Jul- och jubileumsfest i Hofors

Hofors Kooperativa Kvinnogille firar jul och 30-årsjubileum den 28 december 1940. I bakgrunden skymtar Gillets standar.

Den 28 december 1940 hölls en kombinerad jul- och jubileumsfest i Konserthallen i Hofors. Jubilarer var Hofors Kooperativa Kvinnogille som fyllde 30 år. När Gillet ser tillbaka på verksamheten under de gångna tre decennierna konstateras att mycket kretsat kring vardagen, hemmet och familjen. Men på sistone har också den stora världen gjort sig påmind. "Under senaste året har Gillet hjälpt till i arbetet som uppkommit genom det rådande tidsläget." Vid det högtidliga firandet har kvinnorna, som framgår av fotot ovan, valt att ha med sitt vackra standar.
Jörgen Björk




Hofors Kooperativa Kvinnogilles standar.

Ordningsproblem på Konsumrestaurangen

Konsumrestaurangen på Hyttgatan var tänkt att bli kooperationens nya flaggskepp i Sandviken när den invigdes 1945. Men ganska snart började istället alarmerande uppgifter om busliv i lokalerna komma in till Sandvikens Konsumentförenings styrelse.

Konsumrestaurangen på Hyttgatan i Sandviken.

Sommaren 1949 har det gått så långt att restaurangföreståndaren begär förflyttning på grund av otrivsel i arbetet. Enligt styrelseprotokollet den 4 augusti har "vissa klasser av ungdomarna i Sandviken, såväl manliga som kvinnliga, gjort sitt bästa för att få restaurangen nedbusad". Som en första åtgärd beslutar styrelsen kontakta "ungdomsklubben" (gissningsvis den socialdemokratiska). Och om inte det fungerar "skall vaktmästare med polismans befogenhet anställas".

Krismöte den 28 mars 1950.

Mötet den 28 mars 1950 ägnas helt åt ordningsproblemen på restaurangen. Klicka här för att läsa hela protokollet som PDF. För första gången får vi här ett konkret exempel på vad bråkmakarna kunde ställa till med: "som exempel nämndes avlyftande av värmeelement o.s.v.". Den som försöker tillrättavisa ungdomarna hotas med stryk. Men styrelsen verkar inte komma fram till någon lämplig åtgärd. I stort sett lämnas restaurangföreståndaren ensam med uppgiften att skapa ordning i lokalerna.

Något år efter krismötet kommer så ett förslag från restaurangföreståndaren. Då har man redan provat med polis och vakter. Man har vädjat till "ungdomsklubben" om hjälp. Men inget har kunnat få stopp på buslivet. Föreståndarens förslag vid styrelsemötet den 8 oktober 1951 förefaller lika enkelt som genialiskt. Paragrafen citeras i sin helhet:

På hemställan från restaurangförståndaren beslöt styrelsen låta uppsätta ett anslag i lokalen "Att berusade personer ej bli serverade".

Och i och med det upphör mirakulöst nog rapporterna om störande ungdomar. Men lugnet skulle inte vara för evigt. Hösten 1956 beviljades restaurangen rätt att utskänka öl klass II. I styrelseprotokollet för den 22 mars 1957 finns typiskt nog en paragraf med rubriken "Restauranten, assistenten och ölbekymmer". Fortsättningen lyder:

Beslöts annonsera efter ny assistent till restauranten samt då om möjligt få en som även kunde, vid behov lyfta ut besvärliga gäster. Tillsammans med representanter från nykterhetsnämnden hade besväret med ölgubbar dryftats. Nn lovade att efter hänvändelse dit skulle Nn ordna med portförbjudning av de besvärligaste.

Sådan var situationen vid slutet av femtiotalet. 1960 upphörde Sandviken Konsumentförening när verksamheten övertogs av den blivande länsföreningen Konsum Alfa.
Jörgen Björk

Brasafton i Bergsjö

Vid en första anblick kan affischen verka ganska uppfordrande. Ungdomen manas till stramare livsstil och (eller med hjälp av) helnykterhet, kroppskultur och socialt arbete. Ordet "kroppskultur" har väl i stort sett fallit ur bruk och kan kanske kräva en förklaring. Enligt Svenska akademiens ordbok finns det belagt sedan 1910-talet och ska betyda "arbete för människokroppens harmoniska utveckling till den grad av hälsa och skönhet som individuella anlag medgiva och även resultatet av sådant arbete". I dag använder vi väl helt enkelt ordet "träning" för samma aktivitet.

Men affischens inledande förmaningar visar sig vara rätt vilseledande. Lite längre ned, i det handskrivna tillägget, ser man att huvudbudskapet egentligen handlar om något så avspänt som en brasafton. Det var SGU (Sveriges Godtemplares Ungdomsförbund) avdelning 351 Vårbrodd från Bergsjö som arrangerade tillställningen den 26 november 1940.
Jörgen Björk

Trivselkväll med Elon Dahl

Elon Dahl stod för underhållningen i Ockelbo kommunalhus den här fredagkvällen 1955. 

