Flaggdag hyllar kvinnorna och rösträtten

Här är de - några av alla tusentals kvinnor i länet som kämpade för att få rösträtt. Just de här nio var dessutom nyckelpersoner i sina respektive rösträttsföreningar som ordförande, sekreterare och kassörer. Läs mer om dem i slutet av bloggen.  

Den 17 december 1918 fattade riksdagen beslutet som gav kvinnor i Sverige rösträtt. För att uppmärksamma hundraårsdagen har regeringen infört en tillfällig allmän flaggdag. Den första i sitt slag.

Kampen för allmän rösträtt pågick i många år. Ett steg mot demokrati togs 1907-09 när alla män fick rösträtt. Samma årtionde samlades de som var för kvinnors rösträtt i två riksorganisationer: Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (FKPR) och Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (LKPR).

Kvinnorna i Gävleborg var tidigt aktiva och bildade lokala FKPR som arrangerade möten och turnéer med populära rösträttstalare som Kata Dalström och Augusta Tonning. De delade ut flygblad, gav ut tidskrifter, skrev debattartiklar och ordnade namninsamlingar.

En hektisk turnéplan för rösträttstalaren Elin Pålman. Den 10-25 mars 1912 har hon 20 platser inbokade på 25 dagar med start i Gysinge och avslutning i Föne. Besöket i Arbrå fick tydligen ställas in.

FKPR fanns på 18 platser i länet 1913. Kvinnorna i fotokollaget representerar några av dem. Med början till vänster högst upp syns Anna Sahlström i Torsåkers FKPR, Alma Persson i Hudiksvalls FKPR, Gerda Modén och Karolina Själander i Gävle FKPR, Tekla Rehnström i Ljusdals FKPR, Stina Rodenstam i Hudiksvalls FKPR, Maria Qvist i Gävle FKPR, Alma Mickelsson i Färila FKPR och Anna Sundbom i Gävle FKPR. Bildkällor: Fotohistoriska, Gävle kommunarkiv, Rehnströms fotografiska, Helsingebilder och Länsmuseet Gävleborg.

Spåren av rösträttsföreningarna finns i följande arkiv bevarade hos oss: FKPR i Färila, FKPR i Gävle och Gävleborgs läns förbund av föreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Camilla Larsson

Mer läsning om kvinnorna och rösträtten finns i tidigare inlägg. Klicka på länkarna:
En skog av vita standar
Vägen till rösträtt för kvinnor
Sånger om rösträtt
Att vara moderat och rösträttskvinna 1917

Sånger om rösträtt

"Vi hävda vår plats och vi kräva vår rätt, du man, som din like av människoätt", sjunger Anna Sundbom och medlemmarna i Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (FKPR) i Gävle när de börjar ett möte en måndag i november 1909.

Anna Sundbom, medlem i Gävle FKPR. Bildkälla: Länsmuseet Gävleborg

Orden är Ellen Klemans, hämtade ur Svenska kvinnors medborgarsång. Författaren Ellen Kleman var aktiv i kvinnorörelsen och redaktör för tidskrifterna Dagny och Hertha. Sången är en av flera rösträttssånger som skrevs och sjöngs i rösträttsrörelsen och finns bevarad i Gävle FKPR:s arkiv.

Håll ut din tid. Text K.G. Ossian Nilsson, musik Malla Grönlund, aktiv i Söderköpings FKPR och författare till rösträttspjäsen Mobiliseringen.

I Gävle FKPR:s protokoll kan vi läsa om flera möten som börjar eller slutar med en rösträttssång. Här beskriver Sigrid Hofrén ett samkväm med musik som föreningen hade i november 1916.

Mötesprotokoll i Gävle FKPR den 24 november 1916.

Den nya samlingssången Sigrid Hofrén berättar om är Genom världen, hör, det klingar av Mauritz Sterner. Den sjöngs med melodin "Till the boys come home", en populär brittisk patriotisk sång från första världskriget som komponerades av Ivor Novello med originaltiteln Keep the home fires burning.

Genom världen, hör, det klingar, text Mauritz Sterner. Sterner var folkbildare, sångkompositör och aktiv i nykterhetsrörelsen. Han arbetade under många år som adjunkt på Gävle högre allmänna läroverk, Vasaskolan.

