Flaggdag hyllar kvinnorna och rösträtten

Här är de - några av alla tusentals kvinnor i länet som kämpade för att få rösträtt. Just de här nio var dessutom nyckelpersoner i sina respektive rösträttsföreningar som ordförande, sekreterare och kassörer. Läs mer om dem i slutet av bloggen.  

Den 17 december 1918 fattade riksdagen beslutet som gav kvinnor i Sverige rösträtt. För att uppmärksamma hundraårsdagen har regeringen infört en tillfällig allmän flaggdag. Den första i sitt slag.

Kampen för allmän rösträtt pågick i många år. Ett steg mot demokrati togs 1907-09 när alla män fick rösträtt. Samma årtionde samlades de som var för kvinnors rösträtt i två riksorganisationer: Föreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (FKPR) och Landsföreningen för Kvinnans Politiska Rösträtt (LKPR).

Kvinnorna i Gävleborg var tidigt aktiva och bildade lokala FKPR som arrangerade möten och turnéer med populära rösträttstalare som Kata Dalström och Augusta Tonning. De delade ut flygblad, gav ut tidskrifter, skrev debattartiklar och ordnade namninsamlingar.

En hektisk turnéplan för rösträttstalaren Elin Pålman. Den 10-25 mars 1912 har hon 20 platser inbokade på 25 dagar med start i Gysinge och avslutning i Föne. Besöket i Arbrå fick tydligen ställas in.

FKPR fanns på 18 platser i länet 1913. Kvinnorna i fotokollaget representerar några av dem. Med början till vänster högst upp syns Anna Sahlström i Torsåkers FKPR, Alma Persson i Hudiksvalls FKPR, Gerda Modén och Karolina Själander i Gävle FKPR, Tekla Rehnström i Ljusdals FKPR, Stina Rodenstam i Hudiksvalls FKPR, Maria Qvist i Gävle FKPR, Alma Mickelsson i Färila FKPR och Anna Sundbom i Gävle FKPR. Bildkällor: Fotohistoriska, Gävle kommunarkiv, Rehnströms fotografiska, Helsingebilder och Länsmuseet Gävleborg.

Spåren av rösträttsföreningarna finns i följande arkiv bevarade hos oss: FKPR i Färila, FKPR i Gävle och Gävleborgs läns förbund av föreningen för kvinnans politiska rösträtt.

Camilla Larsson

Mer läsning om kvinnorna och rösträtten finns i tidigare inlägg. Klicka på länkarna:
En skog av vita standar
Vägen till rösträtt för kvinnor
Sånger om rösträtt
Att vara moderat och rösträttskvinna 1917

Till frysboxens lov

"Man hör ofta husmödrar på landet, som berättar, att de inte kan förstå, hur de förr kunde klara sig utan frys"
Så skriver Gävleborgs hushållningssällskaps hemkonsulent Maggie Bank 1961.

Torrsaltning av fläsk på slaktkurs i Fjärdsäter, Delsbo 1945. Husmodern på gården hade de 12 deltagarna i hemmet under fyra dagar och fick i utbyte arbetet med hemslakten utfört. Centralt i bilden hemkonsulent Ingrid Frendin.

Bara 15 år tidigare höll hemkonsulenterna populära slaktkurser på gårdar i länet där torrsaltning var en av konserveringsmetoderna. Att frysa in kött stod inte på programmet. Ordet "frysbox" ska ha förekommit i svenska media för första gången 1948.
Men sen gick det fort. 1950 rapporterar hemkonsulenten att många lanthem i Gävleborgs län har skaffat frysbox. Samma år ser vi den första djupfrysningskursen i Hushållningssällskapets regi. Platsen är Kilafors och kursen samlar 70 deltagare.

"Fru Bäccman, lycklig ägare till en djupfrysningsbox, märke Westinghouse, visar den stolt för hemkonsulenten." Hemkonsulenten Ingrid Frendin står till vänster på den här bilden från 1950.