Fredagen den 21 oktober 1955 bjöds det in till trivselkväll i Ockelbo kommunalhus. Programmet är som väntat av det lättsammare slaget. Det stora affischnamnet är radio- och grammofonartisten Elon Dahl som tänker presentera glada visor och melodier för Ockelboborna. 1955 var för övrigt året då Elon Dahl lämnade jobbet som verkmästare i Linköping för att flytta till Stockholm och bli artist på heltid. Han slog igenom på radion redan 1950 och for sedan runt i landet och framträdde som allsångsledare, sångare, konferencier med mera. Innan han gick bort 1988 hann han också med att medverka i Allsång på Skansen.

Klockan 19.30 startar festligheterna. Det är visserligen fri entré, men budskapet från arrangörerna är tydligt: den som inte redan är medlem i Socialdemokratiska arbetarpartiet förväntas ansluta sig innan kvällen är slut.
Jörgen Björk

Den moderna konsumbutiken - några interiörer

Omodern handelsbod.
Harmångers Konsumtionsförening 1914.

På 1930-talet började Kooperativa Förbundets arkitektkontor (bildat 1925) på allvar sätta sin prägel på landets konsumbutiker. Inte minst gällde det den invändiga utformningen. Varje detalj var noga genomtänkt, det som inte fyllde någon funktion rensades bort. Den moderna konsumbutiken skulle vara enkel, hygienisk och välorganiserad.

Annat var det i de gamla handelsbodarna. Där trängdes textilier med verktyg och livsmedel på hyllorna och i taket kunde det hänga stövlar, pottor och diverse husgeråd. Det var helt enkelt väldigt rörigt och lortigt.

Inom detaljhandeln blev den moderna konsumbutiken ett föredöme, även om kooperationens motståndare till en början beskyllde den för att vara steril och tråkig. Kritik av det slaget var knappast något som bekymrade KF-arkitekterna. För dem var det sköna lika med det ändamålsenliga - funktionalismens estetik i ett nötskal.
Jörgen Björk

Ett exempel på hur enkel, hygienisk och välorganiserad en konsumbutik kunde vara i början av 1930-talet. En hyllsektion är avsatt för knäckebröd, en hylla för bitsocker, en för strösocker och så vidare. Personalen signalerar renlighet och hygien genom att bära vita rockar. Bilden är tagen 1931 i någon av Konsum Bollnäs butiker. 

Charkuteriavdelningen i Lottefors omkring 1930. Längst ned till vänster ser man en detalj avsedd att förbättra hygienen i lokalerna - ett skrapgaller. För KF-arkitekterna vid den här tiden var skrapgallret något av en käpphäst.

Den moderna konsumbutiken - några exteriörer

En händelse som kom att få avgörande betydelse för kooperationens utveckling under 1900-talet var bildandet av Kooperativa Förbundets arkitektkontor 1925. Dittills hade konsumtionsföreningarna ofta tvingats husera i trånga, oändamålsenliga lokaler. Men det missförhållandet skulle KF-arkitekterna snart rätta till.

Det var vid Stockholmsutställningen 1930 som KFs arkitektkontor fick sitt stora genombrott. Enkel, hygienisk och välorganiserad - så skulle den moderna konsumbutiken vara beskaffad. Oavsett om det gäller 1930-talets karakteristiska butiker i funkisstil, snabbköpen på 1950-talet eller de stora varuhusbyggena på 1960- och 1970-talen så har arkitekturen genomsyrats av detta ideal.




Hudiksvalls Kooperativa Handelsförenings butiksfilial 2 på Storgatan 60. Fotograf: Gradén

I januari 1930 konstaterade Hudiksvalls Kooperativa Handelsförening att något behövde göras åt en av butiksfilialerna, så man tog kontakt med arkitektkontoret i Stockholm. Därifrån fick man beskedet att den gamla butiken inte på långa vägar höll måttet. Ritningar och arbetsbeskrivning till en ny skickades omgående till Hudiksvall.

Det färdiga butikshuset (filial 2, Storgatan 60) gick helt i linje med de standardbutiker som KF hade presenterat vid Stockholmsutställningen 1930. Huset hade visserligen skyltfönster till skillnad från de gamla handelsbodarna. Men om man jämför med hur konsumbutikerna i exempelvis Stockholms innerstad byggdes så var uppglasningen knappast särskilt iögonfallande. Stora inbjudande skyltfönster var ett vapen i kampen om kunderna. Ju tuffare konkurrens desto större glasrutor skulle man lite förenklat kunna säga. För en småstadsfilial ansågs det vi ser på bilden tillräckligt. Dessutom fungerade så klart skyltfönstren som ljussinsläpp (först på 1940-talet kom lysröret till Sverige).
Jörgen Björk

Konsumbutiken i Lingbo har som synes försetts med ännu blygsammare uppglasning än den på Storgatan i Hudiksvall. Huset ritades av Erik Ahlsén 1936 och det lär vara ett av hans mest kända. Ovanpå butikslokalen fanns en fullt utrustad bostadslägenhet med badrum samt tre rum och kök. Fotograf: Gemler



Springpojkar i blockad - 1938

Det fanns en tid då springpojkar var lika vanligt förekommande som tussilagon i dikena om våren. Varje butiksägare med självaktning hade en eller ett par pojkar anställda för att snabbt kunna leverera varor till kunderna. Till denna yrkeskategori rekryterades mest pojkar i nedre tonåren och jobben var hett eftertraktade men inte välavlönade.