Camilla Larsson

Mer om rösträttsrörelsen finns att läsa i tidigare bloggar:
Vägen till rösträtt för kvinnor
En skog av vita standar
Att vara moderat och rösträttskvinna 1917
Rösträttstalaren - inte alltid välkommen

Vägen till rösträtt för kvinnor

De två första föreningarna för kvinnors politiska rösträtt bildas 1902 i Stockholm och Göteborg. De går ihop i Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt, LKPR, och samtidigt startar lokala rösträttsföreningar runt om i landet. 

Ett flygblad som uppmanar till medlemsskap i närmaste rösträttsförening i länet. 

I Gävle bildas Föreningen för kvinnans politiska rösträtt, FKPR, 1903 och snart har Alfta, Kilafors-Hanebo, Bollnäs och de flesta andra orter i länet egna lokala föreningar.

Årsavgiften i Färila FKPR 1910 har kvitterats av Alma Mickelson, kassaförvaltare.

Under 1913 genomför LKPR en enorm nationell aktion i form av en namninsamling för kvinnors rösträtt. Listor skickas ut till de lokala rösträttsföreningarna och enskilda medlemmar går runt och knackar dörr i socknarna för att få ihop namnunderskrifter.

Listorna som användes när lokalföreningarna samlade in namnunderskrifter.

Johanna Wiberg i Österfärnebo är en av dem. Hon skickar sina ifyllda listor till Klara Lindh, ordförande i Gefle FKPR, och bifogar en målande beskrivning av människorna hon pratat med ute i gårdarna. "De flesta av männen inse rättvisan i vårt krav men bäva för att själva få krypa i skuggan. - Kvinnorna på landet ha ej tid med politik, så de säga, de ej förstå den i många fall. Andra äro klyftigare än männen."

I Alfta FKPR är Linnéa Andersson ordförande. Hon skickar ner 24 listor med totalt 566 namn från Alfta, Ovanåkers och Woxna socknar. I ett brev konstaterar hon att antalet namn inte är så litet, med tanke på att "Voxnadalens befolkning väl på det hela taget är ganska konservativ, eftersom den ju mest består av välmående bondfolk".

Linnéa Andersson beskriver rösträttsarbetet i Alfta, Ovanåker och Voxna och uttrycker besvikelse över att vitbandisterna inte gjort mer för saken. Klicka på dokumentet för att läsa hela brevet.

I mars 1914 är Gerda Modén i Gefle FKPR klar med en fantastiskt detaljerad sammanställning av resultaten av namninsamlingen i länet. I Hälsingland har 496 listor med 9 145 namn samlats in och i Gästrikland 465 listor med 9 229 namn. Totalt 18 374 namnunderskrifter från länet. Klicka på dokumentet för att läsa det.

Gerda Modéns sammanställning med information om civilstånd, yrken och ålder på alla i Gävleborgs län som skrivit under kravet på kvinnors rösträtt. Namn på alla som skrev på för rösträtten återfinns här hos Riksarkivet. 

LKPR samlar in listorna från hela landet, de binds i 30 band och finns fotograferade med Elin Wägner. De 351 454 namnunderskrifterna överlämnas till riksdagens första kammare, men det dröjer ytterligare sju år innan rösträtt för kvinnor blir verklighet på riksdagsnivå.

Elin Wägner med de 30 banden namnunderskrifter för kvinnors rösträtt. Bildkälla Wikimedia commons.

Läs gärna ett tidigare blogginlägg om FKPR och deras fina standar genom att klicka på länken: En skog av vita standar.

Listorna med namn på dem som skrev under på kravet 1913 har Riksarkivet digitaliserat, klicka på länken här för att komma dit. 

Camilla Larsson  

Starka kvinnor i rörelse

Gefle Kvinnliga Gymnastikförening den 24 april 1931

Långt innan allmän rösträtt infördes i Sverige var kvinnor aktiva i föreningslivet. Ett fint exmpel med spännande kvinnoprofiler är Gefle Kvinnliga Gymnastikförening, som några lärare i en gymnastikgrupp startade på Högre flickskolan 1891. Ida Wikner, Tekla Swedlund och andra ville med föreningen erbjuda kvinnor mellan 15 och 45 år organiserad friskgymnastik, som det kallades.

I början hade gymnasterna sina träningar i ett klassrum på Högre flickskolan, där fler av dem också arbetade. Skolan grundades och drevs av Karolina Själander, som var en ivrig förespråkare för fysisk aktivitet och gymnastik för både elever och lärare. Hon levde kanske som hon lärde för hon deltog själv i gymnastiken.

