Husmödrarnas finska resa

Gruppen med lanthusmödrar från Gävleborg på Senatstorget i Helsingfors 1948. Hushållningssällskapets hemkonsulent Ingrid Frendin leder gruppen. Foto ur Gävleborgs läns hushållningssällskaps arkiv.

Märta Eriksson 47 år från Nordsjö, Järvsö, var en av 19 lanthusmödrar från Gävleborg som i juni 1948 reste till Finland. Resan var en studie- och utbytesresa med syfte att bryta de finska husmödrarnas isolering från krigsåren och att få en inblick i lanthushållningen i Finland under de svåra förhållandena. Att visa den modernisering som skett inom det svenska jordbruket (och outtalat inte i det finska) var viktig vid de finska kvinnornas besök under juli månad.

Resorna är noga dokumenterade i reseledaren, hemkonsulent Ingrid Frendins redogörelser.

Programmet i Finland var hektiskt med besök på lanthushållsskolor, bondgårdar och egnahemsområden. Det nyss slutade kriget påverkade besöket starkt: Hjältegravarna i Helsingfors besöktes liksom nybyggarhem för evakuerade karelare. I Helsingfors fanns tid avsatt för besök hos fadderbarn och deras familjer. Gävleborgarna fick också ett bastubad vid Mannerheims jaktstuga.

Saara Hyrkäs, 56 år från Järvenpää och de andra finska deltagarna gjorde huvudstaden innan resan gick vidare till Gävleborg där 51,5 mil i buss tillryggalades på 4 dagar. Bland mycket annat hann man med Hamrångeortens andelstvätteri, Kråköns fiskeläge, Nytorps lantmannaskola i Arbrå och ett besök hos Olanders och hemmansägare Britta Eliasson i Norr-Edsbyn.

 "Denna studieresa kommer säkerligen för deltagarna att bli ett minne för livet" skrev Ingrid Frendin i en artikel i Hushållningssällskapets tidskrift (nr 4/1948). Läs artikeln i sin helhet här!
Lisa Engström

Vid Leppäniemi gård hos familjen Kassari.

Efter bastubadet vid Mannerheims jaktstuga. Klicka för en större bild!

En dagsinkomst mot nöden

Anslaget informerar om en av de insatser för Europahjälpen som man gjorde vid Hofors bruk. Självklart kunde det vara tufft att skänka en hel dagsinkomst på ett bräde, så vid det här tillfället delades avdraget upp på tre löningstillfällen. Det gick också att stå utanför kampanjen. Ur Metallindustriarbetareförbundet avd 169 Hofors arkiv.

I början av 1946 startade Europahjälpen, frivilligorganisationernas samarbete för att lindra nöden efter andra världskriget. I Sverige var Rädda barnen och Röda korset drivande, men i princip hela föreningslivet och även näringslivet kom att engageras. Ett axplock från Rädda barnens lokalföreningar i länet kan ge en bild av vilka former hjälparbetet tog sig:

Järvsö 1946: 500 dockor och djur och 53 bilderböcker tillverkades, stöptes 25 kg ljus
Färila 1947: 1905 kg kläder och skor till Europahjälpen
Sandviken 1947: 98 dussin skedar till barnhem insamlade via folkskolorna.
Hofors 1947: 150 kg insamlade handdukar och lakan.
Bollnäs 1949: 356 plagg till till ett flyktingläger i Schleswig Holstein
Hudiksvall 1949: 1200 kg kläder till Europahjälpen.
Ljusdal 1949: Skriv- och ritmateriel till flyktingläger i Europa
Söderhamn 1949: 5000 snygga klädesplagg och skodon till Grekland och Tyskland. 150 par stickade babybyxor, 2087 dockor, rutfiltar m m av syföreningen och stadens telefonister.

Det som kanske inbringade mest i reda pengar var initiativet att ge dagsinkomster till Europahjälpen. "Giv en halv dagsinkomst” inbringade 76 909 kr till Europahjälpen bara i Sandviken 1947. Det är också ett exempel på hur näringsliv och föreningar samarbetade kring hjälparbete. På affischen ovan kan man läsa hur det rent praktiskt gick till i Hofors 1946. Brevet nedan skickades från Tobaksindustriarbetareförbundet avd 3 i Gävle där man ber att få arbeta extra en söndag till förmån för Europahjälpen.

1950 avslutades Europahjälpen, men frivilligorganisationernas verksamhet fortsatte att domineras av nöden i Europa. Läs t ex om bidrag till ett barnhem i Ungern 1957 här.