Den 1 juni 1938 bröt blockaden ut och springpojkarnas talan fördes av Hofors lokala samorganisation (syndikalisterna). Runt om i samhället affischerades det om pojkarnas dåliga löne- och anställningsvillkor, listor cirkulerade där kunder uppmanades att sluta handla hos Hofors-Torsåkers konsumentförening. Konflikten blev seglivad då arbetsgivarsidan inte ansåg sig behöva förhandla med syndikalister, tanken var att samtliga anställda skulle vara organiserade i Handelsarbetareförbundet - ett av LO:s alla förbund.

Konflikten avblåstes den 26 mars 1939, springpojkarnas löner hade höjts och samtliga strejkande som blivit av med sitt jobb fick möjlighet till återanställning.
Barbro Eriksson

Konsum Oden och lokalfrågan

För de tidiga konsumentkooperativa föreningarna var den så kallade lokalfrågan ett ständigt återkommande diskussionsämne. Föreningarna hade en huvuduppgift och det var att förmedla varor till sina medlemmar. Resurser till något annat fanns egentligen inte, så när det gällde att hitta lokal så fick man helt enkelt hålla till godo med vad som stod till buds.

De första försäljningsställena inreddes ofta i något befintligt hus där man tilläts hyra in sig. Konsum Oden i Bomhus (bildad 1898) startade sin affärsverksamhet i en enkel och egentligen  alldeles för liten lokal som uppläts mot en årlig hyra av 200 kronor. Men efter bara några månader fick föreningen tillfälle att förvärva en egen fastighet i Kristinelund, mycket tack vare ett generöst lån från Bomhus Sågverks- och brädgårdsarbetarefackförening.


Konsum Odens fastighet i Kristinelund låg vid den förhållandevis hårt trafikerade Järvstavägen. Förutom butikslokal rymdes bland annat föreningens kontor i huset.

Interiör, Konsum Odens butik i Kristinelund. Butikspersonalen kom och gick i en strid ström den första tiden och dessutom tjänstgjorde styrelseledamöterna som butiksbiträden så ofta de hann med.

Det var naturligtvis önskvärt att försäljningsställena kunde förläggas till platser där människor rörde sig. I det avseendet var Odens fastighetsköp en fullträff. Huset låg utmed Järvstavägen som länge var den enda vägförbindelsen mellan Bomhus och Gävle stad (båt var det naturliga transportmedlet). Vid förra sekelskiftet hade vägen genom Kristinelund utvecklats till en viktig affärsgata med hantverkare och handlare av allehanda slag.

Konsum Oden (egentligen Kooperativa konsumtionsförening Oden) bildades alltså 1898. 1940 övertog Konsum Alfa Odens affärsverksamhet i Bomhus. Föreningens arkiv innehåller en komplett protokollserie samt bland annat spridda verksamhetsberättelser, medlemsmatriklar och räkenskaper.
Jörgen Björk


Ett par kängor till Elvira Frunk

Räkning från skoaffären till Söderhamns jultomtar i december 1901. Detta är betalningen för gossarnas kängor.

Vi har tidigare skrivit om Jultomteföreningar här på Dokument i fokus. Jultomtarna i t ex Hudiksvall, Gävle och Söderhamn bildades under 1800-talets senare del och hade till syfte att ”bispringa fattiga barn, företrädesvis med kläder, och böra i främsta rummet sådana ihågkommas, hvilka utmärka sig för flit och goda seder”
1901 kunde utvalda barn redan i november (utdelningen skedde annars söndagen före jul) hämta ut kängor på Edv. Hedenströms Läder och Skoaffär i Söderhamn. Vartefter barnen kom noterades vem som hämtat skor och till vilken kostnad. Det är därför vi på räkningarna från Hedenströms kan se precis vilka Söderhamnsbarn som gick klädda i "jultomtekängor" vintern 1901.

Hur känns det att som barn gå med ett intyg till skoaffären och kvittera ut vinterskorna? Det är en intressant fråga att ställa i dessa tider när välgörenhet verkar vara på väg tillbaka i samhället. Hur känns det att ta emot välgörenhet? Är det skillnad om hjälpen kommer från staten eller från en annan privatperson? Kanske var Elvira Frunk helt enkelt väldigt lycklig över att ha något på fötterna när hon gick till skolan?
Kvittona över flickornas och gossarnas beklädnad kan du också öppna som PDF-fil.
Lisa Engström

Damer mot gubbar i hälsingefotbollen

Fotbollsfest i Voxnabruk 1932.
Klicka för större bild!

Den 25 september 1932 var det upplagt för fotbollsfest på idrottsplatsen i Voxnabruk. Mötet mellan Voxna IF och Arbrå BKs reservlag som rimligen borde ha varit huvudattraktion hamnar lite i skymundan. I stället är det den inledande uppvisningsmatchen som ges störst affischutrymme - Voxna Oldboys tar sig an ett lag helt bestående av damer.

Att kvinnor spelade fotboll så tidigt som 1932 var i och för sig inte helt sällsynt. Oftast var det, precis som i det här fallet, fråga om jippoartade matcher mot manliga veteraner. Det råder ingen tvekan om att oldboysen tar det hela på skämt. Om inte annat så framgår det av laguppställningen där man hittar "artistnamn" som Patron, Tysken, Mjölnaren och Montörn. Den som ska döma matchen är Målarn som följaktligen kan titulera sig domherre.



