tisdag 24 april 2018

Gustavs första seglats kunde blivit den sista

Södra varvet i Gävle som det såg ut när Gustav kom till staden.
Illustration efter Fredrik Dardels teckning 1868.
Ur boken "Drömmen om seglande skepp" av Ingvar Henricson.

På 1870-talet åker 14-årige Gustav Spångberg från Korsnäs i Dalarna till Gävle, ett liv till sjöss lockar. Hamnstaden är inte okänd för honom, familjen bodde här några år när han var mindre och hans pappa arbetade med järnvägsbygget mellan Korsnäs och Gävle. 

Gustav tar hyra som lärjunge på barkskeppet ”Hebe”. Resan börjar i november. Lasten med järn och virke ska till London, därifrån ska de fortsätta till Brasilien.

Det blir en äventyrlig resa i höststormarna.

”En storm från vester hade blåst för två veckor och när vi komma utaf Kanalen syntes det som hela den atlantiska oceanen var färdig att sänka oss”, berättar han sextio år senare i ett brev till Rotaryklubben i Gävle.

”Jag var den yngste af besättningen och derför min plats var på den yttre änden av rån och åtskilliga gånger var jag doppad i vågen, när skeppet lutade öfver på min sida”.

Rotaryklubben i Idaho bad medlemmarna att skriva till klubbar i andra länder.
Gustav valde att skriva till Rotary i Gävle, brevet finns bevarat i klubbens arkiv.
Som om inte stormen skulle räcka förlorar de tunnan med dricksvatten och råkar in i en ”elektrisk storm” innan de anländer till Pernambuco i Brasilien. Där blir alla sjuka i den fruktade sjukdomen gula febern. Gustav minns att nästan hela besättningen dog:

”styrmännerna, kocken, timmermannen och alla matroserna utom en som jag tror hade namnet Bång. Kapen Kramer och jag också undsluppo med lifvet” skriver Gustav.

Kaptenen lyckas rekrytera nytt manskap men Gustav är så sjuk att han ligger nedbäddad under seglatsen hem till Sverige. I Malmö går ”Hebe” in i hamn för att lämna av honom till hospitalet.

1873 är han tillbaka i Gävle, nu blir han filare vid ett ångbåtsvarv. Men han stannar inte länge, han vill vidare och 1881 emigrerar han till Amerika. Där byter han Spångberg till det mer gångbara Spongberg. När Gustav skriver brevet 1929 är han kaffe- och kryddhandlare i Pocatello i Idaho, han är gift och far till sex barn. 1947 avlider han i Los Angeles, 91 år gammal.

Källor från Gävle sjömanshus bekräftar att Gustav Spångberg tog hyra på Hebe 1871 och att han mönstrade av på grund av sjukdom i juli 1872 i Malmö. I husförhörslängden kan vi se att han bodde på Brynäsudden 1874 och källor över emigrationen bekräftar att han avreste till Philadelphia 1881.


Ulla Ejemar

tisdag 17 april 2018

Ett standar med anor

Söderhamns måleriarbetarfackförening med sitt standar.

Målarna i Söderhamn har ställt upp sig i vårsolen för att fotograferas med sin samlande symbol. Kanske är de på väg för att demonstrera på första maj? 

Standaret pryds av Söderhamns stadsvapen inuti en utsirad sköld med palett och penslar. Stadsvapnet härrör från 1600-talet, men motivet med skölden har ännu äldre anor. Ursprunget lär finnas i 1200-talets Tyskland. En variant av skölden ingår i målarnas yrkesemblem än i dag.
Standaret med  Söderhamns stadsvapen finns i Arkiv Gävleborgs samling.
Målarna organiserade sig tidigt, först skrån, sedan i yrkesföreningar och så småningom i fackföreningar. Baksidan på standaret visar tydligt var de här målarna i Söderhamn anser att de hör hemma, där står det ”Arbetare i alla land förenen Eder!”


Standaret på det gamla fotot fanns helt säkert 1908 eftersom de då nämns i protokollsboken från Målareförbundets avdelning 29 i Söderhamn. Kanske blev det med åren slitet, för på 40-talet fick en kommitté i uppdrag att skaffa fram ett nytt. Det nya målades av välkända firman Viktor Lindblad i Örebro och kostade enligt kassaboken 530 kronor. Det invigdes på fackföreningens 50-årsfest 1948. 
Standaret på färgbilden är alltså en  exakt kopia av det äldsta.
Ulla Ejemar

måndag 9 april 2018

En prilla för en skidkung

Hyllningstelegram till guldvinnaren Thomas Magnusson.

Vad önskade sig skidåkaren Thomas Magnusson efter att ha vunnit VM-guld 1974? Kanske rejäl prilla? Åtminstone var det så filmregissören Janne Halldoff ville hylla Magnusson efter bragdloppet.

Halldoffs hälsning. 

Statsminister Olof Palme var lite mer återhållsam i sin hyllning. "En lysande åkning. Varmaste gratulationer”, hälsade han. Telegrammen finns bevarade i Delsbo Idrottsförenings omfångsrika arkiv. Thomas Magnusson tillhörde klubben från unga år och under sin aktiva karriär, men han är född i Motala och hann åka för Orsa också innan det blev Delsbo. 

Två skidkungar pulsar snö. Thomas Magnusson och Sven-Åke Lundbäck.
Foto ur arkivet från Delsbo If.

Guldet på 30 kilometer i VM i Falun blev krönet på karriären. Thomas Magnusson tillhörde Sverigeeliten under hela 70-talet, han tog bland annat tio SM-guld på olika distanser åren 1972 till 1975.

Delsbo IF grundades redan 1912. Under de första åren var aktiviteten inte alltid så hög, men från 1919 tog verksamheten fart. Förutom på längdåkningen satsade klubben tidigt på fotboll och på ”allmän idrott” som länge var termen för det vi i dag kallar friidrott. Det kanske bör påpekas att klubben är i högsta grad aktiv även i dag inom både skidor och fotboll. 

Janne Halldoff var under 1960- och 1970-talen en av landets mest omtalade regissörer med uppmärksammade filmer som "Korridoren", "Det sista äventyret" och "Jack", filmatiseringen efter Ulf Lundells roman med samma namn.

Ulla Ejemar

fredag 6 april 2018

The Show Must Go On

Ljusdal har haft besök av många fina artister som inte finns med oss längre. Det syns i vår affischsamling som rymmer omkring 3 000 affischer. Förutom musik- och teaterarrangemang visar de på aktiviteter som demonstrationer och möten, fester och idrottsevenemang i länet.

Jerry Williams och bandet Rebel Dela Questa i krogshowen Ringside gästade Slottegymnasiets aula 2005. 

Premiären av musikföreställningen Showtime! med Lill-Babs, Evabritt Strandberg och Mikael Samuelsson hölls i Ljusdal år 2000.  

Båda musikshowerna hade samma arrangör, Ljusdals Teaterförening. Idag heter föreningen Ljusdals Riksteaterförening och startades redan 1951. Under de första tjugo åren höll de alla sina arrangemang i Ljusdal på Röda Kvarn. Först 1973 när gymnasieskolans ombyggnad var klar flyttades alla föreställningar dit. Föreningens historia rymmer samarrangemang med såväl Folkteatern i Gävleborg som Cullbergbaletten.

Till Ljusdals Teaterförenings 50-årsjubileum 2001 sammanställdes en krönika där föreningens teaterrepertoar för hela tidsperioden finns listad.
 Camilla Larsson