tisdag 19 januari 2016

Hedin ritade Brynäs landmärke

Vykort i färg med spatserande Brynäsbor framför Immanuelskyrkan.
Immanuelskyrkan är något av ett landmärke för stadsdelen Brynäs i Gävle. För drygt ett år sedan höll baptistförsamlingen sin sista gudstjänst här, den krympande församlingen orkade inte längre med sitt stora hus.

Ännu vet vi inte vad som ska hända med byggnaden som rymmer mycket historia. Den invigdes 1904, ritad av den kände Gävlearkitekten Erik Alfred Hedin.
Redan 1858 bildade åtta döpta personer Gävle 1:a baptistförsamling, inom något år hade de startat sjukhjälpsförening, fattigkassa och söndagsskola. Församlingen växte och 1873 skaffade den sig ett eget hus, Elimkapellet i hörnet Hantverkargatan/Kopparslagargatan.

Det såldes när den nya kyrkan togs i bruk 1904. Bilderna här intill visar att husets utseende varit sig tämligen likt genom åren, omgivningen har ändrats betydligt mer radikalt.
Baptistförsamlingens 50-årsjubileum 1908 lockade massor av folk.
Tittar man noga på bilden ser man skyltar för Carl Hallins rakstuga och Antons Sjögrens fotoateljé.
Erik Alfred Hedin var något av en expert på att rita just frikyrkor och bönhus, han utformade även typritningar åt Missionsförbundet.
I Gävle står två av hans kyrkor kvar: Immanuelskyrkan och Sjömanskyrkan.
Flera kyrkor är rivna. Som den storslagna Betlehemskyrkan, den rymde 1 300 personer, byggdes 1879 och revs 1975. Samma öde mötte metodistkyrkorna S:t Matteus på Öster och S:t Petri på Söder, båda offrades i mitten på 60-talet.  
I Gävle kommun har det dessutom funnits missionshus uppförda efter hans typritningar både i Holmsund i Bomhus och i Norrsundet, inte heller de finns kvar. I Ockelbo och Torsåker står däremot hus byggda efter typritningarna fortfarande kvar.

Ulla Ejemar 
Kyrkan hade en period en mörkare kulör.
Bilden troligen från 50- eller 60-talen.



torsdag 7 januari 2016

Med mjölken för folkhälsan

 Friska ungdomar med starka ben gör reklam för mjölk.
Den är 87 millimeter bred och 107 millimeter hög.  Denna minimala atlas var ett led i en av landets mest framgångsrika lobby- och marknadsföringskampanjer.

Föreningen Mjölkpropagandan bildades 1930, en föregångare sjösattes redan 1923. Syftet var att få svenska folket att dricka mjölk. Kaffet, länge en vanlig frukostdryck även för barn, var huvudfiende till att börja med.
I atlasen varnar Mjölkfrämjandet för kaffet!
"Kaffepojken blir ofta efter både i skolan och livet" står det ordagrant i den lilla atlasen som delades ut till skolbarn.  Den är troligen från 1930-talet och ett typiskt exempel på propagandan.

Bönder, mejerier och politiker var alla överens: Färsk mjölk med sin rikedom på proteiner, vitaminer och mineraler skulle lyfta folkhälsan och skapa ”A-barn”. Broschyrer, affischer, filmer och tävlingar – alla trummade de in budskapet om mjölkens förträfflighet. I folkskolorna fick barnen gratis mjölk på lunchen, på lektionerna uppvaktades de med information och reklam för mjölk.
Baksidan på atlasen som Mjölkpropagandan delade ut.
Tvärt emot vad många tror var mjölk inte något man drack i stora mängder i bondesamhället. Det var det framväxande industrisamhället med separatorn, homogeniseringen och pastöriseringen som utgjorde förutsättningen för den färska mjölkens framgång. För att minska spridningen av tuberkulos blev det 1937 lag på att mejerierna måste pastörisera mjölken. Pastörisering innebär att mjölken hettas upp en kort stund så att bakterier och vissa mikroorganismer dör.

Idag är det Mjölkfrämjandet som tagit på sig rollen att främja mjölkdrickandet.
Ulla Ejemar