Under första världskriget var det brist på många varor,
bland annat skor och många människor hade det svårt ekonomiskt. Inom
föreningslivet fanns stort engagemang att hjälpa.Vita Bandet, en
ekumenisk kvinno- och nykterhetsorganisation, var en av dessa föreningar. Den
första i Sverige bildades 1900 i Stockholm. Rörelsen spreds över hela landet
och många lokalföreningar bildades, i Hudiksvall bildades en redan 1902. Där engagerade sig medlemmarna i social verksamhet och bedrev såväl
teoretiska som praktiska utbildningar.
Vita bandets protokollsbok i Arkiv Gävleborg. |
Kursledaren Ebba Fick var föreståndarinna för
Gästriklands hemslöjdsförening och hon hade fått stipendium av H.M. Drottningens
centralkommitté för att utbilda sig inom skomakeri i Tyskland. Ebba Fick kom
senare att få en framträdande roll inom hemslöjdsrörelsen och 1935 utnämndes
hon till statens hemslöjdskonsulent.
Ebba Fick. Foto Carl Larsson/Länsmuseet Gävleborg. |
I Vita Bandets protokollsbok från 1919 den 16 oktober beskrivs hur
fru Rodenstam redogör för kurserna. En kurs i februari omfattade fem dagar med sex timslånga lektioner varje dag. Hyvelbänkar,
symaskiner och snickeriverktyg lånades i folkskolan av skolstyrelsen och av
enskilda personer. Fröken Fick hade med sig läster, material och verktyg för
skomakeri.
Det var ett stort intresse för kursen, det kom fler än beräknat,
ett trettiotal, men ”det skedde ingen gallring utan elevantalet fick bli dubbelt
mot det vanliga”. Det kom snabbt önskemål om flera kurser. Fröken Fick hade
inte möjlighet att hålla flera kurser, men fru Rodenstam hade bett en fackman, herr Anagrius, att besöka kursen för att sedan
kunna vara behjälplig vid fortsatta kurser. Enligt redogörelsen var det också
en del av eleverna som senare höll i kurser. Inte mindre än femton
kvinnor finns omnämnda och verkar ha hjälpt till. Totalt blev det fem kurser i Vita Bandets regi.
När kurserna var slut fick Hudiksvalls Arbetsstuga
25 läster som gåva, de kunde sedan lånas hem genom hemslöjden i 14 dagar mot en
pant av 3 kr.
Under kurserna tillverkades totalt 302 par skor. Den äldsta
eleven var 83 år och den yngsta var 11 år. Avslutningsvis i redogörelsen
berättas att en av eleverna, Hilma Petterson, åtog sig att tillverka
gymnastikskor efter modeller från kursen till klass 3 för folkskolan. ”hvadan
hela skolan skulle få hemgjorda gymnastikskor - en betydande besparing för
många hem”.
Utdrag ur bilaga till protokollet som berättar om kurserna i skomakeri. |
Solveig Östlund Blomgren