onsdag 25 maj 2016

Ett självkritiskt Strömsbro IF jubilerar

Usla träningsförhållanden för Strömsbro IF:s bandylag. Bilden är tagen ca 1930.

Strömsbro IF har aldrig tillhört de riktigt stora klubbarna i distriktet. Man ska förstås inte förringa hockeyframgångarna på 1950- och 1960-talet eller damernas sejour i fotbollsallsvenskan drygt trettio år senare. Men i stort sett har föreningen genom åren fått finna sig i att dras med stämpeln som underdog.

Det verkar ha varit just i en anda av lillebrorskomplex som Strömsbro IF högtidlighöll sitt tioårsjubileum 1931. Helst hade man firat genom att ge ut en "riktig" jubileumsskrift, det vill säga en tryckt sak med bilder och allt. Men som landet nu låg fick man nöja sig med en maskinskriven "pamflett" istället. 
Strömsbro IF:s "jubileumspamflett".
 Klicka för att läsa som PDF!

Pamflettförfattarna har relativt få ljusglimtar att redogöra för ur föreningens tioåriga historia. 1924 lyckades fotbollslaget spela jämnt med sedermera allsvenska Sandvikens IF. Men sedan har det bara gått utför. Kring 1930 är laget bland de sämsta i distriktet. Flera krismöten har hållits i syfte att råda bot på "strömsbrofotbollens dekadens". Nu manas spelarna till självrannsakan. På föreningens tioårsdag bör de fråga sig: 

Uppträder jag som en sportens gentleman, hedrar jag min förening eller kan jag månne genom mitt uppträdande bidraga till att det hela går bakåt? I så fall lovar jag i dag, att göra på vad mig ankommer, eller också är det bäst, att jag helt lägger sporten på hyllan, om det nu är så, att jag är mera till förfång än till nytta.

Nästan lika illa ställt är det med bandyn. Författarna pekar ut "många vidriga omständigheter" som kan ha bidragit till situationen. Men man befarar att det är det underpresenterande fotbollslaget som på ett eller annat sätt dragit med sig bandyn i fallet.  

Att föreningen ändå inte låter sig nedslås av de uteblivna framgångarna får sin förklaring i en avslutande reflexion kring "idrottens stora mål". Idrott, får vi veta, är ett redskap för att befrämja "kulturlivets hälsa" och skapa "förutsättningar för individen att väl fylla sitt levnadskall". Resultatfixering och rekordjäkt blir då bara onödiga hinder. 

Entrén till Testebovallen. Bilden tagen omkring 1925.

Den på sätt och vis dystra läsningen lättas upp av mer humoristiska inslag. Särskilt kul är en pastischartad "etnografisk" betraktelse à la Sven Hedin där en person som man förstår är helt obevandrad i idrott besöker Testebovallen och får stifta bekantskap med den mystiska ritualen fotboll. Han konstaterar att "huvudintresset inom detta exklusiva sällskap tycks knyta sig kring en boll av läder, ungefär av ett manshuvuds storlek fastän rundare". Texten har rubriken "En sommarkväll" och återfinns på sidorna 9 till och med 14 i Strömsbro IF:s "jubileumspamflett" som du kan läsa här.
Jörgen Björk

torsdag 19 maj 2016

Ett bastant fruntimmer fyller 60

Konstnären Eric Grate och konsthantverkaren Folke Didriksson vid Gudinnan före resan till Gävle, klipp ur Arbetarbladet.
Vi säger väl grattis till 60-åringen, kvinnan som kallades ett ”bastant fruntimmer” när hon flyttade in på Rådhustorget i Gävle.  
Det handlar om skulpturen ”Gudinna vid hyperboreiskt hav”. Hon var hett omdebatterad innan hon kom på plats. Hon ansågs grovhuggen och det faktum att hon låg där i sin nakenhet väckte också kommentarer.

Tidningarna följde varje steg som togs från beslut till invigning. Arbetarbladets utsände rapporterade till och med från stenbrottet i Askaremåla i Misterhult där hon föddes. Enligt tidningen skapade konstnären Eric Grate och stenhuggarna henne ur ett 48 ton tungt block. Åtta ton återstod när hon var färdig att transporteras till Gävle.
Invigningen 20 maj 1956 drog stor publik. Klipp ur Arbetarbladet.
Det var stor folkfest vid invigningen pingsthelgen för 60 år sedan. Flera konstnärliga verk avtäcktes under dagen och höjdpunkten kom när det var dags för Gudinnan.

Gävle-Dala järnvägsbolag donerade pengar till henne. De räckte inte så kommunen fick skjuta till 75 000 kronor vilket förstås också väckte debatt.

I Eric Grates första skisser var hon omgiven av galjonsfigurer, de skulle anknyta till Gävles sjöfartshistoria. Man skissade både på galjonsfigurer på bassängen som omger henne och på var sin sida om den.

