Sagoslottet vid Lötviken

Ett eget sommarhem, ett ställe för vila, bad och festligt umgänge drömde man om inom folkrörelserna under tidigt 1900-tal. Och många av dem lyckades förverkliga drömmen.

I Sandarne var IOGT-logen Sandarne Enighet en av dem som skred till verket.

Vid Lötbäcken eller Lötviken hade godtemplarna samlats för att roa sig redan när de började organisera sig i slutet på 1800-talet. Under bar himmel firade man till exempel midsommar här. Men på 20-talet hade festplatsen tappat lite av sin glans, då väcktes tanken på att satsa på nytt med ett sommarhem.

Bild från Lötviken på 30-talet. Stående längst till vänster Axel Källman, som var mycket aktiv i logen.

24 maj 1932 satte man igång med bygget. Arbetet gjordes oavlönat av logens unga medlemmar, många arbetslösa i krisens 30-tal. På sju veckor lyckades man resa huset. Nu hade man i ärlighetens namn förberett bygget redan under vårvintern med att frakta sten över Lötvikens is.

Söderhamns tidnings ”korrespondent” – en av logens egna medlemmar - rapporterar om en lyckad invigning med friluftsliv, teater, dans och en för dagen specialskriven sång. Huset beskrivs i lyriska ordalag:

”Det harmonierar verkligen med omgivningen och det hela verkar som ett sagoslott. Visserligen ämnar inte logen slå an på vanliga nöjesanordningar i allt för stor utsträckning. Det blir mera en samlingsplats för kulturella nöjen, konserter, folklekar, fri idrott, bad o dyl.”

Söderhamns Tidning publicerade en lång artikel vid invigningen 1932.

Protokollen vittnar om att man inom logen förde livliga diskussioner. Synen på dans och idrott gick isär, skulle godtemplarna hålla sig ifrån att ordna ”tarvliga nöjestillställningar ”som dans eller skulle man tvärtom välkomna ungdomens nya fritidsintressen?

Det blev både och. IOGT ordnade ungdomsläger här, medlemmar kunde övernatta för en billig penning, logen höll möten och fester i huset sommartid. Men det blev också större nöjestillställningar, parken och huset kunde hyras av andra arrangörer.  Länge samarbetade godtemplarna och idrottsföreningen, SSIF, om det årliga midsommarfirandet. 

Populäre sångaren Harry Brandelius  uppträdde i Lötviken 1939. 

I mitten på 60-talet började sommarhemmet tappa sin glans, logens allt färre medlemmar orkade inte hålla det i stånd. 1968 erbjöds grannen Stenö båtklubb att köpa hemmet för 12 000 kronor. I köpet ingick alla inventarier utom de som de som det stod ”IOGT” på.

Ulla Ejemar

Lagerbäck inledde karriären i Kilafors

Lagerbäck tränade Kilafors IF 1977 - 1982

När Kilafors IF plötsligt stod utan tränare på sensommaren 1977 valde man att satsa på ett oprövat kort: 29-årige Lars Lagerbäck. Att det blev just i Kilafors som Lagerbäck inledde sin karriär verkar ha varit en ren tillfällighet. Tränarsysslan råkade bli ledig precis i samband med att han och hustrun bosatte sig i Bollnäs inom bekvämt pendlingsavstånd. För det var väl knappast pengarna som lockade - en blygsam ersättning om 60 kronor "per gång" utlovades.

Ur styrelseprotokoll den 8 augusti 1977

Någon omedelbar succé blev det inte för Kilafors under den nye tränaren. Flera år i rad var laget nära att åka ur division 4 Hälsingland. Men säsongen 1981 lossnade det ordentligt. I stället för att harva i botten av tabellen lyckades Lagerbäcks manskap blanda sig i toppstriden. Som kronan på verket rodde man dessutom hem DM-titeln.

