Vita bandet lär ut konsten att sy skor

Under första världskriget var det brist på många varor, bland annat skor och många människor hade det svårt ekonomiskt. Inom föreningslivet fanns stort engagemang att hjälpa.Vita Bandet, en ekumenisk kvinno- och nykterhetsorganisation, var en av dessa föreningar. Den första i Sverige bildades 1900 i Stockholm. Rörelsen spreds över hela landet och många lokalföreningar bildades, i Hudiksvall bildades en redan 1902. Där engagerade sig medlemmarna i social verksamhet och bedrev såväl teoretiska som praktiska utbildningar.

Vita bandets protokollsbok i Arkiv Gävleborg.

I Vita Bandets protokollsbok från 20 november 1918 berättas om hur Fru Rodenstam föreslog att det skulle hålla hemskomakerikurser. Hon berättade om kurser som H.M. Drottningens Centralkommitté bekostade och som fröken Ebba Fick från Gävle höll i. Rodenstam fick i uppdrag att kontakta fröken Fick för att snarast möjligt anordna en kurs. Fru Hultman föreslog att ett rum på Sjömanshemmet skulle kunna användas som lokal. De skulle kontakta livsmedelsnämnden för att få ett bidrag, men även göra en lista för att samla in bidrag till kursen, samt annonsera i tidningarna.  

              

Kursledaren Ebba Fick var föreståndarinna för Gästriklands hemslöjdsförening och hon hade fått stipendium av H.M. Drottningens centralkommitté för att utbilda sig inom skomakeri i Tyskland. Ebba Fick kom senare att få en framträdande roll inom hemslöjdsrörelsen och 1935 utnämndes hon till statens hemslöjdskonsulent.

Ebba Fick. Foto Carl Larsson/Länsmuseet Gävleborg.

I Vita Bandets protokollsbok från 1919 den 16 oktober beskrivs hur fru Rodenstam redogör för kurserna. En kurs i februari omfattade fem dagar med sex timslånga lektioner varje dag. Hyvelbänkar, symaskiner och snickeriverktyg lånades i folkskolan av skolstyrelsen och av enskilda personer. Fröken Fick hade med sig läster, material och verktyg för skomakeri.

Det var ett stort intresse för kursen, det kom fler än beräknat, ett trettiotal, men ”det skedde ingen gallring utan elevantalet fick bli dubbelt mot det vanliga”. Det kom snabbt önskemål om flera kurser. Fröken Fick hade inte möjlighet att hålla flera kurser, men fru Rodenstam hade bett en fackman, herr Anagrius, att besöka kursen för att sedan kunna vara behjälplig vid fortsatta kurser. Enligt redogörelsen var det också en del av eleverna som senare höll i kurser. Inte mindre än femton kvinnor finns omnämnda och verkar ha hjälpt till. Totalt blev det fem kurser i Vita Bandets regi.

När kurserna var slut fick Hudiksvalls Arbetsstuga 25 läster som gåva, de kunde sedan lånas hem genom hemslöjden i 14 dagar mot en pant av 3 kr.

Utdrag ur bilaga till protokollet som berättar om kurserna i skomakeri. 

Under kurserna tillverkades totalt 302 par skor. Den äldsta eleven var 83 år och den yngsta var 11 år. Avslutningsvis i redogörelsen berättas att en av eleverna, Hilma Petterson, åtog sig att tillverka gymnastikskor efter modeller från kursen till klass 3 för folkskolan. ”hvadan hela skolan skulle få hemgjorda gymnastikskor - en betydande besparing för många hem”.

Skulle någon i dag ta på sig uppgiften att göra hemgjorda gymnastikskor till en hel klass?

Solveig Östlund Blomgren

Signe åker spark till sina patienter

Signe Kjellberg jobbade som distriktssköterska i Näsviken i slutet av 1930-talet. Hon föddes i Blekinge 1894 som en av tre systrar. Så småningom hamnade hon och den yngsta systern i Gävleborg. Signe i Forsa och Adina i Hudiksvall.   