  

Bild tagen omkring 1920. Fotbollsmatch på Kotorget i Hudiksvall mellan ett damlag och ett veteranlag.

Ett dam- och ett gubblag möts i Färila idrottspark 1942. Klicka för större bild!

Den 16 augusti 1942 kunde man roa sig med att se damer och gubbar drabba samman på fotbollsplanen i Färila. Att marknadsföra tillställningen som "tidernas fotbollsmatch" och "ädel kamp" är naturligtvis ironiskt menat. Skämttävlingar, dragkamp, och fri gammal dans till musik av den populära dansorkestern Orion från Ljusne fanns också med på programmet för den här höstfesten.


Bosse Callström, "Sveriges skickligaste vibrafonist", uppträder i Strömsbruk lördagen den 27 augusti 1955. Dagen därpå blir det handbollsmatch mellan damer och gentlemen. Klicka för större bild!

Handboll hör i och för sig till de lagsporter som tidigast etablerade sig som seriös tävlingsidrott för damer. Redan på 1940-talet utövades sporten i organiserad form av såväl män som kvinnor. Men i Strömbruk 1955 verkar damhandboll fortfarande betraktas som lättsam underhållning. Som uppvärmning inför söndagens seriematch i fotboll bjuds idrottstävlingar, skämttävlingar och handboll mellan damlag och The Gentlemen Tigers.

Genombrottet för damfotboll i Hälsingland kom 1971 när det första distriktsmästerskapet genomfördes. Hudikvalls ABK vann den gången genom att slå Arbrå BK i en rafflande final. Man får ge Hälsinglands Fotbollförbund rätt när de i sin årsberättelse för 1971 skriver: "säkert är att damfotbollen kommit för att stanna".
Jörgen Björk



Hudiksvalls ABK, distriktsmästare 1971. Stående från vänster: Lagledare Rune Granath, Annika Larsson, Lena Sjödin, Birgitta Olsson, Elisabeth Wannberg, Mona Larsson, Monica Strömbom. Knästående från vänster: Inger Skoog, Eva Forsgren, Sigrid Jonsson, Ingrid Thiman, Lena Hjalmarsson, Monica Johansson, Birgitta Nilsson.



Folkbildande vårfest i Gysinge

På pingstdagen den 15 maj 1910 ställde Föreningen Folkets Hus i Gysinge till med en vårfest. När man ser programpunkterna så anar man att det rörde sig om en ganska seriös, städad och framför allt nykter tillställning.

Horndals Stråkkapell inleder festligheterna redan kl. 9 på morgonen. Sedan följer ett tal av Knut Bergsten som vid den här tiden var ombudsman hos Gävleborgs läns socialdemokratiska partidistrikt. Det är oklart vad det är han ska tala om. Men efter sin tid som expeditionsförare vid Storstrejksutskottet 1909 har han säkert mycket av insikter och erfarenheter att dela med sig av.

Nästa punkt på programmet är ett föredrag av redaktör N. S. Norling (Arbetarbladet) angående arbetarrörelsens och nykterhetsrörelsens kulturella betydelse.

Kl. 4 på eftermiddagen anordnas visserligen en bal som avslutning på festen. Men att förlustelserna i stort sett får stå tillbaka för folkbildningen den här pingsthelgen är alldeles uppenbart.
Jörgen Björk

Frihet eller tvång - valåret 1944

Den 3 september 1944 talade högerledaren Gösta Bagge i Sagabiografen i Gävle. Tanken var ursprungligen att mötet skulle hållas i det fria men fick, på grund av ruskväder, flyttas inomhus. Det var bara några veckor kvar till valdagen den 17 september.

Världskriget gick mot sitt slut och valet kom mycket att handa om hur Sverige skulle se ut efter freden. Socialdemokraterna, med statsminister Per Albin Hansson i spetsen, propagerade för en bred samverkan - dock avvisades Sveriges kommunistiska parti.

Gösta Bagge pekade på farorna med socialisering, enligt honom skulle ett sådant samhälle vara ett "de mjuka ryggarnas samhälle". Rädslan för kommunismen var fortfarande påtaglig och Sven Linderot, partiets ordförande, fick t ex inte framträda i radion men det fick Gösta Bagge. Den 15 september, kl 19.30 var det dags att slå på radion för att lyssna till partiledarens ord.

De som fick rösta i detta val måste vara 23 år, inte vara under förmyndarskap eller satta i konkurs och inte heller haft långvarigt stöd från fattigvården. För första gången var det möjligt att poströsta.

Valresultatet visade på en kraftig minskning av rösterna för så väl Per Albin Hanssons parti (-7,2 %) som Gösta Bagges (-1,1 %) medan kommunisterna gick starkt fram (+ 6,8 %). Gösta Bagge avgick som högerledare efter valet och efterträddes av Fritiof Domö.
Barbro Eriksson

Arkiv Gävleborg önskar trevlig första maj!