Lagerbäck, stående längst till höger, vann DM med Kilafors IF 1981

Efter sejouren i Kilafors hann Lagerbäck med tränaruppdrag i både Arbrå BK och Hudiksvalls ABK. Ändå lär det inte bli för sina insatser inom hälsingefotbollen som han i första hand kommer att bli ihågkommen. Genom att föra Sverige till fem raka mästerskap under 00-talet blev han en av våra mest framgångsrika förbundskaptener genom tiderna. På Island blev han legendarisk bara genom att ta landslaget till sommarens EM-slutspel. Nu har islänningarna dessutom visat att man kan mäta sig med de bästa. Och i pressen har "Lagerbäckur" halvt på allvar lanserats som en möjlig presidentkandidat.
Jörgen Björk

En ”blå-gul duk” värd att hylla?

Strömvallen i Gävle 6 juni 1961. Hofors husmodersförening tar emot sin fana .

I år är det 100 år sedan Svenska flaggans dag instiftades, dagen som nu är Sveriges nationaldag.

Alla tyckte inte att det var en bra idé att hylla flaggan med en egen dag. Initiativet kom från försvarsvänligt håll, från Svenska landstormsföreningen som tyckte dagen lämpade sig för fosterländska festligheter.

Inom arbetarrörelsen var man däremot kallsinnig. Vid den här tiden fanns där många som var öppet kritiska till både nationalism och militärväsende. 

De båda sidorna i debatten speglas tydligt i Gävlepressen i juni 1916.

Socialdemokratiska Arbetarbladet motsatte sig inte firandet men protesterade mot att barnen i folkskolan utkommenderades att delta i ”skådespelet” . Tidningen varnade också för att dagen kunde bli ett sätt att hylla kungen som hade namnsdag denna dag. Sådant ”osmakligt fjäsk” ville den inte vara med om.

Ett gulnat klipp ur Gefle-Posten 7 juni 1916.
Klicka på bilden för att läsa inledningen.

Borgerligt sinnade Gefle-Posten var desto mer entusiastisk.  Inför denna första landsomfattande svenska flaggans dag publicerade man hela dagsprogrammet och dikten ”Honnör för fanan”. Dagen efter berättade man om arrangemanget i Steneberg och på Rådhusesplanaden och solen som ”ljöt ett vackert skimmer öfver de blå-gula dukarna”.

Debatten svalnade ganska snabbt, på 1920-talet var socialdemokraten Hjalmar Branting redo att hålla högtidstal denna dag. Riktig stor blev uppslutningen kring dagen under andra världskriget. Inför hotet om krig kändes det kanske viktigt att visa nationell sammanhållning. 

Parader med allt från scouter och skolbarn till husmodersföreningar var ett vanligt inslag i firandet. Utdelning av flaggor ingick också redan från start. I Arkiv Gävleborg finns arkivet från ”Kommitterade för Svenska flaggans dag i Gävle”. Det innehåller bland annat listor över vilka som fick fanor. 

6 juni 1983 blev dagen officiellt Sveriges nationaldag. 2005 blev den en helgdag. Valet av datum var inte slumpmässigt. På Skansen i Stockholm hade man redan i slutet på 1800-talet haft flaggfester detta datum eftersom det var då Gustav Vasa kröntes till kung 1523.

Ulla Ejemar

Bild ur broschyr med regler för hur fanan ska hissas och hanteras ur arkivet från "Kommitterade för Svenska flaggans dag i Gävle"

Ett självkritiskt Strömsbro IF jubilerar

Usla träningsförhållanden för Strömsbro IF:s bandylag. Bilden är tagen ca 1930.

Strömsbro IF har aldrig tillhört de riktigt stora klubbarna i distriktet. Man ska förstås inte förringa hockeyframgångarna på 1950- och 1960-talet eller damernas sejour i fotbollsallsvenskan drygt trettio år senare. Men i stort sett har föreningen genom åren fått finna sig i att dras med stämpeln som underdog.

Det verkar ha varit just i en anda av lillebrorskomplex som Strömsbro IF högtidlighöll sitt tioårsjubileum 1931. Helst hade man firat genom att ge ut en "riktig" jubileumsskrift, det vill säga en tryckt sak med bilder och allt. Men som landet nu låg fick man nöja sig med en maskinskriven "pamflett" istället. 

Strömsbro IF:s "jubileumspamflett".
 Klicka för att läsa som PDF!