Första sidan i Signe Kjellbergs distriktssköterskedagbok.

Signes förde dagbok över sina sjukbesök. På många sätt liknar den journalanteckningar och beskriver de 482 patienter hon besökte i Näsvikens distrikt från februari till oktober 1939. Men boken inleds med två personliga noteringar: 

"Resa ifrån Svärdsjö till Näsviken. Ordnat med flyttningen." Anteckningar ur Signes dagbok från den första och andra februari 1939.

Förutom datum för besöket och patientens namn, ålder, yrke och adress, har Signe antecknat om hon anlitat läkare, vilken vård hon gett, färdsätt till patienten, längd på varje besök, om hon vakat, antal besök hos samma patient och om besöket var på dagen eller natten.

Hennes arbetsuppgifter varierar. Signe spritar av finnar i näsan, tar temp och puls, gör liksvepningar, lägger VVO (våtvarma omslag) på fingrar och knän, upptäcker scharlakansfeber, tar tuberkulinprov, hänvisar till tandläkare, lägger om brännskador, baddar ögon med borsyra, spolar vaxproppar och misstänker tumörer, strypsjuka och lunginflammation.

I sista kolumnen "Anmärkningar" beskriver Signe sina observationer, patienternas besvär och diagnoser. Det står "Susningar i öronen efter snuva", "Temp 38.1 Barnet verkar slött o undernärt. Utslag." och "Blivit trampad på fotleden för en vecka sedan av en ko".

Miljöskada, röda hund och infekterade sår är några exempel på besvär som Signe mötte hos de 482 patienter hon gjorde hembesök hos. 

I vissa noteringar skymtar en annan tid och kunskap om kroppen. Andra synsätt. Som den mycket nervösa 58-åriga änkefrun som behandlas med vaginalsköljning för sina besvär, en 33-årig zigenarfru med hysteriska anfall som behandlas med lavemang, eller det nysteriliserade 23-åriga affärsbiträdet med epilepsi som Signe lägger om såret på.

Doktor Ahlbom genomförde skolundersökningar i Näsvikensområdet. Signe förbereder barnen på Hamre, Näsvikens och Dalens skolor genom att väga och mäta dem. I maj väljer hon och dispensärsköterskan ut sju barn från Näsviken till kolonivistelse.

På Röda Korsets arbetsafton i Näsviken är Signe med och syr sjukvårdsutrustning. I september får hon ett reservförråd av förband av föreningen.

Under vintermånaderna tar Signe sparken till patienterna om avståndet är mellan 500 meter och 2.5 km. Annars går eller cyklar hon. Är det 4 km eller längre åker hon bil. Om det är hon själv eller någon annan som kör syns inte i anteckningarna.   

På Arkiv Gävleborg finns ett nittiotal bevarade person- och släktarkiv. Av dessa är Signe Kjellbergs dagbok ett litet intressant exempel.

Camilla Larsson 

En emigranthistoria från Forsa

Forsa Ångsåg där Per Persson Nordquist arbetade. 

I slutet av 1850-talet byggdes ångsågen vid Hamre ström i Forsa. Sågen bekostades av engelskt kapital och virket dit flottades lång väg, bland annat från skogar i Härjedalen. Sågverket lockade många arbetare från Värmland, en av dem Per Persson Nordquist från Övre Värnäs.

1861 bor sågverksarbetaren Per Persson Nordquist intill den nyanlagda sågen med hustrun Lena Greta Ersdotter från Vattrång i Harmånger. De får sitt första barn, Erik, redan samma år.

Tack vare Forsa baptistförsamlings arkiv vet vi mer om paret och deras familj. Troligen nås de av väckelsen  under tidigt 1870-tal. Deras yngsta barn, födda 1871 och 1874, blir nämligen inte döpta i kyrkan. Som baptister förespråkar de vuxendop, inte statskyrkans barndop.

