fredag 31 maj 2019

Lite fotbollshistoria inför Dam VM

Idrottsföreningen Kamraterna i Gävles damlag. Fotot finns i Arkiv Gävleborg. 

I juni spelas den åttonde upplagan av Dam VM i fotboll och Sveriges landslag är ett av 24 som kvalificerat sig. Damfotbollens historia är intressant. Dokument i arkiven visar att det fanns aktiva damlag i Gävleborgs län redan i slutet på 1910-talet och in på 20-talet. Troligen tidigare än så. Foton finns bevarade, några med lagen uppställda på traditionellt vis och även bilder tagna under match.

Två damlag möts i en match på Kotorget i Hudiksvall omkring år 1920. En manliga domare i keps syns i bild och ett stort antal åskådare har samlats runt planen. Foto: Arkiv Gävleborg.

Spår av den tidiga damfotbollen syns också i idrottsföreningarnas protokoll. Som till exempel i augusti 1917 när hela damlaget i fotboll deltar på ett styrelsemöte i Brynäs Idrottsförening och diskuterar vilka resurser de behöver för att kunna fortsätta spela. De kräver bättre ordning på dem som leder träningarna och bestämda träningskvällar.

Klicka på dokumentet så öppnas det i ett nytt fönster och kan läsas. I paragraf 5 i protokollet förklarar damerna vad de behöver för att kunna fortsätta spela fotboll i föreningen. Ur Brynäs IF:s arkiv i Arkiv Gävleborg.

Marma Idrottsförenings damlag 1923. Stående från vänster: Rut Hägglund, Elsa Steen, Syster Ekström, Signe Linder, Hanna Lagerqvist, Kata Sandin, Olga Wallin och Märta Sommar. Knästående från vänster: Gunhild Engström, Märta Westlund och Alfhild Löfgren. Foto: Marma idrottsförening i Arkiv Gävleborg.

Under en period var det vanligt med jippobetonade fotbollsmatcher mellan dam- och herrlag vid festligheter. Det framgår av bevarade affischer. Mer om det finns att läsa i en tidigare blogg: Damer mot gubbar i hälsingefotbollen.

När Valbo AIF arrangerade en fest på nya Åbyvallen i augusti 1925 var en punkt i programmet en fotbollsmatch mellan "gubblag och damlag", som det står på affischen. 

På slutet av 1920-talet hände något märkligt - damerna försvinner från fotbollshistorien och våra idrottsföreningars arkiv. En teori är att när ett förbud införs i England 1921 mot att låta damlag spela på fotbollsplanerna av resursskäl så påverkas även svensk damfotboll. Förbudet i England kom att gälla fram till 1971.

I Umeå gjordes försök med seriespel för damer på 50-talet, men först på 70-talet kom det igång på allvar. Idag är 100 000 damfotbollsspelare registrerade i Sverige och landslaget rankas som nummer sju i världen, enligt FIFA.

Foto från Hälsinglands Fotbollförbunds Halmstadsläger 1996. Ledarna Margareta Bergqvist och Dick Moberg är namngivna. Albumet ingår i Fotbollförbundets arkiv i Arkiv Gävleborg.  
Camilla Larsson

tisdag 21 maj 2019

Gävleborna väcktes av ett dån

Brädbiten med meddelandet från 1911. 

I juni 1911 skriver en byggnadsarbetare på en brädbit en hälsning till framtiden: ”Dra ända in i hälvite med hela posthuset för här är det så jäfla fuskat så det är frågan om det står medan jag är här 1911 den 2/6 Bygnassnickare”

Brädbiten är inget riktigt arkivdokument, den får ändå plats i vår lilla samling av föremål för den berättar en speciell historia. Bakgrunden är dramatisk:

Vid halvtvåtiden natten mot måndag 18 december 1910 väcktes Gävleborna av ett dån. När dammet började lägga sig kunde de som rusat ut på Nygatan se vad som hänt: Stora delar av det pågående bygget av nya post- och telegrafhuset hade rasat. Tack vare att raset skedde nattetid skadades ingen person.
Förödelsen dagen efter. Foto Carl Larsson/Länsmuseet Gävleborg. 
I tidningarnas artiklar spekulerades i att bygget hetsats fram alldeles för fort, att cementen inte fått brinna färdigt och att det var därför bjälklagen till den stora apparatsalen högst upp i byggnaden gav vika. Bilder var sällsynta i tidningarna vid den här tiden, Norrlandsposten och Arbetarbladet hade långa referat utan bilder. Gefle Dagblad slog däremot till med en extra utgåva med bilder på förödelsen.

Gefle Dagblads specialutgåva. 19 december 1910.
Norrlandspostens rubrik 19 december. 
Redan någon dag efter raset var man igång med de riskabla röjningsarbetet. Nya byggnadsställningar restes, arbetare plockade ner muren mot Kopparslagargatan sten för sten. 21 december rapporterade Norrlandsposten att de jobbade även nattetid i skenet av ”luxlampor”.
 
Snickarens meddelande vittnar om att alla inte kände sig trygga med arbetsmiljön när bygget fortskred. I våra arkiv hittar vi däremot inga spår av oron. Byggnadsarbetarna i Gävle har inget arkiv bevarat från tiden, först 1913 verkar de ha repat sig efter det stora medlemstappet i samband med storstrejken och återupptagit det fackliga arbetet.

Murareförbundet avdelning 15 i Gävle har handlingar bevarade från tiden, men i protokollen syns inget spår av det katastrofala raset. De berättar däremot att posthuset var ett av få byggen som var igång denna vinter. Elva-tolv murare jobbade där, nio av dem var organiserade i facket. Den stora oron då gällde den omfattande arbetslösheten. 

När huset stod klart flyttade telefonisterna in i den stora salen högst upp.
Foto ur arkivet från Kvinnliga Telefontjänstemannaförbundet avd 15, Gävle 
1913 var det dags att inviga post- och telegrafhuset. De tunga växelborden och telefonisterna kunde flytta över från Centralpalatset till den stora salen högst upp.  Det blev till slut ett stabilt bygge, det står kvar än i dag. Brädbiten kom fram i samband med någon av alla de renoveringar som gjorts under åren.
Ulla Ejemar