Finska flyktingar till Ljusdal

I Lapplandskriget 1944-45 tvingades närmare 104 000 finländare lämna sina hus och hem när städer och byar i Lapplands län systematiskt bombades och brändes ner av tyska trupper på väg tillbaka från Finland mot Norge.

Rubrikera i Ljusdals Tidning den 20 september 1944. Tidningen finns att läsa på mikrofilm åren 1895-1945.

Många finländare flydde till Sverige med tåg och båt och flera hundra kom till vårt län. De flesta var kvinnor och barn.

I Ljusdal och Järvsö föreberedde och arbetade traktens föreningar tillsammans för att hjälpa de finska flyktingarna när de kom. Ljusdals Röda Korskrets beskriver det intensiva samarbetet med Lottakåren, inkvarteringsnämnden, Scoutkåren och Svenska landsbygdens ungdomsförbund i en årsberättelse.

I Ljusdal fick 475 finska flyktingar bo i Onsäng, Församlingshuset, Bygdegården, Kläppa, Storhaga och Hybo. Där fick de hjälp av medlemmar i Röda Korset, enligt kretsens årsberättelse för 1944.  

Den 18 oktober 1944 kom 130 finländare från Kemi till Ljusdal som fick bo på flyktingförläggningen i Onsäng. Under många år ägdes och drevs Onsängs gård som barnkoloni av Första Majblommans lokalkommitté i Ljusdal. Gerda Eriksson var föreståndare på flyktingförläggningen.

Gerda Eriksson, till vänster, drar en vagn med tvättsäckar med Siri Lindkvist Nyberg i Onsäng. Foto Ljusdalsbygdens Museum.

Insamlingar av kläder, sängar, sänglinne och andra nödvändigheter gjordes och fördelades på förläggningarna. Frivilligarbetet var intensivt. I Onsäng serverade Gerda Eriksson med personal de finska flyktingarna tre mål mat om dagen: gröt och smörgås till frukost, kaffe och smörgås till lunch och till exempel kålsoppa till middag vid 17-tiden.

Hösten 1945 kunde finländarna återvända till sina hem. De möttes av ödelagda städer och byar i ruiner. Nedbrända och sönderbombade. Marken var minerad och bristen på byggnadsmaterial gjorde återuppbyggnadsarbetet svårt.

Camilla Larsson