I slutet på 1870-talet har baptisterna i Forsa blivit så många att de behöver ett eget bönhus. Huset ska ligga i Funsta, vara 60 fot långt och 32 fot brett och rymma två salar, en större och en mindre som också kan fungera som skolsal.

Elimkapellet i Funsta cirka 1915. Bild ur Forsa baptistförsamlings arkiv.

Per Persson Nordquist väljs in i styrelsen för ”Sällskapet för befrämjande av upplysning och sedlighet”, den förening inom församlingen som ansvarar för bönhusbygget. Baptisterna bildar också en syförening som ska dra in pengar till husbygget. Nordquists tonåriga dotter Karin är aktiv i syföreningen. Hon är senare också tidvis lärare i församlingens söndagsskola.

Kassaboken från 1882 visar att P Nordquist bidrar med fem kronor till kapellets "Wermeapparater"

Skolan är viktig för baptisterna. De startar en söndagsskola och driver en kort period även en vardagsskola. I vardagsskolan lär sig barnen räkna, läsa och skriva utöver Bibelkunskapen. Barnen Nordquist är inskrivna skolan, det visar sparade deltagarförteckningar.

Karin Persdotter, Erick Persson och Petter Persson vid Ångsågen finns 1879 på listan från församlingens skola. De är alla barn till Per Persson Nordquist.  

Livet i församlingen kretsar mycket kring hur man ska vara som god kristen. Moralen är sträng. Den som super, ställer till med bråk eller har utomäktenskapliga förbindelser blir föremål för tillrättavisning eller uteslutning.

Karin Nordquist, parets enda dotter, som varit så aktiv i församlingen blir till slut också utsatt för församlingens hårda granskning. Protokollet från 25 mars 1883 berättar att Karin erkänt att hon hade kontakt med en ”ogudaktig”, en man utanför församlingen. Nordin, en av församlingsmedlemmarna, varnade henne för att förhållandet var ”en frestelse ifrån Satan”.

1883 ställs Karin Nordquist till svars för att hon träffar en "ogudacktig" yngling. Hela protokollet finns att läsa här. Texten finns också i en utskriven mer lättläst variant här.

Vi vet inte hur det gick med Karins förhållande, men vi vet att pappa Per Nordquist redan samma vår meddelar att han ska emigrera till Amerika. I maj 1883 tar han två av sönerna, Eric och Carl Johan, med sig över Atlanten. Året därpå ansluter mamma Lena Greta tillsammans med barnen Karin, Gustav, Petter och Emil.

Forsa baptistförsamling bildades 1856. Under församlingens första tjugo år emigrerade elva av medlemmarna med familjer till Nordamerika, det framgår av en historik sammanställd till församlingens 20-årsjubileum.
Ulla Ejemar

Regnskydd i evenemangsbranschen

Försäkringsbrevet som garanterar ersättning vid regn.

Att arrangera tävlingar och evenemang utomhus är alltid ett äventyr. Ska det regna så att folk sviker?
Tur då att det finns regnförsäkring! I arkiven finns flera exempel på just regnförsäkringar.

Hudiksvalls kanotklubb köpte en regnförsäkring för 32 kronor när den arrangerade en kanottävling 22 augusti 1937. Då kunde klubben få ut som mest 200 kronor i ersättning om regn skulle ruinera arrangemanget. Redan vid en regnmängd på 1 mm skulle försäkringen falla ut, förutsatt att dropparna kom mellan 11.00 och 13.00. Försäkringsbolaget hade ett ombud på plats redo att mäta regnmängden. 

Hur det blev med vädret den där dagen i Hudiksvall berättar inte källorna. Däremot verkar det ha blivit uppehåll i Ockelbo 11-12 augusti 1945.

Ockelbo IF ordnade fest på idrottsplatsen med dragplåster som Cotton Swingers från Sandviken och Lennarts Svingkvintett. Redovisningen visar att arrangemanget gav ett tillskott i klubbkassan på 66 kronor och 85 öre. Och då hade de ändå betalat 72 kronor i regnförsäkring. 

Ulla Ejemar

Klicka på bilden för att läsa redovisningen!