 

I Sverige har första maj firats som arbetarrörelsens högtidsdag sedan 1890. Demonstrationståg och tal var de bärande inslagen redan från början. 1939 blev första maj allmän helgdag. Affischen är tryckt till Ljusdals arbetarkommuns första maj-firande 1917. Talaren, redaktör Adolv Olsson, föddes i Malmö men var huvudsakligen verksam i vårt län, först på Arbetarbladet och senare på Hälsinglands Folkblad. Hur det blir med uppslutningen till årets firande återstår att se. Då om nu spelar nog vädret en inte helt obetydlig roll i sammanhanget.

Vi på Arkiv Gävleborg passar i alla fall på att önska alla som följer oss på Dokument i fokus trevlig första maj!

Porter och solidaritet

Storstrejken 1909 kom att bli förödande för den framväxande arbetarrörelsen, fackföreningarnas medlemsantal reducerades kraftigt och tron på organisationen som redskap försvagades. I samband med konfliktens upphörande passade arbetsgivare på att säga upp avtal och avskeda strejkaktiva arbetare. Detta hände bl a vid de många bryggerierna i Gävle. I förslaget till nytt avtal hade försämringar införts beträffande olycksfallsersättningen, semester, fri medicin, läkare- och sjukvård.

Bryggerierna försattes i bojkott och runt om i staden affischerades för solidaritetshandlingar.

Alltså! Alla arbetare och övriga med denna klass sympatiserande avsäger sig från och med idag konsumeringen av dessa arbetsfientliga bryggeriers alster. Låt ej häller servera eder drycker av något slag vars flaskor sakna etikett!

Tuffa förhandlingar genomfördes och slutligen återstod endast det hårdnackade Porterbryggeriet. Vid ett möte i Gävle arbetarekommun beslutades den 10 maj att Bergsten och Lauren skulle besöka serveringar och butiker som tillhandahöll Porterbryggeriets varor. Besök gjordes hos Karin Eriksson på Islandsgatan, Fru Olsson på Tredje Tvärgatan, konditor Andersson och i serveringen i gropen å Centralplan. Hur de båda männen mottogs är inte känt men Porterbryggeriet, som grundats 1873, fortsatte sin tillverkning fram till 1941 då Gefle Bryggeri AB och Ångbryggeriet AB köpte företaget.
Barbro Eriksson

En affisch - många frågor

Det är en glädjens stund då Kerstin Larsson tar avsked och lämnar Arbrå för att bli missionär i Liberia. Filadelfiaförsamlingens kyrka är smyckad med blommor och liberianska nationsflaggor. Församlingens sångare, förstärkta med Kerstins systrar, svarar för den musikaliska inramningen. Hon kom att vistas i Liberia i drygt tjugo år, innan en vacklande hälsa gjorde det för riskabelt att återvända till spetälskekolonin i Sionoe.

Vad var det som utlöste hennes önskan att lämna den hälsingska hembygden? Varför valde hon en tillvaro fylld av allehanda sjukdomar, fattigdom och andra umbäranden? Vad var det för drivkraft som fick henne att utan minsta tvekan resa ut till en obekant kontinent som erbjöd helt andra förutsättning än vad hon var van vid?

Hon berättar själv om två händelser som var helt avgörande för beslutet. Den ena ägde rum när hon i tolvårsåldern vistades på vinden i föräldrahemmet då hon plötsligt upplevde sig förflyttad till en hydda i Afrika och den andra knyts till ett studiebesök på Spetälskesjukhuset i Järvsö där hon blev djupt tagen av patienternas ofattbara lidande och stigmatisering. Händelserna var helt avgörande för beslutet att trettio år senare gå ut som missionär.

Söndagen den 2 november 1952 påbörjar hon sin resa med destination Monrovia.
Barbro Eriksson

Brandsäker filmkväll i Gnarp

Ett "fullgott filmprogram" utlovas på detta offentliga godtemplarsamkväm. Såväl vackra landskapsfilmer som sport- och skämtfilmer kommer att förevisas. Men kanske viktigast av allt: filmrullarna är garanterat brandsäkra.

Ända in på 1950-talet (affischen är tryckt 1939) användes ofta extremt lättantändligt nitrat i fotografisk film. En rad förödande biografbränder inträffade under 1900-talets första hälft på grund av att filmen trasslade in sig i projektorn där den utsattes för kraftig värme och fattade eld. På några ögonblick kunde biosalongen förvandlas till ett brinnande inferno. Så om man ville locka barnfamiljer till en filmförevisning så gjorde man klokt i att framhålla att det var brandsäker film det rörde sig om.

Samkvämet ska ha ägt rum i ett godtemplarhus någonstans i Gnarp. Sådana fanns det i och för sig ganska gott om. Men den plats som verkar ha varit mest lämpad för filmvisning var stora salen i Byns godtemplarhus, där logen 2372 Framtid höll till. En någorlunda kvalificerad gissning är att det var där som den brandsäkra filmkvällen ägde rum.
Jörgen Björk

Nyårsrevy i Hofors - lagom till påsk

Söndagen den 23 mars 1986 var det premiär för Hofors Revysällskaps Tänt var´e här... igen. Tanken var från början, och det framgår ju också av affischen, att föreställningen skulle spelas som nyårsrevy.

Men vid årsskiftet 1985/86 återstod fortfarande en hel del arbete med att få i ordning Hofors Folkets Hus efter den brand som hade härjat i lokalerna några år tidigare. Och eftersom det var på Folkan som sällskapet ville spela så var det bara för Hoforsborna att ge sig till tåls. Lagom till påsk skulle de få sin efterlängtade nyårsrevy.

