måndag 24 maj 2021

Kolarna i Skarvsjö

 

Oslättfors bruk anlades 1697. I de efterlämnade arkivhandlingarna kan vi läsa om bruket och dess spiktillverkning, men det finns mer att hitta än uppgifter om hammaren, sågverken och hur många stigar kol som levererades till bruket. Vi ser namn skymta förbi på dagarbetare, smeder och kolare och namn på torpen de levde i.  

Många torpnamn finns kvar i trakten fast byggnaderna är borta. Karlsdal, Mjuggsjön, Marielund och Skarven t.ex. Där hittar man rester efter husgrunder idag. Det finns platser där människor bor än i dag, som Införå och Råhällan. Två torp där de ursprungliga namnen har glömts bort men byggnader finns kvar är Skarvtorpet som omkring 1950 fick namnet Västergården och torpet som i folkmun kom att kallas för Länkstugan men en gång var Nordan Skarvsjön eller Skarvsjötorpet. 

Hos Arkiv Gävleborg finns förutom Oslättfors bruksarkiv årsboken Från Gästrikland 1950. I den skriver Gunnar Hobroh om kolaren Pehr Jonsson. En kolare som var skrivkunnig och gjorde dagliga anteckningar under sin levnad. Pehr Jonssons dagbok är skriven med frakturstil och en renskriven kopia finns hos Hille Hembygdsförening. För att få en större bild av människorna i torpet finns det mer att läsa i Hille sockens kyrkböcker. 

Bild på dagboken ur Gunnar Hobrohs skrift. 

Jon Persson och Margareta Andersdotter bor i Skarvtorpet när Pehr Jonsson föds 1751. Omkring 1761 flyttar familjen 2 km österut till torpet Nordan Skarvsjön. Dagboken började Pehr skriva när han var 20 år. 1776 gifter han sig med Catharina Göransdotter från Införå. Pehr noterar i dagboken att hedersdagen firas i 4 dagar. 

24 juni 1776 kolarsonen Nordan Skarfsjön Pehr Jonsson och kolardottern i Inörå Chatharina Göransdotter. Hille socken kyrkbok. 

Åren 1777 till 1781 kolar Pehr i Brännuddsmilan. Totalt finns 7 olika milor antecknade fram till 1815. Det står skrivet milans namn, hur mycket ved de använder och hur många stigar kol man får ut. I Pehrs anteckningar kan man se att antalet stigar kol ligger runt 90 – 140 per år. 1781 får han ihop 96 stigar kol, samtidigt som hans första son föds. Oslättfors kolböcker finns inte bevarade från den tiden, men det kan jämföras med hans sonson som 80 år senare, 1861, levererar kring 300 stigar kol.

Kolbok från 1861 här ser man Per Perssons resultat. Det torp som levererade mer än Skarfsjötorpet var Införå

Pehr bedriver en form av växelbruk och han har 11 olika namn på sina åkrar. Främst odlas korn, råg och ärtor, men även egyptisk råg och hampa. Höskörden pågår från juli månad till september. 1781 börjar man slå hö i juli. En månad efter att yngsta dottern dött. Skörden avslutas den 15 september, 4 dagar efter fadern Jon Perssons bortgång. Årets höskörd är den sämsta hitintills. 1781 köps det in mer korn och råg än vanligt. Ett tecken på att maten inte räckt till utan man har ätit av utsädet. Pehr Jonsson skriver inte om sina känslor, men det måste ha varit ett svårt år. 


I kyrkböckerna kan vi läsa om den tragiska händelsen att yngsta dottern Sara drunknar i bäcken bakom torpet knappt 2 år gammal.  Barndödligheten var stor i Sverige under denna tid. Det är först Pehr och Catharinas 4:e barn, Caisa, som når vuxen ålder. 

I juni och juli dör 4 barn under 3 års ålder i koppor. Efter Saras namn kan vi läsa att hon drunknar uti bäcken. Hille socken kyrkbok. 

Idag har tjärnar, våtmarker och sjöar vilka rinner ut i bäcken sänkts varför vattenflödet till bäcken är mindre. Ett foto från vårsmältning är nog den närmsta uppfattningen vi kan få av 1781 års bäck.

Bäcken bakom stugan fotat i mars 2021. Fotograf Anna Nyberg.

Även om man behövde köpa in korn och råg i större mängder ibland var inte Skarvsjötorpet ett direkt fattigt torp. Antalet djur på gården har nedtecknats under flera år. Flest djur tycks man ha haft 1778, 11 kor och 13 får. Vissa år hade man även getter, vilket kan ha krävts tillstånd för från bruket. Vid den här tiden och framför allt under 1800- talet ansågs lösgående getter förstöra skogen. 
Det man även kan se är att torpet höll sig alltid med 2 hästar. Det var nog ett måste för att dra fram timmer och köra stigar med kol till bruket. Det kördes även järn till vågen i Gävle och andra dagsverk krävde också häst och vagn.