Flax – en segelbåt med stil

Varje båt i sällskapet registrerades noggrant.

Visst är det vackert? Certifikatet som Hudiksvalls segelsällskap utfärdade för segelbåten Flax 1907. Det tryckta certifikatet är omsorgsfullt utformat och ifyllt med en oklanderlig handstil, men så var det också Flax ägare själv som höll i pennan. Flax ägdes nämligen av banktjänstemannen E Johansson som också var kassör i Hudiksvalls segelsällskap.

Segelsällskapet har vårdat sig om sin historia. Arkivet spänner från 1886 till nutid och finns bevarat i Arkiv Gävleborg. I arkivet finns bland annat tävlingshandlingar. Av dem kan vi läsa ut att Flax kämpade på rätt länge.  

På 20-talet ägdes hon av A Karlsson och var då en av 20-talet båtar registrerade i sällskapet. Karlsson och Flax seglade hem vinsten i ”Guldsmed Lundins vandringspris” tre gånger. Först 1922, därefter 1923 och 1925. Tävlingsbanan gick via Enbärsskär, Aftonvardsskär, Olmsundet och åter till Enbärsskär. Tredje vinsten innebar att Flax bärgade pokalen för gott. Samma år vann hon dessutom pris i ”Vikingahornet” och året därpå ”Joh Lundholms vandringspris”.

Sista gången hon återfinns i handlingarna är 1928. Den 15 juli det året deltog Flax i klassen ”Omoderna fartyg” i en seglats Agön runt. Flax med seglaren Sven Persson fick pris för ”strapatsfull segling”, en motivering som uppfanns för dagen för den är antecknad för hand i en i övrigt maskinskriven prislista. Vad som hände kan vi bara fantisera om.

Ulla Ejemar 

O-ringen i Hälsingland 1981

6052 ekipage med ca 18 000 människor bodde på campingen på Moheds flygfält under O-ringen 1981. Väntan på incheckning var 3 timmar som mest.

Ett myller av människor, bilar och inte minst husvagnar när Moheds flygfält var centralförläggning för O-ringen 1981. I Hälsinglands orienteringsförbund finns tävlingen mycket fint dokumenterad med alla organisationskommittéernas protokoll och redogörelser, resultat, pressklipp, bilder och trycksaker.

Mohed har stått värd för världens största orienteringstävling två gånger sedan dess, men inte varit nära de drygt 20 000 deltagare som var med 1981. (Toppnoteringen hittills är Falun 1985 med 25 000 deltagare). Barnpassning, kiosker, disko i flyghangaren, matservering, dusch- och toalett, sjukvård, bussar till etapperna, cykeluthyrning, gudstjänster. Vilket jobb orienteringsförbundet och de lokala idrottsklubbarna lade ner!

Så var det ju själva tävlingen också. Etapperna gick i Alfta, Bollnäs, Hudiksvall och två i anslutning till centralorten. Nytt för året var att etappernas data skyndsamt fraktades till datacentralen på Statt i Söderhamn med hjälp av Bollnäs motorcykelklubb! Det var före de trådlösa nätverkens tid...
Lisa Engström

Dekal ur Hälsinglands orienteringsförbunds arkiv

Mängden husvagnar ökade markant för varje år vid den här tiden. Köbildning mellan Bergvik och Mo.

Menyn på idrottsgården skrevs ut på fem språk. Bl a serverades Saucisse Stroganoff. Klicka för en större bild!

Till frysboxens lov

"Man hör ofta husmödrar på landet, som berättar, att de inte kan förstå, hur de förr kunde klara sig utan frys"
Så skriver Gävleborgs hushållningssällskaps hemkonsulent Maggie Bank 1961.

Torrsaltning av fläsk på slaktkurs i Fjärdsäter, Delsbo 1945. Husmodern på gården hade de 12 deltagarna i hemmet under fyra dagar och fick i utbyte arbetet med hemslakten utfört. Centralt i bilden hemkonsulent Ingrid Frendin.