Organiserad friskgymnastik - bra för det mesta! Ett kort med information om nya träningstider för medlemmarna i gymnastikföreningen. 

Karolina Själander var en känd person i Gävle, engagerad och drivande i flera föreningar. Hon hade starka åsikter om kvinnors rätt till utbildning och politisk rösträtt, hon var kristen, nykterist och vegetarian. Hennes engagemang för kvinnors politiska rättigheter ledde till att hon valdes till ordförande i lokalföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (FKPR) från starten 1903 fram till den allmänna rösträttens införande. Och som en direkt följd av den blev Karolina Själander en av de första kvinnorna att ta plats i stadsfullmäktige som 70-åring, då som representant för Gefle Moderata Förening.

Karolina Själander 70 år

Tekla Swedlund kom tillbaka till Gävle och gymnastikföreningen efter några år, då i rollen som tränare. Dessförinnan hade Swedlund som en av 25 kvinnor tagit examen som gymnastikdirektör på Gymnastiska Centralinstitutet i Stockholm (GIH) år 1893. Efter det åkte hon till USA och arbetade som sjukgymnast en period innan hon återvände till Gävle.

Tekla Swedlund

I USA hade Tekla Swedlund fått upp ögonen för en då okänd sport i Sverige - basket - som hon också lät deltagarna i Gefle Kvinnliga Gymnastikförening prova. Idag anses Swedberg vara den som introducerade basket i Sverige.

I 23 år var Tekla Swedlund tränare i gymnastikföreningen och under många år även dess ordförande. Precis som Själander var Swedlund en engagerad föreningsmänniska. Hon drev frågan om husmödrars möjlighet till semester i Gefle Stugförening, där hon också var ordförande i nära 30 år. Båda kvinnorna satt också under en period i styrelsen för Vita Bandet, en kristen nykterhetsförening som höll sina möten på Högre flickskolan.

Fram till 1949 fortsatte Gefle Kvinnliga Gymnastikförening utveckla sin verksamhet för kvinnor och juniorer med träning, märkestagning och uppvisningar. Då uppgick föreningen i nystartade Gefle Gymnastikförening tillsammans med fyra andra föreningar.  

Ett urklipp från Gefle Dagblad inklistrat i Gefle Kvinnliga Gymnastikförenings klippbok. 

Camilla Larsson

En skog av vita standar

Gävle FKPRs standar som sedan januari 2015 förvaras på Arkiv Gävleborg. Alla föreningarnas standar skulle utformas efter samma mall. Hur många fanns en gång? Foto:Ulla Ejemar

1916 hade Gävle förening för kvinnans politiska rösträtt broderat färdigt sitt vita standar. Det gula broderiet var utfört på samma sätt som dussintals andra runt om i Sverige. Orten skrevs högst upp, följt av förkortningen FKPR, så det stora broderiet med Justitia, den uppåtgående solen och orden "jus suffragii": ”Rätt att rösta”. Slutligen texten ”Rösträtt för kvinnor!”

I Sverige fanns år 1913 187 stycken föreningar för kvinnans politiska rösträtt. 18 av dem fanns i Gävleborgs län: Alfta, Bollnäs, Bomhus, Färila, Gävle, Hamrånge, Hanebo, Hudiksvall, Hybo, Järvsö, Ljusdal, Norrsundet, Ockelbo, Sandviken, Segersta, Storvik, Söderhamn och Torsåker. Hur många av dessa föreningar broderade och sydde egna vita standar?

Flera FKPR-standar finns bevarade till idag. Karlstad FKPRs finns på Föreningsarkivet i Värmland och kan också ses på web-läromedlet Folk i rörelse: http://www.folkirorelse.se/Kvinnans-medborgarratt . På Föreningsarkivet i Jämtland finns standaret från Bräcke, Ronneby FKPR är ett annat exempel.