Lisa Engström

Ur Tobaksindustriarbetareförbundet avd 3, korrespondens 1948. Klicka för en större bild!

En glimt av krigets helvete i Torsåker

"Människorna lida. De hata. De äro fyllda av hopplöshet och kunna ej se fram mot ett mål. Nöden fortsätter. Hjälpen måste också fortsätta."

Orden är pastor Einar Sparrstedts vid ett föredrag på Röda korset i Torsåker 1 februari 1947. Pastorn, vid den tiden verksam i Högbo kyrka, har besökt den svenska hjälpverksamheten i gränsområdet mellan Polen och Tyskland.
1945 blev Masurien, som tidigare tillhörde Ostpreussen, en del av Polen. Einar Sparrstedt vittnar om hur tyskar som blivit kvar hatas av polackerna, samtidigt som de som flytt över gränsen ses som "Tysklands parias". Oavsett nationalitet och språk vet eländet inga gränser, med svält, kyla, sjukdomar och tragiska livsöden. Och, som pastorn framhåller, känslor som hat och hopplöshet.

Folk i Sverige var väl informerade om vad som hände i Europa under och efter andra världskriget, och det var inte bara tidningar och radio som var källan. Många, många tog del av vittnesbörden direkt, i form av föredragshållare och vittnen. Idag kan också vi ta del av pastor Sparrstedts föredrag eftersom det noggrant återgavs i protokollet.
Lisa Engström

"Inom Mazuriens bebodda delar fingo nu 1500 barn ett mål mat för var dag. Trots kylan voro barnen utan strumpor och med träskor. Tuberkulos var utbredd ända till 80%" Torsåkers lokalavdelning av Röda korset, protokoll 1 februari 1947.

På Edsbyverkens stolar i Ungern

Personalen på barnhemmet i Pecél satte hösten 1957 samman ett album med bilder som visar hur möbler, kläder och leksaker från Rädda barnen i Gävleborg kommit till användning. Albumet finns i Rädda Barnen Gävleborgs arkiv.

1945 tog striderna i andra världskriget slut och Europa låg i ruiner. Hur var det med människorna? Hur mådde Europas befolkningar efter världskrigets slut, då ohyggligt många dött i strider, mördats och torterats i utrotningsläger, svultit och genomlevt ofattbara fasor?
De psykiska och fysiska trauman många led av fortplantades i släktleden och gjorde att barnhemmen i Europa var överfyllda många decennier efter 1945. Det är en viktig historisk läxa att krigets verkningar inte tar slut när striderna gör det.

Ungern var ett av de länder som svenska ideella krafter inriktade sitt hjälparbete på. Ännu större blev behovet efter Sovjetinvasionen 1956 då många ungrare dog, flydde eller skickades till arbetsläger. 1957 beslutade Rädda barnen i Gävleborg att helutrusta ett barnhem för 150 barn i Pecél nära Budapest. Med hjälp av sina 11 lokalföreningar kunde möbler, sängutrustningar, leksaker och barnkläder till ett värde av 60 000 kr skickas till barnhemmet.

Möblerna köptes in, bland annat från Edsbyverken, även madrasser köptes färdiga. Kläder, leksaker och sysselsättningsmaterial samlades in eller tillverkades av lokalföreningarna. Till exempel bidrog Järvsö med 25 pyjamasar och Korsnäsverken med 30 yllefiltar samt leksaker. Bollnäs skickade 2 300 kr, Gävle bidrog med 3000 till barnplagg och sängkläder
Lisa Engström

Ur Rädda barnens distriktsförbunds verksamhetsberättelse för år 1957. Klicka för en större bild!

En liten flicka får demonstrera babykläder och leksaker som kommit från Sverige. De flesta av barnen på barnhemmet var i åldern 1-3 år.

Stolar och bord till barnhemmet i Pécel köptes från Edsbyverken

En påskhälsning från Västtyskland



Påskhälsning och brev från tyska fadderbarn till
Rädda barnen i Hofors på 50-talet.

Nödlidande i andra länder blev en bit in på 1900-talet en angelägenhet för det svenska föreningslivet.

Första världskriget var den första stora händelse som drog igång ett febrilt hjälparbete. 30- och 40-talen och de katastrofala händelserna i Europa engagerade så gott som hela svenska folket, och även efterkrigstiden var en intensiv period för hjälporganisationerna.