Bara 15 år tidigare höll hemkonsulenterna populära slaktkurser på gårdar i länet där torrsaltning var en av konserveringsmetoderna. Att frysa in kött stod inte på programmet. Ordet "frysbox" ska ha förekommit i svenska media för första gången 1948.
Men sen gick det fort. 1950 rapporterar hemkonsulenten att många lanthem i Gävleborgs län har skaffat frysbox. Samma år ser vi den första djupfrysningskursen i Hushållningssällskapets regi. Platsen är Kilafors och kursen samlar 70 deltagare.

"Fru Bäccman, lycklig ägare till en djupfrysningsbox, märke Westinghouse, visar den stolt för hemkonsulenten." Hemkonsulenten Ingrid Frendin står till vänster på den här bilden från 1950.

1960 har slaktkurserna bytt namn till "tillvaratagande av slakt och djupfrysning". Fortfarande är det ett imponerande brett program med styckning, tillagning och konservering, men det är tydligt att  frysboxen och andra hushållsmaskiner klivit fram i rampljuset. På ett par decennier blev djupfrysningen oumbärlig och de äldre konserveringsmetoderna arkiverades successivt. Gävleborgs hushållningssällskaps arkiv är en fantastisk källa till historien om hemmens modernisering!
Lisa Engström

Deltagare vid en av kurserna i "tillvaratagande av slakt och djupfrysning" på Kungsgårdens studiegård under 60-talets första år. Samtliga bilder ur Gävleborgs läns hushållningssällskaps arkiv.

Damernas första år i tävlingsspåren

Gunhild Nilsson och Aldna Wattman, Hudiksvalls IF

Varför hade två flickor skidorna med sig i fotoateljén och tog sin bild med ytterkläderna på mot en bakgrund av dimma och fjällbjörkar? Jo, därför att de var skidlöpare. Den ena flickan är Gunhild Nilsson, den andra Aldna Wattman och båda tävlade för Hudiksvalls IF. Bilden är tagen i mars 1919, precis när skidlöpning för damer hade börjat ta fart.

Hälsinglands idrottsförbund ordnade för första gången en damtävling i samband med skid-DM 1915. Nedan syns tävlingsprotokollet för DM 1916, då det för första gången var ett officiellt mästerskap som damerna tävlade om. Hälsingemästarinna blev Karin Jonsson från Bollnäs GIF.

Ur Hälsinglands Idrottsförbunds arkiv. Det finns en omfattande serie med tävlingsresultat för olika idrotter från 1905 och framåt i idrottsförbundets arkiv.

I Hälsingland var skidlöparna nationellt mycket framgångsrika under sina första år i tävlingsspåren. I Bollnäs fanns ett helt gäng med damer som höll mycket hög klass. Bollnäs vann lagtävlingen vid SM ett flertal gånger kring 1920 och stod i en klass för sig på distriktsmästerskapen. 

Trots att utbudet var begränsat till en distans fanns det många tävlingar att delta i. När herrarna åkte 30 km åkte damerna 10, när herrarna åkte 60 km åkte damerna 10 och när herrarna tävlade i budkavle åkte damerna 10 km. Det kom att dröja ända till 1980-talet innan damerna fick åka längre distanser än milen.

Aldna Wattman deltog i distriktsmästerskapen 1918 och 1919 och i ett par lokala tävlingar.  1919 deltog hon även vid SM i Falun. Sedan försvinner hennes namn ur tävlingslistorna. Gunhild Nilsson återfinns där bara vid ett tillfälle, då DM körs i Hudiksvall 1919. Två korta och föga sensationella idrottskarriärer, men förevigade i en fotoateljé. För när andra unga kvinnor gick till fotografen klädda i sina bästa klänningar, valde Aldna och Gunhild att spänna på sig skidorna. 1919 var de skidlöpare.

Lisa Engström

Bilden från DM på skidor i Stugsund 1928. Från vänster Maiy Åslund, Maggie Söderlund, Alfhild Nyman, samtliga Stugsunds IK