Tänk om de standar som otroligt nog finns kvar kunde få mötas igen! Inte så arkivmässigt, men ändå! Som på den här bilden från 1921 när segern firas, där vi bl a ser Karlstad, Kristianstad, Eskilstuna, Stockholm och Ronneby. Bakom Luleå skymtar Gävlestandaret. Ellen Key står i talarstolen framför alla dessa kvinnor från hela Sverige som vunnit kampen för medborgarrätt. Bakom dem en skog av vita standar.
Lisa Engström

Längst fram Ellen Key, längst bak elva av Kvinnliga rösträttsrörelsens vita och gula standar. Gävles nära mitten, halvt skymt. Klicka för en större bild! Fotot från Kvinnsam, Göteborgs universitetsbibliotek

Att vara moderat och rösträttskvinna 1917

"Telefoner" noterade på pärmen till Bollnäs moderata kvinnoklubbs första protokollsbok, bl a högertalaren Edit Kindvalls stockholmsnummer. Klubben bildades i april 1915.

Edit Kindvalls telefonnummer står skrivet på insidan av pärmen till Bollnäs moderata kvinnoklubbs första protokollsbok. Det är ett Stockholmsnummer, men hon var faktiskt från vårt län, närmare bestämt Storvik. På 1910-talet blev hon en av de främsta kvinnliga högertalarna.
Edit Kindvall var med då Bollnäs moderata kvinnoklubb bildades och också vid ett möte 23 maj 1917 då hon höll ett föredrag om kvinnan och den politiska rösträtten. Efteråt skulle klubben ta ställning till frågan. Av protokollet framgår beslutet att "inte kräfva rösträtt, men vilja vi ej heller motsätta oss den -  ifall högern anse sig böra föra fram frågan."

Protokoll vid möte med Bollnäs Moderata kvinnoklubb 23 maj 1917. Klicka för en större bild!

I diskussionen deltog föreningsmedlemmarna, men också ombudsmannen Gullander och löjtnant Holmström, två prominenta, manliga medlemmar av högerpartiet. Kvinnoklubbens ordförande Sigrid von Schultz var också ordförande i Föreningen för kvinnans politiska rösträtt i Bollnäs. Självklart var hon positiv till rösträtten. Högern var ett parti som motsatte sig den kvinnliga rösträtten, men partiets kvinnor var ofta aktiva i rösträttskampen.

Protokollet väcker många frågor: Vilken vinkling hade Edit Kindvall på sitt föredrag? Varför var de två högermännen närvarande och hur påverkade de diskussionen? Vad tyckte de "vanliga" medlemmarna i kvinnoklubben om kvinnans rösträtt? Men protokollet ger bara antydningar, den "liffulla" diskussionen finns inte återgiven, läsningen sker mellan raderna.
Lisa Engström

Åmot och valet 1911

Socialdemokraternas röda bil utanför Arbetarbladets expedition i Gävle, på väg ut på turné. I baksätet i vidbrättad hatt sitter den stora stjärnan, den man vill höra i Åmot, redaktören och riksdagskandidaten Fabian Månsson.

Vi har idag haft besök af "den röde bil" med ett öfverdådigt bra föredrag af Herr Lundgrehn. Åhörareantalet var mot förmodan stort. Det var väl för att få höra herr Månsson som man bröt sig lös så mangrant, och anletena mulnade visserligen en liten stund, när man erfor att herr Månsson icke var med, men de skeno åter upp, ja de strålade. Brev från Ruben Hällberg i Åmotsbruk 24/8 1911

Ljus och Jords notis om Röda bilens besök i Åmot, Jädraås och Ockelbo 24/8 1911. Fabian Månsson talade i Jädraås och Ockelbo, men inte i Åmot!

Brevskrivaren Ruben Hällberg har lyckats få ett socialistiskt föredrag till Åmot strax före riksdagsvalet 1911. I ett brev några veckor tidigare förklarar han att Åmotbornas "politiska jag" är "ett barn med barnasinne hos många icke ens är fött ännu". Nyligen har Åmot besökts av högerns blå bil, något som inte varit riktigt bra för "jaget". Det behövs en röd bil!
Varför har man då inget utvecklat "politiskt jag" i Åmot? 1911 års riksdagsval var det första med allmän manlig rösträtt. De ekonomiska trösklar som tidigare reglerade rösträtten var borta och släppte därför fram hela den manliga arbetarklassen (om man inte var diskvalificerad på något annat sätt) till valurnorna. Att så många skulle rösta för första gången skapade Sveriges första riktiga valrörelse, där bilen blev en viktig aktör.
Nedan syns den "röda bilens" planerade veckolånga turné genom länet med start i Bergsjö och mål i Torsåker. Söndagen den 20 augusti var 6 möten inplanerade. Bilen gjorde det möjligt. Den 24 augusti var planen att stoppa i Ockelbo, men det blev alltså även ett föredrag i Åmot och ett i Jädraås samma dag.
Men det stora dragplåstret, stjärntalaren, den hett eftertraktade Fabian Månsson var inte med i Åmot. Ruben Hällberg skriver:
"Han måste nog komma hit och lugna sinnena någon kväll nästa vecka". Hela Rubens brev kan du läsa som PDF här!
Lisa Engström