Förutom Hofors Revysällskap finns drygt en handfull renodlade amatörteaterföreningar representerade i arkivet. Teater har dessutom ingått som en viktig beståndsdel inom flera av de stora folkrörelserna, inte minst inom nykterhetsrörelsen och bildningsförbunden.
Jörgen Björk

På Rio i Ockelbo: Lill-Babs och Thore Skogman i högform

Det var de lokala Godtemplarnas byggnadsförening som såg till att Ockelbo fick sin första stationära biograf 1915. Namnet var till en början Amor men ändrades senare till Rio. Bion finns kvar än idag och drivs fortfarande av Godtemplarrörelsen.

Genom åren har en hel drös kritikerrosade filmer kunnat ses på Godtemplargården (vanligen kallad Gotan) där bion är inrymd. En av 1960-talets stora succéer var den svenska komedin Pang i bygget med bland andra Thore Skogman, Lill-Babs och Gävlebördige Åke Fridell på rollistan. Den 16 februari 1966 gick filmen upp för första gången på Rio och visades sedan vid ytterligare två tillfällen.

En titt i byggnadsföreningens kassabok ger vid handen att biljetter för sammanlagt 1020 kronor och 50 öre såldes till de tre föreställningarna. Styckepriset låg på drygt 3 kronor varför man kan sluta sig till att över 300 Ockelbobor tog tillfället i akt att se och kanske framför allt höra duon Lill-Babs och Skogman i högform.

Jörgen Björk

Forsbackaborna demonstrerar...

...för allmän rösträtt och 8-timmars arbetsdag och det är våren 1909.

Demonstrationsaffischen från 1909. Klicka för att se en större bild.

Den unga arbetarrörelsen kavlar upp ärmarna och vill se samhällsförändring. De sju föreningarna som räknas upp på affischen grundades samtliga mellan åren 1905-1907. Socialdemokratiska ungdomsklubben var först på plan 1905, året därpå organiserades arbetarekommunen, NOV-logen Proletären, Järn- och metallarbetarefackföreningen och slutligen 1907 var det dags för lantarbetarna och kvinnorna att sluta sig samman.

Samtliga, förutom lantarbetarfackföreningen, kom att bestå under många år framöver och medverka till att bruksorten Forsbacka utvecklades från ett patriarkaliskt styrt samhälle till ett mer demokratiskt. I samband med Storstrejken 1909 utsattes lantarbetarna för svåra påfrestningar. I de sista protokollen kämpar de kvarvarande medlemmarna mot strejkbrytare, bolagets ogillande och förbundets önskan om betalning – och kassan är tom. På sommaren 1910 upphör all verksamhet och avdelning 155 går i graven.

1919 beslutar riksdagen om åttatimmarsdagen och den allmänna rösträttens införande men det dröjer till 1921 innan kvinnorna får möjlighet att delta i valet till andra kammaren. Forsbackademonstrationen var en av tusen pusselbitar i kampen.
Barbro Eriksson

"Mera cirkus än hockey" - ishockeyn i Hälsingland 75 år

Hälsingepremiär för ishockey. "Då såväl Stugsunds som Söderhamns spelare ha legat i en intensiv träning för denna match, blir det intressant att se den första uppgörelsen" skrev Söderhamnskuriren dagen innan. Matchen blev både fiasko och succé.

Under 1920- och 30-talen lanserades ishockey i Sverige som ett modernt, temperamentsfullt och billigt alternativ till bandy. Billigt? Jo, det var kostsamt med bandyns stora planer och många klubbar slutade med bandyn av just ekonomiska skäl.

Ishockeypropagandan når även Hälsingland och 6 mars 1938 är det dags för premiär. Man väljer att lansera sporten vid ett av länets största idrottsevenemang, Stugsundsstafetten på skidor. Programbladet förklarar ishockeyns fördelar och berättar om hur det halvt okända spelet går till, om centerforwards och perioder och avbytare. Läs "Något om ishockey" som PDF!

På urusel is och i hård blåst genomfördes matchen mellan Stugsunds IK och Söderhamns IF. ”Spelarna stodo i allmänhet stilla i snösörjan och hade svårt att få iväg pucken. Den talrika publiken hade roligt åt matchen”. Det blev bara två perioder, sedan gav man upp.


Precis som som isen i Stugsund var ishockeyns start i Hälsingland trög och ojämn. Elbelysning och sarger rapporteras från Strands IF och Iggesunds IK 1940, men 1944 var man nere på endast 4 klubbar med ishockey på programmet. Bland dessa fanns dock en ren ishockeyklubb, IK Warpen (senare Bollnäs IS). 1946 kunde man bilda Hälsinglands ishockeyförbund och 10 år senare fanns nästan 30 föreningar som spelade ishockey. Hälsingland hade klarat något ovanligt: Ishockeyn hade blivit en populär sport samtidigt som bandyn levde kvar och frodades.

Matchen då? Den slutade 2 - 0 till Stugsund efter två bedrövliga perioder. Söderhamnskuriren noterar dock ett starkt hockeyintresse i Stugsund i sitt reportage om Stugsundsstafetten. ”Vi råkade nämligen fråga en yngre korvförsäljare vad han tyckte om dagens skidtävlingar och genast kom svaret: Stugsund vann med 2-0!”

