"hemgjord sylta och dito bräckkorv fin..."

"Stora bord dignande under  tyngden av julmat, korvar, syltor, pastejer och damer i vita rockar med vågskålar och penningskrin stodo på parad att möta den köplystna skaran av husmödrar, hälsande dem med ett versifierat tal om vad som bjöds."

På programmet för Gefle husmodersförenings möte den 13 november 1928 stod försäljning av charkuterivaror till förmån för föreningens kassa samt tillverkning av julgranssaker till Husmodersförbundets julmässsa i Blå hallen. Och vilken tillverkning sen: 600 papperskarameller, 300 flätade papperkorgar, 300 tomtar, 40 halmkronor och 220 pepparkakor.

Klipp från novembermötet. Alla dokument är hämtade ur Gefle husmodersförenings arkiv.

Kallelse på vers! Klicka för att se bilden större!



En inkomstbringande vinterfest

Den 30 november 1928 gick Hofors Husmodersförenings vinterfest av stapeln för tredje året i rad. Arrangemang av det slaget var oerhört betydelsefulla för föreningens ekonomi. Den aktuella kvällen uppgick behållningen till 328,76 kr vilket motsvarar närmare 8500 kr i dagens penningvärde!

Medlen kom till användning i husmödrarnas välgörande verksamhet. Några artistarvoden betalades inte ut. Men vid närmast följande styrelsesammanträde beslöts ändå att ”ge överlärare Andersson en julklapp av 25 kronors värde för alltid visad hjälpsamhet och hans arbete vid julfesten”. Av programmet framgår att arbetet det här året innefattade ett flöjtsolo.

Jörgen Björk

En röd fana och ett kungatelegram

Baksidan på den fana som Ljusne Ala socialdemokratiska ungdomsklubb ville inviga 1905

Den politiska historien är full av dramatik, ideologier som ställs mot varandra, utbrytningar från moderpartier och bildande av nya partier. Dessa samhällsomvälvande händelser avspeglas även i fanornas värld. När en grupp medlemmar lämnar huvudorganisationen och bildar en ny förening aktualiserats kampen om fanan. Vem är ägare, den gamla eller den nya organisationen?

1903 bildades Ljusne agitationsklubb, påföljande år anslöts klubben till Socialdemokratiska ungdomsförbundet och i samband med detta byter man namn till Ljusne- Ala socialdemokratiska ungdomsklubb. Den 18 juli 1905 är det dags för agitator Fabian Månsson att inviga klubbens första fana, tillverkad av Ragnar Dahlqvist i Örebro. I Ljusne regerar greve Walter von Hallwyl, ägare till Ljusne-Woxna AB och han är ingen vän av socialismen. Hallwyl äger i princip all mark i brukssamhället, vilket innebär att faninvigningen inte kan genomföras eftersom ingen lokal ställs till förfogande. Händelsen utlöser ett protestmöte där 1 500 arbetare samlas vid en allmänning kallad ”Fejan”. Från Fejan sänder man i väg ett telegram till kung Oscar II med följande lydelse:

"Eders Majestät" !
1500 fattiga arbetare från Ljusne och Ala, i brist på annan plats samlade till fest å allmänna landsvägen, sända Eders Majestät och regeringen en hjärtlig hälsning och ett innerligt tack för ådagalagd vishet och fredskärlek. Minnet av densamma skall sent gå ur folkets minne. Leve konungen!

Å mötets vägnar:
C J Lindahl Aug. Gillberg

1906 startar en omfattande utvandring från Ljusne till Amerika. Den direkta orsaken var vikande lönsamhet och nedläggningar inom sågverksindustrin. Då minst hälften av de yrkesverksamma emigranterna år 1906 var medlemmar i Socialdemokratiska ungdomsklubben, måste deras utvandringsbenägenhet ha varit större än de övrigas. Således står det klart att ett samband mellan politisk verksamhet och emigration förelåg i Ljusne 1906.

1917 valde majoriteten av klubbmedlemmarna att gå över till vänstersocialisterna. Fanan följde med in i den kommunistiska ungdomsklubben och texten ändrades till Ljusne - Ala kommunistiska ungdomsklubb.
Barbro Eriksson

På fanans framsida ser man hur ordet "Socialdemokratiska" har ändrats till "Kommunistiska" i samband med partisplittringen 1917. 

Baksidan är också viktig!

Ett föreningsstandar eller fana hängde/hänger ofta på väggen i ordenshuset eller klubblokalen. Då syns bara framsidan. Men ofta är också baksidan fylld av innehåll. Ibland är den givetvis utan motiv och ofta är fram och baksida identiska. Men i många fall har man utnyttjat båda sidor för att sprida ett budskap.

När syns då baksidan? Jo, t ex när man går i ett demonstrationtåg, kanske på första maj eller vid ett politiskt- eller nykterhetsmöte.

 

Här vill vi visa baksidan! 



Järnvägsmannaförbundet avd 108, Bollnäs



 

Enklare kan väl inte bli? Baksidan av standar för IOGT logen 3978 Strandklippan i Hamrånge




Men det är klart att ibland vill man att baksidan ska vara lika fin som framsidan. Sågverksarbetareförbundet avd 8 Hudiksvall.



Så här ser baksidan ut till barnkårens standar i Hybo Frälsningsarmé.

 


 

Blått såsom havet!

I slutet av april 1899 färdigställer målarmästare Johan Wilhelm Qvarnström (1861 – 1946) arbetet med Gefle Varfs och Skeppstimmermäns fackförenings standar. Det är bara några få dagar kvar till första maj då den högtidliga invigningen ska äga rum. Qvarnström begrundar sitt verk och känner sig nöjd över resultatet. Emma, hans hustru, har som så många gånger förr, svarat för tyginköp och sömnad. Fransar, dekorband och tofsar, allt är Emmas förtjänst. Tillsammans har de skapat inte mindre än ett tjugotal kända samlingstecken, beställare har varit såväl fackföreningar som nykterhetsorganisationer i Gävle.

Han var en skicklig marinmålare och flera av hans fanor och standar pryds av ståtliga segel- och ångfartyg som banar sin väg genom ideologiernas hav. På Gefles skeppstimmermäns standar har han valt att avbilda barken Monarch, tillhörande Rettigs handelsflotta. 1880 lämnade hon Gävle hamn för att på sin jungfruresa segla mot Australien. Det var Rettigs största fartyg, inte bara stort utan även välbyggt och snabbseglade.

110 kr fick den unga fackföreningen, bildad 1898, betala för det vackra standar. I priset ingick måleriarbete, material och sylön. Monarch, hur gick det för henne? 1910 kom hon läckande in i Havannas hamn där hon såldes för runt tusen dollar… men standaret finns kvar.

Barbro Eriksson