Pamflettförfattarna har relativt få ljusglimtar att redogöra för ur föreningens tioåriga historia. 1924 lyckades fotbollslaget spela jämnt med sedermera allsvenska Sandvikens IF. Men sedan har det bara gått utför. Kring 1930 är laget bland de sämsta i distriktet. Flera krismöten har hållits i syfte att råda bot på "strömsbrofotbollens dekadens". Nu manas spelarna till självrannsakan. På föreningens tioårsdag bör de fråga sig: 

Uppträder jag som en sportens gentleman, hedrar jag min förening eller kan jag månne genom mitt uppträdande bidraga till att det hela går bakåt? I så fall lovar jag i dag, att göra på vad mig ankommer, eller också är det bäst, att jag helt lägger sporten på hyllan, om det nu är så, att jag är mera till förfång än till nytta.

Nästan lika illa ställt är det med bandyn. Författarna pekar ut "många vidriga omständigheter" som kan ha bidragit till situationen. Men man befarar att det är det underpresenterande fotbollslaget som på ett eller annat sätt dragit med sig bandyn i fallet.  

Att föreningen ändå inte låter sig nedslås av de uteblivna framgångarna får sin förklaring i en avslutande reflexion kring "idrottens stora mål". Idrott, får vi veta, är ett redskap för att befrämja "kulturlivets hälsa" och skapa "förutsättningar för individen att väl fylla sitt levnadskall". Resultatfixering och rekordjäkt blir då bara onödiga hinder. 

Entrén till Testebovallen. Bilden tagen omkring 1925.

Den på sätt och vis dystra läsningen lättas upp av mer humoristiska inslag. Särskilt kul är en pastischartad "etnografisk" betraktelse à la Sven Hedin där en person som man förstår är helt obevandrad i idrott besöker Testebovallen och får stifta bekantskap med den mystiska ritualen fotboll. Han konstaterar att "huvudintresset inom detta exklusiva sällskap tycks knyta sig kring en boll av läder, ungefär av ett manshuvuds storlek fastän rundare". Texten har rubriken "En sommarkväll" och återfinns på sidorna 9 till och med 14 i Strömsbro IF:s "jubileumspamflett" som du kan läsa här.

Jörgen Björk

Ett bastant fruntimmer fyller 60

Konstnären Eric Grate och konsthantverkaren Folke Didriksson vid Gudinnan före resan till Gävle, klipp ur Arbetarbladet.

Vi säger väl grattis till 60-åringen, kvinnan som kallades ett ”bastant fruntimmer” när hon flyttade in på Rådhustorget i Gävle.  

Det handlar om skulpturen ”Gudinna vid hyperboreiskt hav”. Hon var hett omdebatterad innan hon kom på plats. Hon ansågs grovhuggen och det faktum att hon låg där i sin nakenhet väckte också kommentarer.

Tidningarna följde varje steg som togs från beslut till invigning. Arbetarbladets utsände rapporterade till och med från stenbrottet i Askaremåla i Misterhult där hon föddes. Enligt tidningen skapade konstnären Eric Grate och stenhuggarna henne ur ett 48 ton tungt block. Åtta ton återstod när hon var färdig att transporteras till Gävle.

Invigningen 20 maj 1956 drog stor publik. Klipp ur Arbetarbladet.

Det var stor folkfest vid invigningen pingsthelgen för 60 år sedan. Flera konstnärliga verk avtäcktes under dagen och höjdpunkten kom när det var dags för Gudinnan.

Gävle-Dala järnvägsbolag donerade pengar till henne. De räckte inte så kommunen fick skjuta till 75 000 kronor vilket förstås också väckte debatt.

I Eric Grates första skisser var hon omgiven av galjonsfigurer, de skulle anknyta till Gävles sjöfartshistoria. Man skissade både på galjonsfigurer på bassängen som omger henne och på var sin sida om den.

Enligt Arbetarbladet var museichefen Philibert Humbla särskilt förtjust i galjonsfigurerna. Till slut kom man ändå fram till att Gudinnan mådde bäst av att få trona på torget utan konkurrens.

Ulla Ejemar