Idag
väljer många att skriva om sin vardag i bloggar eller i sociala medier, men
förr var det vanligt att skriva om vardagliga händelser och om sina tankar och
känslor i dagboksform. Ofta har dagboken betraktats som hemlig och den
klassiska dagboken är ofta försedd med ett hänglås, men alla dagböcker har inte
ett lås och är inte hemliga utan andra kan få ta del av dem.
Eftersom
alla människor ingår i ett sammanhang blir en dagbok ofta en historisk källa
till mycket mer än bara den enskilda individen. Vi kan få reda på hur samhället
fungerade, men får också ta del av viktiga nationella och
världshändelser.
Arkiv Gävleborg har flera
dagböcker sparade och en av dem har sågverksarbetaren Erhard Englund skrivit.
Han berättar för oss om personliga händelser, liv och död och om samhället som
han och hans familj levde i. Erhard föddes 1882 i Korsnäs utanför Falun. När
han var fjorton år började han att arbeta på lådfabriken i Korsnäs, sågverket
flyttades till Kastet utanför Gävle 1899 och Erhard flyttade också dit och
började jobba med olika arbeten som fanns på sågen till exempel som ”hjelpkantare” och stavsågare. Många av arbetena var tunga och farliga och det
var inte ovanligt att arbetare skadade sig.
Erhard gifte sig med Elsa och
de fick sex barn tillsammans. Under åren 1914 - 1955 skrev Erhard dagbok och i
den berättas det om arbetet, familjens högtidsdagar, men också om sorg och
svårigheter. Under många år hade familjen det fattigt och därför ansökte Erhard
om hjälp från olika föreningar bland annat från Gefle Jultomteförening, en
förening som bildades 1875 vars syfte var att hjälpa fattiga barn med kläder.
I dagboken kan vi läsa om hur han 1923 skickar in en ansökan och hur
den blir beviljad, och att en av hans söner, Bruno får nya kläder som hämtas
den 15 december och han går med sin mamma på den årliga julfesten i
stadshuset dagen efter.
Nummer 13 i listan är Bruno, Erhard Englunds son. |
I protokollsboken från Gefle
Jultomteförening kan vi också läsa om julfesten och se att Bruno är en av
gossarna som har blivit beklädda av eller genom Gävle jultomtar 1923. Vi kan
också konstatera att det var många som fick hjälp från föreningen.
Det finns mycket mer att läsa
i Erhards dagbok och när jag läser den tänker jag på vad som kommer att sparas
efter mig. För vem skriver vi och vem är det tänkt ska läsa det vi skriver? Är
det för oss själva eller har vi tänkt att någon annan ska få ta del av detta?
Solweig
Östlund Blomgren