Lisa Engström
Källorna till Hälsinglands ishockeyhistoria finns välbevarad i klubbarkiven, bl a Stugsunds IKs arkiv, samt Hälsinglands idrottsförbund och Hälsinglands ishockeyförbunds arkiv.


Laguppställning, men också en pedagogisk skiss över hur spelet går till. Klicka för en större bild! Alla dokument är hämtade ur Stugsunds IKs fantastiska arkiv

En mycket suddig bild på Stugsunds IKs lag vid premiärmatchen mot Söderhamns IF

Söderhamns tidning och Idrottsbladet rapporterar från matchen. Klicka för större bilder!

I fädrens spår...

Vasaloppet går som bekant av stapeln den första söndagen i mars varje år. Devisen "I fädrens spår för framtids segrar" torde ha hängt med sedan premiären 1922. När Svenska Skidförbundet tillsammans med bland andra Skolidrottsförbundet instiftade Snöstjärnan 1956 ville man uppenbarligen låna lite av Vasaloppets traditionstyngda glans genom att använda samma motto. Snöstjärnan var skidsportens motsvarighet till simborgarmärket. För att erhålla utmärkelsen behövde herrar tillryggalägga en mil på skidor. För damer räckte det med halva den distansen. Snöstjärnan var en riksomfattande begivenhet. Var och när proven hölls i våra trakter det aktuella året framgår inte av affischen.
Jörgen Björk

Att almkvista - att bada utan baddräkt

Professor Almkvist på besök i Bomhus 1934

Johan Almkvist (1869 – 1945) var läkare och en av Sveriges ledande experter på könssjukdomar, särskilt syfilis. Efter sin läkarexamen kom han att tjänstgöra vid S:t Görans sjukhus i Stockholm, som var inriktat på denna typ av ohälsa och vid Stockholms stads besiktningsbyrå för prostituerade kvinnor. Prostitution såg vid denna tid främst som ett hygieniskt problem- inte ett moraliskt.


Under 30-talet gav han ut böcker med titlar som Sexuell kultur, Trohet och otrohet och Kärlekens ansvar. Det var nu han kom i kontakt med nudismen eller naturismen som den då kallades. Grundtanken bakom naturismen var att utan kläder är vi alla ganska lika. I samband med att kläderna plockas av faller även de etniska och sociala kännetecknen och vi kan lättare se vad som förenar oss. Efter att ha studerat nudismen i Tyskland kom han 1932 att ge ut boken Hälsa och nakenhet - en socialmedicinsk studie över klädedräktens inverkan på kropp och själ. I och med denna bok blev Almkvist en kändis.


Det var nyttigt för kroppen att utsättas för sol och vindar. Almkvist förhoppningen var att en vardaglig nakenhet skulle bidra till att avdramatisera sexualiteten och dämpa könsdriften. Liksom den nakna kroppen härdades mot förkylningar kunde sinnet härdas mot nakenhet.
Barbro Eriksson

...önskar blifva utstruken

Brevet ur Sankt Matteus metodistförsamlings arkiv

Ett enda litet dokument kan väcka många frågor. Anna Jansson blev medlem i Sankt Matteus församling i Gävle 1887. Det innebar att hon blev metodist. Att tydligt visa att man var religiöst avvikande, eller dissenter, krävde ännu vid den här tiden en del mod. Men frikyrkan var stor och stark, metodistförsamlingen i Gävle räknade flera hundra medlemmar.

1894 vill Anna Jansson lämna metodisterna. Vid den tiden arbetade hon i hemmet hos stadsläkaren Adolf Grape. I sin utträdesansökan skriver hon att hon nu endast tänker tillhöra den lutherska kyrkan, alltså svenska statskyrkan, och undertecknar brevet "Anna Jansson hos Doktorn Grape".

Vad ligger egentligen bakom det korta brevet? Varför betonar hon att hon väljer "endast" statskyrkan? Varför anger hon sin arbetsplats? Kan det vara så att hennes arbetsgivare, en högt ansedd samhällsmedlem, påverkar henne i den riktningen, medvetet eller omedvetet?

Eller är det helt enkelt så att hon inte längre intresserar sig för församlingslivet och vill lägga lite tyngd bakom sina ord genom att nämna doktorns namn? Svaret på frågorna får vi nog aldrig.

Lisa Engström

Det är roligt att ta själv!

Konsumtionsföreningen Bollnäs med omnejd (Konsum Bollnäs) bildades hösten 1923 när ett antal kooperativa organisationer i och omkring Bollnäs landskommun gick samman i en storförening.

I början av femtiotalet beslutade sig föreningen för att bygga om butiksfilialerna i Rehn och Höglunda till moderna självbetjäningsbutiker - Bollnäs skulle få sina första snabbköp. För Rehns del hade styrelsen särskilt högtflygande planer. Man hade bestämt sig för en "relativt stor tillbyggnad, så att en verkligt rymlig snabbköpsbutik kunde skapas". Men till en sådan kunde myndigheterna inte ge sitt tillstånd. Lösningen blev i stället att flytta ner personalens omklädningsrum och toalett i källaren så att hela markplanet kunde användas som butiksyta. Kyldiskar "av allra modernaste konstruktion" skulle installeras i både Rehn och Höglunda. På så sätt, konstaterade man, kunde alla kött- och charkuterivaror, ost, smör, margarin och spädare grönsaker förvaras kylda.