Enligt Arbetarbladet var museichefen Philibert Humbla särskilt förtjust i galjonsfigurerna. Till slut kom man ändå fram till att Gudinnan mådde bäst av att få trona på torget utan konkurrens.
Ulla Ejemar


fredag 13 maj 2016

En grön brukshistoria från Hammarby

Vilka är de och i vilken brukspark sitter de? I rundeln växer kanske plantor av majs.
Foto i Hofors bruks arkiv i Arkiv Gävleborg.
Bondbönor, brunkörsbär, biggarå, schersmin, alm och ask. Trädgården i Hammarby försåg stora delar av Gästrikland med allt från köksväxter till parkträd under slutet på 1800-talet.

Trädgården var en del av bruksrörelsen i Hammarby och Hofors. Bruksherrgårdarna var givna kunder men bland köparna fanns även prästgårdar, stadsbor i Gävle och någon enstaka torpare.

Under några år på 1860- och 1870-talen fördes noggrant bok över vad som odlades, vilka som köpte och vart produkterna levererades. Böckerna från Hammarbys trädgård ingår i den stora leverans Arkiv Gävleborg nu tar hand om från Hofors bruk. 
Sida ur räkenskapsbok från Hammarbys trädskola.
Klicka på bilden så blir den större!
Trädgården var tydligen uppdelad i en ”trädskola” och en köksväxtdel. Noteringarna från trädskolan avslöjar att de bättre bemedlade hade rejäla trädgårdar. De köpte ofta dussintals exemplar av stora parkträd som alm, ask och lönn. Brukspatron Hjalmar Petré såg exempelvis till att länsman Gullberg fick 45 parkträd, 19 buskar och lite till … Kyrkoherden i Torsåker köpte askar, lönnar, almar och oxel men även äppelträd, päron och hallon.

Små trädgårdar kunde också förses med grönska, enstaka torpare och skogvaktare fick - eller köpte - äppelträd och syrener.  På skolgårdar i Åshammar och Ovansjö liksom vid  ”Wallsverkarebostäderna” i Kungsgården planterades syrener, lönnar. och mycket mer. 

I landen med köksväxter skördades vitkål, lök, rotfrukter och mejram till ärtsoppan. Att mamsell Petré köpte potatis är kanske inte så intressant, men hon handlade också ”vallska bönor” och växthusodlade vindruvor och persikor. De exklusiva druvorna skickades dessutom vid flera tillfällen till brukspatron Petré när han befann sig i Stockholm.

Frukt – särskilt äpplen – skickades med tåg till torgen i Gävle och Falun. Inget fick gå till spillo, även fallfrukten såldes.
Ulla Ejemar 

Foto från 1877 med delar av familjen Petré på Hofors bruk ute i grönskan.
Källa: Bygdeband.se/Hofors hembygdsförening.

måndag 2 maj 2016

Rosor för nykterheten

Vita rosor från 1960-talet. 
Den vita färgen står för det rena och nyktra. Så vad var väl lämpligare än att visa sitt stöd för nykterheten med en vit ros på kappan eller kavajen? 

I en av kartongerna i Arkiv Gävleborg finns två små vita tygrosor. Kommittén för Folknykterhetens dag i Ljusne har sparat dem tillsammans med redovisningen av försäljningen under några av 60-talets första år.   

Rosorna såldes inför Folknykterhetens dag på Kristi Himmelsfärds dag, man tror att idén till den vita rosen hämtades från USA där förbudsvännerna använde en vit ros som sin symbol.
Affisch från 1934 med reklam för både dagen och rosen.
I Sverige åkte nykterhetsrörelsen på ett rejält bakslag i förbudsomröstningen 1922. Det gick inte att få en majoritet av svenska folket att rösta för ett totalförbud mot alkohol. Efter förlusten gällde det för nykterhetsrörelsen att hitta nya sätt tackla alkoholfrågan.

Då föddes Nykterhetsfolkets dag. En drivande kraft bakom lär ha varit Ernst Larsson, nykterhetskämpe från Vendel. Dagen firades första gången 1925. Inslag under dagen kunde vara demonstrationer, tal, cykelkaravaner eller en mysig gökotta. I mitten på 40-talet bytte dagen namn till Folknykterhetens dag.
Folknykterhetens dag firas i Hofors. Kan det vara på 1950-talet?
Bilden ur arkivet från  IOGT-NTO 2378 Hofors Minne. Okänd fotograf.
Rosorna gjorde entré 1926. Flest rosor såldes 1949, hela 259 000 stycken. Men då var den folkliga uppslutningen bakom arrangemanget sakta på väg nedåt. Nu uppmärksammas nykterhetsfrågan inte bara på Kristi Himmelsfärds dag under med olika programpunkter under en hel vecka.
Ulla Ejemar