En insats för brödfödan

Skytteföreningens medlemmar i färd med att gräva potatisland. Foto av Carl Larsson. 

Visst ser det idylliskt ut? Sommaren är i antågande. Några har satt spaden i backen och börjat gräva potatisland. Andra har slagit sig ner i gräset för att vila. Bilden är från Rödjningen, Gefle Frivilliga Skarpskytteförenings ställe i Sätra. 

Bakgrunden är allt annat än idyllisk. 

Det är hungeråret 1917. Sverige är avskuret från import på grund av kriget. Varor som bröd, mjöl, och socker är ransonerade. Och folk kan inte heller lita till potatisen, det råder skriande brist och priserna har trissats upp. 

Missnöjet över matbrist, ransoneringar och regeringen leder till protester. Hungerdemonstrationer rapporteras från Bomhus, Söderhamn, Hudiksvall och många andra ställen.

Forsbacka arbetarekommun påpekar i ett uttalande att ransonerna är för knappa för att kroppsarbetare ska orka jobba, de behöver mer mat. De understryker också att arbetarfamiljerna är beroende av billig mat som pannkakor och bröd. De har inte råd att äta kött och fläsk som inte är ransonerat.

Vid sidan av protesterna börjar folk söka praktiska lösningar på matbristen.

Det är därför potatisen blir ett ärende för Gefle Frivilliga Skarpskytteförening. Föreningen är kanske mest att likna vid hemvärnet, den ägnar sig åt att lära medlemmar hantera skjutvapen så att de kan "medverka till fäderneslandets försvar" som det står i stadgarna.

Men vid det här mötet 18 maj 1917 beslutar styrelsen att upplåta mark gratis till medlemmar med tanke på "rådande kritiska förhållanden, med knapp åtgång på lifsförnödenheter i allmänhet och alldeles särskildt på potatis".

En vret vid Rödjningen  delas upp i 32 potatisland om 250 till 300 kvadratmeter vardera. Tre av landen har skytteföreningens vaktmästare Öberg redan fått disponera, de övriga lottas ut bland medlemmarna.

Ulla Ejemar

Potatislanden uppläts gratis till medlemmarna på fem år.
Avtalsblanketten finns bevarad i skytteföreningens arkiv i Arkiv Gävleborg.