Nu börjar det klia i fingrarna...

Solen skiner, fåglarna kvittrar, odlingslusten vaknar. Jag tror inte jag är ensam om att längta efter att få stoppa fingrarna i jorden. Några som säkert redan är igång med liv och lust är de ivriga kolonisterna.

För en tid sedan gick jag igenom Bäckebro koloniförenings arkivmaterial, några svart/vita bilder fångade mitt intresse. Fotografierna, som är tagna på 1950-talet, visar prunkande trädgårdar och söta små stugor.

Kolonister som äger fruktträd för beskärning.
Klicka för större bild.

I arkivmaterialet, som bland annat består av protokoll, arrendekontrakt, fotografier och räkenskaper, hittade jag en lista från 1941. Listan visar vilka som ville ha sina fruktträd beskurna, 39 träd beskars och det kostade 75 öre/träd. Enligt protokollet beslutades att en trädgårdsmästare skulle beskära träden så att det gjordes på rätt sätt. Träden var värdefulla, frukten blev nog både äppelmos och bakverk.

Bäckebro koloniområde på Sätra anlades av Tolvfors bruks ägare kanslirådet Söderhielm 1928. Kolonisterna fick arrendera mark direkt av kanslirådet. 1937 bildades Bäckebro koloniförening och föreningen arrenderade marken och tog över all skötsel av området. Vid 1970-talets slut behövdes marken för att bygga nya vägar och odlarna erbjöds och fick nya lotter i Strömsbro.

Jag minns hur man många år efteråt kunde se resterna av trädgårdarna. Blommor och fruktträd fortsatte att växa där marken inte bebyggts, till glädje för många som både plockade frukt och blommor där.

Nu väntar en fantastisk tid!

Agnetha Nellfors

Häckplatsen, Fridstöraren eller Glysisvallen

1939 stod den efterlängtade nya idrottsplatsen i Hudiksvall färdig. Frågan hade då ältats mer eller mindre sedan 1913. Men vad skulle arenan heta? En tävling utlystes och namnförslagen strömmade in till Hudiksvalls idrottsplanestyrelse. Belöningen till vinnaren skulle vara tio kronor.
Ett, eller snarare tre förslag, kom från signaturen "Bråkstaken". I brevet, som du kan läsa nedan, förklarar bråkstaken också varifrån namnet Glysisvallen kommer. Alla namnförslag, och vilka som står bakom dem, kan du läsa som en PDF-fil här!

Ur Hudiksvalls idrottsplanestyrelses korrespondens 1939. Klicka för en större bild!

8 timmars fritid - men hur?

Ur protokoll för idrottsföreningen Svalan i Bergvik, sedermera IFK Bergvik, 21/1 1920. Klicka för en större bild!

1919 beslutades om en lagstadgad normalarbetsdag på 8 timmar. Det som arbetarrörelsen så länge kämpat för, 8 timmars arbete, 8 timmars vila och 8 timmars fritid, hade blivit verklighet. Visserligen hade arbetstiden inom bl a industrin gradvis blivit mer mänsklig, men att det ändå var en ny situation för folk bevisas av det här protokollet från IFK Bergvik. I januari 1920 beslutar idrottsföreningen att trycka ett upprop till ungdomen i samarbete med föreläsningsföreningen, folkbiblioteket i Bergvik och IOGTs studiecirkel. Vad ska ungdomen göra med den ökade ledighet, den s k fritiden?

"Ungdom:
8-timmars dagen är en verklighet, en ökad ledighet har uppnåtts, och det gäller att tillvarataga fördelarna häraf.
Förnöten sålunda icke eftermiddagen i dådlöshet eller med kortspel och dylikt utan söken att under denna nyvunna fritid förkovra Eder andligt och kroppsligt.
Undertecknade sammanslutningar tillkomna i afsikt att hjälpa Eder med att fylla dessa behof, kalla Eder härmed till sig.
Kom till våra föreläsningar!
Låna våra böcker och 
Var med oss uti Guds fria natur"

Lisa Engström

Att ha för mycket på hjärtat

Visst fanns det en kvinnlig rösträttsförening i Söderhamn 1906, men det var inte de själva som annonserade i Barnens dag-tidningen samma år. Skriften, fylld av interna och ibland ganska plumpa skämt, finns bevarad i Söderhamns jultomteförenings arkiv.
Varför denna skämtannons? På ett godmodigt sätt upplysa världen om att arbete för kvinnans rösträtt förekommer? Driva gäck med detta arbete? Utpeka kvinnorna, säkert välkända i staden, som hade lite för mycket på hjärtat? Man vill gärna föreställa sig att en och annan kvinna i Söderhamn mörknade i synen och bet ihop av ilska av den här smådumma annonsen. Eller var det bara glada skratt i stan på Barnens dag?
Som redaktionen själv skriver: "DAGENS BARN är föga allvarlig och får således ej tagas på allvar, utan den är en ganska skämtsam tidning och har endast ett allvarligt syfte: att få in pengar. Våra artiklar äro inte elaka, och ingen har derför rättighet att bli förargad."
Lisa Engström