Brasafton i Bergsjö

Vid en första anblick kan affischen verka ganska uppfordrande. Ungdomen manas till stramare livsstil och (eller med hjälp av) helnykterhet, kroppskultur och socialt arbete. Ordet "kroppskultur" har väl i stort sett fallit ur bruk och kan kanske kräva en förklaring. Enligt Svenska akademiens ordbok finns det belagt sedan 1910-talet och ska betyda "arbete för människokroppens harmoniska utveckling till den grad av hälsa och skönhet som individuella anlag medgiva och även resultatet av sådant arbete". I dag använder vi väl helt enkelt ordet "träning" för samma aktivitet.

Men affischens inledande förmaningar visar sig vara rätt vilseledande. Lite längre ned, i det handskrivna tillägget, ser man att huvudbudskapet egentligen handlar om något så avspänt som en brasafton. Det var SGU (Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund) avdelning 351 Vårbrodd från Bergsjö som arrangerade tillställningen den 26 november 1940.
Jörgen Björk

Trivselkväll med Elon Dahl

Elon Dahl stod för underhållningen i Ockelbo kommunalhus den här fredagkvällen 1955. 

Fredagen den 21 oktober 1955 bjöds det in till trivselkväll i Ockelbo kommunalhus. Programmet är som väntat av det lättsammare slaget. Det stora affischnamnet är radio- och grammofonartisten Elon Dahl som tänker presentera glada visor och melodier för Ockelboborna. 1955 var för övrigt året då Elon Dahl lämnade jobbet som verkmästare i Linköping för att flytta till Stockholm och bli artist på heltid. Han slog igenom på radion redan 1950 och for sedan runt i landet och framträdde som allsångsledare, sångare, konferencier med mera. Innan han gick bort 1988 hann han också med att medverka i Allsång på Skansen.

Klockan 19.30 startar festligheterna. Det är visserligen fri entré, men budskapet från arrangörerna är tydligt: den som inte redan är medlem i Socialdemokratiska arbetarpartiet förväntas ansluta sig innan kvällen är slut.
Jörgen Björk

Den moderna konsumbutiken - några interiörer

Omodern handelsbod.
Harmångers Konsumtionsförening 1914.

På 1930-talet började Kooperativa Förbundets arkitektkontor (bildat 1925) på allvar sätta sin prägel på landets konsumbutiker. Inte minst gällde det den invändiga utformningen. Varje detalj var noga genomtänkt, det som inte fyllde någon funktion rensades bort. Den moderna konsumbutiken skulle vara enkel, hygienisk och välorganiserad.

Annat var det i de gamla handelsbodarna. Där trängdes textilier med verktyg och livsmedel på hyllorna och i taket kunde det hänga stövlar, pottor och diverse husgeråd. Det var helt enkelt väldigt rörigt och lortigt.

Inom detaljhandeln blev den moderna konsumbutiken ett föredöme, även om kooperationens motståndare till en början beskyllde den för att vara steril och tråkig. Kritik av det slaget var knappast något som bekymrade KF-arkitekterna. För dem var det sköna lika med det ändamålsenliga - funktionalismens estetik i ett nötskal.
Jörgen Björk

Ett exempel på hur enkel, hygienisk och välorganiserad en konsumbutik kunde vara i början av 1930-talet. En hyllsektion är avsatt för knäckebröd, en hylla för bitsocker, en för strösocker och så vidare. Personalen signalerar renlighet och hygien genom att bära vita rockar. Bilden är tagen 1931 i någon av Konsum Bollnäs butiker. 

Charkuteriavdelningen i Lottefors omkring 1930. Längst ned till vänster ser man en detalj avsedd att förbättra hygienen i lokalerna - ett skrapgaller. För KF-arkitekterna vid den här tiden var skrapgallret något av en käpphäst.

Den moderna konsumbutiken - några exteriörer

En händelse som kom att få avgörande betydelse för kooperationens utveckling under 1900-talet var bildandet av Kooperativa Förbundets arkitektkontor 1925. Dittills hade konsumtionsföreningarna ofta tvingats husera i trånga, oändamålsenliga lokaler. Men det missförhållandet skulle KF-arkitekterna snart rätta till.

Det var vid Stockholmsutställningen 1930 som KFs arkitektkontor fick sitt stora genombrott. Enkel, hygienisk och välorganiserad - så skulle den moderna konsumbutiken vara beskaffad. Oavsett om det gäller 1930-talets karakteristiska butiker i funkisstil, snabbköpen på 1950-talet eller de stora varuhusbyggena på 1960- och 1970-talen så har arkitekturen genomsyrats av detta ideal.




Hudiksvalls Kooperativa Handelsförenings butiksfilial 2 på Storgatan 60. Fotograf: Gradén

I januari 1930 konstaterade Hudiksvalls Kooperativa Handelsförening att något behövde göras åt en av butiksfilialerna, så man tog kontakt med arkitektkontoret i Stockholm. Därifrån fick man beskedet att den gamla butiken inte på långa vägar höll måttet. Ritningar och arbetsbeskrivning till en ny skickades omgående till Hudiksvall.

Det färdiga butikshuset (filial 2, Storgatan 60) gick helt i linje med de standardbutiker som KF hade presenterat vid Stockholmsutställningen 1930. Huset hade visserligen skyltfönster till skillnad från de gamla handelsbodarna. Men om man jämför med hur konsumbutikerna i exempelvis Stockholms innerstad byggdes så var uppglasningen knappast särskilt iögonfallande. Stora inbjudande skyltfönster var ett vapen i kampen om kunderna. Ju tuffare konkurrens desto större glasrutor skulle man lite förenklat kunna säga. För en småstadsfilial ansågs det vi ser på bilden tillräckligt. Dessutom fungerade så klart skyltfönstren som ljussinsläpp (först på 1940-talet kom lysröret till Sverige).
Jörgen Björk

Konsumbutiken i Lingbo har som synes försetts med ännu blygsammare uppglasning än den på Storgatan i Hudiksvall. Huset ritades av Erik Ahlsén 1936 och det lär vara ett av hans mest kända. Ovanpå butikslokalen fanns en fullt utrustad bostadslägenhet med badrum samt tre rum och kök. Fotograf: Gemler



Springpojkar i blockad - 1938

Det fanns en tid då springpojkar var lika vanligt förekommande som tussilagon i dikena om våren. Varje butiksägare med självaktning hade en eller ett par pojkar anställda för att snabbt kunna leverera varor till kunderna. Till denna yrkeskategori rekryterades mest pojkar i nedre tonåren och jobben var hett eftertraktade men inte välavlönade.

Den 1 juni 1938 bröt blockaden ut och springpojkarnas talan fördes av Hofors lokala samorganisation (syndikalisterna). Runt om i samhället affischerades det om pojkarnas dåliga löne- och anställningsvillkor, listor cirkulerade där kunder uppmanades att sluta handla hos Hofors-Torsåkers konsumentförening. Konflikten blev seglivad då arbetsgivarsidan inte ansåg sig behöva förhandla med syndikalister, tanken var att samtliga anställda skulle vara organiserade i Handelsarbetareförbundet - ett av LO:s alla förbund.

Konflikten avblåstes den 26 mars 1939, springpojkarnas löner hade höjts och samtliga strejkande som blivit av med sitt jobb fick möjlighet till återanställning.
Barbro Eriksson