Plan för en av röda bilens turnéer i länet. Längst ner står den viktiga frågan nedtecknad: "Skall Fabian Månsson medfölja på dessa möten?" Dokumentet är liksom Rubens brev hämtat ur Gävleborgs socialdemokratiska partidistrikts omfattande korrespondens 1911.

Att ha för mycket på hjärtat

Visst fanns det en kvinnlig rösträttsförening i Söderhamn 1906, men det var inte de själva som annonserade i Barnens dag-tidningen samma år. Skriften, fylld av interna och ibland ganska plumpa skämt, finns bevarad i Söderhamns jultomteförenings arkiv.
Varför denna skämtannons? På ett godmodigt sätt upplysa världen om att arbete för kvinnans rösträtt förekommer? Driva gäck med detta arbete? Utpeka kvinnorna, säkert välkända i staden, som hade lite för mycket på hjärtat? Man vill gärna föreställa sig att en och annan kvinna i Söderhamn mörknade i synen och bet ihop av ilska av den här smådumma annonsen. Eller var det bara glada skratt i stan på Barnens dag?
Som redaktionen själv skriver: "DAGENS BARN är föga allvarlig och får således ej tagas på allvar, utan den är en ganska skämtsam tidning och har endast ett allvarligt syfte: att få in pengar. Våra artiklar äro inte elaka, och ingen har derför rättighet att bli förargad."
Lisa Engström

Frihet eller tvång - valåret 1944

Den 3 september 1944 talade högerledaren Gösta Bagge i Sagabiografen i Gävle. Tanken var ursprungligen att mötet skulle hållas i det fria men fick, på grund av ruskväder, flyttas inomhus. Det var bara några veckor kvar till valdagen den 17 september.

Världskriget gick mot sitt slut och valet kom mycket att handa om hur Sverige skulle se ut efter freden. Socialdemokraterna, med statsminister Per Albin Hansson i spetsen, propagerade för en bred samverkan - dock avvisades Sveriges kommunistiska parti.

Gösta Bagge pekade på farorna med socialisering, enligt honom skulle ett sådant samhälle vara ett "de mjuka ryggarnas samhälle". Rädslan för kommunismen var fortfarande påtaglig och Sven Linderot, partiets ordförande, fick t ex inte framträda i radion men det fick Gösta Bagge. Den 15 september, kl 19.30 var det dags att slå på radion för att lyssna till partiledarens ord.

De som fick rösta i detta val måste vara 23 år, inte vara under förmyndarskap eller satta i konkurs och inte heller haft långvarigt stöd från fattigvården. För första gången var det möjligt att poströsta.

Valresultatet visade på en kraftig minskning av rösterna för så väl Per Albin Hanssons parti (-7,2 %) som Gösta Bagges (-1,1 %) medan kommunisterna gick starkt fram (+ 6,8 %). Gösta Bagge avgick som högerledare efter valet och efterträddes av Fritiof Domö.
Barbro Eriksson

Rösträttstalaren - inte alltid välkommen



Breven i Gelfeborgs läns rösträttsförbunds korrespondens
 speglar rösträttskampens föga glamorösa vardag.

”…får meddela att ifrågavarande rösträttstalare ej bör förlora tid med att besöka Bergvik” skriver P Pettersson till Gefleborgs läns rösträttsförbund i juli 1895.

Rösträtten kom sent i Sverige, efter flera decenniers hård kamp för att först män och sedan kvinnor skulle få fullvärdigt medborgarskap. Därmed inte sagt att rösträtten var hett efterlängtad i alla läger.

Om detta vittnar de bevarade arkiven från rösträttsorganisationerna. Rösträttsförbunden, de lokala kommunalföreningarna och kvinnornas rösträttsföreningar hade alla en utbredd likgiltighet och motsträvighet att tampas med.