De första försöken med självbetjäningsbutiker i Sverige gjordes redan 1941. Men eftersom den nya butiksformen visade sig svår att kombinera med hanteringen av ransoneringskuponger fick snabbköpens riktiga genombrott vänta till efter krigsslutet. Det var väl egentligen först under femtiotalet som det stora flertalet svenskar fick erfara hur roligt det kunde vara att ta själv från butikshyllorna. 

Konsum Bollnäs arkiv innehåller protokoll, årsberättelser, stadgar och räkenskaper. Handlingarna sträcker sig från 1921, då det första steget mot en storförening för Bollnäs med omnejd togs, och fram till det att föreningen fusionerades med Konsum Alfa 1966.
Jörgen Björk

Planskisser över snabbköpen i Rehn och Höglunda. Klicka för förstoringar!





Den solidariska cigarren

Sommaren 1900 bröt en allvarlig konflikt ut på den Rettigska tobaksfabriken i Gävle när närmare 200 anställda gick i strejk med krav på bättre villkor. Under hösten samma år, som en direkt följd av konflikten på Rettigs, startade den kooperativa cigarrfabriken Fram sin verksamhet. 



Från tobaksproduktionen i Frams lokaler på
 Vågskrivaregatan i Gävle

Om man hyste några förhoppningar om att på allvar kunna utmana Rettigs är svårt att säga. Syftet var i första hand att sysselsätta de strejkande arbetarna så länge konflikten pågick. Att Fram genomsyrades av en socialistisk kampvilja framgår av namnen på de produkter man saluförde. Eller vad sägs om cigarrerna Solidaritet och Karl Marx? 



Rettig försåg bourgeoisien med cigarettmärken som H. M. Konungens jaktklubb, Segelsällskapet i Gefle No 37 och Diamant No 102. Uppstickarens motsvarigheter hette Hej, Hallå, Sport och Chic. Det skulle uppenbarligen vara full fart framåt när arbetarna själva tog kontroll över produktionen. Ut med det gamla, in med det nya!

I det lilla men innehållsrika arkivet efter fabrikens verksamhet 1900 - 1915 finns protokoll, årsberättelser, räkenskaper, trycksaker och fotografiet ovan.

Jörgen Björk

Priskurant från Kooperativa cigarrfabriken Fram – ”arbetarnes egen fabrik”. I sortimentet hittar vi cigarrer med namn som Karl Marx och Solidaritet.

Priskurant från Kooperativa cigarrfabriken Fram. Någon på fabrikskontoret har nedtecknat arbetskostnaden för varje produkt. De handgjorda varorna är i allmänhet väsentligt dyrare att tillverka än de maskinformade. Klicka för att se större dokument!

Världsspråket Esperanto

Som en fortsättning på förra veckans inlägg kommer här en affisch hämtad ur ABF Arbrås arkiv, som belyser en vanlig företeelse i den svenska bildningsrörelsen på främst 1910- 20- och 30-talen: Det påhittade språket Esperanto.

1932 affischerade ABFs lokalavdelning i Arbrå om ett föredrag om Esperanto - det neutrala världs-hjälpsspråket - med föreläsare Sixten Egnell från Bollnäs. En provlektion skulle ges av esperantoläraren "sinjoro" Hans Fox från Danzig. Efter föredraget kunde man anmäla sig till en esperantokurs med 6 lektionstimmar i veckan till en kostnad av 7 kr/ person. Deltagarnas kunskaper sattes verkligen på prov när kursen avslutades med samkväm och föredrag av Hans Fox på esperanto om fristaden Danzig.

På Arkiv Gävleborg finns arkivmaterial efter tre esperantoföreningar, men mycket finns också att hämta i t ex ABF och nykterhetsrörelsens studiecirklar från tiden.

Den som vet ingenting vill ingenting

Dokumenten är hämtade ur ABF Arbrås handlingar, ett av ca 70 st ABF-arkiv som förvaras på Arkiv Gävleborg

1913 öppnade ett arbetarbibliotek i Folkets hus i Arbrå. Det som snart blev ABF Arbrå bildades med syftet att höja mänskligheten, och främst arbetarna, i intellektuellt hänseende. Det kan låta högtravande, detta syfte som hela bildningsrörelsen hade som sitt i början av 1900-talet, men om man läser den lilla texten ovan känns det ganska självklart."Kunskap är makt" var ett annat sätt att formulera samma sak.

Ordningsreglerna för läsestugan är både tidsbundna och tidlösa. Att en besökare ska vara nykter, inte spotta på golvet, inte smutsa ner och att hundar inte får följa med känns ålderdomligt men föredömligt. Däremot brukar numera barn under 14 år vara välkomna på biblioteken. Likheter med arkivets forskarsal finns också. Ingen mat och dryck, lågmälda samtal och materialet ska hanteras försiktigt. Fast att inte flytta "mobilierna" har vi bytt mot "ljudlösa mobiler."



Klicka för att se en större bild!