverken!


Detalj från standar för Metodisternas söndagsskola i Gävle

IOGT logen Ljus på Heden i
Skogsta, Ljusdal. Detalj från standaret.
På föreningslivets fanor och standar används bilden på flera sätt. Symboler är ett sätt att föra fram eller förstärka ett budskap i form av jordklot, soluppgångar, händer som skakar hand eller fredsduvor.

Man kunde i bild visa dryckenskapens fasor eller helt enkelt den arbetsplats där en fackförening var verksam. Ibland lät man själva föreningsnamnet komma till liv, härintill ser du t ex loge-namnet "Ljus på heden" ta gestalt.

Ett vanligt motiv för en fackförening var att visa de arbetsredskap som används. Murarslevar, hackor och målarpenslar t ex. På bleck- och plåtslagarefackföreningens standar nedan bildar verkstygen ett emblem i mitten, som äldre tiders hantverksorganisationers emblem.
Lisa Engström

Johan Wilhelm och Emma Qvarnström tillverkade det vackra standaret 1898.
Johan Wilhelm målade och hustrun Emma stod för det textila.

Arbetsmiljöbild från Hudiksvalls hamn, med stuveriarbetarnas pråmar intill ett ångfartyg. Detalj från Hudiksvalls stuveriarbetarefackförenings standar.

onsdag 7 november 2012

Skomakare Åsbrinks ko

Källa: Oslättfors bruks arkiv, memorial 1880.  Brukens ekonomi involverar ofta alla boende på en ort. Brukets arkiv är därför en fantastisk källa till Oslättforsbornas liv.

I maj 1880 slaktade skomakare Åsbrink sin ko och sålde den till Oslättfors bruk. Med hjälp av brukets räkenskaper kan vi följa exakt var kossan hamnade, vilka som köpte av framdelen och bakdelen, vilka som delade på räntan (inälvor, huvud, ben t ex) och vem som tog huden och till vilken kostnad.

Den märkliga symbolen som anger vikt är symbolen för skålpund.

Skomakaren köpte själv en fjärdedel av räntan och halva kohuden. Kanske kunde han använda huden i sitt yrke?

Hela uppslaget om kossans väg till konsument läser du här