Kvinnobristen i Hofors

På 50-talet snurrade hjulen i svensk industri. Europa skulle byggas upp efter kriget och svenskt stål bet bra.  I Hofors gjorde dåvarande ägaren SKF stora investeringar och arbetskraften ville aldrig räcka till. Arbetare lockades hit från hela Europa. Tretton olika nationaliteter fanns representerade på järnbruket 1953 då cirka 2 600 arbetade i järnbruket.  

Men det fanns ett problem – kvinnobristen.

Till och med rikspressen intresserade sig för frågan. Enligt en artikel i Expressen 1953 hade Hofors ett stort överskott män, närmare bestämt cirka 1 000 ungkarlar.
Bilden av dessa kvinnolösa män är dyster; de bor i baracker, har inget vettigt att göra av sin fritid och tar ofta till flaskan. På helgerna åker de till Falun eller Sandviken för att roa sig och få träffa tjejer. Hoforsflickorna har, enligt samma artikel, blivit kräsna. ”De vet att de kan välja och vraka efter behag.”

Expressens reportage om Hofors 1953.

Det är Folkets hus i Hofors som sparat tidningsklippen i sitt arkiv. För Folkets hus liksom många andra i samhället grubblade på hur problemet skulle lösas. Hur locka kvinnor till Hofors? Folkets hus tog ett uppmärksammat initiativ: De bjöd tjejer från Falun på gratis bussresa till dansen i Hofors!

Aftonbladets artikel om dansbussen.

Artikeln i Aftonbladet berättar att bussen snabbt blev fulltecknad och resan lyckad. Valde någon Faluflicka att stanna i Hofors? Det får vi inte veta.  

Rikspressen gjorde sig lite lustig över kvinnobristen, men problemet togs också på stort allvar i samhället. I artiklarna berättas lite mer om hur man resonerade kring problemet med den ojämna könsfördelningen i samhället. Mait Eriksson var ordförande i en kommitté som utredde ungkarlarnas situation. Kommittén liksom facket på bruket kom till samma slutsats: Något måste göras för att skapa jobb som också kvinnor ville ha i Hofors.
Ulla Ejemar

Kvinnobristen från den humoristiska sidan.