På det här uppslaget från 1800 kan man se hur mycket det betalas ut i forlöner. Näst längst ner finner vi Pehr Jonsson i Skarfsjö. 

Pehr var en skicklig hantverkare och kunde laga sina egna vagnar likväl andras. Han hade en lerintäckt och tillverkade tegelstenar både åt sig själv och för att sälja. Även om det finns antecknat att skomakare och skräddare anlitades så var det sällan. I dagboken beskriver Pehr hur han klippt till byxtyg.

Klyft Böxor sielf så här, af wäfwen 1 aln i Dubla, knä ifrån staderna 1 ½ qwarter. Beskrivningen fortsätter och skulle behöva komma med en ordbok till.

När Pehr Jonsson blir äldre blir han sjuklig, troligen lungsot. Sonen Perh Persson tar över. Det blir inte långvarigt då sonen Pehr dör 34 år gammal, 1818. Svärdottern Caisa Andersdotter blir kvar på torpet och 1821 gifter hon om sig med drängen Olof Nilsson. Pehr Jonsson dör året därpå 71 år gammal. Caisa och Olof bor kvar på torpet och kolar åt bruket fram till 1850. Då bryter de upp och flyttar till Mårdäng för att bli bönder. Hennes första son, Per Persson, som hon fick med Pehr Persson har fortsatt driva Skarvsjötorpet. Han dör efter att ha fallit i kolhuset på bruket och åsamkat sig ett benbrott. Hans son Anders Persson, född 1851 hundra år efter Pehr Jonsson födelse, blir den sista i släktledet att ta över Skarvsjötorpet. Anders Persson med frun Margreta Westberg blir kvar till 1883 då de beslutar sig för att bli hemmansägare i Hamrånge.

Här tar berättelsen om Jon Persson och hans släkt slut. Det är inte slutet för Nordan Skarvsjö, familjer avlöste varandra på torpet ända fram till 1950 och än i dag är det en bebodd och levande plats.  

Anna Nyberg



torsdag 25 februari 2021

Trollerikonster i Sandvikens Folkets Park

Affisch från Sandvikens Folkets Park i Arkiv Gävleborg.

Af
fischen från september 1913 berättar om händelsen när den världsberömda illusionisten och trollkonstnären Max Hofzinser med elegant rekvisita och apparater kommer att ge besökarna ”Ett absolut dödssäkert arbete och en enorm succés…”. 
Men vem var den kungliga hovillusionisten Max Hofzinser?

Max Hofzinser hette egentligen Josef Levin och var född i Hudiksvall 1885. I kyrkboken står det ”odöpt” vid hans namn och att hans föräldrar kom från ryska Polen och tillhörde den judiska tron. Josef hade diverse jobb i Hudiksvall, han studerade men tog inte någon studentexamen. Han var intresserad av trolleri och trollkonstnärer. 1907 flyttade han till Norrköping och så småningom började han uppträda på biografer och även turnera runt i landet.

Men han behövde ett mer lockande artistnamn så han började att kalla sig Max Hofzinser. Max från Max Alexander, en dansk magiker och Hofzinser från Johann Nepomuk Hofzinser, en illusionist från Österrike. Så hans artistnamn blev en blandning av hans förebilder.

På Sveriges Trollerimuseum i Kolmården finns det mer information om vår trollkarl. Där finns ett diplom som visar att han blev utnämnd till kunglig hovillusionist av både Gustav V och Gustav VI Adolf. Där finns även exempel på hans rekvisita, bland annat den försvinnande lampan som han använde sig av i sina föreställningar.

Trollbok utgiven 1942 av Max Hofziner.

Det verkar som om han ville dela med sig av sina tricks för han gav ut boken Litet trolleri för Sällskapskretsen. I förordet skriver han: ”En person, som kan roa ett sällskap med litet trolleri, blir snart populär och omtalad samt anses som den glada sällskapsmänniskan”.  I boken finns många spännande tricks, till exempel, Det dansade jonglörägget, Böjliga cigarren och De mystiska damerna. Det finns dock även med en varning - man bör inte göra samma konststycke två gånger efter varandra för då kan åskådaren komma på hemligheten.

Om publiken i Sandviken i Folkets Park 1913 fick se några av tricksen som finns med i boken vet jag inte, men troligtvis fick de vara med om något spännande och fick valuta för pengarna – 25 öre.

Solveig Östlund Blomgren