1960 har slaktkurserna bytt namn till "tillvaratagande av slakt och djupfrysning". Fortfarande är det ett imponerande brett program med styckning, tillagning och konservering, men det är tydligt att  frysboxen och andra hushållsmaskiner klivit fram i rampljuset. På ett par decennier blev djupfrysningen oumbärlig och de äldre konserveringsmetoderna arkiverades successivt. Gävleborgs hushållningssällskaps arkiv är en fantastisk källa till historien om hemmens modernisering!
Lisa Engström

Deltagare vid en av kurserna i "tillvaratagande av slakt och djupfrysning" på Kungsgårdens studiegård under 60-talets första år. Samtliga bilder ur Gävleborgs läns hushållningssällskaps arkiv.

Semester för alla?

En tisdag i februari 1937 har socialdemokraternas ungdomsklubb i norra Hille ett studiecirkelmöte där kvällens diskussionspunkt är "Mödrar och Semestrar", med anledning av en motion i riksdagen. Märta Björklund och de andra resonerar om svårigheterna för landsbygdens mödrar att kunna vara lediga och "få koppla av det vardagliga någon tid varje år".

Även mödrarna i städerna borde få ledigt, anser Martin Nylen, men det är svårt att ordnat med vikarier. Märta Björklund håller inte riktigt med. Hon anser att stadsfruarna inte har det så svårt som landsbygdens kvinnor, med tanke på alla bekvämligheter som kvinnorna i städerna har, som vatten, värme, lyse och avsaknaden av kreatur att sköta. På sin höjd har städernas kvinnor en katt att ta hand om!

Protokoll från studiecirkeln den 2 februari 1937 för medlemmar i SDUK i norra Hille.

Fler aspekter på skillnaderna mellan landsbygdens och städernas kvinnor debatteras. Harald Lönn menar att stadsborna både har råd och tid att någon gång varje år vara lediga och njuta, men det går inte för landsbygdens kvinnor. A Björklund anser att när det har gått att offra så mycket pengar på militären i onödan, så borde det gå att lägga pengar på att landets mödrar ska kunna få en välbehövlig vila. Det är ju på dem Sveriges framtid vilar!

1938 får vi den första allmänna semesterlagstiftningen i Sverige. Då får alla arbetare och anställda rätt till två veckors semester. Men liksom tidigare kollektivavtal där viss semester ingick, kom även den nya lagen att framförallt gälla anställda inom industrin. Många människor fortsatte att stå utanför möjlighet till semester. Landsbygdens kvinnor till exempel, precis som medlemmarna i Hilleviks studiecirkel diskuterar.

Syftet med semesterlagen var att bereda arbetstagarna vila, rekreation och utveckling. Fler kommentarer till den nya lagstiftningen kan du till exempel läsa om i LO-skrift 47 utgiven 1938.

Camilla Larsson

Attentatet mot underkjolarna

När författaren och debattören Frida Stéenhoff, bosatt i Sundsvall kring sekelskiftet 1900, tog upp kvinnans rätt till fri kärlek utan äktenskap, ekonomiskt oberoende och preventivmedel, då tog det hus i helvete bland moralens väktare i samhällets toppskikt.

Frida Stéenhoff, en feministisk pionjär.

Vid samma tid berättar en kort notis i den radikala tidningen "Puck" från 1908 om fyra damer i Paris som arresterats för att de gått klädda utan underkjolar.

Notisen i en klippbok i Gävleborgs läns avdelning av förbundet för kvinnlig politisk rösträtts arkiv. 

Med anledning av det nya vågade klädmodet och Frida Stéenhoffs radikala idéer som hotade sedligheten hölls ett föreningsmöte för kristna unga kvinnor. På mötet debatterade Öfverste Melander utvecklingen och enligt tidningsklippet sa han upprört: "Hvart skall det bära? Snart äro vi vid fikonalöfvet! I moralens namn måste vi säga stopp!"

Öfverste Melander var en av Frida Stéenhoffs livligaste kritiker och han skakades av hennes krav på och skrifter om kvinnors rätt till sexualitet och preventivmedel. Den offentliga debatten som blossade upp kring Stéenhoffs idéer kom att kallas "Den Stéenhoffska striden".

Att Frida Stéenhoff blev en populär och ofta anlitad talare runt om i landet syns i våra arkiv. I flera protokoll från kvinnoföreningar i länet nämns att de bjudit in Stéenhoff för att föreläsa. Om hon sedan kom och talade om kvinnors rättigheter berättar inte de här källorna. Men underkjolarna, de försvann, och idag har kvinnor rätt till både preventivmedel och sex utan äktenskap i Sverige.

Camilla Larsson